Sprid information – Rädda liv

logoIgår hände det. Igen. En ung person i Uppsala ställde sig framför ett tåg för att ta sitt liv. Jag kände inte den här pojken, men han gick i samma skola som min ena dotter under några år. I morgon skulle den här pojken ha tagit studenten. Jag tänker tillbaka på förra året när min egen dotter tog studenten. Hur glad hon var. Hur livet liksom stod där i dörröppningen för att ta emot henne. Idag, ett år senare säger hon att det var hennes livs bästa tid.

2013-04-18 13.04.30

Den här unga killen upplevde något helt annat. Den här killen valde att ta sitt liv, precis innan studenten. Den här killen, som idrottade och hade ett liv, precis som vi andra. Ett liv som han vid 18 års ålder valde att avsluta.

Jag tänker på mig själv som 18-åring och jag tänker att de flesta av oss vid den åldern inte har verktyg att hantera när man mår dåligt. Jag minns att jag själv i väldigt unga år, när jag mådde dåligt, inte insåg att det var en fas som skulle gå över. Att det fanns vägar ut, även om det såg mörkt ut precis då. Jag tänker att jag skulle vilja berätta för varje ung person som mår dåligt, att det blir bättre. Att det är en fas som inte är för evigt. ATT DE MÅSTE HÅLLA UT! Tills dess finns det hjälp att få.

För bra precis fem år sedan (30:e Maj 2008) var det en annan ung person som ställde sig framför ett tåg i Uppsala. Jag blev djupt berörd när mina barn berättade att de sprungit dit när en kompis hört tåget tuta och bromsa. Sedan fick jag kontakt med Ludmilla, som var mamma till den lilla flickan som hoppat framför tåget. Fina, förtvivlade, kloka Ludmilla.

Ludmilla började att blogga om händelsen strax efter förlusten av sin dotter Linneá. Genom den har hon fått kontakt med många unga och vuxna som själva, eller har anhöriga som tagit sina liv, eller försökt att göra det, eller helt enkelt haft tankar på att göra det.

Ludmilla är KBT-läkare och har nu, tillsammans med andra eldsjälar startat en organisation för att minska självmord. Suicide Rescue. Jag är glad och stolt över att få vara en av volontärerna för organisationen och jag kommer självklart att försöka sprida information om organisationens existens. Där skulle jag gärna vilja ha hjälp av mina läsare också. Jag vill gärna att du sprider antingen detta inlägg, eller hemsidan, facebook-gruppen eller på annat sätt försöker sprida att det finns en organisation där man kan få stöd och hjälp och kunskap när man mår riktigt dåligt. Sidan har premiär idag!!

Om det kan rädda ett enda människoliv, så är det värt det flera gånger om!! Ingen människa ska behöva må så dåligt att h*n väljer att ta sitt liv.

Fotnot: Inlägget är ändrat den 2014-01-03 då organisationen har bytt plattform och namn. De heter nu Suicide Zero och du finner dem här:

Hemsida

Facebook

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Från ord till handling

timbuktu budskapet

Det ser ut att ha lugnat ned sig Husby nu. Helgen har fyllts av glädje, kärlek, korvgrillning och tv-match utomhus. Är det nu vi vuxna och alla framröstade politiker ska krypa upp i soffan och känna oss nöjda med det vi har gjort? Eller är det nu den verkliga utmaningen kommer…? Är det nu det är dags att gå från ord till handling?

Bilbränderna har spridit sig till många förorter runt om i landet under helgen, men i Husby har det varit lugnt och glädjande nog så rapporterade även medierna om det. Det är skönt när ett specifikt område blir så negativt utpekat landsomfattande, trots att det bara är en mycket, mycket liten del som ställer till problemen. Då är det skönt att det rapporteras även när ”vindarna vänder”. Av det jag följt i media, men i synnerhet genom flöden i sociala medier och genom att prata med folk, så har Husby verkligen visat i helgen att där finns mer kärlek än hat. Mer omsorg än stenkastning och det glädjer mig verkligen. Mitt i det som jag trodde var ett inledning på lugn efter en veckas kaos, så såg jag många uppdateringar om att nazister var ute i förorterna för att ”spöa invandrare”. Det kapade oro och rädsla hos både ungdomar och deras föräldrar. Jag tänkte att det kändes så onödigt när det lutade åt att allt höll på att lugna ned sig.facebookgrupp medborgargarde

Skärmdumpen från facebookgruppen: Vi som stödjer Sveriges medborgargarde, som om man tittar lite närmare på, inte alls handlar om att skydda några medborgare i alla fall, utom om att sprida våld och hat!

 

VÅLD KAN ALDRIG VARA LÖSNINGEN! INTE FÖR NÅGON OCH INTE PÅ NÅGOT VIS!

Här är en statusuppdatering från Facebook som gjorde mig varm i hjärtat:

”Min syster som är religiös och bär burka går av tunnelbanan en av grabbarna i centrum ”kom syrran jag följer dig hem” han tog henne enda till porten #KÄRLEKFÖRMINABRÖDER”

En person ville visa upp den bild av Husby som inte bränner bilar om nätterna:

DENNA bild säger mer än 1000 ord…

Det var en ren fröjd att se Facebookflödet när folkfesten i Husby började på Fredag kväll. Hur många ungdomar som visade stolthet över sin ort. Som varit ledsna, arga, besvikna, rädda och oroliga för de konsekvenser den negativa rapporteringen skulle skapa, men också över de ungdomar som kastat sten och tänt eld på bilar och annat. Videoklipp, bilder, statusuppdateringar gjordes i en strid ström under hela helgen från stolta förortsbor. Till och med kvällspressen kunde se att Husby är KÄRLEK!!

En stor förtjänst i detta har grabbarna som startade grillfest under parollen: ”Lämna en sten, plocka en korv”. Något så enkelt och ändå genialt!

En stenkastare försökte beskriva för oss som har svårt att förstå det här med att kasta sten och jag tror det är ett viktigt dokument för oss att läsa när allt detta lugnar ned sig om vi vill förebygga framtida upplopp av samma slag och karaktär. En annan stenkastare försökte beskriva samma sak.

Det är förstås en lättnad för de flesta av oss att situationen tycks gå mot ett lugn nu, samtidigt som det svåra och hårda arbetet inte ens har börjat. Polisen vittnar om att även om dessa upplopp inte hör till vardagen, så har situationen i många förorter blivit svåra att hantera och arbeta i. Det är förstås MYCKET allvarligt i ett demokratiskt samhälle.

I mitt förra inlägg om detta skrev jag både vad jag är övertygad om är bakomliggande orsaker till det som skedde, men också förslag på vad jag tror är nödvändigt. Helt enkelt att börja lyssna på ungdomar. Då menar jag inte nödvändigtvis de som står och kastar stenar på poliser, utan alla de ungdomar som ännu aldrig tagit upp en sten för att skada någon, de som aldrig tänt på en bil, men som uttrycker rädsla, oro, hopplöshet och förtvivlan på andra sätt.

Artisten Timbuktu släppte i lördags en låt som handlar om just det som började i Husby:

Timbuktu´s hemsida skriver han följande:

”25 Maj, 2013 Budskapet

Det här är inget brev, det är en kommentar från en upprörd medborgare. Politiska åsikter må gå isär, men mitt hjärta sitter där det gör och min övertygelse likaså. Vi behöver vision, drömmar och mål. Vi behöver ledare. Ledare som inte är rädda för att möta folket. Ledare som bryr sej om befolkningen och som på riktigt bryr sej om vart Sverige är på väg. Vi behöver ett så jämlikt utgångsläge för så många som möjligt. Vi behöver varandra. Det här är Budskapet.”

I låten Budskapet, sjunger han bland annat:

”Vi har inkomstklyftor som växer fort

du har snart Grand Canyon i Västerort”

budskapet timbuktu

Som jag nämnde ovan så tror jag att det här inte är slutet, utan jag tror att det är nu vi alla vuxna i vårt gemensamma samhälle måste kliva in i ungdomarnas värld. Det är nu vi måste finnas där för att ge framtidstro och hopp, i stället för den hopplöshet som fyller många ungdomar idag. Jag tror att många organisationer, men också enskilda individer måste börja lyssna på våra ungdomar, vi måste fråga dem hur vi kan vara ett stöd på väg in i vuxenlivet. Jag tror att vi vuxna många gånger förminskar ungdomars behov av vuxenstöd och jag tror att man behöver göra ganska lite, säga ganska lite, för att göra skillnad.

Jag är också övertygad om att det är precis NU, i denna stund och framför allt så snart det lugnat ned sig i övriga förorter runt om i landet, som våra politiker måste kliva in och berätta för oss vad just DE tänker göra för förortens ungdomar framöver. Det räcker inte med att öppna en fritidsgård, det räcker inte att säga att ”det är förbjudet att kasta sten” eller ”ta er i kragen och skaffa ett jobb”, eller ”ni har för mycket fritid, gå hem och läs läxorna”. Det är val nästa år och jag vill verkligen veta vilka politiker som är beredda på att satsa på våra ungdomar och inte bara göra det i sina tal, utan att faktiskt göra skillnad i handling!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Det är en social, politisk och klassfråga

polisbilJag har följt debatten i media och läst minst 50-60 artiklar, blogginlägg, facebookstatusar om upploppen som pågår i förorterna. Jag har pratat med folk som bor eller bott i Husby och andra berörda områden. Jag har gått tillbaka till mig själv och de perioder i mitt liv som jag bott i socialt utsatta förorter. Jag har gått tillbaka i tiden och tänkt på alla de samtal jag haft med oräkneliga ungdomar från olika förorter genom åren och hur jag än vänder och vrider på frågan och hur många artiklar och åsikter jag än läser om detta så hittar jag bara tre huvudförklaringar till allt detta:

  • Det är en klassfråga
  • Det är en social fråga
  • Det är en politisk fråga

Tyvärr tycks många som aldrig levt i eller haft nära anhöriga som levt i socialt utsatta förorter, samt väldigt många som röstar höger eller som levt generellt ekonomiskt stabila liv ha svårt att förstå hur detta upplopp kommer sig. Det tycks som att många har svårt att sätta sig in i andra människors vardag och det tycks som att väldigt många har svårt att förstå att det inte vaknade ett 40-tal ungdomar i Söndags morse i Husby och andra omkringliggande förorter och bestämde sig för att ”GO WILD” i Husby och starta ett upplopp.

Alla jag talar med som jobbar/har jobbat med ungdomar i socialt utsatta förorter eller som bor/har bott i socialt utsatta förorter är eniga om att det här i grunden handlar om långvarig uppdämd ilska och frustration. Om utanförskap, arbetslöshet och fattigdom. Det ger inte någon rätt att begå brottsliga handlingar, det har jag redan nämnt i mitt förra inlägg, men det ger en bakgrund till människor som under lång tid känt sig åsidosatta, marginaliserade och förminskade i alla tänkbara situationer i sina liv.

Igår kom detta även till min egen förort där jag bor och även om det inte skedde i så stor skala, så kan jag ändå se hur spridningen ökar för varje dag. Redan härom dagen läste jag rapporter om att det skett bilbränder även i min tidigare hemstad: Uppsala. Jag har hört spekulationer om att ungdomar som är inblandade vill överbräcka varandra och visa vilka som ”är värst”. Så kan det vara, förstås, men när jag fick höra om spridningen till olika förorter, så var min spontana första tanke att det handlar om att visa sin support till Husby och det som påbörjades där… Att helt enkelt vara med och visa sin frustration över den livssituation som många lever idag och för att få uppmärksamhet för att man vill ha förändringar som gör skillnad i människors liv.

Vissa främlingsfientliga personer och partier är snabba på att göra det här till ett ”invandrarproblem”. Det kan inte jag se alls, faktiskt! Det handlar till största delen om svenska ungdomar som är födda och uppvuxna i Sverige, MEN det som är gemensamt för dem är att de saknar framtidshopp, att de blivit utsatta för olika typer av diskriminering i hela sina liv.

Arbetaren skriver om hur fascister försöker smyga in sin agenda i det tragiska som nu sker.

Samtidigt har jag pratat med många ungdomar som är förbannade över att det beskrivs som just ett invandrarproblem.

En kille säger:

”Jag och alla mina kompisar är födda här i Sverige! Vi har bott här i hela våra liv. Många av våra föräldrar är invandrare, men för oss är det här det enda hem och det enda land vi någonsin bott i. Vi är kritiska mot politiker och mot samhället omkring oss, men vad har vi att vara tackamma för? Vi vill vara med och skapa en framtid som även vi kan känna framtidshopp och tillförsikt i och det vill vi ha i Sverige, i vårt land och i vår förort!”

 

tweetDen här uppgiften, att det skulle finnas media som betalat ungdomar för att sätta eld på bilar florerade på flera håll igår och om den stämmer så är det verkligen fruktansvärt!! Expressens chefredaktör Thomas Mattsson och även Aftonbladets chefredaktör Jan Helin dementerar dock uppgiften idag! 

Men media måste också ge utrymme till ungdomar i förorten och deras åsikter, även när stenkastning och bilbränder inte sker.

Igår tittade jag på Debatt och även om mycket vettigt och ovettigt sades i programmet, så tycker jag särskilt mycket om det som Aftonbladets journalist Anders Lindberg sade (37:43) HÄR! Det slutar återigen med en politisk fråga och jag tycker att det handlar om just det!

Att familjen, vars familjemedlem blev skjuten av polisen och som var upptakten till dessa upplopp, bett om att sluta bränna bilar, tycks hjälpa föga.

Att Moderaternas Hanif Bali går ut och menar att familjer vars ungdomar går in i dessa upplopp ska vräkas, känns för mig som någon som bor på en helt annan planet för mig, även om han nu valde att ta bort det han skrivit, senare…

Det går lite i samma linje som rasistiska grupper på facebook och andra rasistiska sajter skriver om: ”Var tacksamma eller åk hem”, som om detta skulle vara en invandrarfråga och även om det hade varit det, så ska människor naturligtvis ha rätt till åsikter och möjlighet att påverka sin omgivning och levnadsstandard där de bor, även om man inte skulle råka vara född i Sverige. Det är det som är demokrati! (Nu menar jag förstås inte de brottsliga handlingarna, utan det missnöje som många låter pysa fram nu.) Det missnöje man ger uttryck över att många socialt utsatta förorter har högre arbetslöshet och andra svårigheter som människor som bor där lever med i sin vardag varje dag. Att rasistiska grupperingar ges utrymme att beskriva detta som ett invandrarproblem i utländsk media, ser jag som oerhört beklagligt.

Att de flesta boende i dessa förorter manar till och kämpar för att återställa lugnet, nämner de självklart inte. Inte heller nämner man att de flesta som faktiskt känner missnöje över hur styvmoderligt (för att inte säga helt bortglömda) dessa förorter behandlas, inte går runt och kastar stenar eller bränner bilar, utan faktiskt sitter och debatterar, organiserar sig, försöker göra sina röster hörda, nämns självklart inte heller!

Den artikel som stämt bäst ihop med min personliga uppfattning av vad som just nu sker, är nog DENNA och kanske är svaret på upptakten till allt detta, det som skrevs i DENNA artikel för drygt en månad sedan, det vill säga INNAN dessa upplopp?

Helsingborgs Dagblad skriver också om vad det gör med människor som länge känt att de inte kan göra sina röster hörda och nu hela mediasverige och för den delen andra länder också, ger fullt fokus och uppmärksamhet på det negativa som sker i Husby och andra förorter.

Skrivargruppen Pantrarna publicerades med en mycket beskrivande text i Aftonbladet, om det som just nu pågår, som riktar sig både till alla som ser den här situationen utifrån, till Sveriges politiker, till alla förortsbarn och till Megafonen, som fått stark kritik för att ha ”uppmanat till upplopp” genom att ha krävt en oberoende utredning av dödsfallet på den äldre mannen som anses vara upprinnelsen till hela förloppet. Talespersoner för Megafonen har dock varit tydliga i flera uttalanden att de tar avstånd från allt våld och förstörelse, då de inte tror på det som en lösning.

En annan beskrivande text om situationen kommer från en anonym brandman, med texten: Varför gör du så här mot mig?

Polisen Martin Marmgren är både oroad på hur man ser på polisens arbete, men också för de upplopp som nu pågår.

En annan polis beskriver glädje och frustration i arbetet under de senaste dagarna.

Megafonen har nu dragit igång en insamling till alla de som fått sina bilar nedbrända under upploppen. De har också publicerat en personlig text av någon som blivit utsatt för slag av polisen.

Alexandra Pascalidou har under många år varit en talesperson i många sammanhang för just förortens ungdomar. När jag läser hennes text och pratar med andra som arbetar eller lever nära ungdomar som bor i särskilt utsatta förorter, så är ingen förvånad över det som nu sker. Det har inte kommit som en blixt från klar himmel, eller oväntat på något sätt. De beskriver skjutningen av den äldre mannen som ”bägaren som fick det att rinna över”, men ingen är förvånad över att den uppdämda ilskan, frustrationen och sorgen tar sig de uttryck som det nu tar sig.

Att politikerna inte valt att satsa mer på dessa områden tycker jag inte bara är talande, men också oerhört problematiskt. Framför allt så borde man satsa på arbeten i dessa områden. Arbetslöshet, fattigdom, diskriminering, hopplöshet och destruktivitet tycks alltid gå hand i hand. Upploppen i våra förorter kanske eskalerar ett tag till, nyhetsrapporteringen kommer troligen att fortsätta så länge ungdomar sätter eld på bilar och kastar sten mot polisen, men förr eller senare kommer upploppen vara över av ett eller annat skäl och det är DÅ alla andra insatser behövs. Vi behöver insatser i dessa områden, både akuta och på lång sikt. Det handlar om människoliv, vårt samhälle och framtiden och vi måste visa att alla dessa ungdomar, människoliv och deras framtid är viktiga, viktigare än de bilar som satts i brand och skapat så mycket uppmärksamhet. Vi måste visa att människoliv är mer värdefulla än det materialistiska.

Vi måste visa de som ännu inte börjat kasta stenar efter polisen att det finns bättre alternativ för att få uppmärksamhet, för att skapa liv som är mer värt än att vandalisera och vara destruktiva. Men framför allt måste vi ställa oss bakom alla Husbybor och andra boende i olika socialt utsatta områden, som inte har och aldrig kommer att sätta en bil i brand, att det här inte är ett Husby-problem, utan ett samhällsproblem som berör oss alla och som vi måste bekämpa tillsammans, oavsett vilket område vi bor i, men vi måste också stärka dessa områden på alla fronter och med gemensamma krafter, inte minst de starka krafter som redan finns i Husby och andra områden och som arbetar med dessa frågor ideellt varje dag och lägger all sin kraft, energi, tid och kärlek på sin förort!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Just sayin…

bag3.ashxOm jag skulle gå till jobbet en dag och lämna mitt rum i TOTALT KAOS. Då menar jag KAOS. Typ att det ligger så mycket saker över hela golvet att man inte kan gå på det utan att kliva på saker.

Och så kommer jag hem från jobbet. Och ”någon” (typ en person) har:

  • Bäddat sängarna
  • Vikt ihop rena kläder och lagt undan
  • Lagt smutsiga kläder i tvätten
  • Rensat hela bokhyllan, det vill säga in i minsta detalj, såsom till exempel ställt in alla böcker i storleksordning, torkat av varje hylla, rensat, plockat etc.
  • Plockat av och rensat och gjort fint på byråer och alla andra ytor
  • Rensat bort tomma eller meningslösa kartonger
  • Dammsugit
  • Tömt papperskorgen
  • Skurat
  • Ställt in fina ljus

Då skulle jag:

  • Bli väldigt glad
  • Hålla ordning och göra fint i mitt rum mycket längre än två dagar
  • Inte kasta saker på golvet
  • Jag skulle absolut bädda sängen när jag sovit i den

Så tänker jag.

Så tänker inte mina barn.

Varken litet barn eller vuxet barn.

Det är synd…

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Ungdomar, ungdomar, ungdomar…

021Ett samlat gäng i mitt vardagsrum när jag bodde i Uppsala

Två dagar i rad nu har jag haft möten med personer som är grymt inspirerande, grymt handlingskraftiga, grymt idérika och till skillnad från så många andra kreatörer, så har de så enormt mycket vettigt att ge! Jag är på!

Ledordet för båda dessa möten är: UNGDOMAR!! You gonná rock this world!

Jag börjar hitta min plats här i Stockholm nu!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Full som en kastrull…

glasTvå av döttrarna skulle ut härom kvällen. Den ena åkte före den andra. Den dottern som är kvar hemma har en kompis med och tydligen satt de och drack lite vin innan de gick ut. Senare på natten får jag ett sms vidarebefordrat till mig med följande innehåll:

Ena Dottern: Säg hej då till ditt vin

Andra dottern: Mitt vin?

Ena dottern: Ja

Andra dottern: HAHHAHA Det är mormors plus att det är alkoholfritt…

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

När små barn blir stora

Jag har haft besök i helgen. Av min kompis och hennes son och tillika min gudson, vars förlossning jag var med på. Han har växt och blivit stora killen nu, snart fyra år!!

Man glömmer så snabbt. Jag upptäckte i helgen att jag verkligen glömt hur det är att ha små barn. Då Mabou snart fyller 11 år, känns det som helt nyss han var en liten, liten kille som lyssnade till namnet ”Spiderman”, men i själva verket var det ett bra tag sedan. mabou-pa-mcÄven om jag alltid har ansett att varje ålder har sin charm och även om jag alltid tyckt att barn i olika åldrar, har särskilda fördelar, så ska jag inte sticka under stolen med att jag tycker det är väldigt skönt att barnen börjar bli så stora. Det har säkert att göra med att jag blev mamma vid nyss fyllda 18 år och på det viset varit väldigt upptagen med småbarn i så många år att jag till slut fylls av en mättnadskänsla.

dscn0657Jag tycker om att träffa mina tre bröders barn, tycker om att träffa mina kompisar som fått barn senare i livet än mig och deras barn, men i sanningens namn är jag ganska mätt på att ha små barn på heltid. Små doser är härliga doser, men sen vill jag ha tillbaka mina vuxna och halvstora barn. 🙂

017 (2)Mitt äldsta barn (Binta) fyller 24 år om bara en månad, mellandottern (Jai) fyller 22 i år, extradottern (Hareg) fyller 21 och yngsta dottern (Isatou) fyller 20 i år. När jag var i deras åldrar hade jag redan flera barn och hela mitt liv var uppfyllt av just små barn. När jag var lika gammal som min äldsta dotter är nu, så hade jag tre barn på 6, 4 och 2 år. När jag var lika gammal som mellandottern (Jai) hade jag också redan tre barn, då på 4 år, 2 år och nyfödd.

105När jag ser mina egna barn har jag svårt att förstå att jag hade så många barn vid så ung ålder. Det gör mig stolt och förvånad att inse hur ung jag var. Jag tycker ju förstås att mina egna barn knappt är vuxna ännu… 😉

bintaojai

IMG_5711När jag tänker tillbaka på alla år så kan jag se alla bråk, all kärlek, all omsorg, alla konflikter, alla ostädade rum, alla tvättstugetider jag bokat. Jag kan se alla middagar svepa förbi med köttbullar, makaroner, tacos och inte minst alla pannkakor som stekts. Förmaningar om att sitta ned och äta maten, alla legobitar jag trampat in i fötterna med höga skrik som följd. Jag kan se alla promenader till dagis med barn i överfulla vagnar, pulkor eller hur vi nu tog oss fram. Jag ser överfyllda matkassar som släpades, syskonbråk som skulle avstyras, myskvällar med popcorn och familjeprogram. Jag ser framför mig alla sagor som har lästs, alla febersjuka pannor som har baddats och alla läxböcker som vi tragglat oss igenom och jag ser de nybakade sconesen med ost framför mina ögon.

IMG_9384Jag ser födelsedagstårtor som bakas, galonisar som kissats ned, hår som flätas och jag känner knubbiga små armar runt min hals som vill kramas. Även om jag blir nostalgisk och varm i hjärtat så kan jag ändå säga att det är skönt ändå att den tiden är över nu och att det är nya tider, nya problem och nya drömmar och längtan som eftersträvas.

Heder till alla föräldrar och i synnerhet alla ensamstående föräldrar som nästan alltid orkar, som nästan alltid kämpar och som nästan alltid lyckas se till sina barns bästa och få vardagen att fungera!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Man läker inte sår med nya kränkningar

ung tjej litenDen fastspända flickan är en radiodokumentär som handlar om unga Nora som far illa i livet. Först av sin pappa, därefter på olika vårdinstitutioner och till sist blir hon våldtagen av polischefen Göran Lindberg. Som om allt detta inte var nog för en ung flicka med svåra traumatiska upplevelser att bearbeta så blir hon även djupt kränkt av en läkare då hon nekas en kvinnlig psykolog för att bearbeta alla dessa händelser.

En ung tjej med ett självskadebeteende, med insikt om att hon behöver hjälp och stöd och ändå kan det gå så här? Hur ska vi kunna vårda våra unga om vi brister på så många punkter och sviker så markant, som fallet med Den fastspända flickan? Nog måste samhället kunna ge mer stöd än så här? När jag hör hur läkaren pratar med Nora i del 2 av dokumentären blir jag så arg att jag hoppas att han aldrig mer får ansvaret för så unga människors liv. Nej, jag inbillar mig inte om att Nora var en ”lätt person” att ha hand om, men det finns gränser för hur man får behandla en ung tjej med vårdbehov.

Lyssna på radiodokumentären du också:

Den fastspända flickan Del 1

Den fastspända flickan Del 2

Tjejen på bilden har inget med blogginlägget att göra

Tillägg: Aftonbladet har skrivit om fortsättningen efter programmet sändes.

Uppdatering 2013-01-23: Kritiserad psykiatriker får sparken

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Fatou´s Nyårskrönika 2012

Jag tycker alltid det är jättesvårt att sammanfatta det gångna året, samtidigt är det roligt att läsa sammanfattningen när den är klar och framför allt är det roligt att gå igenom ett helt års inlägg, särskilt som jag alltid upptäcker att jag glömmer så snabbt. När jag sitter och ögnar igenom de första månaderna av året så tänker jag ofta: ”Jaaaa, just det! Det var då det här hände/jag gjorde det där!”

views 2012I år fick jag lite hjälp av WordPress i alla fall. De har gjort en summering av mitt gångna år. Det var roligt att läsa, även om det mest handlar om statistik. Du kan läsa det HÄR! Sedan är det bara att börja scrolla! Lite ouppdaterat är det, så det står att det varit ca: 170 000 besökare och i samma räknare som jag har står det 192 072, men det kan bero på att jag inte hade lagt in deras program i början av året, då jag höll på att uppdatera min sida i slutet av förra året och i början av detta, eller så beror det på att de har gjort mätningen för ett tag sedan. Roligt var det att läsa vilka inlägg som genererat flest besökare och att det inte bara var nya inlägg.

Det inlägg som haft näst flest besökare, var ett inlägg som jag skrev i slutet av 2011. Det fjärde mest lästa inlägget i år, skrevs redan i Oktober 2010. Det är extra kul när ett gammalt inlägg åter blir aktuellt, tycker jag! det inlägg som har lästs mest under 2012 är DETTA inlägg och det har delats på Facebook hela 888 gånger. Ett särskilt tack till er som kommenterat flitigt. (Man kan läsa ganska långt ned vilka det är.) Det mest kommenterade inlägget, med 66 kommentarer var DETTA!

Well, här kommer ett försök till en personlig sammanfattning för 2012 i alla fall:

isatou2012

Januari: 2012 avslutades, precis som 2011 med att Isa åkte till Jamaica och det nya året 2013 börjar alltså med lite oro för hennes resa, även om jag var bra mycket oroligare sist hon åkte än denna gång. Precis som Isa befinner sig på Jamaica, gör även min äldsta dotter Binta och Blackout det, precis som förra året! 🙂 Hela min nyårskrönika för 2011 kan du läsa HÄR!

Debatten om ungdomsvåld (det var särskilt aktuellt i Malmö) och invandring var väldigt aktuell. Jag startade en kampanj mot preskriptionstid mot sexuella övergrepp, den föll tyvärr inte så gott ut, men jag kommer att ta nya tag i den frågan under våren. Jag fick veta att den senegalesiska musikern Youssou N´dour skulle ställa upp i Senegal´s val och det gladde mig mycket, även om han till slut inte fick ställa upp i valet.

Det var tio år sedan Fadime Sahindal mördades och i samband med det namngavs en park i Uppsala till minne av Fadime.

clown

Februari: Bloggportalen köptes upp av Twingly. Jag fick lite ångest över att flickorna blivit så stora. Reinfeldt hade ett utspel om att förlänga pensionsåldern.

Jag delade med mig av mina tankar runt orden feminist och politiskt korrekt. En stor stjärna slocknade och då kom en politikers taskiga människosyn fram i ljuset.

Isa blev frustrerad över att Mabou inte ens hade tid att bråka med henne längre… Mabou prickade in sin födelsedag precis samma dag som en ny liten prinsessa föddes, eller om det var tvärt om?

blackouttwinz

Mars: Jag försökte beskriva det Gambia jag älskar, genom bilder. Debatten om Kony 2012 var stor världen över. Reggaefestivalen gick in i en helt ny era. Mabou reste till Gambia med sin pappa (eller egentligen till sin pappa, som redan var där när Mabou reste). Jag skrev ett minnesinlägg om att det var 52 år sedan Sharpevillemassakern.

Det hände förstås massor med Blackout under året, men det största var nog trots allt att de blev nominerade till Most Outstanding DanceCrew i IRAWMA (Chicago). Även om de inte vann, så var nomineringen riktigt, riktigt tung!!

jamaica7

April: Debatten gick väldigt het om Sizzla´s spelning i Sverige och jag skrev min personliga åsikt om homofobi inom musiken. Beeniman gjorde också ett personligt statement i debatten. De små tjejerna som förtrollar världsartister var väl spridda över världen. Rättegången mot mannen som kommit att personifiera ondskan för många: Anders Breivik satte igång. För första gången på ÅRATAL var jag ute på nattklubb.

Maj: Jag blev faster för tredje gången, till ännu ett litet underverk!! Mabou tröttnade på sin omöjliga mamma. En av många musikvideo som Blackout var med i under 2012, var Beeniemans video som kom ut i Maj och en annan var Gyptians som även den kom ut i Maj. När jag var som mest nere och vintermörkret sänkte sig över mig totalt, så blev jag bjuden på en oförglömlig kväll med konsert av finaste vännerna Carina och KA. Tack igen till er! Debatten om Afrohår v/s löshår var också rätt het. Jag skrev också en debattartikel som många skrev under på, angående en omdiskuterad dokumentär sändes om sexturism i Gambia. Påhoppen efter debattartikeln blev många, men blev nästan ironiska i slutänden. Uppdrag Granskning hade också ett program som blev väldigt omdebatterat om moskeér.

DSC_1036

Juni: Jag påbörjade ett projekt som jag höll hemligt ett litet tag, men sedan avslöjade att det handlade om att jag startade en kulturell webbtidning om Gambia som sedan blev en riktig succé. Nu har vi legat väldigt lågt med uppdateringar, men den är långt ifrån bortglömd och nya artiklar planeras. Sedan tog min yngsta dotter Isa studenten med buller och brak och strax därefter flyttade vi till Stockholm! Binta var med i Bob Marley´s barnbarn: Jo Mersa´s nya video. Anja Pärssons program: Sommar väckte stor uppmärksamhet. Isa fick mig att inse att även om jag är en social person både på nätet och i verkligheten, så finns det gränser även för mig! 😉

20120511_183749

Juli: Jag hade en bloggserie i fyra delar om Sociala medier i praktiken: Sociala medier i praktiken, Gör inte så här på Facebook, När det redan gått för långt på Facebook, Vem äger rätten till ditt foto, Att välja bort sociala medier. Twitters hashtag #hängutmigmed väckte mycket uppmärksamhet och jag skrev även ett eget inlägg i ämnet. Flyktingar, åk hem! var ett intressant program i SVT som jag rekommenderade! Mabou och jag utforskade vår nya hemstad. Jag delade med mig av lite personliga tankar runt föräldraskap och barnuppfostran.

jimmy cliff 2012

Augusti: Jag inledde Augusti med att gå på en riktigt outstanding konsert på Gröna Lund, av allra högsta klass, nämligen med legenden Jimmy Cliff! Jag skrev ett inlägg om generationsklyftor och familjeliv. För första gången besökte jag och Mabou Prideparaden. Jag tror aldrig jag skrivit ett inlägg så späckat med bilder och videoklipp! Jag skrev också ett inlägg om extremism och bombdåd: Akta er för vita eller muslimska män. Mabou började i skolan och oroade sig för att jag skulle skämma ut honom! Jag provade surströmming för första gången i mitt vuxna liv. SÅ HÄR tyckte jag om det! I Forserum var det stora problem som uppmärksammades av riksmedia.

tintin

September: I September gav jag mig in i den pågående debatten om Liten Skär och alla små brokiga där Lilla Hjärtat kritiserats för att vara en avbild av en nidbild av svarta. Debatten sträckte sig över hela vintern och pendlade mellan att handla om Lilla hjärtat, Tintin i Kongo och Kalle Anka´s julprogram. Mina inlägg kan du finna här: Liten skär och svart golliwog, Extrem ignorans eller ovilja att förstå, Det handlar inte om att ha avbildat en svart figur i en barnbok. Debatten fick mig att ha en egen bloggserie med tips om barnböcker med svarta figurer som INTE anspelar på nidbilder eller rasistiska karikatyrer av svarta:

Barnböcker utan blackface, Rita och Rita i Kudang, Barnbokstipset: Nancy No-size, Barnbokstipset: Papa Diops Taxi, Barnbokstipset: Chinye, Barnbokstipset: Lalo trummar, Babo pekar och Binta dansar, Barnbokstipset: Kwela Jamela Afrikas drottning.

Debatten fortsatte som sagt var: Tintins ut- och intåg i barnbokshyllorna.

Blackout var även med i I-Octanes nya musikvideo.

childrenslavery

Oktober: Om hur rasism drabbar mig personligen och min närmsta familj, skrev jag i inlägget: I have a dream… , sedan fortsatte debatten om blackface: Öppet brev till Stellan Skarsgård, Med Tintin i fokus på Uppsala Stadsbibliotek, Vad vet Stina Wirsén om vår dagliga kamp mot rasism?, För er som fortfarande inte förstår vad problemet är,

Bloggvännen Syster Dyster gick bort (Vila i frid). Ordet ”svarting” blev aktuellt i media och min blogg. Gardell´s kritikerrosade film: Torka aldrig tårar utan handskar, berörde mig djupt!

tigerfamilj

November: Mitt mest lästa och mest länkade inlägg skrevs i November och det är detta: Jag hoppades att någon skulle försvara mig, men alla tittade bort…, Sedan åkte jag iväg med Isa och BlackoutOne Love Cruise ett par dygn. Debatten om lilla Hjärtat fortsatte: Samtal om rasism i dagens Sverige, Seger för våra barn, Den absolut sämsta artikeln i ämnet Lilla Hjärtat.

December 2012 123

December: Stockholm drabbades av snökaos, Aftonbladet hade en reportageserie om invandring #välkommen som jag starkt rekommenderar, sedan drog jag iväg med familjen till Sälen en helg.

Jag gjorde en länk-sammanfattning om höstens och vinterns debatt om Blackface, Pickaninny, Lilla hjärtat, Tintin, pepparkaksgubbar och annat. Jag skrev också ett inlägg om De exkluderade svenskarna. Jag firade min födelsedag på restaurangen Aifur, som jag varmt kan rekommendera för er som planerar att fira något på ett speciellt sätt! Jag skrev också en särskild nyårshälsning till mina bloggläsare!

Ett blogginlägg med tips-listor kommer snart upp i min blogg. Håll utkik!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

När den ena kommer hem, åker den andra bort…

family new year 2013Om någon sagt, en gång för länge sen. För typ 10 år sedan. Att det skulle komma en tid då mina döttrar skulle vara vuxna och resa runt på egen hand. Att jag skulle ha andrum och egen tid och fira nyår med bara någon eller några av dem, då hade jag knappast kunnat tro det.

Men nu är tiden här. Jag har tre döttrar, en son och en extradotter. De är 23, 21, 20, 19 och 10 år gamla. När den ena kommer hem reser den andra iväg och så byter de av varandra i princip hela tiden. Det är sällan nu som vi alla är samlade och på samma gång sällan som ingen är hemma.

Binta reste till Jamaica på julafton, Hareg kom hem från Norge på juldagen och reser till Göteborg för att fira nyår. Isatou reser till Jamaica för att fira nyår, Jai med sambo kommer hit från Uppsala för att fira nyår. Mabou och jag är där vi är-hemma och om inga sjukdomar ställer till det, så är planen att vi ska försöka ha en riktigt härlig nyårsmiddag och lite firande med familj och goda vänner.

Allt är som det ska. Vuxna barn ska leva sina egna liv, vid sidan om den gemenskap man har med sin familj, men ändå med sina egna val. Det vill jag inte ändra på, men samtidigt, till er som har små barn, ni har säkert hört det förut, men jag säger det ändå igen: ta tillvara på den tid ni har med era barn, snart är de så stora att ni kommer sakna att ni inte uppskattade tiden ni hade tillsammans med barnen när de var små, mer än vad ni gjorde!

ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,