Det är snart ett helt nytt år. Bara några timmar återstår av 2019. Jag brukar försöka sammanfatta det gångna året för mig själv. Fundera på vad som var bra och vad som var mindre bra.

Göra en sammanfattning om det totalt sett blev ett bra eller dåligt år?

Sammanfattningsvis tycker jag att 2019 har varit ett väldigt tufft år. Det har varit kämpigt på många plan och det har krävts lite extra viljestyra för att orka och för att motivera mig själv.

På ett rent personligt plan har det varit mycket av ”slicka mina sår” och läka. I alla fall i början av året. Rannsaka mig själv och mina val. Att stärka mig själv och att hitta förlåtelse för mina tidigare val. Det är verkligen inte det lättaste, men jag tycker att det har funkat rätt bra. Jag har sörjt och byggt upp, tagit farväl och försökt hitta vägar att gå vidare. Det har handlat väldigt mycket om förlåtelse. Att förlåta mig själv och andra. Det är tunga bitar. Det kräver tid, ödmjukhet och att vilja förlåta. I och med ett dödsfall i familjen blev det mycket gammalt, både glädje och sorg som kom upp till ytan.

Det blev dock ett fint avslut. Vi hade egentligen inga ouppklarade delar, men vi hann prata igenom sånt som behövdes sättas ord på. Barnen hann ta farväl och få sagt det de behövde säga och de hann få höra det de behövde få höra.

Han var mitt livs största kärlek och även om vi hade levt många år åtskilda så fanns där en stark, genuin och ömsesidig kärlek ända in i slutet. Tack för att du funnits, Alieu. 30 års vänskap tog slut i årets början och mycket av det som hände har fortsatt prägla mitt liv under hela året. Du kommer att fortsätta prägla mitt liv hela livet.

När det gäller familjen i stort, så har det funnits andra tuffa bitar även där, men sammantaget så känns det som det positiva ändå har övervägt. Det är ju så med stora/vuxna barn att hur stora de än blir, så känner en mamma alltid oro när barnen inte har det helt bra. När det är rörigt i deras relationer, eller de har problem med vänner, skador, arbete eller med sina partner. Har man många barn som mig, så är man med andra ord aldrig riktigt avslappnad eller känner avsaknad av oro…

Jag har också upplevt det senaste året att mina barn blivit allt mer självständiga. Det har de i och för sig alltid varit, men alla har tagit ett större liv in i vuxenvärlden det gångna året. Som mamma har jag blivit allt mindre viktig i deras liv, vilket är fullständigt naturligt! Samtidigt som man ju alltid har en särskild plats hos sina barn, hur gamla de än blir.

Mitt yngsta barn har hunnit flytta till Spanien och påbörjat en proffskarriär inom basketen som är i princip hela hans liv. Det är förstås en dröm för en ung kille som honom att ges en så stor möjlighet att utvecklas både som person och som basketspelare, men han har själv kämpat sig dit han är i dag och det har han gjort i både med- och motgångar. Han hade dock en rätt tuff period innan han kom iväg, så det kändes särskilt bra att han fick möjlighet att åka när han väl gjorde det. Jag är glad att få rå om honom lite extra nu under jul och nyår när han är hemma på en snabbvisit.

Det högt älskade barnbarnet hoppas jag kunna spendera mer tid med under 2020, än som varit möjligt under 2019.

Mitt äldsta barn fyllde 30 under 2019, det yngsta fyller 18 om bara två månader. Det är hissnande att tänka på att mina små fina barn blivit så stora och ”självgående”.

Det känns som bara några veckor sen jag kämpade på att få på dem deras overaller, skar upp maten i bitar till dem, hade hårfixarkvällar varje vecka, satt i utvecklingssamtal och bråkade om ostädade rum och hur länge de fick vara ute på kvällarna… Men tiden har gått och om bara ett år fyller jag 50. Det känns verkligen helt ofattbart, men märkligt nog även lite skönt!!

Jag har under det gångna året haft möjlighet att vidareutveckla mitt företag och ombilda det till Aktiebolag, med allt vad det innebär. I övergångsperioden innebar det framför allt ofantligt mycket arbete. Det i kombination med att jag i stort sett i samma veva fick ett nytt arbete har varit otroligt utvecklande, arbetssamt och roligt, men det har också satt hög press på mig på många sätt. Nu har det mesta satt sig, så jag hoppas på lite lägre tempo det kommande året, även om ett heltidsjobb i kombination med att driva företag självklart kommer fortsätta vara krävande och arbetssamt. Men det är inget jag är rädd för, bara det är strukturerat, vilket jag känner att det är just nu. Att ha fått massa nya kollegor och mycket nya arbetsuppgifter har varit roligt och gett ny energi, då jag haft mycket ensamarbete under flera år.

Sen fortsätter jag att på halvtid vara sambo med min mamma, som också är en av mina allra närmsta vänner. Jag har aldrig varit sambo med någon där ett samarbete funkat så bra och som gett mig sån känsla av harmoni. Det kallar jag högsta vinst!!

Nu ska jag fortsätta förbereda nyårsmiddagen vi ska ha ikväll, med allt vad det innebär. Jag älskar nyårsmiddagar så det här ser jag verkligen fram emot!

Ett riktigt gott nytt år önskar jag mig själv och er alla!!