Att vara snäll mot sig själv när det är lite extra tungt

Det gäller att försöka se det positiva i det som händer. Det är förstås inte så lätt när man har en period som tynger ens axlar extra mycket. Samtidigt är det kanske de perioderna av ens liv när det är som mest nödvändigt.

Att se allt positivt är förstås omöjligt. Vi har rätt att känna oss dystra och nedstämda när det finns anledning till det. Att ha en ”ständigt positiv” person omkring oss kan i ärlighetens namn vara både frustrerande och jobbigt.


Men att försöka ta tillvara på det positiva när vi har våra nedstämda perioder, tror jag kan bli lite av en livsnödvändighet ibland. Om man varje kväll när man haft en tung dag, försöker plocka fram 3 positiva saker att ha i åtanke när man lägger sig på kvällen, tror jag kan förändra tankemönstret till viss del. Även om det är frustrerande att umgås med någon som är överdrivet positiv hela tiden, så kan det vara minst lika frustrerande att umgås med någon som ser allt negativt också.

Att varje kväll som avslutat en tung dag försöka plocka ut 3 positiva saker, tror jag ändå har en positiv inverkan på längre sikt och kanske kan det hjälpa oss att känna att våra svackor inte blir fullt lika djupa…

Hur kan man plocka något positivt ur något som känns så bottenlöst och oändligt tungt? Ibland kanske vi får leta i de små, små dimridåerna efter detaljer?

”Barnen blev inte dyblöta när de lekte ute trots att det regnade ute.” Eller ”Jag missade inte bussen på väg till jobbet” eller ”Jag brände inte middagen”. Ibland kan det som sagt vara de små, små sakerna.

Hösten brukar vara en tung period för många. Särskilt med just mörkret och kylan. Att det pågår en pandemi just i år, gör knappast saken lättare. Att då försöka påminna oss själva om de där små ljusglimtarna, att försöka fokusera på det lilla positiva som händer runt omkring oss, det kan bli som en livboj för många. Jag brukar försöka vara särskilt snäll mot mig själv såna perioder. Att inte ha allt för höga krav på mig själv, att kunna krypa ned i soffan under en skön filt med en kopp varm choklad och marshmallows. Att kunna tacka nej till att ta på mig saker jag egentligen inte hinner eller orkar. Det är dock just där mitt största problem ligger. Att säga nej när jag borde. Särskilt om det är något jag tycker är väldigt kul. Men ibland måste man även det.

Ikväll när jag lägger mig ska jag försöka tänka på tre positiva saker som har hänt under dagen. För att underlätta det här mörka och kalla november.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 252C0644-DD92-4588-8D72-9439A445085E-1024x592.png

Kan vi hjälpas åt lite grann? (Du kan vinna ett fint paket)

TÄVLINGEN ÄR NU AVSLUTAD!! VINNAREN (ELLER VINNARNA?) KOMMER PUBLICERAS HÄR I BLOGGEN UNDER DAGEN! KEEP YOUR EYES OPEN!

Jag går laddad in i 2021 med Fatous Passion, även om det är otroligt tidskrävade och mycket arbete med att driva eget företag. Särskilt när man skapar alla produkter för hand.

När det är som mest beställningar eller väldigt stora beställningar, eller när jag själv varit sjuk, så har jag folk som hoppar in och hjälper mig, men i det stora hela sköter jag allt själv.

Det är som sagt extremt tidskrävande. Jag kräver hög närvaro av mig själv gällande mina produkter då jag vet hur jag vill ha dem och hur de ska framställas.

Men ibland behöver man hjälp. Jag är i behov av nya återförsäljare och grossister. Så om du vill kunna ha tillgång till mina produkter på din ort, blir jag jätteglad att du sprider mitt namn och ber dina butiker och salonger om att ta in mina produkter. Ju fler återförsäljare, kunder och grossister jag får, desto fler av mina produkter kommer att kunna lanseras. Det är helt enkelt så det funkar. HÄR kan du läsa mer om att bli återförsäljare.

Och för dig som följer min blogg och kanske gjort det under många år, även om den uppdateras mycket sällan idag, dig vill jag ge chansen att vinna ett fint paket från mig till dig själv eller till någon annan du tycker ska få ett paket. Skriv en riktigt bra motivering till varför just du vill vinna. Dela gärna inlägget och som sagt, tipsa gärna dina butiker om mig (jag skickar gärna ut varuprover om någon vill testa först), bjud gärna in vänner att följa/gilla i sociala medier. Det är inget tvång för att få tävla men jag blir glad om du gör det. Du kan kommentera här nedan under inlägget så kommentaren inte försvinner. Skriv din motivering i en kommentar under detta inlägg senast lördag den 14/11, så kommer jag uppdatera om vem som vunnit senast söndag den 15/11.

Paketets värde är: 870 kr plus frakt 63 kr (totalt: 933 kr)

Paketets innehåll ser du på bilden nedan och det innehåller alltså:

Bintas Coco-Mango Oil utan kokosolja 75 ml

Bintas Coco-Mango Oil med kokosolja 75 ml

Jainabas Whipped Shea Body Oil 75 ml

Isatous Whipped Shea Cream 75 ml

Amies Whipped Soft Soap 75 ml

Zawadis Body Scrub 75 ml

Kiqis Vårdande Läppbalsam i ecoförpackning, 10 ml

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 252C0644-DD92-4588-8D72-9439A445085E-1024x592.png

Företagets fortskridande

Det har hänt mycket i företaget de senaste månaderna. Fler återförsäljare har kommit in och mina produkter sprids i allt vidare cirklar. Det är förstås jätteroligt!

De senaste dagarna har det varit extra mycket som hänt. I fredags släppte jag (ÄNTLIGEN!!) mitt läppbalsam. Faktum är att det varit klart i över 3 år!! Men det har provats ut av många och tyvärr är det dyrt att få sina produkter godkända och registrerade enligt de lagar och regler vi har. Men visst, det är ju bra att vi har dessa lagar och regler också, så att de produkter som ges ut håller säkerhetsmässigt. Jag har många, många färdiga produkter att ge ut, men som sagt, allt har sin tid…

I söndags släppte jag även min nya logga, som jag nu gör allt för att sprida så mycket jag bara kan. Den gamla loggan med hjärtat kommer efter hand att fasas ut, men jag kommer inte byta ut den gamla loggan mot den nya där den redan sitter. Det känns otroligt skönt att snart vara av med ”det gamla hjärtat” som absolut fyllt en funktion och känts väldigt personlig, men nu ska den fasas ut och jag är glad att jag haft den, men lika glad att göra mig av med den. 🙂 Allt har sin tid. Hjärtloggans tid är förbi. Jag har helt enkelt växt ur den. Den nya loggan känns mer vuxen och mogen och den känns representativ för ett företag som Fatous Passion AB är idag.

Jag går laddad in i 2021.

Hur påverkar pandemin dig och ditt liv?

Den här Coronasituationen är verkligen inte lätt för människor att leva med. Pressen är oerhört hård för många, det är många vars företag gått omkull, många har förlorat sina arbeten, många till och med sina anhöriga. Många lever väldigt isolerade med psykisk ohälsa som en möjlig konsekvens av isoleringen.

Det är en svår tid för många. Alla blir vi på något sätt begränsade av situationen och efter så här många månader har det börjat sätta sina spår.

Många familjer har slutat fira födelsedagar, eller firar dem bara med närmsta familjen. Jag funderar på hur det här kommer att påverka oss på längre sikt? Kommer vi någonsin kunna gå tillbaka till hur vi levde ”innan Coronan”? Eller har detta ändrat våra livsmönster och sätt att umgås för alltid?

Det finns säkert positiva aspekter också. Inget ont som inte har något gott med sig, heter det ju… Jag tror många har blivit tvungna att anamma den digitala världen på ett sätt vi inte gjort innan. Många har insett att det kan vara riktigt smidigt att ha möten utan att fysiskt behöva ta sig till och från en viss plats. Andra har upptäckt fördelar med att arbeta hemifrån, för de som getts den möjligheten, med bland annat inspärrade av restid och respengar.

Men det är också en tuff period med många utmaningar. Hur har denna pandemi förändrat ditt liv och din vardag? Tror du att våra livsmönster kommer förändras även på sikt, eller tror du det bara är tillfälligt under pandemins gång? Hur lång tid tror du att pandemin kommer att pågå?

Stay safe!

Mangodessert – recept

Jag såg ett videoklipp med en mangoefterrätt en dag, så vi testade att göra den några gånger. Den blev supergod. Tyvärr framgick inte måttenheterna så vi fick göra en egen version. Det som var bra var att det inte krävdes något tillsatt socker. Det är bra!

3-5 dl grädde (det blir mer mangosmak med mindre grädde, men drygare med mer grädde)
1 dl kondenserad mjölk
2 mogna mango eller en påse fryst mango som du tinar

Ta allt kött från dessa 2 mango eller en tinad påse med fryst mango (vi har testat båda och det var ingen större skillnad). Lägg i en mixer. Mixa tills det blir en slät mangopure. Koka mangopuren på låg värme tills den tjocknat något. Låt den svalna.

Vispa vispgrädden tills den tjocknat. Häll i den svalnade mangon och den kondenserade mjölken och rör om. Häll upp i en form och ställ in i frysen. Det tar ett tag om man vill ha den genomfrusen, men den var väldigt god som halvfrusen också.

Vi testade samma sak med jordgubbar och det funkade, men var inte alls lika gott. Den blev mer osöt i smaken också, men passar kanske den som vill ha lite syrligare desserter eller så får man helt enkelt sätta i lite socker om man vill det. Gissningsvis kan man göra på samma sätt med alla frukter, men rekommenderar verkligen mango.

fatouspassion.com

Du är oersättlig

Du är värdefull. Du är viktig. Hur ensam du än känner dig, så finns det minst en person, troligen flera där du är en viktig del och där du har ett eget värde.

För minst en person, troligen för flera, är du faktiskt helt unik och helt oersättlig!

Vi är alla en viktig pusselbit i det här stora som är livet. Jag har mött människor som känner sig värdelösa. Hur är man om man är värdelös? En person som inte har något värde. Hur är en sådan person?

Jag tvivlar på att den personen finns. En person utan värde. Jag är säker på att vi alla människor har samma värde, även om det låter som en klyscha. Vi har ett värde för att vi alla är värdefulla. Värdefulla för någon. Kanske ens barn, kanske ens föräldrar, kanske för ett syskon, ett syskonbarn, för en vän eller partner, en kollega, granne eller någon annan. Men självklart är vi inte bara värdefulla för någon annan, utan mest värdefull är vi för oss själva.

Jag har ett egenvärde. Du har ett egenvärde. Vi är unika och värdefulla för att vi är de vi är.


För någon människa är just du värdefull. Till och med människor som kan ha begått ohyggliga brott har någon som bryr sig om dem, någon som oroar sig för dem och någon som de är oersättliga för.

Vi behöver känna oss älskade och värdefulla för någon annan. Vi har behov av att bli bekräftade som personer med ett värde, men allra viktigast är det trots allt att vi inser vårt egenvärde, att vi lär oss trivas med vår egen personlighet. Om vi inte trivs med vår personlighet så är det bara vi själva, individen som kan förändra den, förbättra den. Att jobba med sig själv och vår egen utveckling är viktigt. Inlärda beteenden går att förändra när vi har viljan.

När du lär dig trivas med dig själv och ditt eget sällskap kommer du sällan känna dig ensam igen.

Du kommer inse att du är din egen bästa vän och där kommer du även inse hur värdefull du är.

Ge aldrig upp

Vi gör alla vårt bästa, med de förutsättningar vi för tillfället har.

Jag vill tro det. Att vi alla gör vårt allra bästa. Det vi för tillfället förmår och klarar av. Ibland kan det innebära att vi i princip kan flytta berg. Ibland kan det innebära att vi i stort sett inte klarar av att ta oss från sängen till duschen.

Jag ser på mig själv som en person som har väldigt hög kapacitet och ett starkt driv. Ibland förmår jag mig själv att genomföra saker jag själv inte trodde jag skulle klara. Jag vet att jag är väldigt envis när jag väl bestämt mig för att genomföra något.

Samtidigt har jag, precis som de flesta av oss, mina svaga stunder när jag inte förmår mer än en liten del av vad jag förmår i mina starkare stunder. Ibland av skäl vi inte kan rå på eller förändra. Det som ofta helt enkelt kallas för ”livet”, andra gånger för att motgångarna varit så många att jag behöver hämta kraft och mod för att kunna borsta av mig på armbågar och knän och sedan ta tag i mitt liv igen.

Det är trista stunder för den som trivs med att få mycket gjort, men jag tror de är otroligt nyttiga för oss också. Det är då vi kan testa oss själva och dessa prövningar gör att vi lär känna oss själva mer, lär oss hantera svårigheter bättre i framtiden och gör oss själva starkare inför framtida motgångar. Ibland tvingas vi också be om hjälp och det tror jag är något som är väldigt svårt för oss som normalt har hög kapacitet och starkt driv. Att be om hjälp är bra träning och nyttigt för oss som har svårt för det.

Det viktiga är att aldrig, aldrig ge upp. Att alltid resa oss igen, att alltid borsta av oss och kliva in i rond två. Att aldrig, aldrig ge upp om våra liv. Det kan alltid bli bättre. Det går alltid att nå nya mål och drömmar. Livet är upp och nedgångar. Livet är föränderligt. Men vi får aldrig ge upp, utan vi måste hitta nya vägar när en väg visar sig vara en återvändsgränd.

Vi måste finna den inre styrka vi ibland inte är medvetna om att vi besitter. Vi måste nyttja den när vi tror att vi inte orkar. För vi orkar. Ibland bara liiite till, men vi måste orka för det handlar om våra liv.

Ibland handlar orken om att låtsas för oss själva att vi är starka och orkar mer än vi tror. Fake it till you make it, kind of…

Var ödmjuk inför livet och Finn din inre styrka. Ge aldrig upp! Vi har bara ett liv och det är vårt ansvar att göra vårt allra bästa för att det ska bli så bra som möjligt. För oss själva och för andra. Lev väl!

Dessa märkliga tider…

Det är märkliga tider vi befinner oss i. Alla våra liv har påverkats på olika sätt. För vissa mer och andra mer marginellt, men det har förändrats för oss alla.

Aldrig hade vi kunnat ana för några månader sedan att vi skulle bli tvungna att begränsa våra liv så här drastiskt på grund av ett virus.

Det jag tycker är mest obehagligt med detta virus är att det tycks slå så olika på människor som får det. Vissa märker inte ens av det, andra blir lite småkrasslig, andra blir otroligt allvarligt sjuka och behöver intensivvård för att klara livhanken och andra klarar inte livhanken alls.

En av de första 110 personerna som avled av Covid19 i Sverige var min morbror. Det skakade om och påverkade mig mycket starkt. Eftersom vi bodde så långt ifrån varandra, då han bodde i Norrbotten där min mamma har sitt ursprung men jag själv aldrig bott, så kan jag inte påstå att vi stod varandra nära. Tvärt om. I vuxen ålder har jag inte träffat honom särskilt många gånger. Barndomsminnen har jag desto fler, men vi har som sagt aldrig bott nära varandra.

Men han var min mammas bror, min morbror och det kom verkligen så nära mig. Må han vila i frid och hans närmsta familj får styrka och kraft att hantera sin enorma förlust.

Jag själv är i riskgrupp och det innebär att jag försöker undvika så gott jag kan att utsättas för smitta. Jag vet helt enkelt inte hur min kropp skulle klara smitta från Covid19.

Som sagt, den här okunskapen om viruset är nog det som skrämmer mig mest.

Just nu får vi bara finna oss i att ha tålamod, följa de instruktioner vi får från myndigheter och experter och försöka tänka själva hur vi ska hantera situationen på bästa sätt.

Vi har kunnat se hur denna världskris tagit fram både det sämsta och bästa i människor.

Men OJ vad jag saknar min helt normala vardag, mitt alldeles vanliga liv med sina upp och nedgångar på vägen. Det här är svårt och tufft på många sätt, men vi kan inte göra så mycket mer än att stötta de som behöver stöd, så gott vi kan och på andra sätt göra det bästa vi kan i situationen och utifrån de förutsättningar vi har. Sen får vi hoppas på bättre tider så snart det bara är möjligt!

Bilder i detta inlägg: Pixabay

Det finns två sorters människor

Det finns ett talesätt som säger att det finns två sorters människor. De som får saker gjorda och sedan de som går bakom och kritiserar.

Det är något jag försöker tänka på ibland när just det händer. Alltså att någon skapar något och sen kommer en del och kritiserar detta. Nu menar jag inte konstruktiv kritik, utan den där kritiken där det känns som personen letat efter något att kritisera.

Det känns ofta som det är lite samma personer som söker denna kritik och ofta kritiserar andra. Sällan ser jag dessa personer själva skapa något eller faktiskt göra något bättre själv.

Vi behöver självklart alla sorters människor på jorden, men den skulle nog stanna i utvecklingen om vi hade färre personer som är handlingskraftiga, idérika och som faktiskt får saker gjorda!

Idéskapare och entreprenörer är personer som jag ofta inspireras av och jag ser mig själv som både entreprenör och idéskapare också. Ibland i smått, ibland i större sammanhang.

Det kan vara allt från att byta duschdraperier, till att starta en blogg och engagera sig så mycket att den blir mångfaldigt prisbelönad, en webbtidning eller ett företag där jag skapar min egen hår- och hudvård. Och allt däremellan.

Nu är det verkligen inte alla ideér jag förverkligar. Tvärt om. De allra flesta ideér dör lika snabbt som de föds i mitt huvud. Många ideér skulle jag vilja genomföra, men inser att det är helt omöjligt av praktiska, ekonomiska eller tidsmässiga skäl.

Är det något som kostar extremt mycket vid nya ideér så är det tiden. Det tar enormt mycket tid att starta upp intressanta ideér, oavsett vad det gäller! Det som du tror kommer vara lite tidskrävande i uppstarten blir ofta något som kräver allt mer tid allt eftersom. Särskilt om det är ett större projekt som kanske innefattar fler personer eller om det är ett projekt som utökar med tiden.

Det jag ofta tänker på är att det ofta är de personer som vågar testa gränser som vågar ”kasta sig ut”, trots att de inte vet hur de ska landa, de personer som vågar tänka utanför boxen, som faktiskt skapar det nya och kommer på helt nya uppfinningar och ideér.

Vad skulle världen vara utan Martin Luther King, Nelson Mandela och personer som uppfunnit glödlampan, hjälpmedel och elektriciteten?

Vad skulle världen vara om vi inte hade Greta Thunberg och andra pådrivande, inspirerande och idérika människor som gav oss energi och inspiration att göra vår värld lite bättre?

Kreativitet och skapande är inspirerande och energigivande

Jag känner mig alltid inspirerad och får alltid ny energi av personer som är villiga till personliga uppoffringar för något de tror på eller något de brinner för.

Stötta gärna personer i din omgivning som faktiskt försöker göra skillnad. Litet som stort. Ett uppmuntrande ord, en stöttande kommentar, en delning i sociala medier, eller en positiv feed back kan göra större skillnad än du tror.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Året som gått…

Det är snart ett helt nytt år. Bara några timmar återstår av 2019. Jag brukar försöka sammanfatta det gångna året för mig själv. Fundera på vad som var bra och vad som var mindre bra.

Göra en sammanfattning om det totalt sett blev ett bra eller dåligt år?

Sammanfattningsvis tycker jag att 2019 har varit ett väldigt tufft år. Det har varit kämpigt på många plan och det har krävts lite extra viljestyra för att orka och för att motivera mig själv.

På ett rent personligt plan har det varit mycket av ”slicka mina sår” och läka. I alla fall i början av året. Rannsaka mig själv och mina val. Att stärka mig själv och att hitta förlåtelse för mina tidigare val. Det är verkligen inte det lättaste, men jag tycker att det har funkat rätt bra. Jag har sörjt och byggt upp, tagit farväl och försökt hitta vägar att gå vidare. Det har handlat väldigt mycket om förlåtelse. Att förlåta mig själv och andra. Det är tunga bitar. Det kräver tid, ödmjukhet och att vilja förlåta. I och med ett dödsfall i familjen blev det mycket gammalt, både glädje och sorg som kom upp till ytan.

Det blev dock ett fint avslut. Vi hade egentligen inga ouppklarade delar, men vi hann prata igenom sånt som behövdes sättas ord på. Barnen hann ta farväl och få sagt det de behövde säga och de hann få höra det de behövde få höra.

Han var mitt livs största kärlek och även om vi hade levt många år åtskilda så fanns där en stark, genuin och ömsesidig kärlek ända in i slutet. Tack för att du funnits, Alieu. 30 års vänskap tog slut i årets början och mycket av det som hände har fortsatt prägla mitt liv under hela året. Du kommer att fortsätta prägla mitt liv hela livet.

När det gäller familjen i stort, så har det funnits andra tuffa bitar även där, men sammantaget så känns det som det positiva ändå har övervägt. Det är ju så med stora/vuxna barn att hur stora de än blir, så känner en mamma alltid oro när barnen inte har det helt bra. När det är rörigt i deras relationer, eller de har problem med vänner, skador, arbete eller med sina partner. Har man många barn som mig, så är man med andra ord aldrig riktigt avslappnad eller känner avsaknad av oro…

Jag har också upplevt det senaste året att mina barn blivit allt mer självständiga. Det har de i och för sig alltid varit, men alla har tagit ett större liv in i vuxenvärlden det gångna året. Som mamma har jag blivit allt mindre viktig i deras liv, vilket är fullständigt naturligt! Samtidigt som man ju alltid har en särskild plats hos sina barn, hur gamla de än blir.

Mitt yngsta barn har hunnit flytta till Spanien och påbörjat en proffskarriär inom basketen som är i princip hela hans liv. Det är förstås en dröm för en ung kille som honom att ges en så stor möjlighet att utvecklas både som person och som basketspelare, men han har själv kämpat sig dit han är i dag och det har han gjort i både med- och motgångar. Han hade dock en rätt tuff period innan han kom iväg, så det kändes särskilt bra att han fick möjlighet att åka när han väl gjorde det. Jag är glad att få rå om honom lite extra nu under jul och nyår när han är hemma på en snabbvisit.

Det högt älskade barnbarnet hoppas jag kunna spendera mer tid med under 2020, än som varit möjligt under 2019.

Mitt äldsta barn fyllde 30 under 2019, det yngsta fyller 18 om bara två månader. Det är hissnande att tänka på att mina små fina barn blivit så stora och ”självgående”.

Det känns som bara några veckor sen jag kämpade på att få på dem deras overaller, skar upp maten i bitar till dem, hade hårfixarkvällar varje vecka, satt i utvecklingssamtal och bråkade om ostädade rum och hur länge de fick vara ute på kvällarna… Men tiden har gått och om bara ett år fyller jag 50. Det känns verkligen helt ofattbart, men märkligt nog även lite skönt!!

Om knappt ett år blir jag 50. Det känns stort.

Jag har under det gångna året haft möjlighet att vidareutveckla mitt företag och ombilda det till Aktiebolag, med allt vad det innebär. I övergångsperioden innebar det framför allt ofantligt mycket arbete. Det i kombination med att jag i stort sett i samma veva fick ett nytt arbete har varit otroligt utvecklande, arbetssamt och roligt, men det har också satt hög press på mig på många sätt. Nu har det mesta satt sig, så jag hoppas på lite lägre tempo det kommande året, även om ett heltidsjobb i kombination med att driva företag självklart kommer fortsätta vara krävande och arbetssamt. Men det är inget jag är rädd för, bara det är strukturerat, vilket jag känner att det är just nu. Att ha fått massa nya kollegor och mycket nya arbetsuppgifter har varit roligt och gett ny energi, då jag haft mycket ensamarbete under flera år.

fatouspassion.com

Sen fortsätter jag att på halvtid vara sambo med min mamma, som också är en av mina allra närmsta vänner. Jag har aldrig varit sambo med någon där ett samarbete funkat så bra och som gett mig sån känsla av harmoni. Det kallar jag högsta vinst!!

Nu ska jag fortsätta förbereda nyårsmiddagen vi ska ha ikväll, med allt vad det innebär. Jag älskar nyårsmiddagar så det här ser jag verkligen fram emot!

Ett riktigt gott nytt år önskar jag mig själv och er alla!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter