Archive for the ‘Familj’ Category

9 år som bloggare

family comes first

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nio år som bloggare. Ja, nio år är verkligen en låååång tid. Inte minst för att jag har bloggat väldigt intensivt under väldigt, väldigt många år. Nu är det ju mer sporadiskt, även om jag verkligen inte vill påstå att jag tröttnat eller ”gett upp” på något sätt!! Tiden och intensiteten är dock inte lika stor och jag bloggar inte heller längre på ”samma sätt” som jag gjort tidigare. Den 8/6 hade jag alltså bloggat i hela nio år. 

Men jag tycker det är ruggigt häftigt att ha bloggat i hela nio år!! Under dessa nio år har jag publicerat drygt 5000 inlägg. Det är i genomsnitt drygt 1,5 blogginlägg per dag, så det är ju en hel del. Alla inlägg är självklart inte av någon högre rang, men ibland när jag ska söka upp ett gammalt inlägg i min egen blogg om ett ämne jag skrivit om, så brukar jag pendla med att bli generad över det jag skrivit och imponerad. Det är liksom väldigt mycket antingen eller och det tycker jag är rätt roande.

Igår hände en lite rolig grej. Min äldsta dotter Binta som just nu bor i New York kom hem, utan att jag visste det. Hon är bara hemma några dagar i Sverige, för att dansa några shower med en artist, sedan åker hon tillbaka till New York igen… Hon, Isa och Mabou överraskade mig verkligen rejält. Jag satt i vardagsrummet och så måste de ha smugglat in henne i köket på något vis, för helt plötsligt kom hon in i vardagsrummet från köket, bärandes på en oboy-burk och sa upprört: ”Är Oboyen slut? Vem har tagit sista oboyen? Varför finns det ingen oboy?” Jag tittade på henne. Blundade. Tittade igen. Blundade. Tappade hakan. Och tittade igen. Jag blev verkligen minst sagt förvånad. Men så snart förvåningen släppte så kunde jag glädjas åt min fina present. :-) Så mycket kan jag säga att den doftade grymt gott!!

Väldoftande present från Binta

Väldoftande present från Binta

För övrigt ska den här veckan bli en lugn vecka. Eller lugn och lugn. Det är en vecka med skolavslutning, vi har planerat en familjegrill och så är som sagt Binta tillfälligt hemma. En lugn vecka är sällan en lugn vecka, men den ska definitivt bli lugnare än de senaste veckorna i alla fall.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Jag är i alla fall grymt glad att sommaren verkar ha kommit igång och att jag får chans att tina upp i försommarvärmen. Jag har verkligen svårt för kyla och nu ska det bli skönt med sol, sommar och värme och jag hoppas, hoppas, hoppas att det blir en fin och bra sommar. För både dig och mig.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Maj månad i ord och bilder

family 2014

Detta bildspel kräver JavaScript.

Maj är slut och vi börjar titta in i juni. Mitt liv rinner på i ganska snabb takt, liksom för de flesta i maj och juni som oftast är ganska hektiska månader. Det är skolavslutningar, studentfiranden, avslutningar för fritidssysselsättningar, fint väder som man vill hinna njuta av, jobb och en massa annat. Det gäller att lägga upp planering för sitt liv för att hinna med allt man måste, borde och vill hinna med.

Jag har äldsta dottern Binta kvar i New York då hon går i dansskola på Broadway, mellandottern fyllde år i slutet av maj så henne åkte vi och överraskade, samtidigt som vi firade mors dag, både för mig och min mamma. Min fina mamma. Hon är verkligen min allra bästa vän. yngsta dottern som fortfarande bor hemma håller på att blomma upp som en vacker ung kvinna och det är en ren glädje att se henne leva och finnas.

Lilla sonen äter, sover, lever basket. Allt är basket. Man hör på långa vägar när han är på väg hem, då han studsar sin basketboll hela tiden. *Studs, studs*, då vet man att Mabou är på gång…

Jag har varit hos en frisör också och sommarfixat lite med mitt hår. Det var två år sedan sist jag fixade det, då hos en väns dotter som är frisör. Innan dess var det säkert 10 år sedan, gissningsvis, som jag senast var hos en frisör.  Grejen är den att jag avskyr när folk pillar med mitt hår. Jag avskyr att sitta stilla utan att ha något att göra och jag avskyr att det kostar så mycket pengar att gå till en frisör. Nej, jag säger inte att det är dyrt. Jag vet att arbetskraft kostar och det ska det förstås göra, men jag tycker fortfarande att det är mycket pengar på en gång. Å andra sidan, om man drar ut det på alla år som går mellan mina frisörbesök så är det GRYMT billigt per år. Man får se det så. Nu är jag ju i alla fall färdigfixad för ett tag i håret.

Problemet var att den dagen jag gick för att fixa håret så skulle jag också gå på Sandra Gustafssons bokrelease för hennes nya bok: Gå om INTET. Jag var ju på bokreleasen för hennes förra bok också. Jag hade räknat med att frisörbesöket skulle ta 1 timme, max 2. I själva verket tog det 3 ½ timme, vilket innebar att jag blev sen till releasen. Nu var det ingen fara, för jag tror inte jag missade nåt, men det blev lite stressigt där…

Ja, det är mycket som varit stress i mitt liv den senaste tiden, eller det är det ju nästan alltid. Men jag jobbar på det. En annan bokrelease som jag hade sett JÄTTEMYCKET fram emot var De Glömda av Yvonne Konstenius, där jag är en av flera personer som hon har intervjuat i boken. Min intervju handlar då om mitt anhörigskap till en f.d. kriminell som jag skrivit om så många gånger. Jag missade denna bokrelease för att jag var på en utbildning med jobbet. Det var en jättebra utbildning, där vi åt gott, lärde oss mycket och sov gott, men som sagt, jag missade bokreleasen… Min mamma var i alla fall där och den ska ha varit toppen!! :-) Om du är intresserad av rättskedjan, kriminalvård, anhörigperspektivet, social problematik etc. så tycker jag absolut att du ska läsa den här boken!!

Sa jag att jag älskar bokreleaser, förresten?

En annan sak som passerat är ju EU-valet. Så viktigt med dessa val!! Det visade inte minst resultatet av EU-valet, då mörka högerkrafter tog ett rejält skutt framåt i Europa. Jag kan verkligen INTE förstå hur man kan rösta på ett politiskt parti som vill utesluta andra människor. Det spelar ingen roll om det handlar om folk med en ”annan” sexualitet, ”annat” ursprung, funktionsnedsättning, eller vad det än är. Vi är alla människor och samma grundbehov, med olika sätt att vara o.s.v. Jag förstå verkligen, verkligen inte hur man kan vilja neka vissa människor samma sak som vi alla söker: trygghet, försörjningsmöjligheter, samvaro, utbyte av erfarenheter, att vara fria människor som kan resa dit man önskar. Det är verkligen tragiskt!! Jag önskar alla människor den kärlek och öppenhet vi behöver för att kunna möta och bemöta varandra med respekt, oavsett. Allt annat är en stor tragedi för mänskligheten!! Jag vill verkligen uppmana ALLA att rösta till hösten!! 

Så ser livet ut just nu för mig. Jag mår rätt bra, jag lever som jag själv valt och vill ha det. Det stundar lite studentmottagningar, skolavslutningar och barndop framöver och det ska bli ett rent nöje att ta del av. Hoppas ni fortsätter njuta av sommaren. Det är helt fantastiskt att få vara människa! Glöm inte det i all vårstress!!

Fortsättning följer…

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Radioprogrammet jag var med i förra söndagen

fatou 2014

fatou 2014Jag var med i radio förra söndagen igen. Åter handlade det om anhörigperspektivet runt kriminalitet och missbruk. När jag fick denna förfrågan så tvekade jag ganska mycket innan jag tackade ja. Jag börjar känna lite som att jag ska personifiera anhöriga i Sverige och det är jag kanske inte så jättesugen på. Det känns som mitt liv har kommit ganska långt efter min mammas straff tog slut och med hennes åtta år som nykter, så känns inte heller den delen som något jag går och ältar hela dagarna direkt. Samtidigt är det lite dubbelt det där.

Jag kan ju känna att det fortfarande är ett väldigt tabubelagt ämne just när det gäller oss anhöriga, samtidigt som gensvaret blir stort när man varit med i media. Många som tackar för att man lyfter ett viktigt och tabubelagt ämne. Många som känner igen sig. Många som upplever att de inte vågar tala om detta för risken att bli stigmatiserad, samtidigt som man har en vilja att ämnet uppmärksammas. Så jag tackade ja på förfrågan. Igen. Jag tycker det blev skapligt även om vårt ”för-samtal” om ämnet blev bättre än just då, vilket delvis berodde på att vi har mycket folk hemma, vi hade firat sonens födelsedag och min mellandotter var på besök i Stockholm och jag hade dessutom bytt ett arbetspass så i stället för att vara ledig följande dag, så skulle jag upp och jobba väldigt tidigt.

Det program jag var med i denna gång var Stina Wollter´s program i P4. Programmet kan du lyssna på HÄR! Först pratar Christer länge om sitt program, men det är många tänkvärda saker han berättar om, men om du bara vill lyssna på intervjun med mig så kan du dra fram musikspelaren till 1:16:20.

De organisationer jag nämner under intervjun är dels den organisation som min mamma har startat upp med en vän:

Briisa

och så den organisation som finns för barn och ungdomar till frihetsberövade anhöriga:

Bryggan 

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Glädje och tacksamhet

fatou header3
Nytt och fräscht!

Nytt och fräscht!

Tänk att det finns så många små ting att känna glädje och tacksamhet över. Jag tycker det är allt mer sällan jag känner glädje över stora, omvälvande händelser, utan det är de där små, till synes obetydliga upplevelserna, sakerna, känslorna som får mig att bli varm inombords och känna glädje och tacksamhet över.

Idag känner jag glädje och/eller tacksamhet över:

  • Att ha ordnat om i hemmet, möblerat om, målat om möbler, rensat, städat och kastat massa saker i över en vecka. Jag känner glädje och har en känsla av ”nystart”.
  • Att ha ett fast heltidsjobb där jag trivs bra och känner glädje de flesta dagar jag är på väg dit.
  • Att jag tillbringade söndagskvällen med att se en gammal kär film med två av mina barn och ett av barnens vänner.
  • Att jag tillbringade måndagskvällen med att vi bjöd på en trerätters till min mamma och brorsdotter och överraskade med lite home makeover.
  • Att min mamma är min bästa vän.
  • Att jag ofta nu för tiden känner en ro i själen, som jag sällan kände när jag var yngre.

Här kommer lite bilder från vår home makeover i det ena rummet:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi gjorde även om i badrummet och barnens rum, men där glömde jag fota i vår städiver… Nu är i alla fall de flesta skåp rensade och det känns som en bra nystart på 2014.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Mitt December 2013

fatou header3

DSC_4436December månad har varit hektisk för mig. Om man tittar här i bloggen kanske man kan få för sig att den varit händelselös, då det är så dåligt med inlägg, men faktum är att det är tvärt om. Jag har haft så mycket för mig, mest roligt faktiskt, att jag inte hunnit blogga så mycket. Här kommer en kort sammanfattning om mitt December-so far! 

Jag har varit i Sälen och firade där första advent i år igen och bodde i Villa Snödroppen! Jag har också varit på bio och såg den otroligt berörande filmen ”Mig äger ingen” som jag tidigare lyssnat på ljudbok. Om du missat läsa boken/ljudboken eller se filmen så kan jag verkligen rekommendera dig att läsa/lyssna på och se den!

Något annat viktigt som hände var ju att Nelson Mandela, en av mina allra största förebilder, gick bort. Om det har jag skrivit HÄR och HÄR!

En massa arbete har jag förstås hunnit med, men som sagt även en hel del trevligheter! Lite restaurangbesök, möten med nya och gamla vänner som berikat mitt december.

Jag har hunnit vara på en stor julkonsert på Globen med artister som Sarah Dawn Finer, Orup, Ola Salo och Eva Dahlgren, Darin och med Mark Levengood som konferencier Mark Levengood och Pia Johansson som gäst.

Sedan åkte jag ju på kryssning med Amorella som gick på grund. Mer om det kan du läsa HÄR! Det var förstås ingen höjdare. I alla fall inte andra halvan av kryssningen, även om det inte var någon större katastrof direkt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sedan har jag ju firat födelsedag. Faktum är att den firades i två dagar. Inte för att jag fyller jämt eller ville fira så speciellt mycket, utan mest för att min mamma och mina barn bestämde sig för att överraska mig stort. Det är förstås alltid roligt med överraskningar och att bli ihågkommen, men fyller man som jag år två dagar före julafton, så känns det nästan alltid som den där födelsedagen bara kommer och ”stör mig” mitt i julstressen…! Inte blev det bättre i år när vi bestämde oss för att gå med i den stora manifestation i Källtorp mot rasism och fascism mitt i födelsedagsfirande och julförberedelser.

Ändå är jag väldigt glad över att vi gick dit och visade vårt missnöje med den rasism som finns i vårt samhälle. Det kändes viktigt och bra att släppa alla julbestyr och delta i något som blev så stort. Siffrorna på deltagandet har varierat mellan 16 000-20 000. Jag kan i alla fall bekräfta att det var enormt mycket folk och att det gav en enorm styrka i kampen mot rasism!!  

En massa annat har jag också hunnit med, men det var den korta sammanfattningen. I bildspelet ovan kan du se lite av mitt december. Nu är ju inte december slut ännu, några dagar har vi kvar, men det är i alla fall den största delen av december. 

Hur har ditt december varit? 

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Svårt att få bostäder för ungdomar?

samhälleheader

DSC_4364Har du svårt att flytta hemifrån trots att du vill, är vuxen och har inkomst? Har du svårt att flytta för att det saknas bostäder och i synnerhet hyresrätter? Eller har du vuxna barn som bor kvar hemma för att de inte får tag på eget boende? I så fall kan du göra DETTA test på facebook!
bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Tacksamhet

fatou header3

 

 

Fatou-Nov-2012

Idag är en sådan dag jag är fylld av en känsla av tacksamhet. Tacksamhet över att jag har ett arbete jag trivs med, en familj jag älskar mer än något annat, jag har människor omkring mig som får mig att känna värme, socialt utbyte och kärlek till. Tacksam över att ha tak över huvudet, kläder på min kropp, möjlighet att äta mig mätt varje dag och ekonomisk möjlighet att dela med mig lite ibland och att köpa mig en liten guldkant på vardagen ibland. Man kan inte köpa lycka, men pengar är källan till viss trygghet och omsorg av sig själv och sina närmaste, det kommer man inte ifrån.

Jag är också tacksam över att ha tillgång till rent, rinnande vatten, musik och texter jag kan läsa och berika mitt liv med och utveckla mig själv med. Idag är en dag av värme och känsla av tacksamhet. Tacksamhet för att kunna hjälpa människor omkring mig som ibland behöver hjälp, tacksamhet för att få hjälp av människor omkring mig som är beredda att göra uppoffringar för att hjälpa mig.

Jag känner tacksamhet. Tacksamhet över att leva ett liv som jag trivs med och mår bra med. Tacksamhet för att jag är den jag är och fortsätter att lära mig av livet och utvecklas som människa. TACK!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Back to Sälen

vinter

December 2012 107Idag åker vi till Sälen. Samma plats och vid samma tid som förra året, när vi också firade första advent där! Även denna gång är målet att ta mig ned för backen utan skoterhjälp och den här gången, till skillnad från förra året hoppas jag också att jag lyckas genomföra det! :-D

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Det här är fattigdom i Sverige 2013

fatou header

parkbänkJoachim Kerpner och Paul Wallander har blivit nominerade i klassen Storytelling i Nordic Data Journalism Awards med filmen ”Klyftan mellan fattiga och rika”. Jag hade inte sett den här filmen, men när jag nu såg den så tycker jag det är slående att den är så tydlig och informativ. Här kan du se filmen:

Klyftökningar är sånt som är svårt att konkret visa, svart på vitt att de existerar och hur mycket. Det är svårt att tala om exakt hur det ser ut i en familj som lever på eller under existensminimum eller precis ovanför. Det är svårt att konkretisera.

Fattigdom är ett väldigt diffust begrepp. Än mer diffust blir det om man börjar prata om relativ fattigdom, vilket är ett begrepp som vi utgår ifrån när vi talar om fattigdom i västvärlden och här i Sverige. 

Ibland hör jag vissa människor säga: ”Det finns ingen fattigdom i Sverige”. Det är något som verkligen provocerar mig! När jag möter människor i min vardag, då har de flesta lågavlönade eller arbetslösa ensamstående mödrar levt under en kortare eller längre period i fattigdom.

Det diffusa i denna fattigdom, blir inte bättre av att man börjar prata om siffror och tabeller. Det som däremot blir konkret är när man talar om saker som att köpa nya vinterskor till barnen, när man talar om att försöka få ihop en matsäck, trots att man bara har tjugo kronor kvar i plånboken och ett nästan tomt kylskåp. Fattigdom blir konkret när man talar om att en lågavlönad mamma inte har möjlighet att få ihop bröd till barnens frukost, då hon inte lyckas trolla med knäna.

Ibland lyckas man ändå få ihop den där matsäcken till barnens utflykt, trots att kylskåp och skafferi är nästan tomt och trots att det bara är en tjuga kvar i plånboken. Den där känslan av förtvivlan, ont i magen, frustration och oändlig sorg byts ut mot ett jubel i maggropen, när man kan meddela barnen att de får pannkakor med till matsäck och man vet att de bara älskar pannkakor. Den där lilla glädjen i vardagen och den där lilla jublet och stoltheten som bubblar upp av att man faktiskt, för en enda gångs skull, lyckades trolla med knäna.

Fattigdom är alla de där sömnlösa nätterna av oro. Fattigdom är de där inställda skolutflykterna, nekandet till julklappsönskningar, nekandet till att få börja en aktivitet. Fattigdom är ont i magen, ont i huvudet, trötthet, orkeslöshet och depression. Fattigdom är barn som inte känner sig lika mycket värda. Som inte orkar ta plats, som inte vill synas i klassrummet, eller som när de misslyckats med det, tar all uppmärksamhet av förtvivlan över en situation de inte kan påverka eller förändra.

Fattigdom är inte att inte kunna leva utan en Iphone, dator eller de modernaste jeansen. Fattigdom är att aldrig kunna göra något för sig själv, men det är också att vid månadsskiftet välja om man ska betala elen eller barnomsorgsavgiften. Fattigdom är när klasskompisarna berättar om sin roliga semester och dina barn blir tyst och tittar ned i bänken.

Fattigdom är skam. Fattigdom är skuld. Fattigdom är fysisk och psykisk och den gör ont. Den bränner och fryser in i märgen. På samma gång. Fattigdom är nedstämdhet. Fattigdom är åldrande och rynkor och gråa hår i förtid. Fattigdom är smärtsam och molande. Fattigdom är att oroa sig för hur maten ska räcka i tre veckor till när pengarna är slut och råttorna sitter i skafferiet och gråter. Ibland bokstavligen.

Fattigdom är att gå med trasiga tänder, att inte kunna sova på natten för att tänderna värker och ofta finns inte ens pengar till värktabletter. Fattigdom är när dammsugaren går sönder och man inte kan köpa ny eller begagnad på flera månader. Fattigdom är att aldrig kunna handla upp sig på extrapriser, för att pengarna helt enkelt saknas. Fattigdom är att få ont i magen redan när lönen är på väg in, för att man oroar sig för vilka räkningar man måste hoppa över denna gång.

Men fattigdom handlar också om att mysa med barnen i köket en tisdagskväll, men hembakade scones och en ny ost, bara för att man just då kan. Fattigdom är också att gå och köpa den där tröjan som barnet så gärna vill ha, för 129 kronor på H&M, trots att man vet att det kommer innebära två dagar till med undermålig mat den månaden. Fattigdom är också drömmar och hopp. Om att det en dag ska kunna bli lite bättre. Att en dag få kunna köpa en näringsriktig och god måltid till sin familj. Att en dag kunna åka på semester med hela familjen. Att en dag kunna köpa den där julklappen som ens barn önskat tre jular i rad. Fattigdom handlar om att hoppas på att få den där heltidstjänsten som snart blir ledig när kollegan ska gå på föräldraledighet, eller att faktiskt få ett svar på den där jobbansökan man så gärna vill ha svar på. 

Fattigdom är att äta gröt i stället för köttbullar, nudlar i stället för spagetti och köttfärssås. Fattigdom är när barnen tackar ja till att äta hos kompisar för att inte ligga sin familj till mer last. Fattigdom är att förse sig med bröd från skolbespisningen för att barnet inte vet om det blir någon middag. Fattigdom är att lägga sig hungrig, för att barnen ska få den mat du lyckades ordna fram. Fattigdom är att lägga sig nöjd för att barnen fick mat, trots att du inte kan somna själv av hunger.

kåldolmar och kalsipper7Fattigdom är också att finna hopp och ork en dag när man upptäcker att en parkteater med fri entré kommer till närområdet. Fattigdom är att vilja ge upp. Varje dag. I en lång period. Att inte vilja kliva ur sängen för att man inte orkar ta tag i sin egen fattigdom, vardag och sitt liv. Att inte känna det där hoppet. Men fattigdom är också att vägra ge upp. Att slå näven i väggen och kliva ur sängen och göra sitt allra bästa. Varje dag. I en lång period. 

Bild 0222Fattigdom är att slå näven i bordet och förbanna den andra föräldern för att hen inte finns där och delar ansvaret för barnen, både det ekonomiska och praktiska, trots att ni var två om att skaffa barn. Fattigdom är också att möta den andra föräldern på stan av en slump och ledsamt konstatera att den andra föräldern lever ett liv som inte kan tillföra barnen någonting, utan snarare lever ett ännu mer utsatt liv än du själv. Eller så kan fattigdom vara att känna samma ilska mot den andra föräldern för att du står ensam med ansvaret. Men så möter du den andra föräldern på dödsbädden och vet att hen snart kommer att dö och att att hen dör med den ångesten att hen aldrig var en fungerande förälder för sina barn. Och fattigdom är att på ögonblicket förlåta den andra föräldern för allt och att hålla din förra partner i handen tills andetagen upphör.

Fattigdom är att sedan låna pengar för att ta dig från sjukhuset, för att ställa frukost på bordet nästa morgon men att du ändå har förlåtit. Med hjärtat.

Fattigdom är många gånger att ha växt upp i en dysfunktionell familj med missbruk, kriminalitet, psykisk labilitet, ekonomisk instabilitet, fysisk sjukdom och våld. Kanske en av dem eller kanske en grötig kombination. Eller ingen alls. Hur många gånger skapar fattigdom något av dessa exempel i en familj? 

Alla dessa kämpande kvinnor, män, äldre och barn. Alla dessa som kämpar igenom varje dag de lever i fattigdom. Alla dessa vardagshjältar som ibland orkar och ibland inte orkar. Alla dessa människor som skulle kunna vara en så stor tillgång i vårt samhälle, som skulle kunna bli så mycket lyckligare, som skulle kunna ge så mycket styrka till sina barn om de fick lite stöd, hjälp eller en möjlighet till egen försörjning efter de villkor som de har förmåga att klara. Så mycket pengar som denna fattigdom kostar vårt samhälle. Så mycket olycka och djup sorg som flyttar in i alla dessa människor. Alla dessa människor som jag möter i min vardag, som i vissa perioder av livet har varit jag, men som i andra perioder har varit en granne, en barndomsvän, en kollega, en av barnens kompisars föräldrar, en bekant, en artist, en servitör på lunchrestaurangen. Kanske städaren i livsmedelsaffären du handlar i dagligen, eller tiggaren från Rumänien som du ibland ger en slant. Eller helt enkelt vägrar.

Fattigdom är ett enormt samhällsproblem och fattigdom går inte att sätta sig in i om man inte själv har varit där. Under en kort period eller en lång och ibland går den inte ens att sätta sig in i då. 
bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Vardagen i mitt liv och alla mina hjärtan

FamilyHeader

Jag har min lediga vecka och det är skönt. Sjukdomar har härjat en del här hemma och det är förstås mindre kul, men jag har ändå hunnit med mycket både nytta och nöje. Jag har hunnit följa många debatter, något jag verkligen uppskattar när jag hinner med.

Jainaba 2013Några höjdpunkter har jag också hunnit ha. Jai (min mellandotter på 22 år) kom på besök och jag passade på att bjuda henne på en trerätters middag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fy vad man hinner sakna varandra när man bor i olika städer och hinner ses så sällan…!!

Sedan hade Mabou beställt basketskor nyligen och till slut, när han tjatat, väntat, längtat och drömt om sina skor så kom de då till slut:

mabou basket

 

mabous new basket shoes

Tydligen ska det också vara doftbollar i skorna nu för tiden. Ja, det kanske inte är en så dålig idé när det gäller träningsskor i alla fall? Fast jag tyckte nog doftbollarna luktade mest tandkräm… doftbollar

Jag känner i alla fall en 11-årig kille som är GRYMT nöjd med nya basketskorna!!

Sedan är ju Queen Latisha här från Jamaica, på sin europaturné och i dag ska hon hålla workshop här i Sverige, så hon och Binta hann förbi en stund och käkade lite mat, innan de skulle iväg på ännu en dansträning…

DSC_4266

DSC_2513

Isa (20) har jag inte sett till så mycket. Hon har varit en del i Uppsala och så har hon jobbat en del, men jag måste ändå lägga till här, nu när jag nämnt alla mina andra barn i ett och samma inlägg för en gångs skull, att hon är en helt fantastisk tjej! Hon utvecklas till en ung kvinna och även om jag nu är mamma och partisk så måste jag ändå säga att om jag var en ung person i 20-årsåldern och ville ha en omtänksam, trofast och kärleksfull vän, så skulle jag genast välja Isa. Så är det bara.

Jag kan sammanfatta detta inlägg med att jag känner en enormt tacksamhet. Jag är tacksam för mina barn, tacksam för att de har sina egna liv, tacksam för att de finns och tacksam för att de är så härliga människor med helt olika personligheter. I´m truly blessed!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

3 visitors online now
3 guests, 0 members
Max visitors today: 15 at 12:58 am UTC
This month: 37 at 07-09-2014 09:59 pm UTC
This year: 92 at 01-21-2014 08:41 pm UTC
All time: 118 at 11-06-2012 10:20 pm UTC