I många diskussioner jag hamnar i, nu senast angående de pojkar som släpades genom Kista Centrum av ordningsvakter, kommer en diskussionen upp om rasism. Många menar på att det absolut inte handlar om rasism, utan att det skulle ha inträffat oavsett vem personen var och hur den såg ut. När man tar upp detta med rasism så menar många att man ser rasism där det inte finns någon rasism.

Jag håller inte med! Jag är övertygad, baserat både på egna erfarenheter, men även på den forskning som finns i ämnet att det allt för ofta handlar om just rasism och fördomar. Jag ska för redogöra anledningen till att jag tror att det är så.

Självklart kan ingen säga med 100% att det som skedde handlar om rasism, men man kan inte heller säga till 100% att det INTE handlar om rasism, så länge man inte känner personerna i fråga.

Varför jag är benägen att tro att det ofta handlar om rasism i grunden beror på två viktiga orsaker:

1. Forskning visar att personer med invandrarbakgrund är mer utsatta än vita svenskar. Det visar också att svarta personer är än mer utsatta. Se gärna Afrofobirapporten som jag skrivit om tidigare HÄR, men också BRÅs rapport om ökning av hatbrott mot afrosvenskar HÄR, samt FNs kritik mot Sverige gällande afrofobi HÄR!
2. När man som vit har levt med svarta människor i samma familjekonstellation så kan man ganska lätt se skillnader. Ja, ibland blir man utsatt även som vit person för övervåld, övergrepp, för förutfattade meningar, för människor som dömer en av olika skäl. Men som svart blir du utsatt så mycket oftare och så mycket mer än som vit och dessutom så är det mycket svårare att bli trodd när du är svart än när du är vit. Det här reflekterar de flesta vita inte alls över, då de inte behöver göra det. Det behöver man sällan göra om man inte har svarta barn. Då måste man våga öppna ögonen och se hur det verkligen ser ut, man är den person som måste skydda sina barn mot orättvisor, påhopp och annat som man kan bli utsatt för av utomstående personer.

De flesta människor med fördomar har dåligt med insikt om just sina fördomar. De uttalar sig ofta med floskler som ”Jag ser inte färg”, eller ”jag behandlar alla lika”, eller ”för mig har alla människor lika värde”. Och troligen så tror dessa människor det. Men självklart är det så att vi bedömer människor utifrån det vi ser. Vi kanske i grund och botten faktiskt anser att alla människor är lika mycket värda, men handen på hjärtat nu, hur många som sitter med handväskan öppen och lite slarvigt ställd bredvid dig, drar inte till sig den eller stänger väskan, när en romsk person sätter sig bredvid dig? Jag tror väldigt få skulle inte göra det.

Följande har jag tidigare skrivit om färgblindhet för hudfärg HÄR:

”Färgblindhet: Att säga att ”Men jag ser inte hudfärger, jag tycker alla har samma värde” eller ”Jag dömer ingen efter hudfärg, jag behandlar alla lika”, är inte bara förolämpande för många afrosvenskar, men också en ren lögn. Med tanke på de utredningar som har gjort i Sverige och hur många gånger det kommit fram att afrosvenskar både medvetet och omedvetet diskrimineras i vårt land, så är det inte sant att folk inte ”ser hudfärg”. Det må så vara att det inte är medvetet, men det hjälper inte dem som blir utsatta. Att säga att man inte SER hudfärgen är ganska förolämpande, för det är att osynliggöra en person och dess egenskaper. Självklart bör vi se vad folk har för hudfärg.”

Att behandla någon rasistiskt handlar inte bara om att vara öppet rasistisk eller skrika rasistiska skällsord, utan det handlar om alla handlingar och sättet man tilltalar någon. Du kanske inte är medveten om det själv, men med tanke på alla vetenskapliga undersökningar som visar att många blir diskriminerade på olika sätt och att afrofobi dessvärre ökar i Sverige och med mina egna erfarenheter där jag ser hur jag och mina vita släktingar och vänner blir behandlade generellt jämfört med hur vi blir behandlade när jag är ute i samhället med mina svarta vänner och familjemedlemmar, så är jag säker på att många blir rasistiskt bemötta just för sin hudfärg, även om det sällan uttalas.

Exempel på bemötanden och handlingar där jag upplever skillnad i bemötandet ute i samhället:

• Sättet man blir tilltalad på. Det är ofta mindre tillmötesgående och trevligt. 
• När man till exempel vill klaga på något/lämna tillbaka en vara, så möts svarta oftare med misstro och ifrågasättanden än vita. 
• När ett barn som är vit beter sig illa så förklarar man ofta snabbt bort det med ”De är bara barn”, ”pojkstreck”, ”busig” etc. När ett svart barn gör samma sak eller liknande handlingar så pratas det ofta om ”uppfostran”, avsaknad av respekt och framför allt så förklaras nästan aldrig något med ”bus” eller att de ”bara är barn”. Det blir lite det här med ”mina barn och andras ungar”, fast i högre grad. 
• Jag upplever att om något försvinner i ett klassrum/i en gympasal eller någon annanstans där flera barn vistas samtidigt, så misstänks ofta svarta barn snabbare än vita barn. 
• När vita människor frågar efter något, det kan vara några kronor till en bussbiljett/hjälp med att få ringa ett samtal/fråga efter en ciggarett/punktering på däcket etc. får de oftast hjälp direkt eller en trevlig förklaring till varför de inte kan hjälpa till. Jag upplever att svarta människor mycket mer sällan får den hjälp de efterfrågar, att de bemöts med samma trevlighet samt att de ofta blir misstrodda. 
• Av myndigheter tycker jag dessa skillnader är än mer tydliga och händer oftare. Ibland är det synliga och hörbara himlande med ögonen, suckar och irritation när svarta människor söker hjälp. 

Skådespelaren Alexander Karim berättar om just detta med bemötandet HÄR!

Dessa bemötanden är mycket svåra att bevisa. Personerna säger självklart inte att de har fördomar mot svarta och de få gånger de faktiskt blir konfronterade med såna misstankar så är det omöjligt att bevisa det, då personerna oftast säger med eftertryck att de minsann INTE är rasister!! Jag hör också många säga att de inte kan vara rasister av lite olika skäl. Eftersom jag även skrivit om det tidigare (i samma artikel jag länkat till ovan) så citerar jag det här:

”Vaccinerade mot Rasism: I många debatter hör jag vita säga: ”Men jag har inga rasistiska åsikter, jag är ju gift med en Sydamerikan/Senegales/Alban…” Eller: ”Men jag är inte rasist, jag har ju barn med någon från XX-land.” Eller: ”Kallar du mig rasist? Jag som har rest till Gambia i 20 år och har så många vänner där!” En person blir inte vaccinerad mot fördomar och rasism för att man har en partner eller barn med ursprung från andra länder eller besökt eller bott i ett annat land. Självklart kan man ha en make/maka från ett annat land och samtidigt se ner på eller döma människor efter hur de ser ut eller var de kommer ifrån. I SVTs serie Absolut Svensk som gick i tre delar, var det särskilt tydligt i deras tester hur afrosvenskar blir diskriminerade, utan att de som diskriminerade var medvetna om att det var just det de gjorde. Skillnad på hudfärg.”

Så min slutsats är att de flesta vita svenskar har aldrig behövt reflektera över om svarta människor generellt blir utsatta för mer fördomar och rasism, när det inte är uttalat, men all statisitk och personliga erfarenheter visar att rasism och afrofobi frodas även i vårt land, precis som på många andra håll i världen och även om det inte är helt lätt att upptäcka det, så kan man välja att lyfta blicken från sin egen lilla sandlåda och se världen liiite mer för vad den är. Exemplen är så oerhört många och nej, ibland kanske det inte stämmer, men jag tror att de i de allra flesta fall gör det. Jag tror inte att pojken/pojkarna som släpades genom Kista Centrum av en ordningsvakt hade blivit det på samma sätt, för samma saker om de hade varit vita. Men om det är så eller inte kommer vi aldrig få veta med 100%, däremot kan man dra sina slutsatser om man ser över statistiken och läser de länkar jag lämnat ovan, både om statistik och om man googlar lite personliga erfarenheter.

Det finns självklart andra utsatta grupper i vårt samhälle, men denna gång tog jag just svarta och vita som exempel, men jag har skrivit många gånger om andra utsatta grupper också.