Jag väljer att tro på människan

Det här med lögner. Det lögner gör med människor som blir utsatta för dem, är att man tappar tron på sina medmänniskor. Man börjar tvivla på sin egen förmåga att läsa av och bedöma andra människor. Man tar lätt på sig skuld, känner sig lite dum och naiv och tänker att man borde ha vetat bättre. 

Det gör att man tappar tillit till sina medmänniskor och får svårare att känna tillit till nya människor i nya relationer man skapar.

Jag har en vän som ofta använder uttrycket att hon är ”damaged”, att hon saknar tillit till människor och i synnerhet till män. Jag förstår precis hur hon menar. Har man gett sin tillit till en partner och mer eller mindre lagt sitt förtroende i någons händer, så är det oerhört sårande, skadande och förödande att uppdaga rena lögner och att ha blivit förd bakom ljuset.

Lögner skadar och förgör väldigt mycket hos den som blir utsatt. Särskilt när det kommer till en livspartner som man valt att leva med. Man är oftast mycket mer utsatt när det gäller en partner, än när det gäller vänner, sina barn eller andra relationer, även om lögner från dessa kan vara nog så förgörande. En riktigt nära vän är ju också någon man delar med sig väldigt mycket av och anförtror sånt man inte lämnar ut vitt och brett till vem som helst, så att tappa förtroendet för en nära vän är också väldigt skadligt, förstås. Men till en partner så är man oftast än mer utlämnande. Man visar alla sina sidor, oförtäckta, man visar en nakenhet som man sällan visar upp inför andra människor och därmed blir man också mer sårbar.

Att bli utsatt för lögner och bli förd bakom ljuset är något som faktiskt tar bort tillit för människor för gott, för många. Man får svårt att någonsin lita på någon igen och det blir svårt att själv öppna upp sig för andra människor, då man är rädd att bli sårad och förd bakom ljuset igen.

Jag tror de flesta av oss någon gång har blivit utsatt för djuptgående lögner av någon närstående. Sånt där svek som sätter sig djupt inom oss och som gör att vi aldrig riktigt blir så utlämnande och sårbara igen. Som tar bort den där grundtilliten inom oss och som gör att livet aldrig riktigt blir som förr igen.

Samtidigt så vill jag välja att tro människor om gott. Jag vill inte känna misstro och misstillit till varje ny människa jag möter. Jag säger inte att lögner inte satt sina spår, utan självklart känner även jag att min integritet blir starkare, min öppenhet mindre och min misstro mot nya människor större, när jag utsatts för stora livslögner.

Men om vi låter detta hålla sig fast i oss, så leder det lätt till bitterhet och att vi kommer få svårt att känna närhet och förtroende till människor igen och jag är inte en sådan person.

Jag slickar mina sår, jag bearbetar min misstillit och jag borstar av mina knän, sedan måste jag resa mig upp och gå in i nya kärleksfulla relationer till mina medmänniskor, även om det på nytt kommer leda mig in i en känsla av att ha blivit skadad, sårad på djupet av en del. Men om man inte väljer att våga känna tillit igen, så väljer man också att aldrig kunna komma sina medmänniskor riktigt nära igen.

Vi lär oss förhoppningsvis av misstag vi gör, men att välja bort närhet till våra medmänniskor, tror jag gör oss till offer och svårt sargade människor som aldrig riktigt själva kan bli kärleksfulla mot vår omgivning igen. Och det är lögnarna helt enkelt inte värda!

Det är inte de som blir utsatta för lögnen som ska ifrågasättas, det är de som utsätter någon för lögner. Att lita på någon och att visa tillit och sårbarhet är inte fel. Det gör oss helt enkelt bara mer sårbara och medmänskliga.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

När blir en kompromiss ohälsosam

Kompromisser är alltid så svåra, för kompromisser är nödvändiga för att vi ska kunna ha någon som helst relation till människor omkring oss. På arbetsplatsen måste vi kompromissa. Vi kanske absolut vill äta vitlök till varje måltid, men du har en kollega som är väldigt allergisk så du kan inte värma mat på jobbet med vitlök i.

Att kompromissa och att ta hänsyn till andra människor är ett måste. Kanske kan din kollega meddela de dagar hen inte äter på jobbet och du kan ta med dig mat med vitlök dessa dagar och att du ibland kan gå ut och äta och då äta mat med vitlök, men du måste också ge lite av dig om det ska bli en kompromiss och i det här fallet behöver du troligen ha med dig mat utan vitlök de flesta dagar och sen kan du ju äta hur mycket vitlök du vill till middag när du kommer hem.

Allt handlar om kompromisser. Dina halvstora barn vill vara ute till kl 23 på natten, du tycker kl 21 är i längsta laget, kanske skulle kl 22 vara en bra kompromiss.

Den största uppoffringen gör vi troligen med vår livspartner. Det finns saker du inte står ut med hos din partner och det finns saker hen inte står ut med när det gäller dig. Ni måste komma fram till en överenskommelse. En kompromiss.

Något som ni båda klarar av att leva med, även om ni inte tycker det är det optimala, men för att få igenom din vilja så krävs det att även du ger av dig själv också. En kompromiss är aldrig en kompromiss om bara den ena personen får backa.

Men när går vi för långt i en kompromiss? Jag tycker vi går för långt när vi låter oss styras på ett sätt som vi inte är bekväma med. När det börjar handla om att tillfredsställa den andra personen utan att vi kan se ett verkligen skäl till det. Eller helt enkelt när vi går med på att ändra på saker som vi inte kan stå för. Jag brukar kalla det för att ”göra våld på sig själv”. När vi känner att vi går med på saker som strider mot våra principer. Principer som gör oss till de personer vi är.

Då tror jag inte längre att det är en hälsosam kompromiss. Det kan handla om i princip vad som helst. Ibland kan vi ha inlärda principer som vi bara är ”emot” utan att själva riktigt förstå varför eller hur vi har dem och dessa principer tror jag det kan vara bra att vi själva motarbetar, för att de inte tillför oss något bra i våra liv.

Men när det handlar om våra livsavgörande principer, då gäller det att vi inte börjar kompromissa. Jag tror att de flesta av oss vuxna människor varit med om det någon gång och i synnerhet tror jag att vi kvinnor ofta börjar jämka på dessa principer, för att vi gärna vill tillgodose andras behov och inte har samma självklara uppfostran i att stå på oss för våra egna behov.

Därför tror jag det är än viktigare för oss kvinnor, särskilt kvinnor i min ålder och uppåt att vi är medvetna om våra egna principer och att vi förstår hur viktiga de är för oss och inte börjar förhandla med dessa principer!

Jag tror som sagt på kompromisser och jag tror att det är viktigt att vi är beredda att kompromissa om saker och ting, i synnerhet med den person vi vill leva med, men glöm inte ditt eget värde! Ingen kommer att värdera dig högt om du själv inte gör det! Kompromissa inte om dina livsprinciper, det tar ifrån dig både självkänsla och självrespekt!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Att förbjuda folk medmänsklighet

Nu har man börjat avvisa tiggare i Vellinge då tiggeri det har förbjudits där. Det är en ren skam att vi tillåter den här typen av förbud mot människor med extremt utsatta livssituationer utan att hjälpa till med några alternativa lösningar för att förbättra deras livssituation.

Jag tycker att det är ett förmyndarskap att tala om att människor inte får tigga, samtidigt som man inte är intresserad av att hitta några lösningar för dessa människor.

Det handlar så mycket om människosyn och hur vi ser på andra människor. Att ta av människor möjligheten att tigga pengar handlar bara om att det är obekvämt att se fattigdom och jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan tycka att det är ett medmänskligt förfarande att förbjuda det?

Det har varit så mycket diskussioner om ligor, om organiserade sådana eller att människor sitter och tigger fast de äger förmögenheter och gång på gång har man utrett dessa påståenden och kommit fram till att det inte är något generellt problem med just dessa saker, utan att det handlar om oerhört utsatta människor.

Logiken säger sig själv att man sitter inte i regn, rusk och kyla för att få ihop max någon hundring per dag om man inte lever ett utsatt och torftigt liv.

Sen tänker jag att många glömmer att det inte bara är svårare utan även dyrt att leva på gatan. Matlagningsmöjligheterna är små, under tiggande timmar så har de flesta möjlighet inga andra möjligheter än att köpa färdiglagad mat från affärer och snabbmatsrestauranger. Samma sak med om man behöver härbärge, sköta sin hygien och andra saker. Det är ju inte så att man kan samla på sig en massa som hemlös som man kan spara till bättre tillfälle. Man har troligen varken kyl- eller frysmöjligheter, inga eller dåliga möjligheter till matlagning och samma till att sköta sin hygien.

Det är troligen dyrare att leva som hemlös än med en bostad, när det gäller de dagliga behoven.

Nej, att rika sitter och tigger på våra gator tror jag bara är en myt. Och allvarligt talat, OM det mot förmodan skulle sitta en rik människa i 10 timmar på marken med en mugg och personen skulle få ihop 150 spänn, då tycker jag personen förtjänar dessa 150 kr. Det är troligen tuffare att sitta i kyligt väder och tigga än att utföra många andra typer av jobbunder en normal arbetsdag.

Jag önskar vi människor kunde bli mer solidariska mot varandra. Nej, det är ingen långsiktig lösning att människor ska behöva tigga för brödfödan, men tills vi har en bättre lösning så borde vi i alla fall inte kriminalisera fattigdomens handlingar för att klara det dagliga behovet.

För dig som vill sätta dig in i hemlöshet på ett djupare plan. Se gärna dokumentärserien 36 dagar på gatan på SVT på sex delar. Det är en journalist som lever på gatan under 36 dagar och vi får följa hans svårigheter (som självklart inte är lika djupa som för de som lever i verklig hemlöshet, men det ger ändå en inblick) och de möten han har med andra hemlösa. Rekommenderas varmt!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Det är lättare för en kamel att gå igenom ett nålsöga…

Både den heliga koranen och evangeliet enligt Matteus har ett uttryck för en kamel som passerar genom nålens öga.

I Koranen står det:

”Till dem som avvisar Våra tecken och behandlar dem med arrogans, kommer det inte att finnas någon öppning av himmelens portar eller kommer in i trädgården, tills kamel kan passera genom nålens öga. Sådan är vår belöning för dem i synden.”

och i Matteus evangelium står det:

”Jag säger dig sanningen, det är svårt för en rik man att komma in i himmelriket. Återigen säger jag att det är lättare för en kamel att gå igenom en nåls öga än för en rik man att komma in i Guds rike. ”

Talesätten skiljer sig, men meningen är att beskriva något som är omöjligt.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Kommunikation

Jag tror allt mer på att god kommunikation är nyckeln till nästan allt. Det man inte kommunicerar kan få ödestigra konsekvenser.

Det handlar förstås inte bara om att kommunicera, det handlar också om hur man kommunicerar, men nyckeln till mycket är tydlig och bra kommunikation.

Vi männiksor är så olika och tänker så olika att om kommunikationen brister så blir det lätt missförstånd. Missförstånd kan leda till förödande konsekvenser.

Kommunikation på arbetsplatser
När jag på riktigt insåg vikten av bra kommunikation var för många år sedan när jag arbetade som kriminalvårdare på häktet. När en människa har en stor kris i sitt liv (vilket en häktning ofta är för en människa) så absorberas informationen inte på samma sätt som när man inte har en stor kris i sitt liv. Det blev så tydligt att luddig information eller brist på information fick de häktade att dra helt andra slutsatser än de som verkligen förelåg. På samma sätt så kunde brist på tydlig information mellan oss i personalen också leda till stora problem. På den arbetsplats jag jobbade då tyckte jag att vi var väldigt bra på det där med tydlig kommunikation, både den mellan varandra och den mellan de häktade och personalen. Jag kom senare att arbeta på andra häkten där jag tyckte kommunikationen var mycket sämre och det ledde ofta till stora konflikter och missförstånd i slutänden.

På andra arbetsplatser efter det, både i företag jag drivit, i organisationer jag drivit och där jag varit anställd har jag fått bevisat hur viktig kommunikation är. Igen och igen och igen.

När jag drev tidningen Afropé, i början ensam men snart nog tillsammans med Kiqi blev det än mer uppenbart hur viktig kommunikation är, hur viktigt det är med källkritik, hur viktigt det är att tydligt kommunicera, då människor många gånger är så snabba att snappa upp vissa delar och sedan drar sina egna slutsatser.

Faktum är att med webbtidningen Afrope blev det tydligt att ibland när du faktiskt skrev klart och tydligt, så tog en del personer bara upp en del av texten i sitt medvetande och drog sina egna slutsatser i slutänden, utan att egentligen läsa det som faktiskt stod.

Kommunikation med våra vänner
När det gäller privata relationer så är kommunikationen lite A och O. Kommer vi till vänner så är den viktig för att missförstånd inte ska ske. Det är lätt att missförstånd kan leda till att man tror att någon är oärlig och man tappar tillit till någon. Så att vara otydlig i kommunikation kan enkelt leda till att du misstror någon. Det är så onödigt bara.

Barnuppfostran och kommunikation
I uppfostran av våra barn så lär vi oss tidigt hur viktigt det är med tydlig kommunikation. ”Sätt på dig skorna. Nej, andra foten. Den foten som är närmast dörren ska i skon som är längst bort från dörren.” ”Ta den röda koftan med knappar på. Nej, börja med andra armen!” ”Skolan börjar om 4 minuter! Du måste gå nu!” ”Var lämnade du ditt busskort? Tänk efter nu! Använde du det på väg hem? Har du lånat ut det? När använde du det senast?”

Hur vi kommunicerar
Det är så viktigt hur vi kommunicerar också. Att säga ”Jag vill ha notan!” på en rerstaurang är ju den information du behöver kommunicera för att kunna betala. Men det låter inte särskilt trevligt. Att säga: ”Ursäkta! Skulle jag kunna få in notan nu, tack!” kan göra att du blir bemött på ett helt annat sätt.

Kommunikation till vår partner
Den kanske lättaste relationen att missuppfatta varandra i, eller att skapa överanalyserande av, är nog den till en partner. Därför tror jag också att det kan vara den svåraste kommunikationen, men kanske även den viktigaste? Just för att den är så svår och anledningen till att den oftast är den svåraste tror jag beror på att det också är den relation där vi är mest känslomässigt utlämnade. Att vara diffus eller otydlig i vår kommunikation till vår partner kan skapa osäkerhet eller misstro. Det kan också skapa ett avståndstagande då det kan få oss att känna oss otrygga.

En otrygg relation till en partner kan ge ett avstånd som gör det svårt att känna tillit och som kan vara svårt att få den närhet en frisk och sund relation behöver för att utvecklas. Ibland handlar det om att det är svåra saker som är svåra att kommunicera. Kanske för att man har så olika åsikter i frågan, eller för att det är smärtsamt att tala öppet om. Men oavsett så tror jag det är viktigt att kommunicera även det som är svårt eller smärtsamt. Kanske är det till och med det viktigaste att kommunicera i en relation till sin partner?

Hur många relationer ser man inte i sin omgivning där två partner går omkring och är missnöjda i sin relation, men har inte kommunicerat på länge? Den ena är missnöjd över det ena och den andra är missnöjd över något annat, men bristen på kommunikation gör att de troligen aldrig kommer att kunna lösa sitt missnöje, eller så kommer de fortsätta vara missnöjda i flera år.

Kommunikation med tal är nog så viktig, men kommunikation handlar också om så mycket mer än så. Beröringar, blickar i samförstånd, att vara medveten, att vara lyhörd för den andra personen. Att säga förlåt. Att kunna ta emot en ursäkt. Att inte stånga huvudet i väggen i ett försök att nå fram, utan att våga säga till när man är sårad, arg och ledsen. Att våga uttrycka besvikelse, ilska och sorg. Att bekräfta någon i deras känslor. Att be om förlåt. Det spelar ingen roll om en person inte haft för avsikt att såra någon, ibland sårar vi någon utan att ha den avsikten, men man kan ändå be om förlåt.

Många missförstånd kan undvikas genom en god kommunikation och man kan också få en närmare och mer intim relation när man känner sig lyssnad på och samtidigt kan ta in den andra personens känslor.

Om du behöver träna på och bli bättre på kommunikation eller på bra kommunikation, så finns det enormt mycket om du googlar.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Sanningar och lögner

Du kan säga tusen gånger till en person att du är ärlig, uppriktig och har goda intentioner. Om du inte har det så blir det inte mer sant för det. Även om du upprepar det tio tusen gånger.

Även om du är ärlig mot en person tusen gånger, så gör det ingen skillnad om du väljer att inte säga sanningen eller döljer sanningen den 1001:a gången. Då spelar det ingen roll hur många gånger du sa sanningen innan den 1001:a lögnen uppdagades.

Om du blir genomskådad med en lögn mer än en gång, så blir det svårt att tro på något du sagt eller gjort. Oavsett hur många gånger du sagt sanningen.

Det är så det funkar med sanningar och lögner.

Att ljuga för någon eller att undanhålla sanningen för att det gynnar dina egna intressen är inte en god intention. Att ljuga eller undanhålla sanningen gör det inte okej, bara för att det är något viktigt i ditt eget liv. Att hålla sig med lögner och osanningar säger mer om personen som uttalar dem, än personen du uttalar lögnen till.

Och sanningen kommer alltid fram. Alltid. På ett eller annat sätt och ibland må det ta tid, men sanningen färdas alltid snabbare än lögnen och den letar sig alltid fram mellan skrymslen och vrår. Den som lever med en lögn blir aldrig riktigt fri, för den måste alltid akta sig för att sanningen ska hinna ikapp och uppdagas.

Ibland är sanningen inte smickrande och ibland kan det vara svårt att berätta den, men i slutänden är det ändå det enda hållbara! Om vi bara står upp för den vi är, eller om vi står upp för att vi har förändrats eller arbetar med oss själva och våra tillkortakommanden, så löser sig det mesta. Men om vi framställer oss som en person vi faktiskt inte är, så kommer sanningen alltid att hinna ikapp oss och vi kommer inte att mötas med den öppenhet och uppriktighet de flesta av oss trots allt förväntar oss och hoppas på.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Nattligt polisdrama utanför mitt fönster

I natt satt jag uppe och bloggade. Vinden ven utanför fönstret och det kom dramatiska rapporter från hela Sverige angående stormvarningar, tusentals som satt utan el och så vidare…

Plötsligt så hörde jag ett fönster krascha och jag tänkte direkt att det där var INTE stormen!! Jag tittade ut, men såg inga fotspår eller något tecken på liv utanför. Eftersom vi bor precis ovanpå en massa affärer och restauranger, så tänkte jag att det måste ha varit någon som kraschade ett fönster. Jag sprang in till min mamma, men hon hade inte hört något alls. Hon tyckte ändå jag skulle ringa polisen, då jag var så säker på att jag hört ett fönster krascha. Men jag tittade ut en massa gånger och såg verkligen ingenting, så jag sa att det nog bara var nåt annat fönster som kraschade.

Strax därpå såg jag en massa polisbilar komma och när jag då tittade ut så var det rätt dramatiskt! De hade tagit två killar, välidgt unga, som det såg ut.

Det såg ut att ha varit inbrott i någon av butikerna under oss.

Det tog ju en stund för poliserna att jobba klart och det var tydligt att de letade fler med hjälp av polishund. Om det var för att fler faktiskt varit inblandade, eller om det var för ”säkerhets skull” har jag ingen aning om.

Sammanfattningsvis så var det en väldigt tragisk händelse för många personer. Framför allt för affärsägaren, tänker jag, men jag tänker även på dessa unga killars början på det nya året och deras föräldrar som ska ta emot det här beskedet precis när ett nytt löftesrikt år har börjat.

En sån här händelse får ju så stora konsekvenser för så många människor och därför blir det alltid extra trist när det är unga personer, för jag tänker att de troligen inte ens inser vidden av de konsekvenser som kommer med en sån här sak.

Jag hoppas det här blir en läxa för killarna och att de inser hur tokigt det kan bli om det fortsätter. Tyvärr kan det vara mest önsketänkande!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Att rannsaka sig själv utan att få ett självförakt

När vi har gett det där yttersta av oss själva och ändå inte kommer fram till det vi strävat efter, då är det så lätt att bli extremt självkritisk. Att bli självkritisk behöver inte vara något negativt i sig, jag tror det är bra att vi rannsakar oss själva och försöker komma fram till våra egna brister i olika sammanhang, för ingen av oss är perfekt och vi gör alla misstag på vägen i våra liv. Många av dem lär vi oss av så vi kan göra om och göra bättre. Jag tror därför att självrannsakan och självkritik i sig är nyttigt och bra för oss.

När du ser dig själv i spegeln så kan du se om du möter blicken på en kvinna eller man som du tycker om.

Men sen kan det ju också bli lite för mycket. Att vi är så självkritiska att vi förlorar vår självkänsla och vårt självförtroende. I alla fall för en period och det tror jag inte är så bra.

När vi inte tycker om oss själva så blir det svårt för någon annan att tycka om oss också. Självförakt är skadligt för oss och kan till och med ”smitta av sig”. När man utsätts för massiv kritik av andra eller sig själv är det lätt att börja förakta sig själv.

Men om vi kommer förbi den biten och försöker ha lite distans till oss själva och se att vi kanske inte gjorde en perfekt handling, men vi är beredd att göra om och göra rätt, då är det oftast lättare att sätta våra egna ord och handlingar i ett större perspektiv och då är det också lättare att försöka bli lite bättre människor utan att vi gör våld på oss själva och förhandlar med våra medmänniskor om sånt som vi egentligen inte tycker är förhandlingsbara.

Ibland kan det vara tvärt om också. Vi får sån uppskattning av vår omvärld, vi får sånt positivt bemötande av människor omkring oss och vi är så nöjda med våra egna handlingar och hur våra liv rullar på att vi kan få en i det närmaste ”grandios” uppfattning om oss själva. Det kanske är då vi egentligen borde sätta oss ned och rannsaka oss själva och våra handlingar? När vi inte riskerar att bli så självkritiska att det riskerar att bli ett självförakt. Att se kritiskt på oss själva för att kunna gå vidare i våra liv utan att vara varken i höjden eller i botten.

I slutänden är de flesta av oss ändå ganska ordinära människor som gör gott och som gör misstag och som sårar våra medmänniskor vare sig vi vill det eller ej.

Men i slutänden tror jag att det är jätteviktigt att vi tycker om oss själva. Inte bara hittar en acceptans för den vi är, utan att vi genuint tycker om oss själva som människor. Hur ska andra människor annars kunna tycka om oss om vi inte ens tycker om oss själva?

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Lets talk about Nyårsmaten

Vi måste prata om mat! Det är så njutfullt att äta god mat och även om man varken vill, kan eller borde äta gourmet-mat hela året, så är jag tacksam att få den möjligheten i alla fall några gånger på ett år.

Nyårsmat är en sån viktig del för mig att få äta gott och verkligen njuta av den! Helst tillsammans med nära och kära, förstås!

Igår firade vi åtta personer tillsammans. Jag, min mamma, hennes väninna, tre av mina fyra barn, Vendela som tillsammans med min äldsta dotter Binta är grundare till Blackout, samt en ”extradotter”.

<

Förrätten gjorde min mamma! Det blev friterad hummer med friterade risnudlar. Alltså det här var så SJUKT GOTT så jag saknar ord!! Maten bara smälte i munnen.

Till varmrätt hade jag lagat oxfilé med god sås och potatisterriner (i recepten har jag bara följt receptet för potatisterrinerna och jag har gjort dem i enportionsformar, inte som en hel kaka).. De hade jag gjort dagen innan, enligt receptet och de var helt okej, men jag måste säga att de färdigköpta jag ätit tidigare var mycket godare. Dock hade mamma fixat en härlig sallad till, så det blev sjukt gott ändå. Det var ju inte så att potatisterrinerna smakade illa, men som sagt, de var inga 10-poängare, såsom övriga rätter var igår!

Till efterrätt hade jag maxat allt!! Det blev inte mindre än fyra olika desserter! Det blev en mango- och yoghurtpannacotta, (jag byter ut gelatinbladen mot sånt veganpulver), en chokladfondant, en mjölkchoklad creme brule samt maränger i alla möjliga storlekar.

Till marängerna använde jag bara ett grundrecept med äggvita, citronsaft och socker och sen la jag i lite rosa hushållsfärg i halva smeten för att få dem rosa och vita. De blev toppen!

Nej, alla orkade inte äta alla desserter, men de flesta tog lite av varje och provade i alla fall och tro det eller ej, men alla desserterna var så sjukt goda och totalt försatte vår middag den större delen av familjen i ett galet matkoma.

Jag har länkat in samtliga recept jag har använt mig av, klicka bara på länkarna i blogginlägget! Tyvärr vart det dåligt med bilder då vi hade sånt fokus på mat och umgänge, men jag lägger in de bilder vi har.

Till dukningen där jag ansträngt mig lite extra, fanns också en liten specialprodukt var i ett paket. Det blev en vispad tvål med olivolja i två färger; vitt och ljust lila med dofter av kokos och Strawberry & Cream! Jag önskar ni kunde känna doften.

Vad åt du för mat till nyår? Har du någon tradition runt maten vid nyår?

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter