Det är höst. Oktober månad. Kylan har börjat tränga sig på. Löven ligger på marken. Jag har nya, röda kängor. Barnen är eniga om det mesta. Eller nej, det är de inte, men de har i alla fall inte slagit varandra halvt fördärvade. De bara smågnabbas lite. Typ 24 timmar om dygnet. Och jag har nya, fina, röda kängor. 

Jag har börjat läsa böcker igen. Det glädjer mig. Särskilt som jag inte läst en bok på flera månader. Jag börjar komma till ro. Jag har börjat komma in i ett härligt vardagslunk. Ibland behövs det så lite för att göra så mycket åt ens välmående. Jag tar hand om mig själv. I alla fall ibland. Jag försöker se mina egna behov, i alla fall ibland. Det är välgörande.

Levande ljus på kvällarna ger mig ett lugn. Lite musik att dämpa takten med. Sedan tittar jag ned på mina fötter och ser mina nya, röda skor. Bara så. Det är nog. Det räcker långt. Sa jag att jag älskar mina nya, röda skor, förresten?