Kategoriarkiv: personligt

Invigningen är över och jag försöker landa lite

Publicerat av
Svara

Jag har nu öppnat mitt lab & showroom i Hökarängen. Det är verkligen inspirerade och roligt och ger mig mer möjlighet till närmre kontakt med mina kunder. Det tycker jag är roligt! 

Fatou Darboe©

Jag hade invigning i fredags och det kom en hel del folk och lustigt nog hade jag lika många på lördagen, trots att det var helt tomt på onsdag och torsdag när jag ”tjuvöppnade” lite i förtid. Jag kommer ju att ha begränsade öppentider, då det inte är en affär i den bemärkelsen, utan en plats där jag kan tillverka mina produkter och där kunder kan hämta upp beställningar om man vill se, känna, dofta på produkterna innan man beställer. Det går också att boka tid med mig utöver de öppentider jag kommer att ha. Det kommer att passa mig ett tag framöver, då jag har ett annat heltidsjobb också och dessutom lång resväg till och från det jobbet. Till mitt nya, fina lab & showroom har jag däremot nära. Bara ca 10 minuters gångväg och det passar mig förstås utmärkt.

Mitt lilla fina skyltfönster
Fatou Darboe©

Jag hoppas det kommer folk förbi när jag har öppet, då jag redan är lite uppspelt över att få träffa lite kunder direkt. Det känns jättekul! Invigningen gick jättebra, förutom att jag inte hann fixa klart med lite godsaker jag tänkt bjuda på, men jag bjöd på hemgjord Baobabjuice och delade ut goodibags till alla som kom. Där fanns det även hemgjord hibiskusjuice, eller wonjo-juice som man kallar den i Gambia. Förutom det så fick alla lite vispade oljor, tvålar och rabattkuponger. Jag hade också gjort i ordning påsar med specialerbjudanden och de gick åt så vi fick ordna fler under tiden. Där blev det dock några kvar och även om jag hade tänkt att det erbjudandet endast skulle gälla under invigningen, så bestämde jag på lördagen att jag ska sälja dem tills de är slut, så de kunder som kom på lördagen fick också möjligheten att köpa dessa specialpåsar till ett särskilt förmånligt pris, vilket flera kunder var väldigt glada för.

Fatou Darboe©

Jag har haft otroligt mycket hjälp av min mamma de senaste veckorna och i sanningens namn vet jag inte hur jag skulle ha hunnit med allt utan henne. Jag har nog kört helt slut på henne, stackaren, så en stor eloge till henne!

Söndag skulle jag slappa, men mycket i mitt hem har fått stå tillbaka de senaste veckorna, så jag gjorde ett ryck och körde en storstädning, plus att jag gjorde en massa administrativt arbete som också behövde bli färdigt!

Jag har så mycket som pågår just nu i mitt inre, så många tankar och känslor som ligger utanpå, men jag tar en dag i taget och jag försöker stanna upp och andas mellan varven.

Fatou Darboe©

Idag, måndag kommer jag ha öppet i mitt showroom igen och jag har en del produkter som ska slutföras med märkningar, stämplingar, vispningar och lite annat. Det är inte långtråkiga dagar precis och jag säger som jag sagt så många gånger förr: 24 timmar per dygn är allt för lite. Särskilt som man ju behöver sova lite mellan varven också…

Nä, nu när jag skriver är klockan halv ett på natten och jag ska lägga ut mattorna på de nyskurade golven innan jag hoppar i säng. Det här inlägget kommer dock att publiceras på morgonen, så om du har vägarna förbi Hökarängen, är du välkommen mellan klockan 11.00-17.00 till Pepparvägen 9 A.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Ibland behöver man läsa de välkända orden

Publicerat av
Svara

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total att den släcker min indignation över det som är fel, vrångt och orätt. Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta om möjligheten att nå en förändring bara för att det som är fel är lag och normalt, att det som är vrångt och orätt har historia. Och låt mig aldrig tvivla på förståndet bara för att jag är i minoritet. Varje ny tanke startar alltid hos en ensam.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Jag måste få vara en medmänniska och jag måste få fortsätta skapa

Publicerat av
Svara

Jag är så glad att det går bra för mitt företag och att jag hela tiden känner utveckling och en nära relation till så många av mina kunder. Jag har verkligen gjort det till ”min grej” att försöka fånga det där lilla extra när en kund frågar eller ber om nåt som är lite utöver det vanliga. 

Jag vill att mina kunder ska känna att jag med glädje lägger ned tid och en verklig passion på mina produkter och jag försöker så långt det är möjligt att möta mina kunders olika förfrågningar och behov. Inte i första hand mina egna intressen. Jag tror man tjänar på det i längden.

Medmänsklighet. På något sätt är det genomgående i allt jag gör. Jag måste känna mig i kontakt med människan bakom allt. Jag vill aldrig se en människa som ett nummer, som bara ”en kund”, som ett personnummer, eller vad det nu kan vara. Jag vill se hela människan. Oavsett vilken kontakt vi får och varför. Även om det är en kort kontakt över kassan på ICA, eller en kort nickning i tunnelbanan på väg till jobbet. Jag vill se helheten. Jag vill känna att varje enskilt möte med en människa är så mycket mer. Det ryms en hel historia bakom varje medmänniska. En smärta. En glädje. En helhet. Ett liv.

Den första augusti kommer jag öppna mitt laboratorie och showroom för mina produkter, i Hökarängen. Jag ser otroligt mycket fram emot det. Dels att verkligen få yta att skapa mina produkter, men också för att förhoppningsvis få lättare kontakt med en del av mina kunder. Jag kommer inte satsa på en stor affärsverksamhet, utan huvudtänket är även fortsättningsvis webb-beställningar, men det känns viktigt att ha en plattform att kunna möta mina kunder och visa upp mina produkter som jag är stolt över, samt att kunna hålla event någon gång när det känns aktuellt.

Jag är en person som anser att jag är ganska politiskt medveten och framför allt politiskt intresserad. Jag anser att jag är en kvinna med drömmar och ambitioner och som ofta får saker gjorda. När jag väl bestämt mig. Jag uppslukas av saker och ting och jag älskar att engagera mig. Jag tror inte det var en tillfällighet att just jag vann Aftonbladets och Bloggportalens Stora Bloggpriset 2009, jag tror inte det var en tillfällighet att jag valde att leva själv i så många år innan jag träffade min make. Jag tror inte det är en tillfällighet att jag startade upp Afropé och drev den (tillsammans med min vän Kiqi) i så många år, utan något som helst vinstintresse. Inget jag gjort genom åren har drivits av ett vinstintresse, utan av helt andra skäl. Intresse och engagemang. Pengar har aldrig varit en drivkraft i sig för mig, men det har skapandet!! Det är det som är så fantastiskt med det skrivande ordet. Man skapar med så enkla medel och skapandet i sig kan få så stor betydelse för den som läser ens text.

Fatous Passion handlar också om skapande. Jag älskar att se hur mina produkter blir till. Det är bra att lagar och förordningar finns, men jag kan tycka det är lite synd att det krävs så mycket regler, registreringar och pengar för att ta fram en produkt som är säljbar, då jag helst skulle vilja skapa nya produkter hela tiden. Typ: ”Den här veckan har jag tagit fram dessa produkter.” Nej, jag vet! Det funkar inte så med det regelverk, de lagar och förordningar som finns när det gäller hår- och hudvård, men det skulle vara det optimala för mitt skapande. I stället får jag göra som jag gör. Ta fram produkter allt eftersom, one by one och så se till att det fortsätter vara grymma produkter som håller hög kvalitet och så fortsätta ställa höga krav på mig själv och mitt skapande.

Jag är så otroligt fascinerad av vad vi människor kan skapa. Jag vill göra gott. Det är en drivkraft i sig. Att kunna hjälpa till där det behövs. Att få skapa något som gör andra människor glada/ger dem kunskap/gör nytta för dem.

Om jag kommer sluta skapa en dag? Inte så länge min hjärna fungerar som den ska, eller så länge jag förmår. Nya idéer är till för att skapa nya saker. Jag är inte en bättre människa än någon annan och jag är inte en sämre människa. Jag är bara lite beroende av att få skapa och vara en medmänniska.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

När yngsta sladdisen också börjar bli stor och barnbarnet kan säga ”mommo”…

Publicerat av
Svara

Är så stolt över min son som gick ut nionde klass idag och sedan reste med sitt basketlag till Barcelona. Han hade sin skolbal igår och då jag fortfarande ligger sjuk så var det inte så mycket jag kunde delta i, men jag är inte desto mindre stolt för det! 

Det är så märkligt när ens yngsta barn börjar bli så här stor. Jag är liksom färdig som småbarnsmamma nu och det känns både ock. Alltså mest känns det väldigt skönt, då jag varit småbarnsmamma under hela mitt vuxna liv och nu faktiskt börjar få lite egentid och ett eget liv, samtidigt känns det lite sorgligt att veta att man aldrig mer kommer delta i småbarnsaktiviteter, aldrig mer vara gravid och så vidare. Det är liksom dubbelt det där. Men mest av allt ser jag fram emot att få ta del av småbarnsår genom mina barnbarn. Det blir liksom som att få äta kakan och ändå ha den kvar, på nåt sätt. Man får vara med lite så på utkanten, samtidigt som man inte behöver ta det där tunga huvudansvaret.

Apropå barnbarn, förresten! Än så länge har jag ju ”bara” ett, men han är ju som en helt ny värld i stället. Just nu skickar hans mamma klipp när han säger ”mommo”. Gissa hur lätt det är att smälta en mormors hjärta med det lilla ordet? Jätte, jättelätt…

Hur mycket saknar man inte det där lilla livet när man inte träffats på ett tag? Ja, typ hela tiden!!

 

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Sommaren

Publicerat av
Svara

Det är sommar. Jag njuter så otroligt mycket av värmen i vårt land just nu. Nja, kanske inte precis just nu, eftersom jag blivit förkyld och med feber, men ja, till och med förkylning med feber är liiite lättare att ta när det är sommarvärme!!

Allt känns lättare. Att jobba, att driva företag, att hänga med familjen, att vara sjuk. Allt. Känns. Så. Mycket. Lättare. När. Det. Är. Sommar. Och. Varmt.

Jag tror mitt budskap har gått fram.

Ändå. Tänk att vädret kan göra en sån enorm skillnad!! Bara att slippa behöva bylsa på sig flera lager kläder. För att inte tala om för alla småbarnsföräldrar. Det måste vara så ljuvligt att bara låta dem sticka i fötterna i ett par öppna sandaler, eller på sin höjd ett par att knäppa eller knyta. Inga långkalsonger, inga tjocka jackor, täckbyxor, vantar, mössor, halsdukar, raggsockor och ja, ni vet själva hur det kan vara…

Ibland träffar jag människor som påstår sig gilla kyla, eller i alla fall gillar de inte när det är ”för varmt”. För varmt är två ord som inte riktigt passar ihop för mig, för jag förstår inte hur det kan vara FÖR varmt. Och hur ord som ”gilla” och ”kyla” passar ihop, är än mer obegripligt…

Jag älskar helt enkelt sommaren och värmen. Det bara är så.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Ljudböcker är en stor del av mitt liv just nu…

Publicerat av
Svara

Jag lyssnar mycket på ljudböcker just nu. Jag som alltid varit en riktig läslus, tappade koncentrationen för ganska många år sedan att läsa böcker och nu lyssnar jag bara på ljudböcker.

Jag prenumererar på Storytel och lyssnar nästan konstant. Just nu är jag mycket för biografier, eller det är jag ju i omgångar nästan alltid… 😀

Jag kan sörja lite att jag inte längre kan läsa en pappersbok, men det är så otroligt avkopplande att sitta på tunnelbanan och bara lyssna. Jag har lång pendling till mitt jobb, tre timmar om dagen fram och tillbaka. Jag har i tillägg rätt långa arbetspass, så jag är totalt borta minst 12 timmar och 15 minuter om dagen, innan jag kommer hem igen. Jag har känt av det den här vintern. Det har tagit på mig ganska rejält. Jag tänker att jag måste hitta en bättre lösning på lång sikt.

Men jag ska också medge att det är ganska skönt och avslappnande att sitta och just lyssna på ljudböcker. Jag är ju dessutom en sån person som gärna lyssnar om på ljudböcker jag tyckt mycket om. Så det blir ganska många ljudböcker jag hinner lyssna igenom. Just nu lyssnar jag på ”Från galler till glädje”. Jag har inte kommit så långt än, då jag påbörjade den idag. Jag avslutade också ”Varför gråter inte Emma”, som det är andra eller tredje gången jag lyssnar på.

Jag har så många favoritböcker att jag inte ens vet var jag skulle börja om jag skulle börja nämna mina favoriter. Jag vill gärna ha böcker som berör på djupet, även om det ibland kan vara skönt att lyssna på en ytligare bok också, bara för att slippa ett djupt engagemang.

Vilken bok är din favorit?

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Den ofrivilliga företagaren

Publicerat av
Svara

Nu har jag kommit igång med min verksamhet ”på riktigt”! Jag brukar skämtsamt kalla mig själv för ”Sveriges mest ofrivilliga företagare”.

Jag har nämligen lovat mig själv för ganska många år sedan att aldrig mer starta företag!! Organisationer och liknande är en sak, då jag verkligen gillar att engagera mig i saker och dessutom är en entreprenör på alla sätt och vis. Jag får idéer jag inte kan släppa och sen MÅSTE jag bara genomföra vissa av dem och jag brinner verkligen för att genomföra dem. Det är själva utmaningen för mig. Att se om eller att det går.

Specialtvålar

Så var det nu inte alls med Fatous Passion. Jag skulle helt enkelt beställa specialtvålar till min makes Resort i Gambia. Jag fann inte det jag sökte så i stället började jag leta fram tvålrecept. Sen hittade jag lite annat också, så jag tänkte att det såg så kul ut så jag började plugga på massa naturliga råvaror och sen skapa mina helt egna recept.

Det blev så galet bra!! Jag började direkt tänka att jag ville det skulle se proffsigt ut, så för varje grej jag gjorde försökte jag förbättra. Både innehåll, förpackningar, etiketter och annat. Jag älskar ju små detaljer så jag beställde även fina påsar med silkespapper, jag tror jag googlade i två veckor innan jag fann burkar i storlekar och former och material jag ville ha och som kostnadsmässigt skulle funka.

Sen började det bli lite mycket hudvård för min familj. Man kan trots allt inte använda obegränsat med vispade oljor till exempel och jag kunde helt enkelt inte sluta skapa…

Bintas Coco-Mango Oil med kokosolja

Så jag tänkte att jag kan ju lägga upp lite i sociala medier så släkt och vänner kunde beställa lite… och typ där nånstans så sa det bara booooom!! Det spreds snabbt utanför vänskapskretsen och då fattade jag att det här kommer bli nåt större. Något motvilligt, men ändå som en nödvändig fortsättning så registrerade jag företag och sen kom den svåra och dyra biten.

Isatous Whipped Shea Cream

Handen på hjärtat så hade jag nog inte ens börjat detta om jag insett hur dyrt och krångligt det är att få de tillstånd som krävs avseende att skapa egen hudvård. Jag är ju en entreprenör och inte någon som glatt tar itu med byråkrati. Jag tycker den är krånglig, svårbegriplig och märklig. Men många gånger blir jag tvungen att bita i det sura äpplet för att kunna göra det jag vill.

En hudvårdsprodukt kostar MYCKET att ta fram innan du ens kommer till inköpen att skapa produkten. Mycket.

Amies Whipped Soft Soap

Jag hade lovat mig själv att aldrig mer starta företag. Det är osäkert, inte särskilt tryggt, kostsamt och ett stort ansvar. Jag har alltid tjänat mer på låglönejobb än mina företag.

Samtidigt är det ju otroligt utvecklande och inspirerande att vara den som skapar något och det är där jag tror min personliga drivkraft ligger.

Just nu fortsätter jag jobba på mitt ”vanliga jobb” samtidigt som jag driver Fatous Passion. Det är minst sagt stressigt, men vansinnigt roligt. Just nu håller jag på utforma strategier för få det att gå ihop rent praktiskt. Beställningarna ökar, trycket ökar, jag behöver enklare system för att effektivisera och jag måste göra större volymer för att hinna med både skapande och försäljning. Där är jag nu. I process. Galet roligt!!

Jag, Binta och Jainaba, Bakau, 1992

Det fanns en tid i mitt liv när allt handlade om blöjbyten, sätta mat på bordet, hämta och lämna på dagis, föräldramöten, usel ekonomi och annat som kan ta kål på vilken ensamstående flerbarnsmamma som helst. Den tiden har passerat på gott och ont. Jag saknar mina barns knubbiga små händer runt min hals, jag saknar mina barns roliga uttalanden och allt som hör småbarnsåren till. Men nu står mina barn på egna ben och med endast ett minderårigt barn i hemmet och efter att ha varit småbarnsmamma sedan jag var 18 år, är det nu fantastiskt att kunna ägna mig åt saker som verkligen griper tag om hela mig med fullt engagemang.

Ett fantastiskt stöd från min man, mina barn och andra närstående underlättar så klart! Nu är det MIN tur, känner jag och den chansen tar jag, sen får vi se var denna resa tar mig…

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Jag är en kreativ själ

Publicerat av
Svara

Man pratar ibland om kreativa själar. Och ja, jag tror jag är en väldigt kreativ själ! Jag älskar att skapa och komma på nya ideér. Jag gillar lösningar. Jag gillar egna grejer. 

Fatou Darboe©

Det här är nog en sida jag fått av min mamma. Jag ser henne också som en kreativ problemlösare. När en person presenterar ett problem för mig, så tänker jag inte i första hand på problemet i sig, även om jag noterar det, förstås. Men min första tanke är: ”hur löser jag nu det här?”

Och jag har hittills alltid i mitt liv funnit någon slags lösning. Tills nu. Det finns något i mitt liv jag verkligen inte finner någon lösning på. Det får mig att må dåligt, att känna mig låst och otillräcklig. Det får mig att känna mig frustrerad, för jag är inte van vid att inte finna lösningar. Hur jag än vänder och vrider på det här problemet så finner jag verkligen ingen lösning. Det upptar min tid, kraft och energi och får mig att må dåligt, trots att mitt liv just nu känns så bra på alla andra plan.

Jag tror folk i min närhet också ser mig som en problemlösare för ofta frågar närstående mig om råd för de problem de står inför och jag tror att jag oftast hittar bra lösningar, på ett eller annat sätt. Även om det ibland är kämpigt med den lösning jag har eller att folk inte alltid är så pigg på min lösning. Jag säger inte att alla lösningar är lätta. Jag säger bara att det finns lösningar. Nästan alltid.

Just nu känner jag mig omåttligt kreativ. Jag håller på att ta fram en egen ekologisk hudvårdsserie och det är så otroligt förlösande, inspirerande och spännande att jag knappt kan sova på nätterna. Jag vill bara studsa upp på morgnarna och SKAPA!! Testa nya grejer, försöka med nya recept som jag i mitt undermedvetna funderat på medan jag sovit. Det funkar faktiskt så för mig. Jag kan vakna med en kanonbra idé!! Ibland funkar de inte i praktiken, men oftast gör de det. Det är så häftigt att vakna upp, ha en ny idé i huvudet som jag processat under natten och så hoppa upp och sätta planerna i verket!!

Därefter följer det svåra. Det där som jag inte alls är lika bra på. Tålamod. Jag har ett enormt tålamod när det gäller vissa saker, men inget tålamod alls när det gäller att sätta mina planer i verket!! Jag vill liksom helst sätta igång med saker igår!! Definitivt inte om några veckor. Då tappar jag lite fart, kan man säga.

Jag håller som sagt på med att skapa mitt eget hudvårdsmärke. Det heter Fatou´s Passion och just nu provar jag ut mina produkter på slakt, vänner och bekanta. Men de är sjukt bra!! På riktigt så är de kanonbra!! Jag älskar dem verkligen!!

Ja, det här är alltså vad jag ägnat den dryga senaste månaden åt. Att plugga på, att skapa, att göra om och så vidare. Maj månad. Kom ihåg det!

2012 – startade jag webbtidningen Afropé! Den började publicera artiklar ordentligt i månadsskiftet maj, juni.

2005 – Den åttonde juni 2005 startade jag min första blogg. Ja, ni vet ju hur det gick sedan! Min blogg vann otaliga priser och hyllades enormt mycket. Inte minst vann jag Stora Bloggpriset 2008 för Sveriges bästa vardagsblogg. Jag fortsatte att blogga regelbundet minst varje dag i nästan 10 år. Nu bloggar jag mer sällan, men min blogg har ändå kommit att bli en viktig ventil och ett ställe jag kan uttrycka mig på under 12 hela år! Inom just bloggandet har jag också haft många sidospår med olika projekt jag dragit igång. För att inte tala om mitt intresse för sociala medier som gått hand i hand med både mitt bloggande, artikelskrivande och det som skett på Afropé!

Däremellan har jag förstås gjort en massa andra saker, men jag kan verkligen konstatera själv att våren och försommaren är min mest kreativa tid. Det är då storartade ideér föds i min hjärna och det är då jag funderar ut saker jag tycker om att hålla på med.

Att ha hittat vägar där jag kan uttrycka mig i text har varit en gudagåva för mig. Var hade jag gjort av alla mina tankar och känslor om jag inte fått utlopp för dem i min blogg och i Afropé? Det här behovet kom tidigt!! Jag startade min högstadieskolas första skoltidning på 80-talet och jag har skrivit dagböcker sedan jag var 6 år och knappt kunde stava. Skrev så många diktböcker när jag var i tonåren med så mycket smärta och ibland tänker jag att om jag inte hade fått sätta ord på allt det som gjort så ont, så hade kanske det onda suttit kvar inom mig och fortsätta göra ont? Det har verkligen varit viktigt för mig att få uttrycka mig i skrift. Det har varit min väg att bearbeta svåra händelser i mitt liv.

Det har varit en livsnödvändighet för mig!! När jag ser tillbaka på mitt liv kan jag också se att de perioder jag har mått som sämst, när jag känt mig fängslad och fastspänd och utan hopp, har varit de perioder då jag inte haft tid eller möjlighet att skriva av mig på det sätt jag haft behov av.
Men jag har inte bara haft behov av att skriva. Min kreativa ådra har tagit sig många uttryck genom åren. Jag har hållit på med lera, men blommor, med ritande och målande. Jag har i perioder bakat mycket och försökt mig på många olika typer av skapande. Jag måste nog inse att skapande är en del av mig, helt enkelt. And I just LOVE it!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Sann glädje kommer sällan gratis

Publicerat av
Svara

Det finns ett gammalt ordspråk som lyder: ”Där glädjen är stor, där har den också kostat bekymmer.” Min mamma har ofta uttalat dessa ord och jag tänker att det ligger så mycket i de orden.

Foto: Fatou Darboe©

Jag tänker att det är när vi har kämpat mycket som vi känner större tacksamhet över glädje och lycka. När vi har det lätt i livet, de perioder när vi känner oss tillfreds och nöjda, glada och börjar ta glädje och lycka för given, då glömmer vi ofta att uppskatta den också. Vi vänjer oss vid den och tror att det är så det kommer vara. Vi försöker att inte tänka på de mörkare stunderna och framför allt inte att de kommer att komma tillbaka i våra liv. Då är det så lätt, så lätt att leva i nuet och må bra i det positiva.

Fatou Darboe©

Men när vi i stället haft tunga och svåra perioder. Sådana där vi till slut knappast känner igen oss själva och där vi börjar tappa tron på oss själva eller våra liv. I de perioder när vi går i motvind och kämpar för att hålla oss på fötterna. I de perioder när vi börjar tro att livet inte har någon glädje att erbjuda oss, då är det svårt att våga tro att det där ljuset i tunneln ska dyka upp. När det väl gör det, så är det lätt att känna tacksamhet. Det är lätt att vilja stanna kvar i den där känslan. Länge, länge. När vi vet att vi slitit på många sätt, när vi känt den där ensamheten, den där utsattheten, den där tröttheten längst in i märgen. När vi inte vågat tro att ljuset kommer komma någonstans där långt fram i tunneln. När vi tror att vi inte kommer möta den sanna glädjen igen, utan försöker klamra oss fast vid de där små, små guldkanterna i vår vardag, för att vi inte längre tror att vi ska känna den där sprittande, bubblande känslan av lycka igen… För att vi tror att vi alltid ska dra det tyngsta lasset, kämpa vidare i en motvind som aldrig tycks vända till medvind. Då är det så lätt, så lätt att känna tacksamhet och glädje. Då är det så lätt att uppskatta att vinden äntligen, äntligen vände till slut!! Det är så lätt och så fantastiskt att få dra in den där luften av glädje, frihet och lätthet djupt ned i lungorna och känna att vi är någon. Tomheten är borta. Mörkret syns inte på långa vägar och till och med natten fylls av mörkrets stjärnor och inte av själva mörkret. Till och med tårarna på natten sinar och har tagit slut… Och du vet. Du vet att förr eller senare så kommer bekymmer och svårigheter, mörker och svåra beslut, svåra livsval att möta dig. Men du vet också att du kommer bära med dig den här ljusa, glädjande tiden in i det där kommande mörkret och du vet att även om det inte kommer att få mörkret att fly, så blir det lite, lite lättare att uthärda det, men en massa hopp i bagaget och en massa ljusa minnen att leva vidare på…

Jag sluter mina ögon och insuper all tacksamhet som mitt hjärta fyller mig med. Tack, tack, tack! Tack för det jag har. Tack för det jag får uppleva. Tack för att jag lever och står på benen. Tack för att livet inte behövde vara en kamp idag. Tack för att vårsolen börjar nå in i mitt vardagsrum och i mitt av vintern nedkylda inre. Tack för att jag får uppleva ännu en dag av ljus och lycka, hopp, kärlek och tillförsikt. Tack för att jag får leva ännu en dag.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Religion, politik, glädje och sorg – 2017 har fått en raketstart

Publicerat av
Svara

Ett nytt år har tagit sin början. 2017. Wow, det känns som ett årtal långt in i framtiden, inte som att det är nutid. Känner mig ung och gammal på samma gång. Gammal när jag tänker tillbaka på minnen långt bak i tiden och ung när jag tänker på mina egna förmågor och energi i nutid. 

Min man och jag 2017 Fatou Darboe©

Jag har så många drömmar kvar, så mycket jag vill sätta i verket i det här livet. Göra skillnad. Jag har en annan glöd och energi som kommit tillbaka till mig. Den var kanske inte borta, men den hade naggats lite i kanten. Nu är jag tillbaka med stor styrka igen.

Den senaste en och en halv månaden så har situationen i Gambia upptagit mycket av min tid och tankeverksamhet. Tröttsamt, intressant, oroande och mycket nervöst på en och samma gång. I sanningens namn har det varit många sömnlösa nätter och mycket följande i media, särskilt internationella. Informationen har bjudit på både stunder av högsta lycka, glädjerus och förhoppning, för att i nästa stund bytas ut mot hopplöshet, tårar och stark frustration. Jag vet att jag inte varit ensam om dessa känslor. Jag skulle nog säga att de flesta gambier och alla andra personer som är engagerade på olika sätt i landet Gambia, har gått igenom samma typ eller liknande typ av berg- och dalbana sedan den första december när valet i Gambia hölls. På torsdag ska den nya presidenten Barrow sväras in och på onsdag ska den gamla avgå är tanken, något han uttryckt att han inte tänker göra.

Jag känner att det här året kommer att bära med sig en hel del förändringar, precis som 2016 gjorde för min del personligen. Om det blir positivt eller negativt vet man ju aldrig i förväg, men jag har en stark känsla för att det blir en hel del förändringar. Jag hoppas ju förstås på positiva förändringar, men det är fortfarande något som återstår att se.

Något som jag sällan skrivit om, trots mina miltals långa blogginlägg, artiklar, krönikor, debattartiklar, statusuppdateringar och intervjuer är min religion. Eller min religion har jag ju varit öppen med och skrivit om ibland, men min relation till den har känts väldigt privat. Det är den fortfarande, men jag har fått en liten ”nytändning” eller vad man ska kalla det för. När jag konverterade till Islam för över 20 år sedan, så kände jag mig nära och i ”samförstånd” med religionen. Men med åren har mycket ”runnit bort”. Jag har hela tiden haft en önskan och en längtan till att komma närmare min religion, men jag har inte förmått och inte alltid haft tillräcklig vägledning heller, eller ens rätt vägledning.

Vårat bröllop hölls i Uppsala moské

Min tro har inte förminskats, men mitt utövande har definitivt gjort det. Jag har sökt andlig vägledning, men på grund av en massa omständigheter (till exempel avstånd till de som varit bra vägledare och annat) så har jag inte upplevt den närhet jag känt behov av.

Nu känner jag att jag hittat tillbaka till religionen och jag känner att jag har ett sunt utövande som jag mår väldigt bra av, andligt sett. Jag tänker lite att oavsett hur det kommande året blir, så kommer jag ha min tro att luta mig tillbaka på både när det sker bra och dåliga ting i mitt liv.

Ja, religionen har helt enkelt blivit mycket viktigare i mitt liv och jag känner att jag börjar landa i det nya som kommit in i mitt liv under det senaste året. Jag har blivit mormor, jag har hittat kärleken och gift mig. Även boendesituationen har förändrats då två av döttrarna flyttat ut och även om vi fortfarande är trångbodda, så funkar det bra. Vuxna barn ska ju egentligen inte bo hemma, men samtidigt så ser bostadssituationen ut på ett helt annat sätt än man skulle önska, därför har vi improviserat en hel del.

Ja, mycket har förändrats. Även min arbetssituation har förändrats under året som gått, men även om den lämnar en hel del att önska så känner jag mig hoppfull.

Det jag kan känna väldigt stark saknad efter är att mitt barnbarn ju inte bor i samma stad och även om det inte är särskilt långt så krävs det en hel del planering när vi ska ses. Jag önskar vi sågs oftare. Helst en gång i veckan, men det funkar ju inte riktigt så när vardagen kräver sitt.

Något som jag verkligen är glad över är att när man gifter sig så får man ju inte bara en partner, utan en hel familj ”på köpet” med allt vad det innebär. Det ger mig ytterligare en dimension att glädjas åt. Människor som man står nära ur familjär vinkel, samtidigt som man måste lära känna de nya familjemedlemmarna.

Min make och jag
Fatou Darboe©

Att träffa en partner är ju knappast någon svårighet. Men att träffa någon som man trivs så bra med, som man känner sig så älskad av och som man själv har så lätt att älska. Någon som visar omsorg, omtanke och som gör en glad. Någon som behandlar en väl och som du känner respekt för. Det är det jag känner så stor tacksamhet för. Särskilt som jag hade levt själv (utan en partner) i 12-13 år när jag träffade min make och egentligen helt givit upp tanken på en kärleksrelation igen.

Ja, det finns så enormt mycket att glädjas åt i mitt liv och jag är så oerhört tacksam. Låt oss glädjas åt det vi har, sträva efter det vi behöver tillföra våra liv och känna tacksamhet över de vi utvecklas till! Sen är det ju också så att vi alla möter svårigheter i våra liv, det är liksom ingen som surfar fram på någon räkmacka hela livet… Men ja, låt oss möta våra svårigheter med den styrka som krävs för att även ta oss igenom dessa perioder, men låt oss glädjas över det vi har däremellan…

Låt oss ta ett hoppfullt kliv rakt in i 2017…

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter