Ni ska umgås i flera dagar. Du och din mamma. Ni ska åka runt i en bil tillsammans. Hitta på saker. Sjunga högt och illa till musik från mobilen. 

Jag och mamma Foto: Fatou Touray©

Du hittar hennes musiklista. Du spelar den. I fem timmar. Ni sjunger och skrattar. Har tyst korta stunder, men när du återupptar musiken så fortsätter ni lyssna på mammas musiklista. Till hennes enorma glädje.

Nästa dag och nästa så åker ni kortare sträckor men ändå en hel del. Mamma hittar en egen musiklista på en annan musikkanal. Du kopplar i högtalare och ni lyssnar och sjunger, lyssnar och nynnar. I tre dagar.

Den fjärde dagen ska ni också åka en del, men mest kortare sträckor. Nu tycker du mamma fått lyssna mycket på sin musik. Du känner dig glad och generös men vill gärna lyssna lite på din egen musik också. Det är din egen musiklista. Ni lyssnar på en-två-tre-fyra-fem låtar. Sjunger med. Du skrattar. Sen säger din mamma: ”Alltså det är så dåligt ljud i bilen på det där, så det blir bara skrän. Det vore skönt att slippa höra musik.”

Den känslan. DEN KÄNSLAN.