Ungdomar utnyttjas på arbetsmarknaden

När jag var femton år började jag jobba heltid. Faktum var att jag hade tre jobb, var helt outbildad, saknade arbetslivserfarenhet och ja, jag var ung och helt ny på mina jobb, helt enkelt. Visserligen var det självklart inga ”höjdarjobb” jag hade, men det var arbeten i alla fall. Jag jobbade bland annat på ett solarium där jag hade hand om salongen själv, inklusive öppnade och stängde. Jag städade på dåvarande posten en period och jag jobbade som servitris på ett par restauranger, var lärarassisten och elevassistent på lite olika skolor, samt lärarvikarie och telefonförsäljare, men också kassörska på hamburgerrestaurang och en ICA. Oftast fick man fast tjänst väldigt snabbt. 

Vissa arbetsplatser var självklart mer seriösa än andra och tog bättre hand om sin personal än andra, men framför allt så var det inga problem med att få jobb. Gjorde man sedan sitt bästa, så blev man kvar. Visst, ett av jobben blev jag av med för att jag inte ville ligga med ägarnas lillebror och det var ju kanske inte så seriöst, men att få ett nytt jobb var verkligen inga problem.

arbetslös 1Idag ser arbetsmarknaden helt annorlunda ut. Det är en stor tragedi för många av våra ungdomar. Det är arbetsgivarna som styr och det är svårt för många unga både att få jobb och att sedan lyckas etablera sig på arbetsmarknaden. Många av våra ungdomar erbjuds att ”provjobba”. Det innebär att de får en vecka, några dagar eller liknande på sig. Sedan är det 4 andra som också erbjuds ”provjobba”. Dessa personer blir självklart satta att ”provjobba” andra veckor. Det innebär att arbetsgivaren har gratis arbetskraft motsvarande en anställd, under en månad eller mer… Bara där är det så förbaskat fel!! Det är ju inte så att dessa arbetsgivare slutar ta betalt eller sänker priset på sina varor och tjänster för sina kunder under denna period, direkt.

Sedan är det detta med sjukskrivningar. Nyligen hade jag en ung närstående som provjobbade en vecka, eller om det var två, till och med? Hen blev lovad jobbet efter sina sina provveckor och inför första arbetspasset fick hen ryggskott. Hen ringde chefen, som inte svarade. Hen sms:ade att hen var på väg till akuten och inte kunde komma in, men skulle höra av sig så snart hen fick ett besked. För att göra en lång historia kort så hörde de aldrig av sig igen, trots att hen kontaktade dem upprepade gånger. Då hade hen redan blivit lovad jobbet, men inte hunnit skriva på några avtal, men förlorade uppenbarligen sitt jobb på grund av ryggskottet.

arbetslös 2Arbetet.se berättar en mycket lik historia. Fast i detta fall gäller det Burger King. Och tjejen fick i alla fall ett besked. Hon var avskedad. Fördelen med det är ju att det går att driva vidare. Om man är med i facket. Jag tjatar på ungdomar omkring mig hela tiden, se till att vara med i facket.

Det klagas väldigt mycket på att ungdomar är lata, dåliga på att ta ansvar och mycket annat. Ibland är jag benägen att hålla med, men samtidigt kan jag ställa mig frågan: hur kan vi ställa krav på unga människor som nyss kommit ut i arbetslivet att ta ansvar, när arbetsgivare vägrar ta ansvar för sina anställda? Visst, jag är fullt medveten om att många småföretagare har svårt att gå runt, särskilt när personal blir sjuka och annat, men samtidigt måste jag fråga: betyder det att man har rätt att utnyttja ungdomar utan att ta ansvar? Innebär det att man har rätt att bryta mot lagen och låta unga människor ”provjobba” utan lön. Det här kan självklart knäcka det bästa självförtroendet. Som jag ser det är det väldigt omoraliskt. Jag tänker också att det här kan få ödesdigra sidoeffekter. Om en ung person har haft två arbeten och blivit illa behandlar, eller att man underlåtit sig att skriva korrekta avtal och liknande för anställningen, hur ska den unga veta att den tredje arbetsplatsen, som kanske är väldigt seriös och ansvarstagande, är en arbetsplats som personen ska ta på allvar? Det är verkligen arbetsgivarnas tider 2015 och de unga kommer in på arbetsmarknaden på nåder, helt på arbetsgivarnas villkor. Lagligt eller ej.

När det gäller bostadsmarknaden så är den många gånger lika oseriös som arbetsmarknaden och det är inte ovanligt att många unga närmar sig 30 innan de lyckas få ett förstahandsboende, som de har råd att betala för. (Ett ytterligare problem här är ju lite moment 22 också, du får inget boende förrän du fått en fast tjänst med en skaplig inkomst och du får inget fast jobb förrän du tagit dig in rejält på arbetsmarknaden och lyckats etablera dig där, vilket är väldigt svårt att få så länge du är ung.)

Tack och lov finns det arbetsplatser som tar sitt ansvar och som ger unga människor en chans att få komma in i arbetslivet och som är seriösa på alla sätt. Tyvärr verkar de bli allt färre.

Inga schemalagda, fasta arbeten och inga bostäder. Hur ska vi kunna förvänta oss att dessa unga personer ska lära sig ta ansvar fullt ut och ta sina liv på allvar?

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

En kraft som gör mig helt oövervinnerlig

Mina valsedlar i år

Mina valsedlar i år

Det börjar dra ihop sig… Det är val om bara några dagar. Jag har redan förtidsröstat och är lite förvånad men nöjd med mitt eget beslut. Det blev F! i riksdagsvalet, V i kommunalvalet och V i landstingsvalet. Jag måste säga att två av mina viktigaste frågor i årets val har varit jämställdhet och bekämpande av rasism och mer specifikt bekämpande av afrofobi, men även att arbeta för att förbättra situationen specifikt för afrosvenskar. Där vill jag säga med min fullständiga övertygelse om att Victoria Kawesa och Momodou Jallow är mina främsta förebilder och som jag tycker kämpar helt fantastiskt med dessa frågor!! Feminism*) är en annan viktig del för mig och den är stark i de båda partier jag sympatiserar mest med. I EU-valet röstade jag på Momodou Jallow och nu röstade jag alltså på Victoria Kawesa i riksdagsvalet. Mina två förebilder. För första gången i mitt liv önskar jag verkligen att vi haft TVÅ röster var.

Den 12-åriga sonen har haft politiken i fokus i skolan den senaste tiden och han var eld och lågor när han fick besöka valstugorna med klassen och ställa frågor till olika partier och han blev utlottad att ställa frågor till just SD. Det väckte ett intresse och en glöd hos honom, som jag sällan ser här hemma om det inte handlar om basket. Så i dag ska vi åka in till stan för att besöka valstugorna igen och ställa en massa frågor till de olika partierna. Jag är lika eld och lågor för att något av mina barn i så ung ålder visar ett så brinnande intresse för politik. Kanske när jag en blivande politiker vid min barm?

En djupt besviken son, efter förlusten i sista matchen under cupen, "bara" ett silver...?

En djupt besviken son, efter förlusten i sista matchen under cupen, ”bara” ett silver…?

Apropå basketen så hade han cup i helgen. Han var eld och lågor, kämpade häcken av sig för att komma till final och det gjorde de. Faktum är att de tog silver och av de 3 matcher jag hade möjlighet att vara med på, så gjorde han väldigt bra ifrån sig. Han var dock inte särskilt nöjd över slutresultatet och menade att han inte alls vunnit silver, utan förlorat ett guld. Nåja, med ett restaurangbesök för att fira vinsten och sedan en Forzen Yoghurt till efterrätt, hann han ändra sig och var nästan munter när vi sent på kvällen var på väg hem igen.

Middag på hans favoritrestaurang och sedan en Frozen Yoghurt, sen var han på lite bättre humör, om än trött och mörbultad

Middag på hans favoritrestaurang och sedan en Frozen Yoghurt, sen var han på lite bättre humör, om än trött och mörbultad

Och jag älskar verkligen Stockholm. Efter drygt två år i den här staden kommer jag på mig själv minst en gång i veckan med att känna en skön slöja av välbefinnande i mitt inre när jag tänker på hur vacker den här staden är, hur mycket jag trivs här, hur mycket jag känner att jag kan vara mig själv i den här stan. Jag älskar det!!

FATOU - WIN_20140725_174040

 

Jag åker ofta till olika platser runt om i stan och fotar, promenerar, eller bara strosar runt och försöker finna nya personliga smultronställen.

Jag har många nya och gamla vänner jag kan träffa, jag har ett jobb jag trivs jättebra med, jag jobbar stenhårt med webbtidningen (som för övrigt går jättebra!!) och jag njuter av familjeliv, samtidigt som jag upplever en frihet jag aldrig någonsin känt. Mina barn håller på att bli stora och skapa sina egna liv och för allra första gången i mitt vuxna liv (sedan jag var 18 år och blev mamma för första gången) kan jag göra saker och planera saker som bara är för min egen skull. Jag kan åka till möten, vara hemma och skriva, strosa runt i stan, ja i princip göra vad jag vill. Vill barnen följa med så kan de följa med och vill de göra annat, ja då kan jag bara åka iväg… Det är en helt ny och enorm känsla för mig och det känns som verklig frihet.

Man inser inte hur mycket tid och energi barnen har haft behov av, förrän de nu börjar bli stora och jag på allvar kan känna att jag har egentid. Det handlar förstås inte om att inte vilja vara med sina barn, sist barnen var borta i 2 dygn hade jag jättetråkigt, men det är det där att ha frihet att KUNNA göra något annat än passa små barn. Umgänget med barnen blir också friare. Bara att kunna åka med barnen och strosa i stan, i stället för att packa barnvagnar, blöjor, välling, flaskor och passa tidiga sovtider, det är verkligen frihet!!

Sonen har träning tre kvällar i veckan, ofta matcher på helgerna, själv jobbar jag väldigt intensiva pass mellan varven och har mycket ledighet mellan arbetspassen. Det är verkligen livskvalité! När jag är hemma och sitter med balkongdörren öppen så hör jag sonen komma på långt håll. Han studsar ständigt sin basketboll och jag hör honom säkert 50 meter från hemmet, innan han ens närmat sig porten. *Dunk, dunk, dunk* låter det när han låter bollen studsa vid hans sida medan han går. Men så har han en förbaskad bollkänsla också!!

basketboll

När man kämpat hårt i många år, som jag anser att jag har gjort, när det gäller barnen, vuxna relationer, arbete, ekonomi, känslomässig trasighet, så föds en annan styrka när man känner att man kommit ut lite på ”andra sidan”. Jag känner att jag fört en mycket ensam, men envis klasskamp i vårt samhälle, en kamp som i perioder gjort mig till en människa jag inte har tyckt särskilt mycket om. Idag tycker jag väldigt mycket om den människa som är jag. Jag kan se min egen förmåga, min drivkraft, min kamp som inte alltid varit särskilt lyckosam, men som ändå gjort mig till en människa som är stolt att känna ödmjukhet inför andra människors svårigheter, en människa som är beredd att dela med mig av det jag kan, erfarenhet, känslomässigt, den styrka som jag idag vet att jag har och känner stolthet över.

Ibland genom livet har jag känt en svaghet som gjort mig rädd, som gjort att jag handlat på olika sätt som jag tycker varit ologiska eller just svaga, men ibland genom livet har jag känt en enorm kraft. En kraft som gjort att jag känt mig oövervinnerlig. Oslagbar. Som faktiskt kan komma så långt jag faktiskt vill. Den känslan delar jag gärna med mig av! DU kan göra precis vad du vill, bara du är beredd att kämpa för det och uppoffra dig för att nå dina mål.

Feminism*) För mig är feminism att stärka kvinnors ställning i vårt samhälle för att få samma fri- och rättigheter och möjligheter som män, inte att vi ska förneka vårt kön, men att vi ska kunna, våga och ges möjlighet att ta samma plats i vårt samhälle som män generellt kan göra. 

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Almedalsveckan

Detta bildspel kräver JavaScript.

Min fjärde dag på Almedalsveckan i Visby har passerat. Det har varit härliga dagar med väldigt mycket arbete, väldigt mycket gå och väldigt mycket trevligt.

Dag 1 regnade det och var kallt. Dag 2 var det strålande sol och värme och jag brände mina axlar och överarmarna. Dag 3 var det växlande mulet och ibland har solen glimtat fram, dock inte så särskilt varmt även om jag gick med T-shirt den större delen av dagen. Dag 4 har varit lite regn 5-10 minuter på morgonen och resten av dagen växlande molningt och härlig sol med värme. Det återstår att se hur morgondagen blir (ingen av väderprognoserna har stämt sedan jag kom till Visby), fast då ska jag ju ändå åka hem…

Maten har varit god alla dagar utom måndagens middag och den var en historia för sig…

Vi bor bra med ett litet längre gångavstånd från Almedalen.

Debatterna har varit enormt många och intressanta, tyvärr har jag inte hunnit gå på särskilt många. Politiker jag mött har varit enormt många, ALLA är verkligen här på Almedalsveckan!! Andra kända ansikten är det också gott om. Dessutom har jag träffat på en hel del personer som jag själv känner och jag  har hunnit med både en och annan trevlig pratstund.

Igår var det SDs dag i Almedalen och jag gick förbi en kort sväng vid Åkessons anförande, mest för att kunna ta bilder. Det var verkligen en stram stämning, även om alla blev jublande glada när Åkesson dök upp på scenen. Jag vet inte om SDare är så strama i grupp, eller om de helt enkelt var det för att jag var omkring och på något sätt skilde mig från mängden? Ja, jag hade ju inte vit skjorta och kostym som de flesta som var i de främre leden tycktes ha.

Kent Ekeroth stod där med sina livvakter och strax därpå fick jag syn på… Kent Ekeroth igen? Nej, sen kom jag ju på att han har en tvillingbror, men han stod i alla fall utan livvakter. Nåja, det fanns i alla fall ett gäng som ville protestera mot SD som dök upp, även de i de främre leden, men sedan blev de förda bakåt i massan av säkerhetsvakter (poliser? SÄPO?) och sen gick jag därifrån…

Özz Nûjen bjöd samtidigt som Jimmie Åkesson höll sitt anförande, en motkampanj med fritt inträde på en stor arena i Visby. Jag skyndade dit och hoppades att det skulle vara mycket folk, men jag kan upplysa om att det var ENORMT mycket folk!! Det var ju en jättestor arena och jag gissar att det nog var minst det dubbla än den skara som Åkesson drog. Enligt media idag sägs det ha varit cirka 6000 och det förvånar mig inte, samtidigt ska Åkesson ha dragit cirka 2600…

Veckans mest pinsamma: jag var tvungen att fråga efter namnet på den partiledare, vars parti jag själv röstar på… hahahah… Pinsamt är bara förnamnet.

Idag var det Miljöpartiets dag och jag lyssnade på språkröret Åsa Romsons tal och även om jag inte är någon Miljöpartist så måste jag säga att jag blev djupt imponerad av hennes anförande. Det var självklart väldigt mycket folk som lyssnade på Miljöpartiet också, men det gissar jag att det varit på alla partiledarnas tal på ”deras” dagar. I morgon är det Moderaternas dag och Reinfeldt ska stå där, men jag måste säga att det ska bli rätt skönt att slippa höra och se eländet…

Mer uppdateringar om den gångna veckan kan komma…

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

”Överkänsliga” borde börja kräva mer känslighet

SL är okej med att vi resenärer får lögner och skit upptryckta i våra ansikten dagligen!

SL är okej med att vi resenärer får lögner och skit upptryckta i våra ansikten dagligen!

Det är många som är snabba på att säga att personer som värnar om medmänsklighet och ber andra om att behandla sina medmänniskor på ett kärleksfullt och respektfullt sätt, att de är ”överkänsliga” eller rent av säger att man ska ”bortse från sina känslor när man fattar beslut”!

Jag vill säga tvärt om! Vi måste BÖRJA tänka mer medmänskligt och respektfullt och kärleksfullt mot våra medmänniskor! Vi måste tänka mer med våra hjärtan för att inte krossa, kränka eller knäcka människor som är i nöd eller som har det svårt!

Jag tänker på många saker som skett i vårt samhälle den senaste tiden. Saker vi gör mot varandra i vår vardag, på våra arbetsplatser, i politiken!

Jag tänker på en vän som blivit tillsagd på sin arbetsplats i en kommun någonstans i Sverige, av sin chef, att hen är för empatisk. Personen arbetar med människor som har det svårt och fattar beslut enligt våra lagar, men det vill chefen inte höra om. Chefen vill se fler avslag.

SD med sin omänskliga politik, fortsätter på listan att visa sig omänskliga med sin senaste valreklam om klistras upp i tunnelbanorna runt om i Stockholm där man affischerar: ”Det är dags att stoppa det organiserade tiggeriet på våra gator”!

Joakim Wallerstein, kommunikationsstrateg hos SD, säger till Dagens Media att tunnelbanan var ett medvetet val för kampanjen ”för att man då i regel redan gått förbi ett antal tiggare på väg ned till tunnelbanan”.

Det förefaller som både utstuderat och oerhört hjärtlöst, för att inte tala om de fördomar, den okunskap och det människoförakt som ligger bakom denna valaffisch!

Inte visar SL någon större medmänsklighet när de beslutade igår att affischerna ska få sitta kvar. Att slå på den som ligger ned. Att kränka den som redan har det som allra sämst av alla i vårt samhälle och dessutom mot en grupp som traditionellt har diskriminerats och fortfarande diskrimineras i vårt land och runt om i Europa.

Jag blir förbannad och upprörd och ledsen och oerhört frustrerad! De som anser att affischerna ska få sitta kvar på SLs tunnelbanestationer hänvisar till yttrandefriheten, men faktum är att inget land har en total yttrandefrihet. Den är alltid inskränkt i vissa lägen, i alla länder på jorden. I Sverige är den inskränkt på så sätt att man inte får kränka andra människor eller diskriminera olika grupper. Om inte detta är diskriminering och kränkning, ja då undrar jag vad som är det?

Nej, sluta säga till människor som blir illa behandlade eller diskriminerade eller försöker följa lagen och sköta sitt arbete med människorna som det berör i åtanke, eller vad det än nu gäller, att de är överkänsliga eller att de inte ska vara så empatiska och börja i stället fundera på om det inte är du själv som är för okänslig för att kunna fatta beslut som rör andra människor och deras öden och deras framtid i stället!! Jag är trött på er nu! 

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Tiggarna på våra gator…

romer

Det har varit mycket debatter om romer i Sverige och de som kommer hit från företrädesvis Rumänien och lever som tiggare på våra gator runt om i hela landet. Jag har bloggat om det många gånger tidigare, men förvånas gång på gång om hur fördomarna mot dessa medmänniskor fortsätter frodas i vårt land.

Jag skrev för drygt ett år sedan och medgav att jag missat debatten om att polisen och välgörenhetsorganisationer gått ut med att inget tyder på att de flesta av dessa personer ingick i organiserade ligor, utan tvärt om så tycktes det vara illasinnade rykten som spreds, även om fenomenet kan förekomma. Jag berättade hur mycket jag skämdes för att jag till viss del gått på dessa berättelser och framför allt att jag skämdes för att ha passerat en massa medmänniskor utan att skänka något, även de gånger jag hade möjligheten att göra det, för att jag misstrodde deras fattigdom.

Idag försöker jag skänka så ofta jag kan. Det är inte varje dag och oftast är det mindre summor. Det är absolut inte till alla jag möter. Jag har en ”stammis-tant” nära min ICA-butik som får en summa varje månad och så ger jag lite kronor här och lite där till människor jag möter. Jag försöker att alltid möta blicken hos den som tigger, men varje dag misslyckas jag. Jag är inget helgon. Tvärt om. Jag klarar inte av att se fattigdomen så djupt in i ögonen varje gång jag möter den. Jag säker ofta blicken på tunnelbanan när jag inte kan ge. Eller när jag passerar någon sittandes med den där pappersmuggen framför sig. Det gör ont. Det gör ont att se fattigdom. Men när jag ser in i ögonen på den som tigger, så ser jag djupt in och jag ser människan bakom de ibland smutsiga kläderna. Jag ser människan och dess liv.

Och jag ser rött varje gång jag läser om personer som inte ser dessa människor. Det hugger till i bröstet och gör fysiskt ont för ett ögonblick. De artiklar som nu senast gjort mig upprörd i denna fråga är:

Tiggare bodde i porten – fastighetsägaren spikade upp vägg

S-politiker: ”Tiggarna transporteras ut med fina Mercedes”

SD vill förbjuda tiggeri: ”Vi är det enda partiet”

Värst tycker jag de politiska utspelen är. Att SD-politikern gör uttalande om att ”vi är det enda partiet” som vill förbjuda tiggeri, gör mig förbannad. Av uttalandet att döma så är man stolta över det. Hur i hela världen kan man känna stolthet i sitt hjärta över att vara omänsklig? Över att inte visa minsta medmänsklighet. Jag förstår inte det!! Om jag inte redan avskytt SD för deras invandringspolitik och en massa andra skäl, så hade de gått fet-bort med det förslaget på att förbjuda tiggeri!

Malou har förra veckan haft temat: ”Tiggare” på agendan, här kan du se några delar från det:

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Mitt December 2013

DSC_4436December månad har varit hektisk för mig. Om man tittar här i bloggen kanske man kan få för sig att den varit händelselös, då det är så dåligt med inlägg, men faktum är att det är tvärt om. Jag har haft så mycket för mig, mest roligt faktiskt, att jag inte hunnit blogga så mycket. Här kommer en kort sammanfattning om mitt December-so far! 

Jag har varit i Sälen och firade där första advent i år igen och bodde i Villa Snödroppen! Jag har också varit på bio och såg den otroligt berörande filmen ”Mig äger ingen” som jag tidigare lyssnat på ljudbok. Om du missat läsa boken/ljudboken eller se filmen så kan jag verkligen rekommendera dig att läsa/lyssna på och se den!

Något annat viktigt som hände var ju att Nelson Mandela, en av mina allra största förebilder, gick bort. Om det har jag skrivit HÄR och HÄR!

En massa arbete har jag förstås hunnit med, men som sagt även en hel del trevligheter! Lite restaurangbesök, möten med nya och gamla vänner som berikat mitt december.

Jag har hunnit vara på en stor julkonsert på Globen med artister som Sarah Dawn Finer, Orup, Ola Salo och Eva Dahlgren, Darin och med Mark Levengood som konferencier Mark Levengood och Pia Johansson som gäst.

Sedan åkte jag ju på kryssning med Amorella som gick på grund. Mer om det kan du läsa HÄR! Det var förstås ingen höjdare. I alla fall inte andra halvan av kryssningen, även om det inte var någon större katastrof direkt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sedan har jag ju firat födelsedag. Faktum är att den firades i två dagar. Inte för att jag fyller jämt eller ville fira så speciellt mycket, utan mest för att min mamma och mina barn bestämde sig för att överraska mig stort. Det är förstås alltid roligt med överraskningar och att bli ihågkommen, men fyller man som jag år två dagar före julafton, så känns det nästan alltid som den där födelsedagen bara kommer och ”stör mig” mitt i julstressen…! Inte blev det bättre i år när vi bestämde oss för att gå med i den stora manifestation i Källtorp mot rasism och fascism mitt i födelsedagsfirande och julförberedelser.

Ändå är jag väldigt glad över att vi gick dit och visade vårt missnöje med den rasism som finns i vårt samhälle. Det kändes viktigt och bra att släppa alla julbestyr och delta i något som blev så stort. Siffrorna på deltagandet har varierat mellan 16 000-20 000. Jag kan i alla fall bekräfta att det var enormt mycket folk och att det gav en enorm styrka i kampen mot rasism!!  

En massa annat har jag också hunnit med, men det var den korta sammanfattningen. I bildspelet ovan kan du se lite av mitt december. Nu är ju inte december slut ännu, några dagar har vi kvar, men det är i alla fall den största delen av december. 

Hur har ditt december varit? 

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Expressens avpixling av Avpixlat

demokrati


I förrgår avpixlade Expressen flertalet skribenter på sajten Avpixlat. Vanligtvis brukar jag vara emot att ”hänga ut”, som det kallas, men i just det här fallet känner jag att SD faller på eget grepp. Som folkvalda politiker så är det naturligtvis viktigt att lyfta fram beteenden och åsikter som skadar andra människor och som dessutom ger ett uttryck för åsikter som de inte är öppna med i sin politiska roll!

Att sajten Avpixlat är SD-stöttad är ingen hemlighet och det är heller ingen hemlighet att en av anledningarna till att sajten uppkommit är för att de vill lyfta fram händelser och personer som de påstår att ”vanliga media inte vågar skriva om”. Att det i själva verket handlar om uthängningar av personer med invandrarbakgrund eller personer som ”ser utländska ut”, säger de förstås inte rakt ut, men för de flesta som läser dessa sajter är det förstås uppenbart. Att ”vanliga media” pixlar ansikten handlar förstås inte om att skydda invandrare, utan är något som förekommer just för att inte hänga ut människor om det inte handlar om mycket grova brott, det handlar också om att det är oväsentligt att berätta/visa att någon är invandrare i många fall.

Om en kvinna blir mördad av sin man är det inte relevant om varken mannen eller kvinnan är finländare, etiopier, chilenare, japaner, svenskar eller amerikaner. Det väsentliga är vilket brott som har begåtts och ibland även motivet. Det här verkar många människor, i synnerhet många av de som röstar på SD ha svårt att förstå. Att väldigt många som ”ser ut som invandrare” i Sverige idag inte alls är invandrade någonstans ifrån är det också många SD-anhängare som förnekar eller helt enkelt inte vill se. Vuxna människor med svenska medborgarskap, som fötts och vuxit upp i Sverige med kanske en eller två föräldrar eller far- eller morföräldrar som en gång invandrade till Sverige, eller som helt enkelt har adopterats hit, det verkar också vara helt ointressant.

Man pratar i alla fall väldigt ofta och mycket om att ”säga som det är” och har under flera år nu försökt påvisa vilka uppriktiga sanningssägare de är, samtidigt som folkvalda SD-politiker alltså har suttit på nätet och kommenterat anonymt om hur ensamkommande flyktingbarn helst borde svälta ihjäl. En av de som avslöjats skriva en massa rasistisk, kvinnofientlig och människofientlig smörja på dessa rasistsajter är Anders Dahlberg från Arlöv. Han vågar inte ens ta på sig det han skrivit när han ertappas med ”fingrarna i kakburken”, utan skyller, hör och häpna, på sin fru och 12-åriga dotter, då har vid upprepade tillfällen påstår att även de har tillgång till hans dator…

Ja, man slutar aldrig att förvånas över de personer som är beredda att rösta på ett så rasistiskt parti som SD. I mina ögon är de oerhört hatiska, fega och mycket, mycket okänsliga och saknar förmåga att sätta sig in i andra människors liv och känslor.

Att dessa personer är en skam för Sverige har jag skrivit om tidigare och jag har inte ändrat min åsikt sedan dess, men jag menar också att dessa personer inte bara är en skam för vårt land, utan de är också direkt skadliga för vårt samhälle. De bär på ett människoförakt som saknar motstycke i svensk politik och de sitter alltså i vår riksdag. Det är en sorg så stor att jag bara vill gråta, en frustration så stark att den är fysisk, samtidigt vet jag att det finns okunniga, intoleranta, högmodiga och fördomsfulla människor som röstat in dem. Det gör mig så bedrövad att jag saknar ord för det…


Om du inte läst Britta Svenssons krönika: Det är sorgligt, och får mig att skämmas över Sverige, då tycker jag du ska göra det!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Det var inte tack vare Moderaterna i alla fall…

283684_10151721194916844_575082104_n

Nelson Mandela under sitt Sverigebesök efter hans frisläppande, i Uppsala Domkyrka

Ingen har säkert kunna undgå att höra att Nelson Mandela gick bort igår kväll. När jag söker på ”Mandela” i min blogg så finner jag fler än 20 poster och det är ju inte så konstigt med tanke på att han alltid har varit en av mina allra största idoler och förebild. Han har varit orsaken till ett av mitt livs mest minnesvärda och största ögonblick som jag tidigare har skrivit om här: Mitt livs största ögonblick

Det finns inte ord nog för att beskriva den enorma förlust världen gjorde igår. Jag kan bara hoppas att vi lärt oss av historien, lärt oss av Nelson Mandelas kamp och framför allt att vi har styrka, mod och kärlek nog för att sprida hans anda och kamp vidare till nästa generation.

fatou under nelson mandelas sverigebesök

Jag under Nelson Mandelas Sverigebesök

clown

Moderaternas partiledare och tillika vår nuvarande stadsminister Fredrik Reinfeldt i passande näsa…

Det gör mig upprörd över att Sydafrikas historia inte lärs ut i skolorna idag! Det gjorde mig oerhört upprörd att höra Reinfelds tal i morse om Nelson Mandela´s död. Inte ett ord om att han beklagar att Moderaterna var emot sanktionerna mot Sydafrika under apartheid-tiden:

”Moderata samlingspartiet är en av de få organisationer som i princip helt motsätter sig alla former av stöd till Mandela och ANC.”

Beatrice Ask gjorde tydliga uttalanden om var hon stod:

”Beatrice Ask var ordförande i Moderata Ungdomsförbundet 1984–1988, under den tid då det rasistiska apartheidsystemet i Sydafrika väckte som mest avsky i världen.
Moderaterna var hela tiden, som enda riksdagsparti, emot sanktionsbesluten mot Sydafrika, från första beslutet 1979 över sanktionsskärpningen 1985 och vidare.
Beatrice Ask satt i partistyrelsen 1979–1988 där partiets politik lades fast.”

1979: ”Efter riksdagsbeslut införs handelssanktioner mot Sydafrika. Moderata samlingspartiet röstar emot sanktionerna.”

1985: Adelsohn:– Nej, jag ångrar ingenting. En neger är en neger och en svensk är en svensk. Det var i samband med ett besök vid Persberg gruva utanför Filipstad i måndags som Adelsohn gjorde sina uttalanden om negrerna – utalanden som sedan angripits. – Om vi bojkottar varor från Sydafrika blir ju dom stackars negrerna där nere arbetslösa.

Efter att på tisdagen ha tagit del av debatten och sett rubriker som ”Adelsohn i Blåsväder” säger moderatledaren: – Jag står självfallet för vad jag sagt. Jag nämner alltid saker och ting vid deras rätta namn. Och att negrerna blir arbetslösa om vi bojkottar deras varor är ett faktum. TT 850813

(2005) Läs mer: Nyamko Sabuni (fp): Ordet syftar på en lägre stående människahttp://www.aftonbladet.se/debatt/article10654572.ab

Carl Bildt tar Adelsohns uttalande i försvar: 

”Nuvarande utrikesminister Carl Bildt försvarar Adelsohns uttalande inför 500 gymnasister i Handens gymnasium söder om Stockholm.

”… Men hur kan Ulf Adelsohn säga att en svensk är en svensk och en neger är en neger, är inte det en sorts rasism? frågade en av gymnasisterna.

– Nja, det är ju helt riktigt som Adelsohn sagt, man kan ju också säga att en svensk är en svensk och en jude är en jude, svarade en något irriterad Bildt.

Carl Bildt tillade på onsdagskvällen att det finns ingen motsättning i detta. – Det finns judar som är svenskar liksom negrer som är svenskar och de har gett värdefulla bidrag till det svenska samhället.” TT 1985-09-04 13:17″

Carl Bildt inte bara motsätter sig en handelsbojkott, han försöker även häva alla sanktioner mot Sydafrika, tillsammans med Margaretha af Ugglas, i en egen motion:

”Efter att FN:s säkerhetsråd tidigare under våren förkastat förslaget om skärpta sanktioner mot Sydafrika debatteras det i riksdagen om att Sverige trotts detta skall införa en fullständig handelsbojkott mot Sydafrika. Danmark och Norge hade redan förklarat sin avsikt att införa bojkott.

Moderata samlingspartiet röstar emot förslaget. Moderaterna försöker i stället att upphäva alla sanktioner mot Sydafrika i en egen motion till riksdagen. Förste undertecknare för deras motion var nuvarande utrikesminister Carl Bildt, på andra plats stod utrikesministern i Bildts egen regering 1991-1994 Margaretha af Ugglas.

Den 12 mars 1987 beslutar Sverige om att införa en fullständig handelsbojkott mot Sydafrika och Namibia. Beslutet träder i laga kraft den 1 juli 1987.”

Under det tal som Nelson Mandela höll  Globen i Stockholm strax efter sitt frisläppande 1990 och som är samma tillfälle som jag var med på uttalade sig Mandela själv om det stöd han fått under den långa svåra tiden:

”Sveriges långa, uthålliga och kompromisslösa stöd till ANC, inte minst manifesterat av Olof Palme på sin tid. Men också att Sverige gav stöd och skydd åt många ANC-ledare.
Mandela håller tal i Globen och vänder sig till hela svenska folket med följande uppskattande ord: ”Idag är det många som vill vara våra vänner. Det gläder oss. Men vi glömmer aldrig dem som gav oss sitt stöd när vi hade det svårt.”


Vi kan väl i alla fall enas om att Moderaterna inte medverkade till Frigivandet av Nelson Mandela eller den seger ANC fick i och med att de kunde delta i det första fria valet som genomförts i Sydafrika och som ledde dem till en självklar seger!! 

När det gäller de ”nya moderaterna” som de gärna kallar sig för, så känner jag bara att det är en ny yta, men historisk sätt så har de alltid rört sig i farligt nära uppfattningar som de vi idag kan se från Sverigedemokraternas sida.

Vila i Frid, Nelson, du gjorde faktiskt hela vår jord till en bättre och rättvisare värld att leva i! 

Läs gärna min och Kiqi´s artiklar idag på thegambia.nu om Nelson Mandelas liv och död:

Nelson Mandelas liv 1918-2013

Vila i Frid, Nelson Mandela

Läs gärna även om Kiqi´s besök på Robben Island i hennes privata blogg:

R I P du store fighter Mr Nelson ”Madiba” Mandela

Jag har tidigare skrivit om historien bakom Sydafrikas apartheidsystem i en serie här på min blogg, läs gärna den:

Tillägg: Åsa Linderborg skriver idag en väldigt bra artikel i detta ämne: Inga moderater på Mandelas begravning 

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Det här är fattigdom i Sverige 2013

parkbänkJoachim Kerpner och Paul Wallander har blivit nominerade i klassen Storytelling i Nordic Data Journalism Awards med filmen ”Klyftan mellan fattiga och rika”. Jag hade inte sett den här filmen, men när jag nu såg den så tycker jag det är slående att den är så tydlig och informativ. Här kan du se filmen:

Klyftökningar är sånt som är svårt att konkret visa, svart på vitt att de existerar och hur mycket. Det är svårt att tala om exakt hur det ser ut i en familj som lever på eller under existensminimum eller precis ovanför. Det är svårt att konkretisera.

Fattigdom är ett väldigt diffust begrepp. Än mer diffust blir det om man börjar prata om relativ fattigdom, vilket är ett begrepp som vi utgår ifrån när vi talar om fattigdom i västvärlden och här i Sverige. 

Ibland hör jag vissa människor säga: ”Det finns ingen fattigdom i Sverige”. Det är något som verkligen provocerar mig! När jag möter människor i min vardag, då har de flesta lågavlönade eller arbetslösa ensamstående mödrar levt under en kortare eller längre period i fattigdom.

Det diffusa i denna fattigdom, blir inte bättre av att man börjar prata om siffror och tabeller. Det som däremot blir konkret är när man talar om saker som att köpa nya vinterskor till barnen, när man talar om att försöka få ihop en matsäck, trots att man bara har tjugo kronor kvar i plånboken och ett nästan tomt kylskåp. Fattigdom blir konkret när man talar om att en lågavlönad mamma inte har möjlighet att få ihop bröd till barnens frukost, då hon inte lyckas trolla med knäna.

Ibland lyckas man ändå få ihop den där matsäcken till barnens utflykt, trots att kylskåp och skafferi är nästan tomt och trots att det bara är en tjuga kvar i plånboken. Den där känslan av förtvivlan, ont i magen, frustration och oändlig sorg byts ut mot ett jubel i maggropen, när man kan meddela barnen att de får pannkakor med till matsäck och man vet att de bara älskar pannkakor. Den där lilla glädjen i vardagen och det där lilla jublet och stoltheten som bubblar upp av att man faktiskt, för en enda gångs skull, lyckades trolla med knäna.

Fattigdom är alla de där sömnlösa nätterna av oro. Fattigdom är de där inställda skolutflykterna, nekandet till julklappsönskningar, nekandet till att få börja en aktivitet. Fattigdom är ont i magen, ont i huvudet, trötthet, orkeslöshet och depression. Fattigdom är barn som inte känner sig lika mycket värda. Som inte orkar ta plats, som inte vill synas i klassrummet, eller som när de misslyckats med det, tar all uppmärksamhet, av förtvivlan över en situation de inte kan påverka eller förändra.

Fattigdom är inte att inte kunna leva utan en Iphone, dator eller de modernaste jeansen. Fattigdom är att aldrig kunna göra något för sig själv, men det är också att vid månadsskiftet välja om man ska betala elen eller barnomsorgsavgiften. Fattigdom är när klasskompisarna berättar om sin roliga semester och dina barn blir tyst och tittar ned i bänken.

Fattigdom är skam. Fattigdom är skuld. Fattigdom är fysisk och psykisk och den gör ont. Den bränner och fryser in i märgen. På samma gång. Fattigdom är nedstämdhet. Fattigdom är åldrande och rynkor och gråa hår i förtid. Fattigdom är smärtsam och molande. Fattigdom är att oroa sig för hur maten ska räcka i tre veckor till när pengarna är slut och råttorna sitter i skafferiet och gråter. Ibland bokstavligen.

Fattigdom är att gå med trasiga tänder, att inte kunna sova på natten för att tänderna värker och ofta finns inte ens pengar till värktabletter. Fattigdom är när dammsugaren går sönder och man inte kan köpa ny eller begagnad på flera månader. Fattigdom är att aldrig kunna handla upp sig på extrapriser, för att pengarna helt enkelt saknas. Fattigdom är att få ont i magen redan när lönen är på väg in, för att man oroar sig för vilka räkningar man måste hoppa över denna gång.

Men fattigdom handlar också om att mysa med barnen i köket en tisdagskväll, men hembakade scones och en ny ost, bara för att man just då kan. Fattigdom är också att gå och köpa den där tröjan som barnet så gärna vill ha, för 129 kronor på H&M, trots att man vet att det kommer innebära två dagar till med undermålig mat den månaden. Fattigdom är också drömmar och hopp. Om att det en dag ska kunna bli lite bättre. Att en dag få kunna köpa en näringsriktig och god måltid till sin familj. Att en dag kunna åka på semester med hela familjen. Att en dag kunna köpa den där julklappen som ens barn önskat tre jular i rad. Fattigdom handlar om att hoppas på att få den där heltidstjänsten som snart blir ledig när kollegan ska gå på föräldraledighet, eller att faktiskt få ett svar på den där jobbansökan man så gärna vill ha svar på. 

Fattigdom är att äta gröt i stället för köttbullar, nudlar i stället för spagetti och köttfärssås. Fattigdom är när barnen tackar ja till att äta hos kompisar för att inte ligga sin familj till mer last. Fattigdom är att förse sig med bröd från skolbespisningen för att barnet inte vet om det blir någon middag. Fattigdom är att lägga sig hungrig, för att barnen ska få den mat du lyckades ordna fram. Fattigdom är att lägga sig nöjd för att barnen fick mat, trots att du inte kan somna själv av hunger.

kåldolmar och kalsipper7Fattigdom är också att finna hopp och ork en dag när man upptäcker att en parkteater med fri entré kommer till närområdet. Fattigdom är att vilja ge upp. Varje dag. I en lång period. Att inte vilja kliva ur sängen för att man inte orkar ta tag i sin egen fattigdom, vardag och sitt liv. Att inte känna det där hoppet. Men fattigdom är också att vägra ge upp. Att slå näven i väggen och kliva ur sängen och göra sitt allra bästa. Varje dag. I en lång period. 

Bild 0222Fattigdom är att slå näven i bordet och förbanna den andra föräldern för att hen inte finns där och delar ansvaret för barnen, både det ekonomiska och praktiska, trots att ni var två om att skaffa barn. Fattigdom är också att möta den andra föräldern på stan av en slump och ledsamt konstatera att den andra föräldern lever ett liv som inte kan tillföra barnen någonting, utan snarare lever ett ännu mer utsatt liv än du själv. Eller så kan fattigdom vara att känna samma ilska mot den andra föräldern för att du står ensam med ansvaret. Men så möter du den andra föräldern på dödsbädden och vet att hen snart kommer att dö och att hen dör med den ångesten att hen aldrig var en fungerande förälder för sina barn. Och fattigdom är att på ögonblicket förlåta den andra föräldern för allt och att hålla din förra partner i handen tills andetagen upphör.

Fattigdom är att sedan låna pengar för att ta dig från sjukhuset, för att ställa frukost på bordet nästa morgon men att du ändå har förlåtit. Med hjärtat.

Fattigdom är många gånger att ha växt upp i en dysfunktionell familj med missbruk, kriminalitet, psykisk labilitet, ekonomisk instabilitet, fysisk sjukdom och våld. Kanske en av dem eller kanske en grötig kombination. Eller ingen alls. Hur många gånger skapar fattigdom något av dessa exempel i en familj? 

Alla dessa kämpande kvinnor, män, äldre och barn. Alla dessa som kämpar igenom varje dag de lever i fattigdom. Alla dessa vardagshjältar som ibland orkar och ibland inte orkar. Alla dessa människor som skulle kunna vara en så stor tillgång i vårt samhälle, som skulle kunna bli så mycket lyckligare, som skulle kunna ge så mycket styrka till sina barn om de fick lite stöd, hjälp eller en möjlighet till egen försörjning efter de villkor som de har förmåga att klara. Så mycket pengar som denna fattigdom kostar vårt samhälle. Så mycket olycka och djup sorg som flyttar in i alla dessa människor. Alla dessa människor som jag möter i min vardag, som i vissa perioder av livet har varit jag, men som i andra perioder har varit en granne, en barndomsvän, en kollega, en av barnens kompisars föräldrar, en bekant, en artist, en servitör på lunchrestaurangen. Kanske städaren i livsmedelsaffären du handlar i dagligen, eller tiggaren från Rumänien som du ibland ger en slant. Eller helt enkelt vägrar.

Fattigdom är ett enormt samhällsproblem och fattigdom går inte att sätta sig in i om man inte själv har varit där. Under en kort period eller en lång och ibland går den inte ens att sätta sig in i då. 
bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter