Det här är ett helt onödigt blogginlägg som bara är liksom lite ”babbel” och varken har någon djup mening eller någon genomtänkt undermening. Om du vill läsa ett viktigt blogginlägg, så ska du alltså inte läsa detta, för detta är ren nonsens!

Ibland överträffar jag mig själv. I sån där vardagssmarthet. Nej, jag vet, det är inget ord, men för mig är det ett ord nu eftersom jag skrivit det. 

Jag med svarta tights, så nej, det var inte dessa jag köpte…

Förra vintern letade jag efter ett par nya svarta brallor, med långa ben. Jag hade ju en bild av hur de skulle se ut, men hur jag än letade och letade så hittade jag inga som passade. Det slutade med att jag köpte en massa annat i stället.

Men så en dag i våras sprang jag på dem. De bara hängde där framför mina ögon. De var precis de jag letat efter. Nu använder jag väldigt lite svart på sommaren och väldigt sällan hellånga byxor. Så jag stod där och funderade en stund, men sen bestämde jag mig för att ändå köpa dem. De var inte på REA och inte jättebilliga, men de var precis de jag ville ha.

Så jag köpte dem. Jag minns att jag kom hem och skröt om mitt höst- och vinterkap. Jag minns också att yngsta dottern skakade på huvudet och sa: ”Vem går ens och köper byxor nu, som man ändå inte ens ska använda tills i vinter?” Jag svarade: ”Det gör jag!” Meningen var att det skulle låta lite malligt och stolt, men i stället lät det som om jag pep fram orden…

”Det gör jag…”

Självklart la jag in byxorna bland mina andra byxor och så hamnade de typ längst in med tiden… I går var jag så sugen på att ha ett par svarta byxor av den modellen på mig, men eftersom jag glömt bort dem, så skulle jag leta fram ett par andra svarta byxor jag har, som är lite mer slitna. Så jag drog fram de svarta byxorna… och döm om min förvåning när jag drar fram de nya byxorna som jag inte ens hunnit använda än…!

Jag är dock fortfarande lite förvånad. Att jag verkligen hade sån framförhållning att jag köpte de där byxorna redan i våras, trots att jag visste att jag inte skulle ha dem på mig på länge. Och att jag liksom var så smart. Dessutom var det så länge sen jag köpte dem nu, att de liksom känns lite ”gratis”. Jag älskar när jag är så där vardagssmart och jag känner mig så väldigt vuxen och klok. Jag älskar helt enkelt när jag lyckas överträffa mig själv! 🙂