Jag och mamma i TV-soffan på Efter Tio i morse

fatou och brittaI morse var jag och min mamma med i Malou Von Sivers program Efter Tio i TV4. Denna vecka är det tema med Kvinnor bakom galler och temat kommer sig av det stora intresset för dramaserien Orange is the new Black.

Min och min mammas medverkan handlar om min mammas tidigare straff som vi ju har pratat öppet om tidigare, bland annat i TV 4´s Nyhetsmorgon 2010 och som jag bloggat om anonymt under hela den tid min mamma satt frihetsberövad.

TV-sändningen gick jättebra, även om jag alltid tycker det är väldigt nervöst med direktsända program. Inte ens de som står mig riktigt nära säger att det märks, men det stämmer alltså inte att jag känner mig lugn om nu någon inbillat sig det.

Vi blev i alla fall väl omhändertagna av Malou och övrigt personal på TV4.

I detta bildspel är alla bilder skärmdumpade från programmet:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lite trist är det att svaren gavs så kort tid att besvara, det innebär att det blev en ganska ytlig intervju, upplevde jag, då det inte fanns tid att svara djupare på frågorna. Programmet har i alla fall väckt många tankar och känslor hos både mig och mamma och vi känner väl båda att mycket blev osagt, så vi kommer nog att ha en del att tillägga i våra bloggar inom det närmsta i just det här ämnet som fortfarande är viktigt för oss båda.

Vi har fått ganska många förfrågningar genom åren att medverka på olika ställen angående anhörigdelen för mig och för min mamma som f.d. kriminell och missbrukare, bland annat tidigare från just Efter Tio, men vi har valt att inte nöta ut oss i samma ämne, förrän vi känner att det på något sätt är aktuellt i våra egna liv och vi känner att vi har något mer att tillföra diskussionen. Den här gången kändes det i alla fall rätt.

Om du missade programmet i morse eller helt enkelt vill se det igen, så är det bara att kolla här nedan:

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Mamma firar sju år som drogfri

2013-02-24 00.29.02I Lördags var jag iväg på ett evenemang och möte hela eftermiddagen och en bra stund in på kvällen. Efter det kände jag inte alls för att åka hem, särskilt som Mabou var i Uppsala med min pappa. Jag ringde till min mamma och bad henne komma in till stan och sedan gick vi och käkade.

2013-02-23 23.35.522013-02-24 00.21.15Under kvällen kom vi på att det just denna dag, på Mabou´s födelsedag, den 23:e Februari och mitt i alla familjemedlemmars födelsedagar, var det sju år sedan min mamma blev drogfri och nykter! Det var förstås värt att fira! Inte nog med att hon levt drogfri så länge, SÅ HÄR lever min mamma idag och det gör mig stolt och glad och framför allt rofylld med vetskapen att hon idag lever ett värdigt liv som hon är nöjd med och mår bra i. Det är värt massor och jag är MYCKET glad över att just jag har den mamma jag har!

På Söndagen var hon på DAA och hämtade ut sin sjuårsmedalj.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Självrannsakan och sorgeprocess för anhöriga

I Aftonbladet i förrgår hade man en artikel med anhöriga (mödrar) till personer som dömts för grova våldsbrott (med dödlig utgång). Artikeln är mycket viktig då den handlar om en ofta bortglömd grupp: nämligen gärningsmännens anhöriga.

Ett av de bästa uttalandena i artikeln tycker jag var följande:

”De anhöriga vittnar om den kaotiska tiden efter att brotten begåtts där inget stöd erbjöds.

Där de kände att även de betraktades som medskyldiga, sattes på de anklagades bänk.

– Man ska tänka på offret först, sedan på offrets anhöriga. Så är våra värderingar uppbyggda och det är rätt. Men jag tror det är viktigt att minnas att även förövaren har en familj, och att även de drabbas hårt. De har inte begått brottet, men de får lida för det ändå, säger Susanne Västman.”

Många anhöriga som jag har varit i kontakt med genom åren har alla haft en lång process av självrannsakan och starka känslor av skuld och skam. Ett av skälen för att inte söka hjälp i sin egen sorgeprocess, förutom den tabu som finns i att vara anhörig till en kriminell, som det handlar om, har varit just rädsla av att ta uppmärksamhet från förövarens offer. Jag ser dock inga motsättningar i detta. Självklart ska offret/offren få stöd i första hand och även deras anhöriga, men det borde inte finnas en motsättning i att även förövarens anhöriga, som också är brottsoffer ska kunna tas om hand och erbjudas stöd i sin bearbetning som många gånger kan komma som en chock och förändra hela livet. Det är de tre mammorna i intervjun ett bevis på.

Konsekvenserna av ett brott är alltid ohyggliga för alla som på något sätt drabbas av det. Att vara anhörig är INTE samma sak som att försvara brottet!!

Helst vill man ju bara gömma sig

Familjen till den som begår brott blir ofta bortglömd

Drabbad? Bryggan för barn till kriminella kan ge både råd och stöd. Klicka HÄR!

F.A.T.E.G. (Föreningen Anhöriga Till En Gärningsman)

Brottsofferjouren

Kvinnofridslinjen

Anhörig

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Hur länge ska anhöriga skuldbeläggas

Det finns cirka 7000 personer som sitter frihetsberövade i Sverige varje år. Av dessa personer har väldigt många minderåriga barn. Cirka 10 500 barn i Sverige varje dag, har en eller båda sina föräldrar frihetsberövade.

Några sammanlagda siffror på hur många anhöriga såsom minderåriga och vuxna barn, föräldrar, syskon, makar, sambor, nära vänner, mor- och farföräldrar det handlar om, är svårt att finna siffror på i Sverige, men om man tänker på att det handlar om 10 500 minderåriga barn, så är det inte så svårt att räkna ut att det handlar om väldigt många andra nära anhöriga som direkt berörs av ett frihetsberövande.

Dessa barn och vuxna är olika personligheter, i olika åldrar, med olika yrken. Anhöriga till kriminella räknas som brottsoffer men det är lätt att glömma bort. Sedan finns frågorna när man ska sluta sona ett brott? När man tagit konsekvenserna av brottet? Det vill säga suttit av sitt straff och börjar leva ett liv där man uppriktigt jobbat sig tillbaka till en vardag med arbete, ansvar och allt som ett hederligt liv innebär? Om det skriver min mamma idag och jag tycker inlägget är både angeläget, viktigt och läsvärt.

Inlägget finner du här: När har man sonat färdigt?

Bryggan har mycket och bra information.

Tidigare inlägg i detta ämne: Anhörig

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Annika Östberg delar med sig av sin rikedom

Jag har skrivit om Annika Östberg många gånger. Jag känner djup ödmjukhet och beundran för hennes personlighet, historia och styrka. Jag är djupt ledsen för de mord hon varit inblandad i, men känner absolut att hon har suttit av sitt straff och bevisat att hon har förändrats som människa på djupet och därför har rätt att gå vidare med sitt liv. Jag är övertygad om att hennes erfarenheter och hennes förmågor kan sprida ringar på vattnet på ett positivt sätt och hjälpa andra i svåra situationer, genom det sätt hon delar med sig av sina egna erfarenheter.

Jag hittade nu DENNA intervju med henne av Robert Aschberg. Intervjun är intressant. Särskilt på slutet när folk får ställa frågor som inte känns helt lätta, men där tycker jag än mer att det kommer fram vilken stor människa hon är och hur viktig förlåtelse är i våra liv. För vår egen skull och andra.

Och till er som ännu inte läst hennes bok: Ögonblick som förändrar livet. Gör det!! Den är på väg att komma ut i pocket nu!

Det är fantastiskt hur en människa kan dela med sig av så mycket själslig rikedom

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Sökes: Partners till Fängelsedömda

Vi är väldigt många runt om i vårt land som har eller har haft en anhörig som varit eller är frihetsberövad. Många kanske tror att det handlar om 5 eller 100 barn på ett år, men faktum är att det är ca 10.500 barn i Sverige idag som fått sin ena eller båda sina föräldrar frihetsberövade. Till det kan vi då lägga alla partners, föräldrar, vuxna barn, syskon, arbetskamrater, vänner, grannar etc. som på olika sätt blir direkt påverkade av ett frihetsberövande!

Jag fick ett mail som jag valt att lägga ut i sin helhet då det är ett viktigt, men väldigt tabubelagt ämne:

Sökes: partners till fängelsedömda

Lever du i ett förhållande med en person som avtjänar, eller har avtjänat ett fängelsestraff? Kan du tänka dig att ställa upp på en intervju för ett mycket viktigt projekt, som vill ge röst åt en grupp som i dag till stora delar är helt bortglömd?  Då är det dig jag söker.

Anhöriga till fängelsedömda är en grupp som sällan syns. Detta trots att den forskning som gjorts pekar på att anhöriga drabbas hårt av ett fängelsestraff både ekonomiskt, socialt, psykologiskt och hälsomässigt. Studiens syfte är att undersöka konsekvenserna för den som är gift, sambo eller lever i ett förhållande med någon som dömts till ett fängelsestraff i Sverige. Projektet sker under vetenskaplig handledning och kommer att läggas fram som akademisk uppsats vid Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet.

Du är självklart helt anonym och dina svar kommer att behandlas så att inga obehöriga kan ta del av dem. Intervjun tar max två timmar. Ditt deltagande är helt frivilligt, och du kan när som helst, utan särskild förklaring avbryta din medverkan.

Mer information hittar du på:

http://www.facebook.com/AnhorigaTillFangelsedomda

Studien är kopplad till ett större forskarprojekt om anhöriga som du kan läsa mer om här:  http://www.criminology.su.se/forskning/forskningsprojekt/anhorigskap-brottslighet-och-anstaltsvistelser

Kontaktperson, och ansvarig för studien: Christina Larsson, student vid Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet anhorigstudie@gmail.com

Handledare och ansvarig för ”Anhörigskap, brottslighet och anstaltsvistelser”: Lotta Pettersson, filosofie doktor, Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet

lotta.pettersson@criminology.su.se eller 08- 674 70 51

Mer i samma ämne har jag skrivit HÄR!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Anhörig till frihetsberövad

När jag läste artikeln om Åsa Wihlbeck, även känd som ”TV-Åsa” eller ”Doktor Åsa” så kände jag djup medkänsla med henne och hennes dotter. Samtidigt kände jag mig lite glad över att hon berättar om detta så öppet, trots att det är så färskt.

Att få en nära anhörig frihetsberövad är inget ovanligt, även om det är lätt att tro det med tanke på hur lite det talas om det. Varje dag har ca: 10 500 barn sin mamma/pappa eller båda sina föräldrar frihetsberövade. Då kan ni bara tänka er hur många som får en son/syster/bror/dotter/vän/kusin/arbetskamrat/svägerska/svåger etc frihetsberövade. Totalt sitter 1800 personer i häktet varje dag och 5000 personer på anstalt. Totalt sitter alltså ca: 6 800 personer frihetsberövade i Sverige dagligen. Med de siffrorna är det inte svårt att föreställa sig hur många människor i Sverige idag som har eller har haft eller kommer att få en anhörig som sitter frihetsberövad!

Jag vet hur smärtsamt det är för Åsa och hennes dotter just nu. Hur ovissheten värker inom dem dag och natt, då hennes sambo har restriktioner och kontakten och informationsflödet därmed är starkt begränsad. Det är som att leva i en liten bubbla, där världen fortsätter pågå utanför, trots att man fastnar själv i nuet och ältar ovissheten och vad som KAN ha hänt, dag och natt.

Jag tycker Åsa gör helt rätt som pratar öppet om det här! På så sätt tar hon inte själv på sig skuld eller skam på samma vis, över det hennes sambo kanske har gjort. (Han är bara misstänkt, inte dömd för något.)

Jag önskar Åsa och hennes familj allt gott och hoppas det löser sig på bästa sätt, oavsett vad som skett. Jag förstår att det måste vara svårt att gå ut med det offentligt, men jag är ändå tacksam för att hon gjort det, då jag tror det hjälper många andra som just nu har en anhörig som sitter frihetsberövad och som tror att h*n är helt ensam om sina upplevelser och känslor just nu!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annika Östberg som talare

Igår var en speciell dag för mig. Det var en dag med allmänt flyt som skulle avslutas med något jag sett fram emot länge.

Jag och Tofflan hade bestämt oss för att käka ihop på kvällen tillsammans med Pingolina och sedan gå och se Annika Östberg som var i Uppsala för att föreläsa om sitt liv och sin nyutgivna bok: Ögonblick som förändrar livet. Boken har jag skrivit om tidigare och den rekommenderar jag verkligen varmt till er som inte läst den! Middagen var jättegod från kvarterskrogen Trädgården och vi hann prata en bra stund innan det var dags att bege sig dit Annika skulle hålla sitt anförande.

Pappa slöt upp med oss då han också läst boken och ville se Annika. Så var det dags. 600 hade förbokat biljetter och 100 av dessa blev avvisade, då de ändå inte fått plats, förbokningar till trots. Mycket från föreläsningen kommer förstås från boken, men det var en hel del ”nyheter” också och en del små detaljer som inte fanns med i boken. En del saker som hon berättade fanns förstås mycket mer utförligt beskrivet i boken, än man kan berätta på en föreläsning på drygt en timme, men det var klart värdefullt att höra henne berätta om dessa saker ”live”.

En av de saker som visserligen nämns även i boken, men som kom fram på ett mer konkret sätt när jag hörde Annika tala, var hennes arbetarklassbakgrund och hur svårt det var att relatera till de barn och ungdomar hon delade sin skola och vardag med när hon flyttade till USA och hamnade i en privatskola i ett område där klassamhället var djupare indelat och dessutom låg rätt långt bort från den svenska arbetarklassen!

Nåja, att få möjligheten att lyssna på Annika Östberg var en ynnest och jag är tacksam för att jag gick dit! Det var ett starkt föredrag som innehöll både skratt, tårar och djup ödmjukhet inför livet.

Efter föredraget signerade Annika böcker och jag fick min bok signerad, samtidigt som vi hann växla några ord.

Jag vill återigen tipsa om Annikas bok: Ögonblick som förändrar livet och rekommendera att du går och lyssnar på Annika om hon kommer till din stad eller i närheten där du bor!

Tofflan har också bloggat om gårdagen och Annika HÄR!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Boktips: Ögonblick som förändrar livet

Ögonblick som förändrar livet, heter boken som Annika Östberg har skrivit om sitt liv.

Det här var en sådan bok som när jag hörde talas om den första gången så bara visste jag att jag MÅSTE LÄSA DEN! Jag var också helt övertygad om att jag skulle tycka om den.

Jag kan absolut inte säga att jag känner mig besviken, utan tvärt om så är det nog en av de bästa böcker jag någonsin har läst och inte nog med det: boken var över all förväntan, både språkmässigt och intellektuellt.

Boken är gripande, men inte på det där ”kladdiga” eller martyrerande sättet. Annika beskriver sina upplevelser på det liv som tog henne till ett oerhört långt straff och vad som föranledde det, men också den långa tiden på Amerikansk anstalt, på ett sätt som är både trovärdigt, fyllt av sorg, skam och skuld, men där också andra känslor såsom hopp, kärlek och stolthet växer fram.

Man får följa Annika´s väg genom förtvivlan och sorg till att bli en förgrundsfigur och någon som bär med sig respekt från andra kvinnor i fängelset. Hon skriver på ett sätt som ger läsaren en god inlevelse, samtidigt som den bär en del mycket tunga bitar. Inte helt otippat så är förlusten av hennes son Sven en av de tyngre delarna i boken och när jag läser de delarna så rinner tårarna fritt, trots att klockan är tidig morgon, jag sitter på bussen på väg till jobbet och en massa människor stirrar på mig.

Kärleken och närheten till sina medfångar, beskriver Annika på ett öppet och lättbegripligt sätt. De blir en del av henne, en familj i en värld som är onaturlig på alla sätt. Annika beskriver genom hela boken världen utanför anstalten som ”den riktiga världen” och det är lätt att förstå varför. Det sker en massa galenskap på insidan som är makabra ur flera synvinklar. Där måste jag väl säga att en del av dessa (även om det inte är riktigt samma nivå, generellt) finns även på Svenska anstalter och häkten.

Strukturen, fokus på säkerhet, strukturell planering och även det faktum att det handlar om ett straff, gör det svårt att skapa förutsättningar för mänskliga känslor och behov. Detta beskriver Annika väldigt väl med den närhet och kärlek som medfångarna i stället skapar till varandra. Hur man planerar, försöker och gör sitt bästa för att underlätta för någon medfånge som man vet har det svårt för stunden.

Det finns massor mer att skriva om den här boken, men då risken är stor att jag förstör spänningen för er som vill läsa den, så stannar jag här. Om jag rekommenderar boken? Tveklöst! Vill du läsa en bok som både är intressant och berör, så är det här helt rätt bok!

Det är lätt att ge full pott för den här boken!! Fem Afrika av fem möjliga i betyg. Den är en fullpoängare rakt av:

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Att förstöra en bra story

Boken Hinsehäxan av Lillemor Östlin har filmatiserats. Jag är övertygad om att jag och många andra runt om i vårt land, satt bänkade framför TV´n på Måndag- och Tisdag kväll inför att man skulle sända filmatiseringen av Hinsehäxan. För att inta tala om alla som sitter på olika anstalter runt om i Sverige. Jag är också övertygad om att vi var nästa lika många som blev djupt besvikna i går kväll efter att del två, som var sista delen, hade sänts!

Hur man kan förstöra en så intressant historia med en så usel film övergår mitt förstånd. Det har sänts många program i Radio, TV och tidningar om Lillemor Östlin´s liv och eftersom grundhistorien är intressant för oss som är intresserade av kriminalliv, människor, orsaker och konsekvenser, så borde det inte vara så svårt att göra bra program med detta som grundtema. Men i det här fallet har man verkligen misslyckats totalt!

%22Hinseh%C3%A4xan%22%20%C3%A5terf%C3%B6renas%20med%20sina%20barn

Filmen som är i två delar på vardera en och en halv timme, är långtråkig, skådespelarna kassa (förutom hon som spelar Lillemor, då) och historien griper aldrig tag på riktigt. Det blir lite som att berätta en väldigt lång historia, under en väldigt kort tid, men fylla den med extremt lite innehåll.

Jag har alltid sett Lillemor som en väldigt karismatisk och stark kvinna, men jag tycker inte att man lyckas alls med den gestaltningen. Hennes driv kommer i och för sig fram till viss del, men det räcker inte så långt. Det som gav något plus överhuvudtaget är nostalgin från 60- och 70-talet, som filmen utspelar sig under. Det var ett lite kärt återseende, även om jag inte minns att det var fullt så trist som det framstår i filmen. (Nåja, 60-talet minns jag inte alls, eftersom jag inte ens var född då.) Om du ändå vill se den, så kan du göra det här:

Hinsehäxan Del: 1

Hinsehäxan Del: 2

Jag kan tyvärr bara ge filmen en enda etta av fem, hur gärna jag än skulle vilja ge den mer, för själva grundstoryn. Men jag tipsar mycket hellre om boken, då den är väldigt intressant ur många perspektiv. Det är en verklig förlust att man lyckades förstöra en så pass bra story med en så kass film!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,