#lovefrukost Vinn lyxfrukost

love frukost 1Frukost är verkligen mitt favoritmål!

Jag älskar frukost. Faktiskt så mycket att jag ibland äter två frukostar.

Det är inte så mycket det där med att äta på morgonen, även om det är den tiden på dagen då jag är mest hungrig, men det handlar också om vad man äter. Jag tycker om de flesta frukostalternativ som finns.

Mitt drömmål är alltid en hotellfrukost. Det känns som om jag kan leva på det i evighet efteråt. Det innebär att det händer att jag går till något hotell bara för att äta frukost. När vi fortfarande bodde i Uppsala så gjorde jag och Mabou det ibland. Här i Stockholm har jag gjort det ibland när jag jobbat natt. Jag kan då sitta i timmar och äta frukost och faktum är att jag ibland ätit så jag inte har blivit hungrig resten av dagen, definitivt brukar det inte bli någon lunch efter jag har ätit en rejäl frukost.

love frukost 4Förra veckan fick jag hem den här härliga frukostväskan. Jag hade jobbat mycket i flera dagar i rad och så plötsligt så var jag ledig en morgon och då var det inte helt fel att få frukost till dörren. Väskan kom från Arla som just nu kör en frukostkampanj: #lovefrukost . En frukostkampanj passar mig utmärkt eftersom jag som sagt verkligen älskar att äta frukost!!

love frukost 3När jag var yngre vaknade jag ofta på helgmorgnar av att jag var så himla hungrig och det hände att jag klev upp och åt en rejäl frukost för att sedan gå och lägga mig en stund till…

Jag kan inte direkt påstå att jag har några särskilda favoriter till frukost. Kokt ägg med havregryngröt älskar jag att äta på helgerna när man har lite mer tid, i perioder. Det är något som alltid får mig att tänka på mina far-föräldrar som alltid serverade det. Som barn kom farmor alltid med en yoghurt och rostat bröd på sängen och så när jag klivit upp och gjort mig i ordning så var det ägg och gröt som gällde. Alltid perfekt tillagat, som jag vill ha det. Lös gula och hård vita.

Ett gott, nybakat bröd med ett gott pålägg är inte heller fel. Eftersom jag varken dricker kaffe eller the´ så blir det ibland ett glas Oboý. Inte så nyttigt förstås, men väldigt gott ibland.

2013-02-27-23.15.41Förra vintern blev det ofta den där kardemummayoghurten med hemgjord müsli som jag blev så galet förtjust i.

Att frukost är dagens viktigaste mål, det vet vi nog alla om, men det är inte alltid så lätt att få varken barn eller ungdomar att äta det. Ofta handlar det om att man hellre prioriterar att sova en kvart extra och hoppar då över frukosten, eller möjligen brer en macka i förbifarten.

Det finns ju alltid sätt att uppmuntra barn till att äta frukost, en grej kan ju vara att man när man är ledig, passar på att laga i ordning en rejälare frukost, det kan ibland väcka intresset för frukost och om inte annat så får de i alla fall i sig en bra frukost just då.

love frukost 2Av mina barn är det nog egentligen bara ett av dem som också är en riktig frukostfantast, eller frukostnjutare, skulle man kunna säga.  Det är Binta. Hon har också alltid älskat att lägga ned tid och omsorg runt sin frukost. Isa äter också gärna frukost, men lite mastigare sådan. Hon är inte lika förtjust i den ”traditionella” frukosten, utan har lite mer gambiska influenser när hon äter den och vill ha mer av ”mat” till frukost. Det är inte ovanligt att hon gör sardinröra, pannkakor, matiga omeletter etc. till frukost. För mig är det mer av en lunch.

Arla-Fakta om Frukost:

”Frukosten bör utgöra 25 procent av dagens totala energiintag. En bra frukost ger bättre minne, humör, koncentration och inlärningsförmåga. Müsli, gröt eller grovt bröd med långsamma kolhydrater ger ork och en stabil blodsockernivå hela dagen vilket minskar suget att småäta. Forskning visar att de som äter frukost är mindre överviktiga jämfört med de som hoppar över frukosten. En studie från American Heart Association visar även att de som inte äter frukost är 27 procent mer benägna att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar.”

Vill du ha chansen att vinna en riktigt lyxig frukost och din bild på mjölkpaketen? Kolla då in DETTA!! Andras bilder av de som är med och tävlar kan du spana in HÄR!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

#hijabuppropet

fatou med hijabJag stöttar #hijabuppropet som ett medvetet val och av följande själ:

Som kvinna, som muslimsk syster, som mamma, som feminist, som antirasist, som en som tar ställning, som världsmedborgare, av solidaritet och som sympatisk medmänniska.

I kombination med att skriva till Beatrice Ask deltar jag i det här uppropet. Jag vill visa min sympati för de kvinnor som valt att dagligen bära hijab men ständigt råkar ut för trakasserier, kränkningar och våldsamheter för sitt val att bära hijab.

Vissa kritiserar uppropet, men det gör inte jag. Jag ser detta som en ren solidaritetshandling.

HÄR är bakgrunden!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant debatt mellan Malcolm Jallow och Luciano Astudillo

Jag följde en debatt härom dagen. Debatten fördes i första hand mellan Ordförande i Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa: Malcolm Jallow och Socialdemokraternas tidigare riksdagsledamot och ledamot i Socialdemokraternas partistyrelse Luciano Astudillo.

Ni vet redan vad jag tycker i sakfrågan, så jag låter helt enkelt debatten tala för sig själv. Jag har grov-anonymiserat alla debattörer förutom Malcolm Jallow och Luciano Atudillo då jag tycker de har stått upp som relativt offentliga personer och klarar nog att en debatt på ett öppet internetforum offentliggörs, medan jag valt att inte göra det med övriga debattörer, då jag inte tillfrågat dem, men ändå ville ha med samtliga, dels så debatten blir fullständig, men också för att jag tycker att många mycket viktiga och bra argument kommer fram i debatten genom samtliga debattörer. Hela debatten är printscreenad i sin helhet!

Debatt 1Debatt 2Debatt 03Debatt 04Debatt 05Debatt 06Debatt 07Debatt 08Debatt 09Debatt 010Debatt 011Debatt 012Debatt 013Debatt 014Debatt 015Debatt 016Debatt 017

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Bajsrännan i mig fortsätter ifrågasätta Stina Wirséns Lilla Hjärta

rasistiska nidbilderI debattens efterdyningar så här långt senare, blir jag ändå upprörd när jag ser Stina Wirséns uttalanden i olika intervjuer. Jag blir inte upprörd på henne, utan på hennes totala oförmåga att se sin egen del i det hela och att helt och hållet ställa sig blind till vad debatten faktiskt handlade om. Antingen förstår Stina verkligen inte vad det handlade om, eller så vill hon inte förstå.

Först och främst vill jag belysa de delar som jag själv inte riktigt förstår i artikeln med Stina Wirsén i tidningen Vi:

Stina säger i artikeln att hon blev utpekad som rasist. Det blir ett märkligt uttalande för mig som verkligen har följt och varit en del i debatten under hela tiden den pågick, då alla de som jag sett kritiserat Stina´s figur ”Lilla Hjärtat” poängterat många gånger att ”Vi tror inte att Stina är rasist, men att hennes tecknade figur är en rasistisk stereotyp, då den är tecknad som ett Blackface/Pickaninny.” Inte någonstans har jag sett eller hört någon påstå att Stina är rasist!! Tvärt om har många röster menat att trots att man förstår att Stina´s intentioner var goda, så blev det fel, då den tecknade figuren påminner allt för mycket om en rasistisk nidbild av svarta människor som många tagit illa vid sig av och/eller inte velat att deras barn ska mötas av i en modern barnfilm.

Vidare kan man läsa i artikeln: ”– Bilder av mörkhyade barn i barnböcker är sällan riktigt svarta, kanske just av ängslighet. Jag ville fylla en stiliserad docka – en kolsvart figur – med nytt innehåll.” Det är ju inte riktigt sant. Att det saknas svarta människor i barnböcker stämmer inte, utan tvärt om är det relativt gott om dem. De ”riktigt svarta*” finns också, bland annat i flera av barnboksförfattaren Eva Sussos barnböcker, men även i många andra barnböcker.

Vidare beskriver Stina sin egen reaktion och chock över den hårda kritiken mot henne som skapare av barnboksfiguren Lilla Hjärtat. Den känslan kan ju ingen ta ifrån henne och jag kan verkligen förstå att hon tyckte det var en tuff period och jag tvivlar inte på att hon mådde dåligt, särskilt som jag verkligen tror på att hennes intentioner med Lilla Hjärtat var ”goda” och inte ”onda”. Samtidigt så tappar jag lite av min empati för Stina´s upplevelser när jag i intervjun i Vi läser hur hon själv förminskar och visar brist på förståelse för oss som kritiserat denna rasistiska nidbild och våra barn som är de verkliga förlorarna i att svarta nidbilder återskapas och sprids i barnlitteraturen och i en barnfilm. (För att inte tala om alla de prylar med LH som fortfarande går att köpa på många ställen.)

Att SvD låter en ledarblogg skriva denna artikel: Stina Wirséns brott var att hon är vit av Ivar Arpi är så långt ifrån debatten man kan komma. Det handlar självklart inte om att Stina är vit, då det finns mängder av vita barnboksförfattare som illustrerat svarta figurer i barnböcker i Sverige. På samma sätt som Makode Linde (som är svart) fick massiv kritik under ”Tårtgate” för sin tårta som skapades som ett Blackface.

I intervjun med Stina läser jag följande:

Men människor blev ju inte bara lite förbannade, de blev djupt kränkta. Kan du inte se det?

– Jo, det var det sista jag ville! Det gjorde mig djupt olycklig. Men jag ser inte bara det. När jag tog bort Lilla Hjärtat tillfredsställde jag en grupp röststarka personer, men i samma stund hörde många fler av sig. Hundratals. Många av dem med egna erfarenheter av rasism.”

Detta, tillsammans med tidigare uttalande från Stina om att hennes kritiker borde ägna sig åt att stoppa ”riktig rasism” i stället, gör att jag tycker Stina undervärderar oss kritiker. Om det skrev jag tidigare här: Vad vet Stina Wirsén om vår vardagliga kamp mot rasism?

Det Stina har kritiserats för är att bilden hon tecknade är en rasistisk nidbild. Det är ganska stor skillnad på den kritiken och att säga att Stina är rasist, men det hjälper ju knappast om man har ritat en figur som till utseende får många att associera till Golliwog, Blackface etc. Det är dessa rasistiska nidbilder som har tagit åratal att förpassa dit de hör hemma: i det förgångna och jag tycker inte det är svårt att förstå att många blir upprörda när någon då försöker återinföra dem. För mig blir det lite som när folk kräver att få använda ”N-ordet”, med ursäkten att de ”inte menar något negativt”. Det hjälper liksom inte. ”N-ordet” symboliserar redan så mycket negativt att det för vääääldigt många människor inte kan göras positivt eller neutralt. Samma med Blackface. Det är redan förknippat med så mycket negativt att det inte går att göra positivt eller neutralt.

Stina antyder att problemet är att hon tecknat en svart figur. Problemet är absolut inte att teckna svarta människor, problemet är att denna svarta bild är tecknad efter en gammal svart nidbild som efter lång kamp äntligen rensats ur all ny litteratur. För mig har tecknade Blackface samma bakgrund som ”N-ordet”. De skapades i en tid då svarta användes som slavar, för att nedvärdera och avpersonifiera svarta människor. Det ena är en teckning (eller person som målas som ett Blackface), det andra är ett ord i tal eller skrift, men de båda har liknande innebörd och poängen är att förtrycka och stigmatisera.

Jag är en av de som har kritiserats för att ha kritiserat Stina Wirsén starkast och flest gånger. Det är sant. Jag är också en av de som har kritiserat hennes försvar, då jag inte tycker det håller. Jag har aldrig kritiserat hennes barn, kallat henne rasist eller på något sätt försökt kontakta henne som person eller gå till personangrepp, eller stalka henne. Om någon har gjort det så tycker jag självklart att det är fel, men tänker inte ta ansvar för vad andra vuxna människor gör. Jag säger inte heller att det inte har skett, men trots att jag mig veterligen har sökt upp denna debatt på alla möjliga ställen på nätet och följt den grundligt, då den engagerat mig, så har jag inte någonstans funnit någon person som använt sig av personangrepp eller på annat sätt hoppat på henne personligen.Tvärt om har jag vid många tillfällen glatt mig åt att man hållit en så pass bra ton, trots den ilska, förtvivlan och sorg debatten har väckt hos många personligen.

När det gäller utgivna artiklar i detta ämne, så tycker jag att den har varit till Stina´s fördel i denna debatt. DN som är den tidning som tagit in flest artiklar i debatten, har konsekvent tagit in i princip endast förespråkare för Stina och Lilla Hjärtat, med några få undantag. Nu har de igår valt att ta in en av mycket få artiklar som i stället kritiserar Lilla Hjärtat och Stina Wirséns försvar för sin figur: Alla är vi doppade i samma rasistiska gryta, av Mona Masri, som ett svar på intervjun med Stina Wirsén i Vi härom dagen och de uttalanden hon gett i den artikeln. Faktum är att Stina till och med fått en bok med försvar för Lilla Hjärtat, där vi som kritiserat henne, i vår tur blir kritiserade (jag har inte läst boken än.) Så även om hon fått en hel del kritik, så har hyllningarna varit desto fler.

Personligen är jag nöjd över att Stina valt att sluta teckna Lilla Hjärtat, men jag önskar också att hon hade haft någon slags självinsikt i varför många av oss upprördes och den insikten tycker jag lyser med sin frånvaro när jag läser hennes intervju i Vi. Jag kan förstå att Stina inte insåg att hennes tecknade figur Lilla Hjärtat var mycket lik en rasistisk nidbild, eller i alla fall att hon inte insåg att den skulle bemötas med så starkt motstånd. Om Stina hade sagt att hon inte avsåg att föra vidare en rasistisk nidbild, bett om ursäkt och sedan slutat teckna Lilla Hjärtat, hade allt varit fine. Som det är nu känns det ganska okej, för hon har slutat teckna Lilla Hjärtat och bett om ursäkt, men i nästa andetag menar att hon är missförstådd, att det är människor som sökt konflikt: ”Stina Wirsén säger att hon fick en känsla av att vissa sökte konflikten.” Hon pratar om kommentarsfälten i debatten (jag antar här att hon menar på Facebook?) som ”bajsrännan” och då känner i alla fall jag att den där ursäkten fastnar lite på vägen…

För mig blir det lite som att säga: ”Jag menar inget illa med att använda N-ordet, men jag ber om ursäkt om någon känt sig kränkt, men eftersom jag inte menar något illa egentligen, så tänker jag fortsätta använda N-ordet.”

Ett annat utdrag från intervjun:

””Blev världen bättre”, säger Stina Wirsén, ”för att Lilla Hjärtat plockades bort? Blev Sverige ett öppnare land?” Hon tittar på mig, men frågan är en kulspruta riktad mot dem som attackerat henne hårdast.”

Ja, Stina, lite bättre blev den allt. I alla fall för en del enskilda barn och deras svarta och vita och bruna föräldrar. Att slippa se en rasistisk nidbild upptryckt i våra barns ansikten där de förväntas acceptera, kanske till och med tacka och ta emot, att de som mörka också fick en plats i litteraturen och barnfilmen, trots att den för tankarna till mörka, rysliga, skräckinjagade tider när deras förfäder förslavades, förnedrades och tillintetgjordes på ett fullständigt inhumant vis.

Det är ju så med strukturer, oavsett om det är rasistiska strukturer, vita maktstrukturer eller manliga maktstrukturer eller vad det än handlar om, att det är svårt att se dem, för att vi blivit så vana vid dem och för att de ofta är lite mindre klart uttalade, att vi inte så lätt lägger märke till dem. Jag kommer ibland på mig själv med att tänka eller säga saker som är ganska ojämlikt, för att jag tänker eller säger det av gammal vana. Här måste vi hjälpas åt och påminna oss själva och varandra att det kanske inte är helt okej att kalla säga att någon beter sig som ”en jude” när vi menar att den är snål, eller utgå från att alla svarta har ”rytmen i blodet” eller liknande, eller att kvinnor har ”mer fallenhet för att ta hand om barn/disk/tvätt” etc. Det är sätt att uttrycka sig/tänka, men i sanningens namn så är det väldigt stereotypa jämförelser och tankar. Om vi någonsin ska få bort rasism och bli mer jämställda och om vi verkligen MENAR från våra hjärtan att ALLA människor har precis samma värde, då måste vi nog komma till insikt själva och rannsaka oss själva för att kunna lämna över en bättre värld till våra barn, än den vi själva har växt upp i.

Att debatten inte alltid varit helt balanserad är kanske inte så konstigt, med tanke på att vi är många som känner att våra barn blivit kränkta i och med lanseringen av och försvaret av ett Blackface 2013 och inte vill ha denna rasistiska nidbild upptryckt i våra barns nyllen. Stina kan fortsätta försvara Lilla Hjärtat så länge hon orkar och jag kommer att fortsätta försvara mina barns rätt att slippa växa upp med dessa rasistiska nidbilder så länge jag orkar.

Ej rasistiska bilder

”riktigt svarta*” nyanser av ”svarthet” är något som också har kritiserats under många år, som om man måste vara ljus svart för att vara mer accepterad, eller att inte bli bemött på ett visst sätt för att man inte är ”tillräckligt svart”. Det kan ju jämföras med om vi som är vita skulle bemötas på olika sätt utifrån hur starka eller svaga pigment vi har i huden.

BONUS: För dig som vill höra debatter om detta ämne med Oivvio Polite i Malmö i höstas kan kolla debatt och efterföljande publiksamtal i ämnet HÄR!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Lite små förändringar

sandfatouIdag har jag småfixat och småtrixat lite här på bloggen. Jag har dels gjort om den lilla ikonen högst upp på sidan, alltså själva internetfliken, dels har jag gjort om lite när man kommenterar. Jag har skrivit en liten text om kommentarsvillkor där man kommenterar. Det har egentligen inte ändrats så mycket annat än att det finns en text nu innan man kommenterar. Jag kommer även fortsättningsvis hålla högt i tak bland mina kommentarer och fortsätter acceptera olika åsikter och tankar och även om jag skrivit att man bör försöka hålla sig till ämnet, så kommer jag självklart fortsätta acceptera en bredd även där. Olagliga kommentarer såsom hot och hat, personangrepp och kränkningar kommer dock även fortsättningsvis modereras bort!

Något annat som är rätt nytt är att man kan välja om man vill kommentera via wordpress, facebook eller google+. Man väljer det genom att klicka på de små ikonerna ovanför kommentarsfältet.

Annars fortsätter vi bara att njuta av sommaren och den fantastiska värmen, va?! 🙂

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Skrönor på Facebook

invandrarbidragDet sprids just nu en skröna på Facebook (surprise?). Det är texten ovan och den ligger naturligtvis väldigt långt från sanningen. Dels tror jag man har blandat ihop invandring och flyktingar och dels så är det inte så mycket som stämmer med de faktiska förhållandena. Källan uppges vara Stadskontoret. Så HÄR skriver dock Stadskontoret om det hela på sin hemsida.

Fredrik Malm (FP) skriver också om denna vandringshistoria HÄR!

_________________________________________________________________________________

En 16-årig pojke har blivit dömd till dagsböter för ett rasistiskt inlägg på Facebook, vilket klassas som hets mot folkgrupp:

”Statusuppdateringen innehöll ett rasistiskt skämt som antydde att människor från Somalia drar till sig flugor, vilket skulle göra det enkelt att döda många flugor på samma gång.”

Att Somalier som redan är en starkt utsatt grupp i Sverige när det gäller rasism är den utpekade gruppen, gör ju inte saken bättre, direkt.

Någonstans har många främlingsfientliga missuppfattat det där med yttrandefrihet som just är grundlagsskyddad och en viktig del i vår demokrati och tror att den ger människor rätt att kränka andra människor. Det har man alltså INTE rätt att göra!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Svar på tal

demokratiJag tror inte att rasismen har ökat, däremot tror jag att det har blivit mer ”okej” att vara öppen med den, särskilt på Internet som fullkomligt nedlusas av rasistiska kommentarer, oavsett ämne. Jag tror också att medvetenheten har ökat, vilket gör att vi är mer medvetna om rasism. När någon uttrycker sig eller visar ”vardagsrasism” så är vi mer medvetna om att det faktiskt är rasistiska kommentarer, även om de ”lindas in”.

Med medvetenheten tror jag också att ett tydligare ställningstagande har blivit aktuellt. Särskilt för de personer som är medvetna om den rasism som sprids och som inser vilken samhällsskada den innebär både på individnivå men också i ett större samhällsperspektiv. Jag tror också att det är ett oerhört viktigt ställningstagande!!

adweek och även msnbc skriver om hur en reklamfilm med en svart pappa, vit mamma och ett brunt barn fått stänga av kommentarsfunktionen på youtube då klippet väckt enormt rasistiska kommentarer, vissa med nazistisk anknytning:

Yttrandefriheten är en mycket viktig grund i vårt samhälle, men samtidigt kan jag se hur just demokratin, som är hörnstenen i vårt land, hotas av att människor ser det som sin rättighet att få kränka andra. Yttrandefriheten innefattar ju inte att kränka andra människor, i synnerhet inte för deras sexualitet, kön, ursprung, religion, funktionshinder eller hudfärg.

Ändå så lyckas sidor som Avpixlat och många andra främlingsfientliga och rasistiska sajter få häva ur sig en oerhörd massa lögner, rasism och kränkningar i största allmänhet. Det är inte helt ovanligt att rasistiska kommentarer blandas upp med kvinnohat som skrämmer iväg vilken kvinna som helst med lite självbevarelsedrift och män som har respekt för kvinnor som jämlikar också, för den delen.

Då är det bra att det finns motpoler till dem. Vi är många som bloggar mot rasism och har gjort det i en massa år. Vi är många som skriver artiklar, kommenterar och går emot alla rasistiska föreställningar vi finner, men det finns också sajter som arbetar med detta huvudsakligen och som lyfter fram rasistiska artiklar och som synar SD och deras politik, som synar vardagsrasismen och som synar uttalanden som annars skulle ha fått stå oemotsagda. Bland dessa sajter vill jag särskilt lyfta fram (utan inbördes ordning):

Slutpixlat

Expo

Inte rasist, men…

Motargument

En del säger emot med humor, andra med seriösa artiklar, men oavsett så är det viktigt att se att det finns en balans, det är inte så att hela Sverige håller på att bli rasistiskt, även om man lätt kan få den uppfattningen när man läser kommentarer på Internet, eller helt enkelt hamnar på någon av alla dessa rasistiska sidor.

Jag tror inte man kan ”omvända” de personer som står bakom dessa kommentarer och sajter, men jag tror att många som läser dem kan ta intryck om de får läsa en annan sida av saken, men framför allt tror jag att det är viktigt att ta ställning och att säga emot när man ser felaktigheter och rasism, för jag tror att det är viktigt att alla antirasister ser att de är långt ifrån ensamma. Jag tror också det är viktigt för de som inte riktigt har en bestämd åsikt ännu, för att få en vågskål till all rasism de läser.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

En oväntad, men härlig egoboost

20100509052Igår blev jag väldigt glad. Det var när jag läste att min vän Anders Sporring hade skrivit ett inlägg på ämnet: Fantastiska kvinnor som inspirerar mig och som jag beundrar. Det kändes verkligen som ett fint sammanhang att bli omnämnd i och även om jag tycker om Anders som en god vän och även om jag känt att det är besvarat, så kändes det ändå väldigt glädjande att få läsa om sig själv i en så positiv anda som denna!

Åren går så snabbt och jag hade glömt bort att det var så länge sedan vi sågs första gången. Samtidigt så var det lite i senaste laget, då vi hade haft nätkontakt väldigt länge innan vi slutligen sågs! Bild 1276Tack Anders för dina fina ord och jag vill också säga till dig att du är väldigt fin människa, som är stark och har många andra fina sidor i din personlighet och jag är stolt och glad över att vara din vän!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Näthat och Nätkärlek Del 6

404546_10200435968519433_1360913501_nNu har jag skrivit fem delar om näthat och den här sista tänkte jag i stället ska handla om nätkärlek. Nätkärlek dels som en motpol till näthatet och dels för att lyfta fram det som jag bloggat om många gånger tidigare, vilket är att i huvudsak så kommer alltid nätkärlek att övervinna näthatet.

Jag förnekar inte att hatet finns. Det finns på bloggar, det finns på främlingsfientliga sidor såsom Avpixlat. Det finns på facebook, det finns i kommentarsfält på min egen blogg och i media och det finns i våra inkorgar i mailen. Men hur många ställen av näthat jag än räknar upp så kan jag räkna upp fler ställen där nätkärlek florerar och det är trots allt är nätkärleken som har övertaget.

Vad är nätkärlek? Nätkärlek tror jag är högst individuellt, men för mig personligen handlar det dels om att ge uttryck för sånt man tycker om och att man gör det genom kommentarer i olika kommentarsfält, genom välskrivna artiklar som sätter fingret precis där man vill ha det!

Men för mig är också nätkärlek en kärlek till den information jag kan finna på nätet, såsom till exempel att googla sig till viktig information, att hitta bloggar som intresserar mig, att få fram statistik på ett enkelt sätt som jag vill ta del av, att kunna se program i play, som jag inte hinner följa på TV, nätkärlek för mig är också att kunna ta del av nyheter utan att behöva gå ut och köpa en tidning, men i ännu större utsträckning är det att kunna ta del av nyheter när de faktiskt händer och inte ett dygn senare. Att få ta del av saker när de faktiskt sker. Nätkärlek är också att kunna ta del av tidtabeller, priser och annat utan att behöva ringa ett enda samtal.

Men för mig är också nätkärlek att ha en egen plattform såsom min blogg, där jag kan uttrycka mig fritt, det är också att ha egna kanaler såsom Twitter och Facebook, där jag kan ha en snabb kommunikation med omvärlden och inte minst med vänner jag sällan skulle ha möjlighet att ha kontakt med annars!

Jag har tidigare bloggat om nätkärlek, bland annat med detta inlägg: Jag ÄLSKAR att blogga!!

Vad kan man göra då för att stävja näthatet? Det är lätt att känna sig helt maktlös när man läser runt på vissa sidor på nätet och då är det lätt att tro att man inget kan göra. Att de befintliga texterna skulle gå att ta bort, kan vara svårt, beroende på vem ansvaret ligger på, men man kan i alla fall på olika sätt visa att man uppskattar skribenter för det de skriver, eller om man nu inte uppskattar det, i alla fall visa sitt stöd på olika sätt, när hatet möter en skribent och man kan även väga upp hatet med en uppsjö av nätkärlek. Det tar som sagt inte bort hatet, men det är ändå viktigt när man utsätts för stort hat, att det vägs upp med en massa nätkärlek som stöd.

Konkreta tips, så här kan du göra:

Så här skriver Näthatslarmet:

”Om

GILLA och larma Näthatslarmet – ta strid för de som utsätts för trakasserier på nätet.

STÅ UPP FÖR VARANDRA! Så här gör vi för att slå tillbaka tillsammans:

Beskrivning

Ingen ska behöva stå ut med sexistiska förolämpningar, rasistiska påhopp eller dödshot i Facebook-kommentarer, på Twitter, Instagram eller i kommentarsfält till bloggar, krönikor och nyhetsartiklar.

—————-

Så här funkar det:

När du ser en kommentarstråd som spårat ur, larma genom att skriva ett meddelande på den här sidan – dolt eller synligt spelar ingen roll – så sprids det som en uppmaning i följarnas flöden.

Därefter är det fritt fram för dig, mig, er, oss alla och vem som helst att ta diskussionen i den aktuella tråden!

En larmcentral mot näthatet, helt enkelt.

OBS! Tänk på att aldrig falla ner i hatarnas egen grop!
Skriv i stället lugnt, sansat och förnuftigt.
Argumentera och ifrågasätt, men gör det med ett vårdat språk.

Förnuft, lugn och kloka ord är alltid den bästa medicinen mot hatet.

—————-

Nu är det dags att vi slår tillbaka och sprider kärlek i kommentarsfälten!

Facebook-gruppen Vardagshjältar mot nätmobbning finns redan sedan tidigare och har samma syfte.
Självklart ska du gå med även i den! https://www.facebook.com/groups/337573816293216/?fref=ts

Här finns även förhandsklippet till SVT:s Uppdrag granskning (6/2 -13) om näthat mot kvinnor: http://www.youtube.com/watch?v=k_pLmq8d7Mk

. Programmet som gav upphov till denna sida.”

Så här skriver: Vardagshjältar mot nätmobbning:

”Nätmobbningen breder ut sig i Sverige. Privatpersoner blir hånade, trakasserade och får sitt liv förstört. Det finns inga myndigheter som kan kontrollera det här och privatpersonen har oftast inte makt att skydda sig själv mot det. Deras enda val är att tyst tolerera mobbningen då stora siter oftast inte tar bort hån, trakasserier och mobbning om anmälningarna inte uppgår mot flera hundra eller tusen.

Men det finns något vi kan göra åt det – Vi kan idka civilkurage och gå in och anmäla och säga ifrån när den sker. Vi kan ge offret en makt och röst de tidigare inte haft och på så vis stötta dem och få bort mobbningen från nätet. Mobbare gör det de gör för att de får mycket positiv feedback och popularitet på köpet, om de får mer kritik istället för positiv feedback så kommer det sluta vara roligt och det kommer inte längre vara en lätt väg till bekräftelse.

HUR HITTAR VI MOBBNINGEN?

När du ser mobbning förekomma eller trakasserier så vill vi att du skickar en länk till det i gruppen, beskriver vad det är som sker på adressen du skickat så kan våra medlemmar hitta det och hjälpas åt att arbeta mot det.

VAD SKA VI GÖRA MOT MOBBNINGEN?

1. Vi ska anmäla trådar, bilder och klipp där mobbning förekommer.

2. Vi ska skriva att de gör fel, att det är elakt, att det är mobbning och vi inte tolererar det.

3. Vi ska maila personerna bakom mobbningen och säga åt dem att det de gör är fel.

FÖR EN GOD TON

Vi ska inte mobba tillbaks. Vi ska inte skriva saker som att de är äckliga puckon som borde gå och dö och liknande. Vårat antal gör oss starka och vi kan få ner mobbning och fortfarande föra en god ton. Detta är viktigt för att människor ska vilja hjälpa till och stödja vårat arbete mot nätmobbning, för om vi mobbar tillbaks så kommer inte människor vilja det. Så för alltid en god ton oavsett hur arg du blir. Då menar jag verkligen alltid.”

Så här skriver: Anonym Nätkärlek:

”Då kärleken ska övervinna allt är det ganska knäppt att kramarna på nätet är så få.

Det anonyma näthatet har tagit över, och igår fick vi tack vare flera modiga individer ta del av hur långt det faktiskt har gått. Men nu får det vara nog. Näthatet har fått härja tillräckligt.

Nu är det dags för anonym nätkärlek att ta plats, med
kärleksfulla texter att skicka vidare till någon du tycker om.”

Det kan verka trist att få en färdigtryckt text sänd till sig från en anonym person, men tro mig, jag fick några själv och det var OERHÖRT värmande och glädjande! Det är stärkande i ett tufft nätklimat att känna att man har stöd och uppbackning när orden är hårda och känslolösa! Skicka gärna lite nätkärlek HÄR till någon skribent som du tycker behöver lite extra uppskattning, till exempel till Cecilia som jag skrev om i Del 4 av denna serie eller någon annan skribent som du vill sända lite nätkärlek till!

Mina tidigare delar i denna serie:

Näthat och Nätkärlek Del 1

Näthat och Nätkärlek Del 2

Näthat och Nätkärlek Del 3

Näthat och Nätkärlek Del 4

Nätkärlek och Näthat Del 5

 

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Näthat och Nätkärlek Del 5

Det näthat jag själv blivit utsatt för har varierat väldigt mycket. Det har varit allt från personangrepp i debatter till direkta hot och allt däremellan. De har kommit i mail, kommentarsfält och på olika sajter på nätet. Min personliga definition av ordet näthat är rent konkret: inte kritik, utan min gräns går vid personangrepp som är ovidkommande för det ämne man debatterar. Exempel:

Det är INTE näthat för mig att skriva:

”Jag håller inte med dig, jag fattar inte att du kan resonera så, jag tycker det är uppenbart att Reinfeldt förbättrat vårt land.”

Det ÄR näthat för mig att skriva:

”Jag håller inte med dig, din jävla hora, jag fattar inte att du inte kan tycka det, men det är väl typiskt för feminist-fittor som dig att inte fatta vad som är bäst för vårt land.”

Det är INTE hot att skriva någon av ovanstående kommentarer, men däremot att skriva:

”Jag ska knulla dig, din jävla slyna! Det fattar du väl att den här regeringen är bättre än någon annan och om du inte fattar det så ska jag döda dig!”

Däri ligger skillnaden för mig och jag tycker att den är mycket tydlig.

Det näthat som har riktats mot mig, har i första hand riktats mot mig när jag skrivit om antirasism. Det är ett av de ämnen som tydligen triggar många av dessa näthatare. Det är aldrig roligt att få dessa kommentarer och de värsta är ändå de som riktats mot barnen. I perioder har de varit ganska tunga att få, särskilt när jag har märkt att det kommit många under en kortare period och kanske framför allt när man fått hatkommentarer och inte många andra läsare har kommenterat och ”backat upp”. Då är det lätt att få känslan av att man är ensam mot många. Däremot är yttrandefriheten så viktig för mig så jag har svårt att se att jag skulle sluta skriva på grund av allt hat. Här är några exempel på hat jag tagit emot genom åren (Alla bilder är klickbara för att kunna läsa texten):

Kommentar 1Kommentar 2Kommentar 3Kommentar 4Kommentar 5Kommentar 7Kommentar 8Kommentar 9Kommentar 10Kommentar 11Kommentar 12Kommentar 13Kommentar 14

De fem nedersta inläggen har jag tidigare skrivit om HÄR, men de ligger alltså kvar på nätet fortfarande! Några av kommentarerna publicerade jag på den tid det begav sig, idag publicerar jag aldrig denna typ av hatkommentarer!

De allra grövsta av de jag har kvar väljer jag att inte lägga upp, med hänsyn till mina fullt läskunniga barn.

Vad händer när en människa möts av denna typ av kommentarer när man loggar in på sin mail eller blogg, eller på annat ställe? Jag gissar att de flesta av oss reagerar olika. Jag själv har reagerat olika vid olika tillfällen. Ibland har jag sådan distans till det som skrivs att jag kan skratta åt kommentarerna och de sorgliga människor som skrivit dem, men ibland har jag haft perioder, när kommentarerna duggat väldigt tätt, när jag inte vågat läsa kommentarerna direkt jag loggar in, utan ibland väntat i flera timmar med att våga läsa dem. Det har även hänt att vissa hot har skrämt mig. Av de jag har polisanmält (vilket aldrig fått någon konsekvens) har ibland skrämt mig. Ni vet när man försöker att inte bli påverkad, men ändå får ett utbrott på barnen för att de inte låst ytterdörren, trots att man inte gjort det tidigare. Eller när man ser sig över axeln när man går till affären eller tvättstugan. När man börjar syna för dig okända människor som vistas i samma rum som dig (hissar, bio, restauranger etc) och man börjar bli allt för medveten om att alla människor omkring dig inte vill dig något gott…

Jag är förstås medveten om att det finns många, många som blivit och blir värre utsatta och drabbade än jag själv, men jag tror det hjälper föga. Det är som att säga till en som blivit utsatt för rån, våldtäkt eller andra personbrott, att säga: ”det finns de som blivit värre utsatta”.

Är detta ett hot mot yttrandefriheten? Ja, jag är säker på att det är det. Det finns många som slutat blogga eller bytt yrke om de är yrkesjournalister och jag märker själv att även om jag inte slutar skriva, så i många perioder undviker jag att skriva om vissa ämnen som jag tror kommer att bidra med hatiska kommentarer, för att jag just då inte orkar läsa dem eller mötas av allt har som väller upp.

Att ta bort kommentarsfunktionen skulle nog inte vara aktuellt dock. Det är så viktigt för mig att få en kontakt med mina läsare och att mina läsare får kommentera plus att säkert 99 % av alla kommentarer och mail jag får är positiva. Att ta bort kommentarsfunktionen skulle troligen innebära att jag slutade blogga i stället! Kärleken är trots allt så mycket större och starkare än hatet!!

I nästa och sista delen i denna serie kommer jag ta upp förslag på att motverka näthatet och en massa nätkärlek! Missa inte den!!

Näthat och Nätkärlek Del 1

Näthat och Nätkärlek Del 2

Näthat och Nätkärlek Del 3

Näthat och Nätkärlek Del 4

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,