Att våga sätta starka ord på det man varit utsatt för

Jag har många gånger under mitt liv stött på personer som varit utsatta för både mobbning och våldtäkt, utan att inse att det är just detta de har varit utsatta för. Det personerna själva har beskrivit har varit väldigt uppenbart för mig vad det handlat om, men när jag tagit upp ordet ”våldtäkt” eller ”mobbning” så har personerna slagit ifrån sig och tyckt att ”nja, riktigt så grovt var det kanske inte…?” 

När livet är tufft kan det kännas extra meningsfullt och viktigt att omge sig med personer man älskar och som bryr sig om en. På bilden: Gammal bild på Jai och Isatou, Foto: Fatou Touray

När livet är tufft kan det kännas extra meningsfullt och viktigt att omge sig med personer man älskar och som bryr sig om en. På bilden: Gammal bild på Jai och Isatou, Foto: Fatou Touray

Starka ord kan vara svåra att förknippa med något man själv varit utsatt för eller som man har varit med om. Jag minns när jag själv blivit utsatt för våldtäkter som ung och någon vuxen för första gången satte ord på det. Jag ryggade tillbaka. Jag slog ifrån mig. Det där ordet var laddat med så mycket svårigheter att jag liksom inte ville acceptera att det var det jag hade varit med om…

Det dröjde väldigt länge innan jag kunde se det med öppna ögon och inse att det var så det varit. Min bild av våldtäkt handlade framför allt om att en främmande person överfallit någon utomhus och våldfört sig på personen i fråga. Så var det inte för mig och idag vet jag att de flesta våldtäkter både mot barn och vuxna begås av personer man känner eller känner till och oftast inomhus, kanske i sitt eget eller någon annans hem?

När det gäller mobbning så blev jag som vuxen, för bara några år sedan, på en arbetsplats utsatt för baktalande, utfrysning, åsidosättande och överkritiskt bemötande. Idag vet jag att det är några av de kriterier som är mycket vanliga på arbetsplatsmobbning/vuxenmobbning. Det var inte alla på arbetsplatsen som utsatte mig för detta, jag hade några väldigt fina kollegor där också, men det spelade inte så stor roll, för de som bedrev mobbningen var mycket starka personligheter och var personer som många lyssnade på och som framför allt inte någon satte sig emot. Nu blev jag inte kvar länge på den arbetsplatsen, vilket jag idag är oändligt tacksam för, då det på den korta tid jag var där, sex månader, fullständigt personlighetsförändrades. Jag är också tacksam för att jag inte blev kvar på den arbetsplatsen, då det ledde till mitt nuvarande arbete som är en av de arbetsplatser jag trivts allra bäst på.

Ändå tog det flera månader efter att jag slutade innan jag kunde ta ordet ”mobbad” i munnen. Under hela mitt drygt 40-åriga liv, hade jag aldrig blivit utsatt för något jag upplevt som mobbning, varken i skolan eller bland vänner eller på en arbetsplats. Det var en helt ny upplevelse för mig och jag hade verkligen svårt att tänka mig att det skulle kunna drabba mig. Men när det väl gjorde det, så slog situationen fullständigt ut min personlighet och jag blev under den här korta tiden en person jag varken kände igen eller tyckte om.

Alla mina styrkor jag både upplevde själv att jag ägt och som jag blivit uppmuntrad för av alla tidigare chefer och kollegor för, bara försvann. Det bara rann av mig och jag blev en person jag inte ville vara. Alla mina svagheter kröp fram och jag blev någon som inte kände mitt eget värde. 

Jag tänker på de som blivit utsatt för kränkande behandling under långa tider. Särskilt då barn, som är mer oskyddade och har mindre verktyg att använda när de blir utsatta. Det är inte så konstigt att det påverkar dessa människor resten av livet.

Foto: Fatou Touray

Foto: Fatou Touray

Det tog ett tag, inte allt för lång tid, men kanske ett år på min nuvarande arbetsplats att ”bli mig själv” igen. Att våga stå upp för den jag är och vad jag vill och idag känner jag inte alls av det som hände mig på min förra arbetsplats. Däremot har jag fått en så ofantligt mycket större förståelse för företeelsen mobbning. Jag känner en enorm empati för de som utsätts och jag kan erkänna för mig själv att jag faktiskt hade en del fördomar runt mobbning, som jag idag inte längre har.

Jag har arbetat en del med mig själv i dessa frågor och jag tycker idag att jag har en helt annan förståelse för problematiken. Tänk att vi är tvungna att uppleva saker själva eller att någon väldigt närstående utsätts för någon form av orättvis behandling, för att vi till fullo ska inse problematiken. Jag tror detta går att översätta i de flesta fall där någon blivit utsatt för orättvis behandling eller kränkande beteenden från våra medmänniskor. Det är synd att det krävs.

Däremot är jag övertygad om att min upplevelse har gjort mig så uppmärksam på problemet att jag aldrig igen skulle tillåta människor behandla mig på det sätt jag blev behandlad under den perioden det pågick. Skulle det ske igen är jag säker på att jag först skulle lyfta situationen för att försöka få ändring och om det inte gick, skulle jag lämna den arbetsplatsen! Eller den bekantskapen, eller vad det nu kan handla om.

I morgon kommer jag sätta upp de kriterier som finns för både mobbning och våldtäkter. Jag tror att det är bra när man ska bearbeta en stark händelse, att kunna sätta rätt ord på det man varit med om. 

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Social comments

Loading Facebook Comments ...

En reaktion på “Att våga sätta starka ord på det man varit utsatt för

  1. Pingback: Kriterier för mobbning | Fatou.se

Välkommen att kommentera. Du kan välja om du vill kommentera med wordpress, facebook eller google+ genom att klicka på de små ikonerna ovan. Håll god ton, inga personangrepp och håll dig till ämnet och inom lagens ramar. Alla kommentarer är modererade och godkänns så snart jag får möjlighet. Kommentera gärna i stort och smått. Jag försöker svara på alla kommentarer, men ibland kan det dröja lite. Ordet är fritt, ordet är ditt!

  1. […] starka ord som ”våldtäkt” och ”mobbning” på något man har utsatts för. HÄR kan du läsa det inlägget! Igår skrev jag om kriterierna för att ha utsatts för våldtäkt […]