Tonårsmorsa´s Nyårskrönika 2011

Nu är det dags. Ännu ett år har passerat i mitt liv och därmed även att bloggår. Jag ska försöka göra en sammanfattning av mitt år i ord och bilder, både privat och i bloggen! Jag länkar en sammanfattning med de blogginlägg jag tycker är mest läsvärda eller minnesvärda! Häng gärna med!

Jag började året med en rejäl utrensning hemma. Ut med det gamla…

Jag konstaterade att vi nog inte ska blanda dumskallar med andra?

Jag konstaterade också att endast 2,7 % av Svenska bloggar är mer inflytelserika än min!

Jag förklarade varför jag stöttar mina barn i det de gör. Crome kom ut med en ny musikvideo, där Binta var med.

Jag fick ett glädjande besked som förvånansvärt nog inte gladde mina två äldsta döttrar lika mycket. 😉

Jag kan nu konstatera att vi hade betydligt mer snö förra året, än vi har än så länge…

På bloggen diskuterade vi hur många män en kvinna får ha barn med.

Blackout gjorde sin andra Jamaica-resa och Mabou var med om ett obehagligt brott.

Blackout vann titeln: Europes Best Dancehallgroup Link Up 2010/2011 och Binta vann även titeln: Europes DHQ Link Up 2010/2011.

Jag höll en föreläsning på en gymnasieskola i Uppsala om självmord, tillsammans med Ludmilla.

Binta var med i ytterligare en musikvideo. Och sedan var Blackout med i Junior Reid´s musikvideo också.

 

Jag planerade min resa till Gambia tillsammans med min pappa som då reste till Afrika för första gången. Ja, jag erkänner, jag var skitnervös över resan innan avfärd. Märks det? 😉

Ännu en Jamaicansk musikvideo där Blackout är med, kom ut!

Jag skrev en reseberättelse om min resa till Gambia. Den kan du finna HÄR!

Sedan åkte jag på kryssning med Isa och Blackout Family, på Black Sensation och hade superkul!!

Blackout Family-show på kryssningen

Isa och Vendela

Patrik Sjöberg kom ut med sin uppmärksammade bok där han skrev om sexuella övergrepp: Det du inte såg.

Vi välkomnade våren i sann Uppsala-anda!

En nyhet som gjorde mig särskilt glad var frigivningen av Annika Östberg.

Blackout deltog i Talang på TV4 precis samtidigt som jag blev faster för andra gången i mitt liv! Eftersom det inte skett på sex år, så var det en särskilt trevlig händelse! Att han föddes precis samtidigt som Binta var på TV var lite roligt också.

Det var 30 år sedan Bob Marley dog!

Blackout var lite otippat med i en rockvideo!

Bamse gav sig in i Asyldebatten!

Jag och Mabou gav oss iväg på ett Glassevent och även en Tweetup!

Teater hann jag också med i alla fall en gång under det gångna året.

Blackout Family hade både föräldramöte och föräldrauppvisning. (Alltså för Blackout´s elevers föräldrar.)

Min fina, duktiga, extradotter tog studenten!! Och det med helt lysande betyg!

Rihanna´s låt One Man Down, fick skarp kritik!

Bloggen Tonårsmorsa fyllde sex år!

Vi firade en härlig och minnesvärd skolavslutning!

Jag startade en tävlingsserie för ensamstående föräldrar där man gavs chansen att vinna diverse priser under sommaren, samtidigt som jag debatterade barnfattigdomen i flera inlägg!

Blackout hade sin stora vårshow i Kungsträdgården, Stockholm:

2011 har varit ett tungt år för mig på många sätt. Ett av mina allra tyngsta, av olika skäl. Flera personer har även gått bort under året.

För första gången på många, många år firade jag midsommar!

Jag gästbloggadeMötesplats Gottsunda!

Blackout höll sommarens första dansläger!

Tragedin i Oslo och på Utöya lämnade ingen av oss oberörd! En tragedi som jag tror skakade om oss alla rejält!

Jag bloggade Story of Blackout DanceCrew! Samtidigt som Blackout åkte på sin tredje resa till Jamaica och även om de planerat att stanna en månad, så blev det hela tre månader!

Vår tids största svältkatastrof pågick på Afrikas Horn.

Jai åkte till Thailand för att gå på bröllop och hade en kanon semester och hon kom hem brunare än någonsin, typ!

Mina tre yngsta barn: Jai, Isa och Mabou under URF 2011

Så äntligen kom Uppsala Reggaefestival igång!

URF sammanfattning dag 1

URF sammanfattning dag 2

URF sammanfattning dag 3

Slutsammanfattning URF 2011

Mabou började sin nya skola och jag flyttade från radhuset jag bott elva år i. Flytten var både glädje och sorg, men också ett första steg av 4 för någon jag planerat för år framöver. Så det är inte utan att flytten är en stor portion förhoppning också

Jag gjorde även en sammanfattning av sommaren med bilder!

Jag höll en radiochatt i P3 angående oro och mobbning inför skolstarten!

Jag bloggade om Det nya Afrika.

Min lilla brorson debuterade som gästbloggare om sitt barndop! 😀

Debatten om rasistiska sajter på nätet är högaktuell!

Blackout deltog både i en musikvideo och vann en danstävling i Jamaica! De tävlade även i International Dancehall Queen. De både tävlade och uppträdde också på Jamaicas stora festival Sumfest.

Medias bemötande och vikten av sociala medier!

Blackout i ännu en musikvideo på Jamaica med RDX, Voicemail, Chekkazz.

En sväng på Skansen hann vi med också, innan sommaren var helt slut!

Mer debatt om ensamstående föräldrar och barnfattigdom!

Lite Kulturnatt hann jag också med!

Mabou och jag gick på Indisk Filmfestival!

Och till slut kom Blackout ÄNTLIGEN tillbaka från sin Jamaica-resa efter tre långa månader!!

Mer om barnfattigdom och så det stora haveriet i Sigtuna med katastrofala följder!

Jag deltog även i en medborgardialog om Barnfattigdom i Uppsala.

Mabou grubblade över skilsmässor…

Jag lämnade också lite lästips om Barnfattigdom. Jag tyckte i samma veva att det var dags att färska upp våra minnen om Barnkonventionen!

En ny musikvideo där Blackout medverkar och även premiär för deras officiella hemsida!

I Oktober höll jag en föreläsning om min blogg Tonårsmorsa som även Bambusades. Tyvärr hade jag feber den dagen, men jag lyckades ändå genomföra föreläsningen som utlovat! 🙂

Susanna Alakoski och barnfattigdom.

Blackout körde ett event i Uppsala där Mabou kom 2:a tillsammans med sin kusin i en dancebattle! De körde även en show som ReSwag.

Debatt om hur man kan förhindra Sexuella övergrepp:

Våga skrika Del: 1

Våga skrika Del: 2

Mer om sexuella övergrepp

Jag uppdaterade hela min blogg, flyttade över den till fatou.se från tonarsmorsa.se (du kommer fortfarande in på den med den gamla adressen, men uppdatera gärna länkar och rss till bloggen för att få korrekt uppdateringar.) och förnyade en hel del här! Med en massa hjälp från Carina, förstås! Tack igen!

Lite onödigt vetande om mig.

Mabou och jag gick på Internationella dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor.

När SD ska tala om vad som är Svenskt.

Jag konstaterar att få media uppmärksammar Internationella AIDS-dagen.

Jag körde en julkalender i min blogg hela December som handlade om att uppmärksamma olika organisationer och liknande, som försöker hjälpa människor på olika vis.

När högerextrema sajter börjar hota bloggare till livet, för att man stödjer mångkulturen.

Om Hedersvåld.

Och så ”Negerbollsdebatten” igen.

När man utvisar en barnfamilj som bott i Sverige i 10 år!

Jag uppmärksammade även Svenska Hjältar!

En riktigt läcker julklapp!

Sluta dalta med Rasismen! och Muslimskt Julbord

Så reste Binta tillbaka till Jamaica igen, på min födelsedag och så blev det även yngsta dotterns tur, precis innan nyår. Undrar just om hon kommer få samma ”Jamaica-feber” som sin storasyster? Jag har en viss känsla av att det kan bli så!

Nyårsaftonen firades med Arabiska inslag och nu hoppas jag bara att det kommande året ska bli ett riktigt bra år för oss alla! Eller i alla fall lite bättre än det förra!

Sammanfattningsvis så innehöll det senaste året en hel del Blackout och dans. Ganska mycket Barnfattigdom. En hel del handlade om sexuella övergrepp och generellt väldigt mycket debatt. Sedan har jag väldigt mycket vardag i min blogg också, men det känns lite töntigt att länka till i en Nyårskrönika. Vardagen är ju det som det finns mest av både i mitt liv och i min blogg. På sätt och vis är det ju vardagen som hela livet handlar om. Det är inte helgerna och glamouren som i första hand skapar oss till de personer vi är. Det är vardagen och det vi oftast tar för givet.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Svenska Hjältar 2011

Om du missade Svenska Hjältar igår, så har du chansen igen. Verkligen hoppingivande, inspirerande, tårdrypande och helt fantastisk gala att se:

Avslutningen med Dallas Diabaté, ursprungligen från Senegal, var en klockren avslutning!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Julkalender Lucka 1

Det här är Françoise Kayiti. Hon är 45 år och bor i staden Goma i östra Kongo.

1997 gick Françoises man gick bort i AIDS-relaterad sjukdom. Efter hans död ville Françoise bara vara ifred och undvek kontakt med andra människor.

– Jag ville inte tro på att min man hade dött av AIDS. Jag föredrog att tänka att han blivit förgiftad. Flera månader senare berättade en läkare för mig att jag också är sjuk. Jag fick reda på det sent, eftersom jag levt i förnekelse så länge, berättar hon.

Françoise bestämde sig för att kämpa mot ignoransen kring HIV och AIDS. I dag sitter hon i ledningen för tre organisationer. Genom sitt arbete vill hon få människor som lever med HIV och AIDS att träda fram.

En av organisationerna är AIDS Union for life, som får stöd av ActionAid. Organisationen hjälper kvinnor så att de kan bestämma över sitt eget liv. De får möjlighet att arbeta på ett skrädderi, får rådgivning och tillgång till sjukvård. På så sätt kan de försörja sig själva och får råd från vårdpersonal när det behöver.

Françoise anses vara en av de mest aktiva kvinnorna i arbetet mot HIV och AIDS i hela Kongo. Med ActionAids stöd, och tack vare hennes eget mod, har hon skapat hopp och värdighet för tusentals HIV-positiva kvinnor.

Om du vill stödja Action Aid, så kolla in vilka julklappar du kan ge bort HÄR! Om du vill veta mer om Action Aid´s arbete mot AIDS och HIV, så kan du läsa om det HÄR!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Vill du åka till Gambia på Studieresa?

Gambiagrupperna anordnar en studieresa till Gambia redan i November och det finns platser kvar!

Resan innefattar flera intressanta moment och jag hoppas verkligen att platserna fylls. Förutom en del lärdomar om Gambiagrupperna och FIOH (Future In Our Hands) och deras arbetssätt, så får man också möjlighet att bland annat:

”På vägen tillbaka till kusten besöker vi några skolor, en nybyggd och en äldre för att jämföra utvecklingen i byggteknik. Vi tittar in i klassrum och ges tillfälle att tala med lärare och elever. Avslutningsvis besöker i ett av de kvinnokooperativ där FIOH har bedrivit undervisning.”

Och även:

Vi besöker byn Kiss Kiss där FIOH bedriver ett byutvecklingsprojekt sedan 2008. Projektet innehåller utbildning i miljö, genusfrågor, demokrati, hygien/näringslära samt lärarfortbildning med den nya lyckosamma metoden för läsinlärning. På eftermiddagen går färden västerut och vi övernattar i Soma.

Bilderna är mina privata från min resa i Gambia i Mars 2011 och har inget med Gambiagrupperna eller studieresan att göra.

Så om du är sugen på att se Gambia, eller mer av Gambia eller om du helt enkelt har planerat en resa dit i November, så tveka inte, läs mer HÄR och boka in dig om du är intresserad!

Jag har tidigare skrivit om Gambiagrupperna HÄR!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Jamaican video out-Blackout

For English, Click HERE!

Blackout DanceCrew did it again!

Bilden ovan tillhör DanceJa

Trudy TruDiva ´s nya video Party All Night har släppts och därmed kan ni se Blackout dansa i en ny Jamaicansk video!

Läs mer om Blackout HÄR!

I samband med den här videoinspelningen, så var det också en danstävling, vilken Blackout DanceCrew vann!! GRATTIS Blackout till vinsten och grattis till medverkan i ännu en härlig musikvideo, straight from Jamaica!

Vendela har skrivit om tävlingen och videoinspelningen HÄR!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Slutsammanfattning om URF 2011

URF dag 1 2011, sammanfattning i ord och bilder

URF dag 2 2011, sammanfattning i ord och bilder

URF dag 3 2011, sammanfattning i ord och bilder


Uppsala Reggaefestival 2011 är slut. Vi som älskar Reggae och allt vad den här festivalen ger oss, är slutkörda, nöjda, trötta och hoppfulla inför nästa års festival!

Mabou har fattat grejen: Life is great!

Jag vill ge en sammanfattning av festivalen i stort och vad jag tyckt om och vad jag tyckt mindre om. Jag för även fram röster från andra festivalbesökare som jag pratat med. Vad har det snackats om på festivalen? Har folk varit nöjda?

Årets Nyhet: Dance 4 Life var årets nysatsning och det var verkligen en satsning rätt i tiden!! Nu säger jag inte bara det för att jag är manager och mamma till Binta och Blackout, även om det i sig gör mig rätt partisk, men faktum är att varje gång jag tittade på danstältet när något pågick där, så var det helt överfyllt. Det var massor av folk utanför och de uppträdanden jag försökte se, kunde jag helt enkelt aldrig se, då det var så fullt av folk framför mig att jag inte kunde se ett dugg. Det pratades också väldigt mycket dans. Vid en av måltiderna jag åt hamnade jag bredvid folk som berättade att de kommit dit mest för dansen och workshoparna. Jag tycker det är roligt att man gjorde en satsning på dansen som är en så stor del av reggae- och dancehallkulturen. Att det var rätt satsning tycker jag antalet besökare i danstältet bevisade. Lite känns det som om Blackout fått vara föregångare här då de är den enda rakt igenom dansgrupp som började bokas till festivalen och den första kvarten jag var på festivalen första dagen så fick jag frågan var Blackout höll hus av sex olika, för mig helt okända personer. Roligt är det också att dansen direkt fick sådant genomslag under festivalen. Många pratade om dansen under festivalen och jag hörde ingen nämna det i negativa ordalag, utan endast positiva!

Det jag lyckades ”se” av den här showen, var en massa ryggar. En del såg jag sedan på kameran, då jag zoomade in och höll den ovanför mitt huvud. Som sagt, allt för trångt och tjejerna såg knappt ut att kunna röra på sig på den minimala scenen… Tips till nästa år!

Årets Missbedömning: I samma andetag måste jag nämna årets missbedömning som också det var danstältet! Det var dels så liiitet att många, många, danssugna inte fick plats. Det var också allt för litet för uppträdanden och shower där. När Blackout DanceCrew har showat de senaste året så har de gjort det i det stora tältet och även det har varit för litet. Många har stått utanför och försökt få en skymt och många har kommit efteråt och varit ledsna för att de inget kunde se. Att då ha ett ÄNNU mindre tält var nog en missbedömning. För att inte tala om scenen. Jag beundrar de tjejer som showat där i helgen, för särskilt de större grupperna har inte haft möjlighet att ta ut svängarna mer än att ”vifta lite på armarna”. Dancehall kräver verkligen utrymme och för en större grupp på 4-8 personer måste det ha känts som att vara en guldfisk i ett snapsglas, eller nåt. Så om man vill fortsätta satsa på dansen tycker jag man ska ha ett minst lika stort tält som det större nästa år och kanske till och med låta de allra största dansgrupperna som man vet drar mycket folk, få ta stora scenen? Men eftersom man valt att ta in dansen och eftersom det här var första året med Danssatsning, så är förstås allt förlåtet! 😉

Publiken Svek: Jag tror alla som besökte festivalen upplevde att det var mindre folk i år än tidigare. Jag upplevde samma sak förra året, men tänkte då att det kunde bero på vädret, som inte alls var med oss 2010. I år har vädergudarna dock varit med oss och det har varit ett fantastiskt festivalväder, ändå upplevde jag och många med mig att besökarna var färre i år. En del har pratat om artistupplägget och andra har talat om att man upplevt det som om polisen har trakasserat många besökare under tidigare år. I synnerhet ungdomar. Många jag träffade på festivalen menade att deras vänner och bekanta som bojkottade festivalen i år, gjorde det för att de inte tyckte det var värt att kanske ha väntat länge på den artist de velat se för att sedan bli medtagen på provtagning för ”misstanke om ringa narkotikabrott”. Detta är personer som fått negativa resultat tillbaka efter provtagningarna, d.v.s. proverna har visat att de inte använt narkotika. Men till de festivalbesökare som valde att inte komma: YOUR LOST, tyvärr! Festivalen i stort var helt fantastisk och ni missade verkligen något!!

Drogerna och Polisens närvaro: Själv har jag eller mina barn aldrig blivit utsatt för något negativt på festivalen. Varken från polis eller övriga festivalbesökare, däremot har jag träffat på flera ungdomar och vuxna som har känt sig kränkta av behandlingen från ordningsmakten. En del om detta skrev jag för några år sedan och som jag upplever det så var det året när flest besökare ansåg att de blivit väldigt kränkta. Ett specifikt fall där jag gjorde en intervju med personen berörde mig särskilt illa och gör det än idag när jag läser intervjun igen.

Jag använder mig inte själv av droger och har under de 11 år Reggaefestivalen har pågått (jag tror jag missat en eller två totalt) aldrig någonsin druckit varken alkohol eller tagit droger, så jag har inget som helst egenintresse av att kritisera de hårda ”antidrogkampanjer” som hållits. Förra året reagerade jag på ett ingripande som jag tyckte såg brutalare än nödvändigt ut. I år har det varit färre poliser och färre ingripanden och jag tycker stämningen har varit mycket mer avslappnad, men jag kan inte låta bli att fråga mig om polisens framfart på tidigare festivaler har skrämt bort många av festivalens besökare?

Klart är i alla fall att jag inte kommit i kontakt med några som helst droger under denna festival och det bekräftades ju till viss del av polisen i en intervju (som jag nu inte hittar), att de ingripanden som gjorts, i stort sett skett i anslutning till festivalen och inte inne på festivalområdet.

Skönt är i alla fall att mycket av ”knarkryktet” och medias rapporterande om detsamma tycks ha minskat rejält i år och det känns bra, tycker jag, då det inte riktigt stått i proportion till allt annat som händer under festivaldagarna! Med stora världsartister som spelar, tusentals människor som roar sig på festivalen och allt arrangemang som tillkommer en festival av den här storleken.

Vänskap: Ett av mina huvudskäl till att älska den här festivalen är att man träffar andra människor som älskar samma musik som mig och som man känner samhörighet med. Jag har vissa vänner som jag i princip bara träffar under festivalen varje år och jag ser fram emot det lika mycket varje år. Sedan lyckas man alltid skapa nya bekantskaper och det är inte heller så tokigt. Planeringen av matborden vid de olika köken från världens alla hörn gör det extra fördelaktigt att lära känna nya vänner. DET är ett stort plus!

Motgångar, falska biljetter och familjen URF: I år har det rapporterats en del om falska biljetter till festivalen. Jag vet att ryktet var rätt utbrett redan förra året, men i år tog man fast personer som är misstänkta för att ha sålt falska biljetter i lite större utsträckning. Jag vill här verkligen ge en stor eloge till Yared, hans fru Adiam och deras dotter Malayka, som gör ett helt fantastiskt jobb för oss reggaeälskare! Det krävs ingen Einstein för att inse att det är ett otroligt massa roddande för att ro festivalen i land och även om de inte är ensamma om det, utan även har medarbetare, så är jag säker på att det inte är vem som helst som har den energin, glöden och envisheten att ro festivalen i land år efter år efter år. Är det inte falska biljetter, så är det kritik om droger, campingen, om marken de arrangerar festivalen på, synpunkter på vilka artister man tar in, biljettpriser… you name it! Jag hoppas för allt i världen att de orkar fortsätta och att det blir många kommande festivaler, trots kritik och dåligt med stöd. Jag vet att festivalledningen har kämpat hårt för att möta och samarbeta med sociala myndigheter, frivilligorganisationer, polis och kommunen. Samtidigt som de ska göra festivalbesökarna nöjda och locka med ett utbud som folk vill ta del av och dessutom fortsätta med bokandet av bra artister.

URF och Pride: Även om det inom reggaen, generellt finns en homofobisk tyngd, så tror jag ändå inte att det gäller huvuddelen av URF ´s besökare. Dessutom är jag rätt säker på att många av festivaldeltagarna älskar festivaler, nästan oavsett vilket tema de har. Där tror jag att URF kan ha tappat en del besökare i år, då Stockholm ´s Pride körde samtidigt och att de i år dessutom har temat öppenhet och med gratis inträde. Folk som bara längtar efter en festival kan ha valt både Pride och andra festivaler som pågått runt om i Sverige denna helg. När nu reggae har en homofobisk bakgrund, tycker jag det är extra härligt att lyssna på denna intervju med Kapten Röd! Nej, vissa attityder tar tid att förändra, men det blir bättre…!!

Artisterna: Till min egen förvåning måste jag nog säga att av de artister jag hann se, så var nog Mr Vegas en av mina tre favoriter nu så här efteråt! Han har aldrig varit någon stor favorit för mig personligen, men han gjorde en riktigt bra show! Elephant Man som var en av mina favoriter, levde upp till mina förväntningar och var ruggigt bra och den tredje (utan inbördes rangordning på dessa tre artister), även den till min stora förvåning, då jag aldrig varit något fan av Svensk Reggae, var då Kapten Röd! Ingen av de artister jag såg gjorde dåligt ifrån sig, men de här tre artisterna var helt enkelt över mina förväntningar och riktigt superbra live!

Önskemål inför nästa år: Mer utrymme för dansarna, både på scenen och för publiken! Fortsätta med festivalen i samma positiva anda, men framför allt: att vi får behålla den här fantastiska familjefesten med så mycket kärlek, musik, vänskap och dans!

Sammanfattning av festivalen med ett enda ord: OUTSTANDING!!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter


 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Story of Blackout DanceCrew Del: 5

For English, Click HERE!

För dig som missat de tidigare delarna, kan börja med att läsa dem:

Story of Blackout DanceCrew Del: 1

Story of Blackout DanceCrew Del: 2

Story of Blackout DanceCrew Del: 3

Story of Blackout DanceCrew Del: 4

Nu måste jag gå tillbaka lite i tiden. Jag har nämligen valt att ha det här inlägget helt inriktat på Blackout ´s dansresor till Jamaica. Den första resan gjorde Binta och Vendela i November för åtta månader sedan. Sedan dess har de gjort tre resor då de stannat ca: 1 månad varje resa. Den första resan i November handlade mycket om att skapa kontakter, lära känna kulturen på Jamaica och att ”känna in” och lära sig danser och dansstilar. De upptäckte ganska snart att varje dancehallsteg har en egen historia och en egen upphovsmakare. Det visste de förstås innan också, men det blev mer uppenbart nu när de fick träffa personerna som skapat de olika stegen. Som mamma fanns det många anledningar till rejäl oro och trots att jag kanske var den som mest uppmuntrat tjejerna till den här resan, fick jag många anledningar att ångra att jag stått på mig så.

Sedan har de deltagit i många musikvideo, shower och träffat massvis med artister inom både musik och dans.

På den första resan fokuserade de alltså på följande: skapa kontakter, känna in och lära känna kulturen och danskulturen i synnerhet. De var med i videoinspelningar och träffade många artister och dansare, men försökte alltså framför allt ”känna in” Jamaica!

Det har blivit omskrivna i två större artiklar om Blackout på Jamaica ´s stora sajt Dance JA:

Blackout Crew

Blackout Family in Sweden

Vendela med ShellyBelly Squad

Tjejerna på partaj med andra dansare

De spelade också in en video med KipRich som spelades på Jamaicansk tv.

Binta svimmade under en videoinspelning då hon blev varm och ätit för dåligt. Tur Vendela var där och tog hand om henne.

Sen var det fart på tjejerna igen…

Inte bara jobb, lite semester också…

Vendela med RDX

Älskar den här bilden, då en av mina favvoartister står i bakgrunden: Macka Diamond!!

Vendela, Aidonia och Binta

Dancehall-Vendela

På resa nummer två så blev det mycket videoinspelningar. Tjejerna blev erbjudna att vara med i större artisters musikvideos och det var de förstås glada för, även om det är jobbigt med inspelningar då det är mycket tidskrävande och när de väl ska upp och dansa så ska de vara pigga och energiska, hur het solen än må vara…

Binta och hennes lobster (Hon är lik mig där, tokig i skaldjur…!)

Binta och Vendela. Siktar mot stjärnorna?

Binta med Junior Reid. Binta och Junior Reid tog för övrigt bild tillsammans redan 2008

Min lycka var total när jag fick syn på att Binta var med i en av mina favoritartisters musikvideo: Junior Reid

Binta under inspelningen med Versatile

Binta är med i första delen och Vendela i den andra delen av denna video med Versatile: Watch Her

De var även med i T.O.K. ´s musikvideo: Friends for life

Den tredje resan som de Binta och Vendela ännu inte kommit hem ifrån, följde även Blackout ´s tredje medlem: Mathilde med på. Den här resan har de framför allt satsat på olika tävlingar, shower de bokats till etc. Så de har fått mer chans att utveckla sin egen dans och har gjort sig ett namn i dans- och artistkretsar på Jamaica.

Tjejerna på väg till Jamaica Juli 2011

Hela Blackout DanceCrew på Jamaica, Vendela, Binta och Mathilde!

Den första grupptävlingen de deltog i, var på Limelight. Den vann de! Sedan körde de en tävling på Portmore där de fick en tredjeplats. Sedan körde de en tävling på Sumfest, som är Jamaicas stora festival där de kom tvåa. Det här är liksom ingen liten festival, utan en jättefestival som håller på dygnet runt i en vecka med flera scener och med stora världsartister.

Dessa två bilder tillhör DanceJa

Binta och Mathilde med lite tävlingsnerver, ser det ut som…

Här tävlar tjejerna

Denna bild tillhör www.infuzioninc.com

Inte nog med att de tävlade, de hade också en egen show på Sumfest-festivalen. Den gick bra, tills två av tjejerna skadade sig. Det var framför allt Mathilde, vars knä hoppade ur led. Hon var så inne i dansen, att hon inte upptäckte det förrän hon tittade ner och såg att knät inte satt där det skulle…! Hon fick bäras av scenen och det tycker jag säger en hel del om tjejernas dansengagemang. Tjej nummer två som skadade sig var Binta. Hon lyckades med nöd och näppe slutföra showen, trots att hon bara ville kliva av scenen…

Kvällen slutade därför med att tjejerna var på sjukhuset och fick sprutor, medicin och behandling för sina skador.

Mathilde på Sjukhuset med behandlat knä

Elephantman och Binta. Elephantman var för övrigt domare i den tävling där Blackout vann.

Blackout med Spice

Man kunde ju tro att de tävlat klart vid det laget, med två av tjejerna skadade. Men om man tror det, så känner man inte riktigt de här tjejerna. Den stora tävlingen International Dancehall Queen Jamaica 2011 skulle gå av stapeln. De hade pratat en del innan om att de var sugna på att testa att tävla. Inte för att de ansåg att de skulle ha någon större vinstchans. Det är trots allt Dancehallens ursprungsland vi talar om. Med dansare längs gatorna och musiken som alltid spelas… Men de tyckte det kunde vara en kul grej att testa och bara få erfarenheten att vara med.

Binta och Vendela bestämde sig för att tävla i alla fall. Mathilde kunde inte. Binta borde inte. Men gjorde det ändå. Förutom att hon var skadad och kände av sin skada direkt, så la DJ ´n på fel mix. Så den koreografi Binta dansade passade inte ens in i dansen. Nåja, hon gjorde ett försök och det kan inte lyckas jämt…

Den här bilden ger en liiiiten hint om mängden publik.

Binta körde sitt race, så gott det gick och gjorde det bästa av situationen. Jag tycker det var ruggigt modigt av både Binta och Vendela att ens ställa upp! Det är ytterligare ett bevis för deras passion för dansen, deras dansglädje och deras mod.


Video streaming by Ustream

Hur gick det då för Vendela, kan man fråga sig? Vendela blev snabbt en publikfavorit. Och då ska ni veta att delar av tävlingen är det publiken som väljer och med tanke på att tjejerna inte är från Jamaica och har något eget support där nere, så lyckades alltså Vendela trots detta bli en publikfavorit!

Tro det eller ej. Bland dessa fyrtio duktiga Dancehalltjejer från alla världens hörn, i Dancehallens Mecka: Jamaica, drog Vendela hem en 4:e plats!!

Hon är verkligen superduktig!!

Alla tre tjejerna är förstås riktigt duktiga och jag hoppas verkligen att de fortsätter dansa, fortsätter våga, fortsätter utvecklas, för de här tjejerna kan sin sak, men är samtidigt medvetna om att man aldrig kan sluta utvecklas och att man alltid kan lära sig mer!

Blackout DanceCrew

The Real Story of Blackout Dancecrew är inte slut, men den här bloggserien är slut för tillfället. Det är troligt att den kommer fyllas på med tiden. De delar jag skrivit om är deras framgångar och deras utveckling. Men man får inte glömma att de gånger de står på scenen, de gånger de tävlar och showar, även om de har mycket bokningar, inte är en bråkdel av all den tid de lägger ner i danssalar och med planering, träningar, koreografier, mixar låtar, letar musik, stöttar sina elever och försöker föra fram Dancehallens positiva budskap och dess bakgrund och historia. De har inte kommit där de är idag, genom bara drömmar, utan det har krävts och krävs fortfarande ett mycket hårt arbete.

Jag vet att Binta nyligen sa till mig att hon har gjort allt inom Dancehallen som hon verkligen har drömt om. Det finns inga stora drömmar kvar. Det betyder dock inte att hon tröttnat på dansen. Tvärt om ser hon nu hur allt är möjligt om man bara strävar efter det. Jag är säker på att tjejerna kommer att fortsätta sprida Dancehall i en positiv anda och jag är säker på att de kommer fortsätta utvecklas själva och stötta och träna sina elever till en fortsatt positiv utveckling!

Jag avslutar med en video tjejerna i Blackout dansar i Ice Cream med Stockholm Highgrades.


De var också bokade för tredje året i rad till Uppsala Reggaefestival. Tyvärr hade inte Binta och Vendela möjlighet att närvara, då de är kvar på Jamaica. Mathilde är här, men skadad och kunde därför inte heller representera Blackout.

Tjejerna har inte slutat planera. Jag är säker på att vi kommer få se mer av Blackout i framtiden!! Watch out!!



bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

URF dag 3 2011, sammanfattning i ord och bilder

Dag tre av tre på Uppsala Reggaefestival 2011 började lite tokigt. På väg ner till festivalen gick sonens cykeltrampa av. Eftersom han absolut ville vara med på Jeremy ´s workshop som han höll i Blackout ´s ställe, så hade vi bråttom. Med en provisorisk lagning av trampan och andan i halsen nådde vi festivalen ändå och workshopen hade tydligen precis börjat…

OBS!! Ljudkvalitén är tyvärr dålig i vissa av klippen!


I ´m prepared for another festivalday

Jeremy håller i Blackout ´s workshop och han gjorde det riktigt bra. Det var så pass många som ville testa på att han fick dela upp eleverna i grupper för att alla skulle få bra utrymme

Mabou är förstås en trogen elev…

Mathilde var med och höll ställningarna. Trots sin skada. Den enda från Blackout som representerade på festivalen, men som dessvärre var skadad efter en show på Sumfest, Jamaica när hennes knä hoppade ur led.

Jag med två av mina favvotjejer under festivalen

Min extradotter med vän festar runt

Queen Ifrica

Queen Ifrica gjorde en bra spelning och är en liten favorit för mig. Jag är extra svag för kvinnliga reggae- och dancehallartister. Kanske för att de inte är så väldigt många så de som lyckats slå igenom är som regel väldigt duktiga på sin grej!

Nämen! Skymtar jag inte en annan bloggare här?

Tony Rebel

Även om Tony Rebel är en av de artister jag sett live flest gånger, så måste jag säga att han är väldigt bra live!!

Gyptian

Gyptian gjorde också bra ifrån sig och jag gillar hans höga tempo.

Elephant Man

Högt tempo är något som även Elephant man lyckas hålla i sina shower!

Jeremy med vän

Elephant Man

Elephant man var en av mina höjdpunkter under festivalen och extra roligt tyckte jag det var att just han var en av domarna (tillsammans med Expressions) som dömde i en tävling som Blackout vann härom veckan på Jamaica.

Planen från Elephant man och Blackout på Jamaica var även att de skulle ha dansat med honom här på URF, men eftersom två av tjejerna (Binta och Vendela) blivit kvar på Jamaica och den tredje (Mathilde) är skadad, så fick andra tjejer dansa i stället och de gjorde ett bra jobb!

Igår kväll var ungdomarna här hemma ute och firade Isa ´s 18-årsdag (igen) och hamnade då på samma efterfest som Elephant Man!

Slutsammanfattning om festivalen i sin helhet kommer i ett nytt blogginlägg och får sammanfatta festivalen i stort!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

URF dag 2 2011, sammanfattning i ord och bilder

Igår fredag var det dag 2 av Uppsala Reggaefestival 2011. Som alltid brukar torsdagen vara bra, fredagen bättre och lördagen bäst. Än så länge följer även årets festival den linjen.

Labyrint ´s Jacco och Dajanko presenterar artisterna

Kapten Röd

Jag ska vara uppriktig nu: Svensk Reggae har aldrig varit någon stor hit för mig. Visst har jag hört många artister och visst har jag hört riktigt bra låtar, men det har aldrig legat mig särskilt nära. Därför blev jag så otroligt glatt överraskad igår när jag gick och lyssnade på Kapten Röd. Jag har hört att han fått mycket bra kritik för sin senaste platta, men sanningen att säga så gick jag mest dit för att jag hört att Labyrint skulle göra ett gästinhopp med Kapten Röd. Men sedan var jag också lite nyfiken på Kapten Röd själv, då jag som sagt hört att hans senaste platta ska vara riktigt tung.

Han var inte bara okej, utan han gjorde ett riktigt bra live-uppträdande. Jag fick blodad tand och ska börja lyssna lite på honom och hoppas att han är så bra som folk säger även när han inte showar live!

Det var fler än jag som fotade. De flesta med bättre utrustning än mig…! 😉

Som sagt, Kapten Röd var riktigt tung och hans spelning gjorde mig på gott humör!

Freedom-flag vajar i vinden till gunget på scenen

Kapten Röd

Labyrint med Kapten Röd

Små hörproppar och stora. Allt är bra så länge de funkar.

Många var de barn som ville lyssna på Kapten Röd

Det var en hel del vuxna också

Mabou är alltid längst fram, känns det som…

Dajanko igen

Maten är alltid lika spännande. Husets Langos blev det igår och trots att jag var vansinnigt hungrig, så orkade jag inte ens halva. Vi får se vad jag kommer käka idag…

Söt som en sockerbit. Med Fish & Chips.

Man blir väldigt törstig av festival…

Isatou och Midia missar inget av festivalen. I natt efter klockan tolv misstänker jag att det blir extra festande då Isatou fyller 18 år i morgon!

Sedan spelade Richie Spice.

Han gjorde ett härligt framträdande.

Sedan kom alltså Mr Vegas. (Eller Las Vegas, som Mabou kallar honom 🙂 )

Han var riktigt, riktigt bra live!! Tyvärr är mina bilder på honom riktigt kassa, då jag stod väldigt illa till. Men han var som sagt riktigt, riktigt bra!! Att han hyllade Norge efter de tragiska händelserna där, gjorde inte showen sämre. Särskilt som jag konstaterade redan på Torsdagen att många Norrmän tycks befinna sig på festivalen!

Tyvärr avslutades kvällen med ett litet missöde. Toots & the Maytals var inbokade att avsluta Fredagskvällen, men på grund av försenade flyg från Jamaica som gjorde att sångaren missade flyget från Gatwich i England, så kom aldrig huvudpersonen. Bandet var dock på plats och även hans dotter som gjorde en riktigt bra konsert trots missödet!

Nåja, jag sörjde inte direkt, även om säkert många av Toots fans gör det. Jag hade en helt fantastisk festivaldag och Mabou och jag cyklade hem nöjda och glada i natten. (Även om Mabou gärna stannat med alla ungdomar och festat vidare.)

Now… preparing for another festivalday!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

URF dag 1 2011, sammanfattning i ord och bilder

Första dagen av Uppsala reggaefestival 2011 är över och idag ska vi sätta tänderna i dag två. Att vädret var helt fantastiskt var toppen och gjorde stämningen mycket, mycket god! En liten förvånande upptäckt: det var VÄLDIGT många Norrmän på festivalen igår, vilket var jättekul, för det har jag aldrig reagerat på under tidigare festivaler. Kanske ryktet om URF sprider sig än mer? Här är en liten sammanfattning om gårdagen:

De gamla, goda vännerna var där och vi hann med både försäljning, skratt och gamla minnen, samt reflektera över ”dagens ungdom”, med vår egen ungdom ännu i gott minne…

Så här glada och pigga var vi i början av kvällen…

Jag älskar den goda festivalmaten som brukar serveras, men var lite besviken över att de inte har det Grekiska köket där i år. Mabou käkade BBQ Kyckling och den var supergod!

Binta ´s bästa vän Fia med söta dottern Estelle var förstås där!

Lite nya vänner bekantade vi oss med vid maten. Tjejerna tyckte det var kul att få träffa Binta ´s lillebror då de gillar hennes dans och kollat många klipp på youtube med Binta och Blackout!

Lite hjälp behöver man ibland när man är liten…

Nya, snygga sandaler inskaffade jag, då de jag hade på mig helt oväntat gick sönder. Snygga som stryk om jag får säga det själv.

Härliga, fina Labyrint-Jacco var där förstås. Labyrint spelar inte i år, men ska göra något inhopp idag i Kapten Röd ´s spelning.

Till slut kom även mina fina tjejer till festivalen med sitt lilla crew…

Två av mina prinsessor: Jai och Isa

Mina favoritbebisar

Danstältet var överfyllt varje gång något pågick där. Jag är säker på att årets danssatsning: Dance 4 Life kommer göra succé

Mabou börjar bli en liten veteran på URF, då han varit med varje år sedan han föddes. Ja, faktum är att han till och med var med innan han föddes, när jag var gravid med honom… Så det borde bli hans 10-års jubileum i år. Inte att förakta när man bara är 9 år själv! 🙂

En vansinnigt trött och sliten Fatou vid 2-tiden i natt. Gårdagen gick i vitt och turkost, som ni ser. Färger jag älskar på sommaren då det ser så fräscht ut (det kan man dock inte anklaga mig för att se ut av bilden att döma…! 😉 ) Att turkost dessutom är min månadssten, gör knappast färgen mindre fräsch och somrig!

Men… vänta nu! Har jag inte glömt något? Jo, två saker: Artisterna som spelade igår. Jag hade för dåligt läge för att få bra bilder och hann helt enkelt inte med så mycket på scenen, men de jag hörde var tunga!

Det andra jag missat är: Var är Blackout? (Vilket var en fråga jag säkert fick 20-30 ggr igår!)

Jo, Mathilde kom hem igår som hon skulle. De andra två medlemmarna: Binta och Vendela är kvar på Jamaica, dels av rent slarv och glömt pass och dels på grund av bokningar där nere också. Mathilde kommer dock ta hand om det som behövs under festivalen, tillsammans med inhoppare för att kunna köra workshops och det som de hade planerat!

För er som funderar på att gå men inte bestämt sig: GÖR DET!! Festivalen har med sig så många delar så det finns något för alla och med det här fantastiska vädret så är det verkligen ett nöje att vara där! Dont miss it!!

Two days to go…

Fortsättning följer…

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,