Jag tror alla har något som vi stör oss på. Jag brukar försöka att inte störa mig på alla triviala saker, men ibland kan jag omöjligt låta bli. Fast de kan vara triviala. Här är några saker jag kan störa mig på. Ibland mer än annars och ibland lite mindre.

• 

  Ibland stör jag mig på dig och ibland stör jag mig på mig själv.

  Personer som framställer sig på ett sätt som inte är sant. Jag menar inte de som ”skarvar lite” i kanten, för att framstå som lite duktigare eller bättre, jag menar personer som säger att de är ”jätteduktiga på att sticka” och så visar det sig att de inte kan sticka. Alls. Det stör jag mig på. Särskilt som jag brukar tänka att vi alla är bra och dåliga fast på olika saker. Med en person som hävdar att hen är bra på ”allt”, så tappar jag förtroendet för personen och min personliga slutsats blir då ofta att jag sågar personen på allt, för att jag inte känner tillit till att personen behärskar något bra, vilket förstås är helt felaktigt.

• Att Moderaterna började kalla sig för ”arbetarpartiet”…!!
• Jag stör mig ofta på att jag bokar upp mig på fler saker än jag hinner med och så måste jag boka om eller i värsta fall avboka något som jag egentligen inte alls vill avboka eller boka om.
• Jag stör mig ofta på att när jag inte kan kontrollera mina egna planer för att det är sånt jag själv inte kan styra, så låter jag bli att planera alls, tills det blir ofrånkomligt och då klumpas allt ihop.
• Jag stör mig grymt mycket på när människor säger självklarheter som att de uppfunnit universum, eller nåt.
• Felsökande människor som vill kritisera eller vara ”tvärt emot” bara för sakens skull.
• Att passa tvättider. Jag vill ha plats för min tvättmaskin hemma. NU!
• När roliga saker krockar. Eller när tråkiga saker som jag ”måste” göra, krockar med roliga saker som jag VILL göra.
• Att det inte är tillräckligt varmt än för att jag ska kunna använda alla mina nya, fina sandaler… (Nu snackar vi allvarliga saker här).
• Jag stör mig på att folk ”vet” hur jag är som person, när de faktiskt inte gör det.
• När någon undervärderar mig. Jag kanske inte säger allt jag ser/tänker/anser, men det betyder inte att jag inte ser/tänker/anser något.
• Ignoranta människor.
• Människor som tror de är de enda på jorden som varit med om en massa skit. Eller att deras skit skapat mycket mer smärta än alla andra människors skit.

Och bara för att jag inte orkar vara värsta pessimisten nu, så kommer saker som jag INTE stör mig på här: 

• Jag stör mig inte på att folk sitter bredbent i Tunnelbanan. (Till skillnad från många andra, har jag förstått).
• Jag stör mig aldrig på om någon glömmer att gratulera mig på födelsedagar, eller inte firar med mig, framför allt för att jag glömmer rätt många själv.
• Jag stör mig aldrig, aldrig, aldrig någonsin på sol och värme. Det spelar ingen roll hur soligt och varmt det är.
• När folk är uppriktiga med sina fel och brister. Säg att du fuckade upp och glömde/struntade i/prioriterade annat etc. Men säg INTE att hunden åt upp din mail, tåget körde över din fot eller att ett lejon råkade äta upp ditt hem. Jag fuckar också upp. Vi är mänskliga.
• Att jag alltid får städa badrummet. Jag vill gärna ha det rent där på ”mitt sätt”, men däremot slipper jag gärna dammsuga om det går. Dammsuga och stryka. Det måste vara djävulens påfund. Städa badrum måste vara en REN välsignelse.
• Jag stör mig aldrig på att människor pratar spontant och utan att sänka rösten (okej, de behöver inte skrika) när de pratar i telefonen eller med varandra på allmänna platser. Det kan till och med vara underhållande ibland. 😉
• Överraskningar.
• Omtänksamhet, empati, intelligens, ”broderskap”, respekt.