Något som är lite roligt sådär är när någon försöker förolämpa en och man inte känner sig förolämpad alls, utan i stället ser det som en komplimang och blir lite stolt.

Det har hänt några gånger den senaste tiden att folk försöker förolämpa mig genom att säga att jag är ”så vänster” eller som en annan gång när någon kallade mig för ”rasförrädare”.  Inte nog med det, de kallade mig till och med för en ”empatisk rasförrädare” och ytterligare gånger har jag blivit nedvärderad till att bli kallad ”Politiskt korrekt”. I ett försök att förolämpa mig. Men jag känner liksom att ”Ja, är det DET facket du vill sätta mig i så-go ahead, bring it on!”

Om Politiskt korrekt,  vänstervriden eller empatisk rasförrädare är det värsta någon kan kalla mig för att förolämpa mig, så kan jag köpa det. Däremot stör det mig något att man måste försöka kalla någon vid förolämpande (för den personen) namn för att göra sin sakfråga hörd. Det är rätt låg nivå, liksom and I´m not even gonna go there…

Något som verkligen hade gjort att jag känt mig förolämpad är om någon kallat mig högervriden eller än värre: oempatisk rasbevarare. Vad nu det skulle betyda? Men ni fattar…

Läs även andra bloggares åsikter om politik, politiskt korrekt, vänster, skällsord, förolämpning,