Är så stolt över min son som gick ut nionde klass idag och sedan reste med sitt basketlag till Barcelona. Han hade sin skolbal igår och då jag fortfarande ligger sjuk så var det inte så mycket jag kunde delta i, men jag är inte desto mindre stolt för det! 

Det är så märkligt när ens yngsta barn börjar bli så här stor. Jag är liksom färdig som småbarnsmamma nu och det känns både ock. Alltså mest känns det väldigt skönt, då jag varit småbarnsmamma under hela mitt vuxna liv och nu faktiskt börjar få lite egentid och ett eget liv, samtidigt känns det lite sorgligt att veta att man aldrig mer kommer delta i småbarnsaktiviteter, aldrig mer vara gravid och så vidare. Det är liksom dubbelt det där. Men mest av allt ser jag fram emot att få ta del av småbarnsår genom mina barnbarn. Det blir liksom som att få äta kakan och ändå ha den kvar, på nåt sätt. Man får vara med lite så på utkanten, samtidigt som man inte behöver ta det där tunga huvudansvaret.

Apropå barnbarn, förresten! Än så länge har jag ju ”bara” ett, men han är ju som en helt ny värld i stället. Just nu skickar hans mamma klipp när han säger ”mommo”. Gissa hur lätt det är att smälta en mormors hjärta med det lilla ordet? Jätte, jättelätt…

Hur mycket saknar man inte det där lilla livet när man inte träffats på ett tag? Ja, typ hela tiden!!