Det är märkliga tider vi befinner oss i. Alla våra liv har påverkats på olika sätt. För vissa mer och andra mer marginellt, men det har förändrats för oss alla.
Aldrig hade vi kunnat ana för några månader sedan att vi skulle bli tvungna att begränsa våra liv så här drastiskt på grund av ett virus.

Det jag tycker är mest obehagligt med detta virus är att det tycks slå så olika på människor som får det. Vissa märker inte ens av det, andra blir lite småkrasslig, andra blir otroligt allvarligt sjuka och behöver intensivvård för att klara livhanken och andra klarar inte livhanken alls.

En av de första 110 personerna som avled av Covid19 i Sverige var min morbror. Det skakade om och påverkade mig mycket starkt. Eftersom vi bodde så långt ifrån varandra, då han bodde i Norrbotten där min mamma har sitt ursprung men jag själv aldrig bott, så kan jag inte påstå att vi stod varandra nära. Tvärt om. I vuxen ålder har jag inte träffat honom särskilt många gånger. Barndomsminnen har jag desto fler, men vi har som sagt aldrig bott nära varandra.
Men han var min mammas bror, min morbror och det kom verkligen så nära mig. Må han vila i frid och hans närmsta familj får styrka och kraft att hantera sin enorma förlust.

Jag själv är i riskgrupp och det innebär att jag försöker undvika så gott jag kan att utsättas för smitta. Jag vet helt enkelt inte hur min kropp skulle klara smitta från Covid19.
Som sagt, den här okunskapen om viruset är nog det som skrämmer mig mest.
Just nu får vi bara finna oss i att ha tålamod, följa de instruktioner vi får från myndigheter och experter och försöka tänka själva hur vi ska hantera situationen på bästa sätt.

Vi har kunnat se hur denna världskris tagit fram både det sämsta och bästa i människor.

Men OJ vad jag saknar min helt normala vardag, mitt alldeles vanliga liv med sina upp och nedgångar på vägen. Det här är svårt och tufft på många sätt, men vi kan inte göra så mycket mer än att stötta de som behöver stöd, så gott vi kan och på andra sätt göra det bästa vi kan i situationen och utifrån de förutsättningar vi har. Sen får vi hoppas på bättre tider så snart det bara är möjligt!
Bilder i detta inlägg: Pixabay

Social comments
No Trackbacks.