En dag för alla små afrosvenska flickor som växer upp i vårt land

Igår skedde något historiskt i Sverige. Något historiskt som gav mig gåshud, som fick tårarna att spruta och som slutligen lämnade mig i en fullständig tillfredsställelse. Jag menar förstås Grammisgalan. Avslutet på Grammisgalan är artisten och Grammisvinnaren Seinabo Seys nummer. 

Mini formation in my bed Binta och Fatou Foto: Fatou Touray

Mini formation in my bed Binta och Fatou Foto: Fatou Touray

Seinabo står på scenen och börjar sjunga. Alla som hört Seinabo sjunga vet att det innebär gåshud bara att höra hennes mäktiga röst. Den där rösten som tycks vara hämtad från de djupaste brunnar… Det är rent välbefinnande.

Sedan händer något. Bakom henne sluter 130 svarta, svenska, stolta kvinnor och flickor i olika åldrar upp. De marscherar in svartklädda och bara står där med all den styrka som kan frambringas av 130 smarta, vackra, stolta kvinnor i alla åldrar. Tårarna bara rinner. Det går liksom inte att hålla emot.

Och i mina vener rinner mitt blod som fryser och kokar på samma gång. Det är så mäktigt att jag saknar ord…

Binta och Fatou Foto: Fatou Touray

Binta och Fatou Foto: Fatou Touray

Jag tänker på att med den här representationen för mina tre nu vuxna döttrar, kunde deras uppväxt, deras grund att stå på ha kunnat få så mycket mer styrka, självkänsla och känsla av gemenskap, som de nu inte fick. Jag sörjer det. Det saknades inte svarta kvinnor som förebilder under deras uppväxt i vårt hem, men det saknades ute i samhället. Det saknades i deras skolor, det saknades bland deras barbiedockor, det saknades i butikerna, det saknades på barnavårdscentralerna och på nästan alla andra platser. Vi träffade förstås en massa kunniga, intelligenta, smarta kvinnor från alla världens hörn, men de svarta kvinnor som mina barn också hade behövt identifiera sig med under deras uppväxt saknades ute i samhället. Jag sörjer det. Jag sörjer att jag skulle ha kunnat ge dem helt andra förutsättningar om de hade växt upp idag.

Svarta kvinnor som marscherar in på en scen, i svensk TV på bästa sändningstid. 130 kvinnor. Gamla, unga, äldre, barn, gemensamt. Tårarna rinner av smärta för att mina döttrar och många andra svarta unga kvinnor inte gavs denna möjlighet när de var små.

Binta och Fatou Foto: Fatou Touray

Binta och Fatou Foto: Fatou Touray

Samtidigt rinner tårarna av glädje. Glädje för alla bruna små flickor som idag växer upp i Sverige, med insikten om att de är tusentals i Sverige. Att de tar plats. Att de gör det med styrka. Att de är en del av en ny generation. En generation där man kan ta plats. Tårarna rinner för den glädjen, den stoltheten.

Tårarna rinner också av stolthet och av det mäktiga i att se detta. I Sverige. Idag. 2016. Äntligen. Äntligen. Äntligen. Tårarna rinner för att jag inser att jag bevittnar något helt historiskt!!

När min äldsta dotter Binta och hennes kompis Fatou kommer hem till oss efter sitt deltagande på scenen under Grammisgalan tillsammans med 130 kvinnor och berättar översvallande om deras upplevelse och den styrka de känt både under uppträdandet, men också efteråt, då rinner tårarna på oss alla och vi gråter tillsammans. För det hopp som fötts inom oss. Jag känner själv hopp över att det finns ett ljus i tunneln för mina kommande barnbarn. Det finns hopp och det finns övertygelse. Det är svårt att sluta gråta över något så starkt.

Men det är så lätt, så lätt att finna styrka för morgondagen av ett sånt historisk och starkt framträdande!!

Gårdagens bästa artikel om framträdandet skrevs av Kiqi och det kan du läsa HÄR!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

När jag inte hade nåt…

Boken om Ison Glasgow: När jag inte hade nåt

Boken om Ison Glasgow: När jag inte hade nåt

Ibland har jag perioder när jag har svårt att läsa böcker. Jag kan inte ta mig igenom en enda bok. Det är ju lite märkligt eftersom jag för det mesta läser massor av böcker och verkligen, verkligen älskar det!!

Jag har haft en sån period nu i över ett år och jag brukar till och med skämmas när jag har dessa perioder. Det är så inte jag. Samtidigt så är det ju just så jag är. Jag köper/lånar helt fantastiska böcker som jag velat läsa jättemycket och jättelänge och sen håller jag på med samma kapitel i flera månader. Då vet jag att det här kommer inte att funka.

Dessa perioder brukar hålla i sig rätt länge. Det hann samlas en massa böcker jag velat läsa jättelänge, men jag klarade liksom inte av att fokusera på dem. Nu, sedan några månader tillbaka tycks det ha släppt. Jag har trevat mig fram lite. Inte riktigt vågat tro att det verkligen har släppt. Att jag kan läsa igen. Att jag vill läsa igen. Att jag förmår läsa igen.

Nu har jag plöjt kanske åtta, nio böcker sedan dess.

Igår läste jag ut boken Analfabeten som kunde räkna och den tyckte jag jättemycket om. Ibland när jag läser ut en bra bok, eller en bok som gjort starkt intryck på mig (vilket den här boken gjorde) så kan jag känna mig jätteledsen när jag läst ut den. Det känns som att förlora en gammal kär vän. Ibland när jag ser att någon annan köper en bok som jag läst och tycker väldigt mycket om, då kan jag nästan känna mig lite avundsjuk för att personen i fråga har en så fin upplevelse framför sig.

Samtidigt som jag nu läst den boken, har jag också läst Ison Glasgows bok: När jag inte hade nåt, (damn, här var den bra mycket billigare än den jag köpte i en bokhandel 😉 ) tillsammans med 12-åriga sonen. Den annars inte så lässugna 21-åriga dottern har inte ens kunnat vänta på att vi ska läsa ut den, så hon fotar sidorna och sitter och läser den på väg till och från jobbet.

Boken berör mig så mycket att jag blir helt matt varje gång jag lägger den ifrån mig. Det är så hjärtskärande att det finns barn som lever på gatan i Sverige. Som kämpar för dagen för mat och uppehälle, på ett sätt som man nog inte kan föreställa sig när man inte själv har varit där. Det gör så ont i hjärtat att jag blir helt utpumpad när jag läser boken.

Jag önskar man kunde säga att Ison var ett undantag, men jag vet att det inte är sant. Ison berättar i boken om hur han ibland ser barn i samma eller liknande situationer. Jag minns hur Ken Ring berättat i ett nyhetsprogram som 13-åring (har jag för mig) hur han satt och åkte tunnelbana fram och tillbaka för att ha tak över huvudet. Jag är säker på att det idag finns en massa barn, som borde sova mätta och belåtna i sina sängar, som i stället sover på parkbänkar, på tunnelbanan, i trappuppgångar, för att vila sin kropp under kalla och mörka nätter.

Jag vill inte att vi ska ha ett samhälle där våra barn ligger hungriga i trappuppgångar. Jag vill inte att vi ska ha ett samhälle där barn lever i misär.

Och apropå Ken Ring. Han har också släppt en bok i dagarna. Livet. Den vill jag också läsa. Jag kommer köpa den när jag läst ut den här boken. Sen har jag också hört ryktas om att Dogge Doggelito är på väg att släppa en bok och den kommer jag också förhoppningsvis läsa framöver.

En annan lite rolig sak är att sonen var med i Ison & Filles senaste video: Langa fram. Man ser honom bakom en bandana precis i början av videon:

Jag just nu har jag bara tre saker i mitt huvud, känns det som: Böcker, Böcker och Böcker.

Och trasighet. Det finns så många trasiga människor runt omkring oss. Det finns så många människor omkring oss som vi inte ser. Som vi borde se. Som vi borde sträcka ut handen åt. Torka bort en tår. Le mot. Bjuda på en middag. Visa lite medmänsklighet mot. Varje människa som lever i misär, ser jag som ett misslyckande från samhället. Ett svek från vuxenvärlden. Svek av föräldrar, lärare, grannar, kompisars föräldrar, alla vuxna som står bredvid och tittat på. Ibland förmår inte föräldrarna att tillgodose ett barns behov. Hur mycket man än vill. Hur mycket man än försöker. Hur mycket man än älskar sitt barn. Det är då andra vuxna måste kliva in och ge barn det stöd de behöver för att känna mättnad, trygghet, kärlek och omsorg. 

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Dagens starkaste beröring

renarJag hamnade på ett videoklipp idag som Svava lagt upp på sin facebook. Klippet berörde mig starkt av flera skäl. Jag läste en del kommentarer till videoklippet och de fick mig att le och skatta, känna värme och att vilja läsa mer. Sedan läste jag betydelsen av texten i klippet och då måste jag säga att jag blev än starkare berörd.

Titta gärna på klippet här:

Eller läs lite kommentarer till klippet HÄR! Denna är en av mina favoriter:

”Här sitter man o tror att man är cool för att man är 16 och har trimmad moppe och tjuvröker och i skolans skog… Och så ser man det här… Då inser man verkligen att man inte är så tuff, vilken känsla, gråter varje gång jag ser det! Oerhört bra!”

HÄR har Jon Henrik lagt upp låten själv och i beskrivningen kan du läsa en översättning av texten till svenska.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Hela Bintas insats i tävlingen

1384015_10201782114008417_138502729_nSom jag redan skrivit om, så vann Binta Europes Official DancehallQueen 2013/14 i fredags natt. Sedan dess har allt snurrat på… Nu är min lilla drottning, med enorm kapacitet hemma igen och vilar ut efter allt firande och festande.

Här är mer uppdateringar för er som vill veta mer om tävlingen:

DanceJA (Dancehallens största webbtidning) har skrivit om vinnaren och tävlingen HÄR!

Massor av bilder från arrangörerna kan ni se HÄR!

vinnarpokalen

Ett sammanklipp på Binta´s alla ronder som tog henne till segern + domarnas poängsättning i varje rond kan ni se här:

Utslagningsronden mellan Binta och Ula Affro, Polen, som kom tvåa kan du se här:

Och kröningen här:

Binta Blackout Europes Official DancehallQueen 2013 1

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Binta vann EM i Dancehallqueen i Österrike i natt

1393685_10151916241666480_1900607610_nI natt vann min äldsta dotter Binta EM i Europas DancehallQueen 2013. Vendela var förstås med och firade segern, men fram till dess så hade hon liveuppdatering direkt från Österrike, där tävlingen gick av stapeln, så att vi som inte kunde vara på plats fick följa hela tävlingen genom uppdateringar, bilder och videoklipp. Ibland är det lätt att älska internet. Dock hade hon ”humorn” att meddela oss att Binta åkte ut i andra ronden, vilket alltså visade sig vara påhitt. Men hon blev snabbt förlåten när hon fortsatte sina uppdateringar till oss som inte var med och mest förlåten blev hon när hon meddelade oss att Binta vunnit!

Att Binta vann hela EM:et är förstås glädjande för mig som mamma också. Jag kan liksom stå där i skuggan av hennes vinst och bara njuta av hennes glädje, sola mig i glansen av att få vara hennes mamma. Det var ett bra tag sedan Binta tävlade själv på någon scen. Nu för tiden tävlat hon oftast med hela dansgruppen, eller stöttar sina elever i sin dans och på deras tävlingar, men i natt ställde hon sig alltså åter ensam på en scen för att tävla och det var inte vilken tävling som helst heller, det var EM rakt av!

Jag kan inte minnas att jag varit så här nervös tidigare för någon tävling. Jag hade svårt att koncentrera mig och fick en massa konstiga tankar om att hon skulle skada sig eller att hon skulle glömma äta och sova inför tävlingen och helt enkelt tuppa av där på scenen. Ja, jag inser att det var alla mammakänslorna på en och samma gång. Det var på vippen att jag bad henne hoppa av, men jag tänkte att hon måste förstås ta sina egna beslut och göra det hon tycker är rätt för henne. Hon ska ju inte hoppa av en tävling för att jag blir nervös. Hahaha…

Sen drömde jag då att hon kom 2:a och jag blev jätteglad när jag vaknade, för jag trodde verkligen att hon kommit 2:a och tyckte det var en fantastisk placering. Men när jag varit vaken en 15-20 minuter så insåg jag att jag ju inte kollat hur det gått så det där med 2:a kanske bara var en dröm? Och det var det, men när jag sedan insåg att hon vunnit så blev jag så himla glad! Stolt över att min dotter vunnit EM, men också glad för hennes skull, för jag tror den här vinsten betyder mycket för hennes skull. Men också så himla glad för att det här på något vis blir ett ”kvitto” på att man inte kämpat i onödan, på att man gör något som uppskattas andra som är kunniga inom samma område.

Att hon alltid varit en stark tjej som gått sin egen väg, var kanske inget jag uppskattade så mycket alla gånger under småbarnsåren. Att ha en åttamånaders bäbis som gick utan stöd och tog de vägval hon själv ville var inte alltid någon höjdare, men jag är helt säker på att det är några av dessa egenskaper och självklart hennes stora talang som tagit henne så långt i karriären som hon kommit.

Min kärlek till mina barn och stolthet över dem är inte byggd på deras prestationer, men självklart blir jag som mamma helt vansinnigt glad när de lyckas med något de länge kämpat för och särskilt när man vet att vägen dit varit både svår och mödosam!

Jag kan inte räkna hur många tårar jag hittills fällt idag av äkta glädje och stolthet! GRATTIS min fina, duktiga, smarta och underbara unge!! Och tack fina Vendela för att du var där och stöttade min fina unge och är kärleksfull nog att glädjas åt hennes framgång, även när du själv inte står på scenen! Det är också stort!! Ni är båda vinnare men det vet ni ju redan! 🙂 

Fantastiskt också att se hur de övriga i Blackout och alla elever i Blackout Family fanns med i bakgrunden här i Sverige och hejjade på och stormade av glädje över vinsten!!

Vinnarklippet:

Vendelas videouppdateringar från i natt (vet dock inte i vilken ordning):

Klipp 1

Klipp 2

Klipp 3

Klipp 4

Vill du läsa mer om Binta´s och Blackout´s karriär kan du göra det HÄR

bintaovendi2012

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Missa inte dokumentären om Linda Pira

linda-pira-stor-Under en tid har SVT sänt sex korta avsnitt om den kvinnliga hiphop-kometen Linda Pira. Linda Pira blev ett namn på allas läppar inom hiphopen efter att ha gjort en video med artisten Stor; Rom & Kush för snart ett år sedan, där även min dotter Binta och hennes grupp Blackout är med i videon som dansare.

Videon tog hela hiphopvärlden med storm och efter den blev Linda Pira ett namn att inte bara räkna med utan ett av hiphopens absoluta toppnamn!! Hon var även nominerad på Kingsizegalan och har synts på alla möjliga ställen under det gångna året. Om i frågar mig så är hon en riktigt tung artist som jag hoppas och tror ska gå mycket långt. Den större delen av hennes korta men kometsnabba karriär så har hon varit gravid med tvillingar och för några månader sedan så födde hon två härliga små killar.

Senare har hon också gjort ännu en video: Bang Bang/Bäng Bäng. Även där var Binta och Blackout Family delaktiga i videon som dansare och även denna video har blivit väl mottagen av en entusiastisk publik:

Men nu har alltså en dokumentär på sex korta delar om Linda Pira gjorts och i flera av delarna är Blackout med, och alla delarna kan du ett tag till se i länkarna nedan (direktlänkar till klippen). Se den!! 

Linda Pira som du inte visste om, Del 1

Linda Pira som du inte visste om, Del 2

Linda Pira som du inte visste om, Del 3

Linda Pira som du inte visste om, Del 4

Linda Pira som du inte visste om, Del 5

Linda Pira som du inte visste om, Del 6

Nyhet: Redline om nya samarbetet

Tidigare om Linda Pira:

Ny video släpptes idag: Stor, Linda Pira och Blackout

Blackout öppnade Kingsizegalan

Blackout på Gröna Lund ikväll

Linda Pira och Blackout Family

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Linda Pira och Blackout Family

Blackout family har nyligen spelat in en video med Linda Pira som precis har släppts. Så här ser den ut:

…och så här såg det ut bakom kulisserna:

Mer i Kingsize:

HÄR och HÄR!

Mer om Linda Pira HÄR!

Mer om Blackout HÄR!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Blackout Twinz i radio Metropol i morse

I morse var Binta och Vendela med på radio Metropol. Ni kan lyssna på vad de hade att säga i klippet ovan. Dra fram tidsvisaren till 1:26:36 om du inte vill lyssna på hela programmet. De bjöd även på ett kort dansklipp för radion, det kan du se HÄR!

Idag började också deras summercamp, det första av två som ska vara denna sommar. Mer om de båda campen kan du läsa HÄR!

Så här är Blackout uppbyggt, för dig som inte vet:

blackout family1

Och det här är vad Blackout sysslar med:

blackoutposter9

För dig som gärna vill vara med i en ny grupp, så kommer audition att ske inom kort, läs mer om det HÄR!

Mer om Blackout hittar du HÄR!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,