Jag kramar ur det allra sista av sommaren… (våga vägra hösten)

Efter en helt fantastisk sommar börjar nu hösten tränga sig på. Även om jag gärna inte vill erkänna att sommaren börjar lida mot sitt slut, så försöker hösten bevisa sitt intågande genom färgskiftningar på löven, den svalare vädret, skolstarten och att det snabbt blir mörkt om kvällarna. 

När det är dags att kasta in handduken...

När det är dags att kasta in handduken…

Jag vägrar ge med mig än, jag tänker dra ut på sommaren någon vecka till innan jag kastar in handduken. Det blir allt svårare för varje morgon jag vaknar, att intala mig att sommaren inte är slut ännu, men jag är ihärdig och envis.

Även om jag inte kommit till en acceptans ännu om att sommaren är slut, så har jag ändå börjat förbereda mig på hösten… Jag har börjat förbereda mig genom att tända ljus på kvällarna, börjat lite höstrensning i hemmet. Helt enkelt börjar jag ge lite plats åt mörkret som hösten brukar bjuda på.

Min sommar har i alla fall varit fylld av glädje, drömmar, tillförsikt och framtidshopp!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Orkar inte med mig själv ibland…

Jag har min fina självvalda syster och redaktörskollega Kiqi med sina två barn på besök. Helt underbart!! Är så glad. Men det blir alltid lite galet när vi ses. Det är ett rent kaos, med barn, unga vuxna, trångt om plats och hysteriskt roligt. Sen har man ju oftast inte roligare än man gör sig. Det gjorde vi igår. 

Jag och Kiqi i vintras

Jag och Kiqi i vintras

Min mobil ringde. Den låg framför mig på bordet. Jag svarade förstås. Stoppade i mina lurar först, som också låg framför mig på bordet, men som inte var kopplade till mobilen. Det var en säljare från Fortum som skulle sälja elavtal. Men det där har jag redan ordnat. Han lät bara så roligt ”säljig” när han ringde, så jag kopplade om till högtalare (hade ju lurarna på mig) för att Kiqi och Isa skulle höra hans roliga ”säljsnack”. Han sa nåt i stil: ”Är det du som står på elavtalet på…” Här läser han upp adressen, men den hör jag inte, för det är precis då jag kopplar på högtalaren. Jag svarade lite avmätt att jag hade allt det där klart och inte var intresserad.

När jag lägger på luren så hoppar det upp massa internetsidor jag inte känner igen. Konstigt. Jag stänger ned dem. En efter en. Säger högt: ”men gud så märkligt att alla dessa konstiga sidor jag inte känner igen har poppat upp helt plötsligt…” När jag lyckats stänga ned de 10-12 sidorna så… kommer en bakgrundsbild på Kiqis barn upp. Märkligt. Mycket märkligt! Jag har inte dem som bakgrundsbild på min mobil… Men jaaaaa… det är då det slår mig!! Det är inte min mobil (och ja, som så många andra gemensamma nämnare så har jag och Kiqi exakt likadana mobiler). Alltså VAAAA? Jag börjar ”skrik-skratta” och förklarar att jag ju svarat i Kiqis telefon. Att jag avstyrt ett säljsamtal till Kiqi. Hahahahaha… Min egen mobil låg ju och laddades vid min säng.

Tur att Kiqi nyligen bundit sitt elavtal på fem år och ändå inte var intresserad… Hahahahhahaha… Ibland orkar jag verkligen inte med mig själv.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

När man överträffar sig själv

Det här är ett helt onödigt blogginlägg som bara är liksom lite ”babbel” och varken har någon djup mening eller någon genomtänkt undermening. Om du vill läsa ett viktigt blogginlägg, så ska du alltså inte läsa detta, för detta är ren nonsens!

Ibland överträffar jag mig själv. I sån där vardagssmarthet. Nej, jag vet, det är inget ord, men för mig är det ett ord nu eftersom jag skrivit det. 

Jag med svarta tights, så nej, det var inte dessa jag köpte...

Jag med svarta tights, så nej, det var inte dessa jag köpte…

Förra vintern letade jag efter ett par nya svarta brallor, med långa ben. Jag hade ju en bild av hur de skulle se ut, men hur jag än letade och letade så hittade jag inga som passade. Det slutade med att jag köpte en massa annat i stället.

Men så en dag i våras sprang jag på dem. De bara hängde där framför mina ögon. De var precis de jag letat efter. Nu använder jag väldigt lite svart på sommaren och väldigt sällan hellånga byxor. Så jag stod där och funderade en stund, men sen bestämde jag mig för att ändå köpa dem. De var inte på REA och inte jättebilliga, men de var precis de jag ville ha.

Så jag köpte dem. Jag minns att jag kom hem och skröt om mitt höst- och vinterkap. Jag minns också att yngsta dottern skakade på huvudet och sa: ”Vem går ens och köper byxor nu, som man ändå inte ens ska använda tills i vinter?” Jag svarade: ”Det gör jag!” Meningen var att det skulle låta lite malligt och stolt, men i stället lät det som om jag pep fram orden…

”Det gör jag…”

Självklart la jag in byxorna bland mina andra byxor och så hamnade de typ längst in med tiden… I går var jag så sugen på att ha ett par svarta byxor av den modellen på mig, men eftersom jag glömt bort dem, så skulle jag leta fram ett par andra svarta byxor jag har, som är lite mer slitna. Så jag drog fram de svarta byxorna… och döm om min förvåning när jag drar fram de nya byxorna som jag inte ens hunnit använda än…!

Jag är dock fortfarande lite förvånad. Att jag verkligen hade sån framförhållning att jag köpte de där byxorna redan i våras, trots att jag visste att jag inte skulle ha dem på mig på länge. Och att jag liksom var så smart. Dessutom var det så länge sen jag köpte dem nu, att de liksom känns lite ”gratis”. Jag älskar när jag är så där vardagssmart och jag känner mig så väldigt vuxen och klok. Jag älskar helt enkelt när jag lyckas överträffa mig själv! 🙂

Follow mrsxanadus on Twitter

bloglovin

Tar emot tips om att gå i klackar och klippet bjuder jag på

Som ung älskade jag verkligen höga klackar. Jag tyckte om att gå i dem och jag tyckte det var snyggt att gå i klackar. Det tycker jag i och för sig fortfarande. På något sätt sträcker man på sig mer och får en snyggare hållning och känner sig finare också för den delen. 

Mina nya skor

Mina nya skor

Men med åren kommer ofta bekvämligheten som ett brev på posten. Det där med sköna skor och att känna sig bekväm blir allt viktigare och snygga skor blir liksom… inte största fokuset.

Det var flera år sen jag slutade köpa högklackat. Jag vet inte hur länge sen, men jag vet att mina skor blivit allt mer bekväma och fotriktiga med åren. Ja, ganska mycket dyrare också, men det har känts så värt det.

I fjol vid den här tiden, tror jag det var, fick jag ett infall att ha högklackat och hittade ett par kortskaftade stövlar med kilklack som kanske var de senaste paret med klack jag köpt? Jag använde dem och tyckte det kändes helt okej. Men när jag kom hem pajjade dragkedjan och då bestämde jag mig för att det fick vara slut på höga klackar. Det har jag hållit. Tills idag.

Jag sprang på ett par som jag blev blixtförälskad i. De var snygga. De var rätt bekväm, men framför allt: de var riktigt höga!! Liten bonus blev det också när jag kom fram till kassan och det visade sig vara sista paret och att de därför var på REA. Kan det bli bättre?

Mina nya skor

Mina nya skor

Så dags att gå hem. Prova nya skorna. Och hoppsan, jag kan tydligen inte gå i höga klackar längre. Mina ben har glömt bort hur man gör. Det första jag gjorde var att jag höll sätta mig på rumpan, men jag lyckades hålla mig på benen. Det kan man bjuda på. Binta, Isatou och Mabou tyckte det var lite underhållande att se mig stappla omkring i alla fall. Mabou hävdar att det är jättebra att träna balans på höga klackar och ja, det låter ju rimligt.

Men nu när jag lyckats roa mina barn rejält, tänkte jag förutom att bjuda dig på en liten uppvisning med ett stort stycke humor, också passa på att be om lite tips och råd. Finns det några tips och råd, förutom att träna här hemma?

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Det blir nog inget modelejon av mig

Det finns några väldigt viktiga anledningar till att jag aldrig varit och aldrig kommer att bli så kallat ”modemedveten”. Dels tycker jag det är grymt tråkigt med mode, eftersom det i mina ögon är mest att ta efter det andra gillar och därmed går man runt och ser ut som de allra flesta.

Inte modernast i stan, men nöjd ändå!

Inte modernast i stan, men nöjd ändå!

Jag ska förstås inte påstå att jag inte blir påverkad av mode och influenser, det tror jag vi alla blir. Men jag har faktiskt aldrig, inte ens när jag var väldigt ung, försökt följa modetrender.

Det finns det förstås flera skäl till, men ett av dem är att jag inte vill se ut som ”alla andra”. Jag tycker om att känna mig lite unik. Det är en del av min personlighet. En annan anledning är att när modet helt plötsligt svänger, till exempel från tighta byxor, till vida, så tar det tid för mig att komma in i det och liksom ”byta smak”.

Ett lysande exempel på det är att den så kallade ”harembyxan” blev modern för några år sedan. När jag såg den så tyckte jag att det var i särklass den fulaste byxan jag någonsin hade sett. Visserligen hade jag burit liknande byxor under afrikanska kläder ibland, men då var det alltså UNDER någon stor klänning, kaftan eller liknande. Men jag tyckte det var riktigt fult och funderade på vem som ens kom på att köpa plagget.

Förra sommaren började jag dock att tycka det var snyggt. Ja, det är troligen i samma veva som plagget börjar bli allt mindre modernt. Det är så det ibland blir för mig. När saker är på väg UR mode, då hänger jag på! 😉 Nåja, jag började kolla på dessa ”harembyxor” förra sommaren, men då tyckte jag de var väldigt dyra, de jag hittade. Så förra veckan sprang jag på ett par svarta i en lågprisaffär i Skanstull och för 149 spänn blev byxorna mina.

Nu är det kanske inte ett ”festplagg” direkt. I mina ögon är de verkligen ett vardagsplagg, men jag vet inte hur det gått till, men jag har nästan flyttat in i mina nya byxor. Jag älskar dem!! I mina ögon är de grymt snygga OCH otroligt sköna och jag känner mig faktiskt lite fin när jag har dem på mig också, vilket kanske inte är så vanligt när man har på sig lite mer ”baggy” eller bekväma kläder.

Igår hittade jag ett par till, på REA och jag klickade hem dem också. DESSA byxor har jag beställt. Det roliga är att hade någon sagt till mig för två år sedan att jag skulle bli överlycklig ägare till två par ”harembyxor” så hade jag skrattat gott och sagt att det skulle aldrig falla mig in att ens prova ett par…

Så det här är alltså en huvudanledning av flera anledningen, till att jag aldrig kommer bli och heller inte har någon önskan om att bli ett modeorakel. Så det får andra stå för!

Jag är lite sen och jag blir inte alltid förtjust i kläder som är på modet, men det går det också! 🙂

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Många frågor och inga svar…

Det finns så många frågor och ibland är det så svårt att finna svar. Frågor som…

  • Sommaren 2015

    Sommaren 2015

    När sonen frågar hur många barn Bob Marley hade EGENTLIGEN?

  • Varför droger finns och förstör så många liv?
  • Varför det finns människor som kör över andra människor, i stället för att visa hänsyn till andras svårigheter och problem?
  • Varför det har varit kanonväder hela helgen när jag jobbat i sammanlagt 48 timmar, medan det idag, när jag nu ska vara ledig i några dagar, ösregnar…
  • Var alla så kallade ”tiggare” finns när jag tömmer mina tomma pantburkar på jobbet en gång i månaden och åker hem med en kasse full av dessa, som jag vill ge bort till någon behövande? Annars tror jag aldrig jag lyckas med att åka kommunalt i över en timme utan att se dessa personer…
  • Varför ens barn inte lyssnar när man berättar viktiga saker eller ger goda råd, när de alltid lyssnar på sånt de gärna kunde ha hoppat över?
  • Varför barnen hör av sig när saker ”krisar”, men inte när kriserna är lösta?
  • Varför mitt hår vitnar så snabbt när jag egentligen är jätteung lite ung ganska ung inte är lastgammal?
  • Varför dygnet bara består av 24 timmar?
  • Varför tiden går sakta när man ser fram emot besök av en kär vän och hennes barn?
  • Varför tiden går så förbaskat snabbt när man har det roligt?
  • Varför man får skrivkramp när huvudet är fyllt av tankar och ord?
  • Varför är sommaren så kort?

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Saker jag stör mig på och inte

Jag tror alla har något som vi stör oss på. Jag brukar försöka att inte störa mig på alla triviala saker, men ibland kan jag omöjligt låta bli. Fast de kan vara triviala. Här är några saker jag kan störa mig på. Ibland mer än annars och ibland lite mindre.

  • Ibland stör jag mig på dig och ibland stör jag mig på mig själv.

    Ibland stör jag mig på dig och ibland stör jag mig på mig själv.

    Personer som framställer sig på ett sätt som inte är sant. Jag menar inte de som ”skarvar lite” i kanten, för att framstå som lite duktigare eller bättre, jag menar personer som säger att de är ”jätteduktiga på att sticka” och så visar det sig att de inte kan sticka. Alls. Det stör jag mig på. Särskilt som jag brukar tänka att vi alla är bra och dåliga fast på olika saker. Med en person som hävdar att hen är bra på ”allt”, så tappar jag förtroendet för personen och min personliga slutsats blir då ofta att jag sågar personen på allt, för att jag inte känner tillit till att personen behärskar något bra, vilket förstås är helt felaktigt.

  • Att Moderaterna började kalla sig för ”arbetarpartiet”…!!
  • Jag stör mig ofta på att jag bokar upp mig på fler saker än jag hinner med och så måste jag boka om eller i värsta fall avboka något som jag egentligen inte alls vill avboka eller boka om.
  • Jag stör mig ofta på att när jag inte kan kontrollera mina egna planer för att det är sånt jag själv inte kan styra, så låter jag bli att planera alls, tills det blir ofrånkomligt och då klumpas allt ihop.
  • Jag stör mig grymt mycket på när människor säger självklarheter som att de uppfunnit universum, eller nåt.
  • Felsökande människor som vill kritisera eller vara ”tvärt emot” bara för sakens skull.
  • Att passa tvättider. Jag vill ha plats för min tvättmaskin hemma. NU!
  • När roliga saker krockar. Eller när tråkiga saker som jag ”måste” göra, krockar med roliga saker som jag VILL göra.
  • Att det inte är tillräckligt varmt än för att jag ska kunna använda alla mina nya, fina sandaler… (Nu snackar vi allvarliga saker här).
  • Jag stör mig på att folk ”vet” hur jag är som person, när de faktiskt inte gör det.
  • När någon undervärderar mig. Jag kanske inte säger allt jag ser/tänker/anser, men det betyder inte att jag inte ser/tänker/anser något.
  • Ignoranta människor.
  • Människor som tror de är de enda på jorden som varit med om en massa skit. Eller att deras skit skapat mycket mer smärta än alla andra människors skit.

Och bara för att jag inte orkar vara värsta pessimisten nu, så kommer saker som jag INTE stör mig på här: 

  • Jag stör mig inte på att folk sitter bredbent i Tunnelbanan. (Till skillnad från många andra, har jag förstått).
  • Jag stör mig aldrig på om någon glömmer att gratulera mig på födelsedagar, eller inte firar med mig, framför allt för att jag glömmer rätt många själv.
  • Jag stör mig aldrig, aldrig, aldrig någonsin på sol och värme. Det spelar ingen roll hur soligt och varmt det är.
  • När folk är uppriktiga med sina fel och brister. Säg att du fuckade upp och glömde/struntade i/prioriterade annat etc. Men säg INTE att hunden åt upp din mail, tåget körde över din fot eller att ett lejon råkade äta upp ditt hem. Jag fuckar också upp. Vi är mänskliga.
  • Att jag alltid får städa badrummet. Jag vill gärna ha det rent där på ”mitt sätt”, men däremot slipper jag gärna dammsuga om det går. Dammsuga och stryka. Det måste vara djävulens påfund. Städa badrum måste vara en REN välsignelse.
  • Jag stör mig aldrig på att människor pratar spontant och utan att sänka rösten (okej, de behöver inte skrika) när de pratar i telefonen eller med varandra på allmänna platser. Det kan till och med vara underhållande ibland. 😉
  • Överraskningar.
  • Omtänksamhet, empati, intelligens, ”broderskap”, respekt.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Got my title back: Tonårsmorsa igen

Det går upp och det går ner, det här vi brukar kalla livet. Nu är jag helt plötsligt en Tonårsmorsa igen, efter några år ”off the title”. Det känns dock som det kommer bli betydligt mindre berg-och-dalbane-liv med en tonårspojke än när jag hade tre tonårsdöttrar på samma gång. Sonen har alltså hunnit fylla 13 år och i samma veva (en vecka senare, för att vara exakt) fyllde äldsta dottern 26!! Helt otroligt!! Kan inte förstå hur jag kan ha så pass stora barn! 🙂

Foto: Fatou Touray

Foto: Fatou Touray

Mamma har varit på besök några dagar och det har varit jättehärligt!! Det är ganska trist att hon jobbar i Norrland nu och vi har så lite tid att umgås. Men det är ju också delar av livet. Som trångbodda och att som vuxen dela boende med sin mamma, kan nog få många att tro att det var skönt att mamma ”flyttat”, men så är det verkligen inte. Visserligen blev utrymmet lite större och lite mindre trångt, men sanningen är ju att vi som två vuxna individer valde att bo tillsammans och det har varit jätteskönt, både av sociala skäl, men också av praktiska och ekonomiska. Det mesta var helt enkelt bättre! För första gången i mitt vuxna liv har jag levt med en annan vuxen där vi faktiskt har delat på allt ansvar, utgifter och allt annat som hör vuxenvärlden till. Tragiskt men sant. Det har funkat alldeles förträffligt. Så jag är inte särskilt glad över att hon flyttade, nej, även om hon har boendet kvar i och med att hon kommer på sina ledigheter, men ändå… För mig skulle hon GÄRNA få spendera mer tid hemma.

2015-04-16 22.01.27 2015-04-16 22.01.57Härom veckan var vi i alla fall på teater. Vi såg musikalen Evita och jag tyckte mycket om den.

Vi hann också med att hälsa på vänner och grilla med familjen medan mamma var här. Jag har däremot inte varit helt pigg den senaste tiden. Jag är fortfarande inte helt ”fit for fight”, även om det är lite bättre än det varit. Ibland får man nog tillåta sig själv att inte vara på topp! Dels har jag varit rätt krasslig, men jag har också varit väldigt nere.

Nu försöker jag ”gaska upp mig”, genom att rensa, byta ut, förnya och göra fint omkring mig. Jag har märkt att sånt automatiskt får mig att må bättre.

Men en sak är i alla fall skön, så länge vi närmar oss sommaren, så går vi trots allt mot bättre tider och just nu är det allt som räknas…!!

(Dessutom har jag fler blogginlägg på lager och det var ett tag sen…)

 

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Tack för inbjudan. Eller nåt…

Fin Dopinbjudan

Fin Dopinbjudan

Idag fick jag ett sånt handskrivet fyrkantigt kuvert. Ett sånt utan plastfönster eller trycka bokstäver. Detta var alltså handskrivet. Rosa. Ja, kuvertet var rosa som om någon tänkt till en gång extra. Alltså inte någon som bara ryckt det första vita kuvert hen såg. Adressaten var både jag och min mamma.

Problemet är bara att när jag väl öppnat det fina kuvertet och kunde konstatera att det var ett mycket fint kort, med rosa krona och texten ”Dopinbjudan”, så skulle jag vända på kortet för att se vem som ska hålla dop, datum, tid, plats och allt det där…

Dopinbjudan utan text

Dopinbjudan utan text

…upptäckte jag att inbjudaren eller inbjuderskan glömt bort att skriva. Något alls. Det fanns förtryckta texter om plats, dag, tid och allt det där… men inte minsta lilla hint om vem som bjudit in… och inte något datum, tid eller plats angivet.

Dopinbjudan utan text eller avsändare

Dopinbjudan utan text eller avsändare

Jag kan säga att jag känner några stycken som fått barn rätt nyligt och den jag mest tänkte att det kunde vara har fått en kille och kortet är ju rosa. Ja, det är gamla föreställningar, jag vet. Det är 2014 nu och självklart kan man skicka in en rosa dopinbjudan till ett pojkdop, inget tvivel där.

Så nu blir det till att leka lite detektiv här framöver och hoppas det är ett datum jag har möjlighet att komma…

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

När man kommer till fothimlen vill man inte gärna komma tillbaka till jorden igen…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det började med att min mamma gav mig ett par skor förra sommaren. Jag tror jag hade klagat på ont i fötterna eller nåt… Hon hade länge tjata på mig om att köpa ”fotriktiga skor” då de ska vara så mycket bättre för fötterna och jag hade envist protesterat och sagt att så dyra sandaler och skor köper inte jag, då köper jag hellre tre par skor för samma pris… Men så gav hon då bort de här vit sandalerna och så här i efterhand tror jag inte alls att hon tyckte ”de satt så illa på henne”. Jag tror helt enkelt att hon gjorde så för att jag skulle FÖRSTÅ hur viktigt och SKÖNT det är med skor som är bra för fötterna.

Ja, sen använde jag de där sandalerna förra sommaren… typ bara de… de var ju så GRYMT sköna och jag var helt övertygad om att NU, nu har jag äntligen kommit till fothimlen!! Jo, jag har ju varit i fothimlen tidigare, men skillnaden nu är att dessa inte är grymt fula i alla fall. Eller jo, först tyckte jag nog de såg väldigt ”tantiga” ut, men nu när jag börjar vänja mig så kan jag tycka att det finns riktigt snygga. Om det handlar om att jag bytt stil, blivit tant eller att jag vant mig vid stilen, låter jag vara osagt…

Hur som helst, så i våras sprang jag på de här röda skorna som syns i bildspelet ovan och ja, jag blev kär direkt och när jag stack in fötterna i dem så… aaaaah… sååå ljuvligt att jag blev helt salig. Så strax därpå sprang jag och köpte dem. Jag tyckte de var lite dyra, men är man kär så är man. Upptäckte då att det var samma märke som de sandaler jag fått av min mamma förra sommaren…

Nu på Gotland så sprang vi förbi en butik med just detta märke på skorna. Som av en tillfällighet älskar även min chef dessa RIEKER och de som stod utanför hade REA, så vi började förstås att prova. Nåja, de som stod utanför hade tyvärr fel storlekar så vi råkade gå in i butiken och DÄR, precis DÄR stod två kärlekar till. Efter mycket om och men valde jag ett par beiga (se bild i bildspelet ovan) och ja, jag har inte ångrat mig en sekund, trots att de alltså inte var på rean.

Men nu har jag ett dilemma. Jag kan för mitt liv inte glömma de där andra jag kollade på. De var svarta. Och de var vackra. Och de passade PERFEKT på min fot. Utan att behöva skära bort tårna eller förlänga mina fötter. Jag kände direkt att min kärlek är besvarad, så nu måste jag fundera ut hur jag ska finna tillräckliga argument för att köpa dem, förutom att jag inte har några bekväma skor i just den färgen. Och att de skulle passa väldigt bra till många av mina kläder. Och att det är viktigt att byta skor ofta, för att inte få problem med fötterna. Och att… ja, jag känner här att jag börjar närma mig ett beslut… Sakta med säkert!!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter