2010:
2013:
Jag är anhörig till en f.d. kriminell och missbrukare: nämligen min mamma. Den 23:e Februari 2006, på min sons födelsedag, när vi satt och väntade på att mormor (min mamma) skulle komma och fira min sons 4-års dag möttes jag i stället om beskedet att min mamma gripits, misstänkt för grovt narkotikabrott.
De första månaderna var ett enda tomrum i mitt liv och chocken var total. Redan två dagar efter gripandet, började jag skriva en anonym blogg: Någons mamma – Någons dotter. Den bloggen blev en livboj i en chockartad tillvaro och det utlopp jag fick för mina känslor där, var en ren livsnödvändighet. Så påbörjade jag min bearbetning och förlikning med att min mamma som alltid varit min stora trygghet i livet, även var en missbrukare och kriminell. Min mamma dömdes så småningom till sju års fängelse, vilket gav henne möjlighet att påbörja en lång väg av behandling för att få tillbaka ett liv hon ville leva, kunde stå för och känna stolthet över.
Den 24:e Oktober 2010 blev min mamma villkorligt frigiven efter att ha avtjänat fyra år och åtta månader. De första elva månaderna på Kronobergshäktet, därefter på Hinsebergs kvinnoanstalt. Den första tiden på Riksmottagningen och därefter på Hinsebergs behandlingsavdelning: Slottet. Därefter flyttades hon till Färingsö anstalt, först till den låsta avdelningen och slutligen på den öppna avdelningen där.
De sista elva månaderna innan hon blev villkorligt frigiven fick hon vårdvistelse, som i hennes fall innebar att hon bodde på ett halvvägshus och arbetade ute i samhället.
Sedan hennes frigivning har hon fortsatt sitt arbete (men är nu erbjuden ett nytt arbete som hon kommer att påbörja snart) och skaffat en egen bostad i en förort till Stockholm.
Jag som var vuxen med egen familj när min mamma greps, har ändå blivit påverkad på många sätt av min mammas frihetsberövande. Jag var under lång tid i förnekelse till att min mamma framför allt hade haft ett långvarigt missbruk. Efter gripandet av min mamma tog det nära ett och ett halvt år innan min mamma och jag gavs möjlighet att prata ordentligt, utan tidspress. Då befann hon sig redan på behandlingen på Slottet på Hinseberg. Vid detta tillfälle berättade min mamma öppet om sitt missbruk och sin behandling och först då kunde jag acceptera att min mamma hade haft dessa problem.
(Fortsättning följer…)
Tillsammans har jag och min mamma försökt vända dessa negativa upplevelser och konsekvenser av min mammas tidigare kriminalitet och missbruk till något positivt och det är också skälet till att vi valt att vara öppna om detta tabubelagda ämne. Det finns många barn och vuxna som är anhöriga till frihetsberövade personer som behöver stöd i sin sorg, ilska och förtvivlan. Jag vill lyfta bort något av skammen från dessa anhörigas axlar. Idag föreläser min mamma och jag både enskilt och tillsammans om kvinnligt missbruk och kriminalitet och med anhörigaspekten i fokus.
För mer info eller frågor, maila gärna: tonarsmorsa@gmail.com
Mina inlägg i ämnet:
Radioprogrammet jag var med i förra söndagen Direkt till programmet HÄR!
Mamma med flera i ett längre radioprogram med Annika Jankell, även jag intervjuas lite kort i programmet (Direktlänk till radioprogrammet kan du finna HÄR!)
Jag och mamma i TV-soffan på Efter Tio i morse
Två kvinnor-två brott-två långa straff (1)
Två kvinnor-två brott-två långa straff (2)
Hemligheter som lyfts upp till ytan
Vår medverkan i Nyhetsmorgon i morse
Att berätta för en treåring att pappa mördat ett barn…
Han vågar lita på hennes matlagning nu…
Mamma är fri, men det finns fortfarande mycket att sätta ord på
Annika Östberg delar med sig av sin rikedom
Hur länge ska anhöriga skuldbeläggas
Självrannsakan och sorgeprocess för anhöriga
Boktips: Håpas du trifs bra i fengelset
Bloggtips: Någons mamma-Någons dotter (Min tidigare privata blogg om min mammas frihetsberövande. Jag startade den bloggen 2 dagar efter gripandet av min mamma och fortsatte den fram till hennes villkorliga frigivning, nästan fem år senare, om än med färre och färre uppdateringar. Min mamma sände ibland blogginlägg via brev från häktet och fängelserna, som jag lade in och uppdaterade bloggen med, när hon ännu var frihetsberövad. När hon släpptes uppdaterade hon också bloggen ibland.) Idag skriver min mamma ibland om detta i sin egen blogg: Brittas Blogg
Pingback: Mamma är fri, men det finns fortfarande mycket att sätta ord på
Pingback: Sommar, missa inte!!
Pingback: Två kvinnor-två brott-två långa straff (1)
Pingback: Julkalender Lucka 24 | Tonårsmorsa – Fatou
Pingback: Självrannsakan och sorgeprocess för anhöriga | Tonårsmorsa – Fatou
Nu blev det min tur att vara en anhörig. Att säga ”min son sitter i fängelse” känns mycket lättare än att ens tänka ”jag är mamma till ett barn som sitter i fängelse”..
Men det går, det är första gången och jag hoppas det är vägen mot ett nytt och annat liv för oss.
Snart ska jag besöka honom och ett fängelse för första gången i mitt liv. Försöker förbereda mig på att det nog inte kommer kännas så bra när jag åker hem, men ser ändå fram emot att träffa honom.
Kramkram