Gambia-Here I come. Again.

Det är vinter och kallt. Jag gillar INTE kyla. Det vet alla som känner mig bra! När jag för drygt ett år sedan reste med hela min familj till Gambia så var det en drygt 17 årig (nästan 18 år om man är nogräknad) dröm som gick i uppfyllelse för mig! Jag hade möjlighet att resa till det land jag älskat sedan jag besökte det första gången som 15-åring, tillsammans med alla mina fyra barn samtidigt. Hela resan blev verkligen en helt tårdrypande kompott av tårar som pendlade mellan glädje och känslosamhet konstant! Så här efteråt kan jag konstatera att det blev mitt livs lyckligaste resa och det blev många cirklar som kunde slutas.

Jag har rest i många, många länder, men inget land har gett mig så mycket kunskaper och bra energi eller gjort mig så ödmjuk som just Gambia.

Varje gång jag kommer hem från Gambia så brukar jag tänka att nästa gång vill jag resa till ett annat land, men när jag väl har den praktiska och ekonomiska möjligheten att resa så slutar det oftast med Gambia i alla fall…! 🙂

Nåja, jag har sagt i många, många år att en dag ska jag besöka Jamaica. Och det hoppas jag fortfarande på. Jag skulle också gärna vilja besöka Indien. Det är två drömmar jag har kvar…

Nåja. Min ultimata drömresa gick till Gambia för drygt ett år sedan. Jag gick sedan och drömde om att få fira min 40-årsdag där. Nu blev det inte så. MEN. På min överraskningsfest som gjorde mig helt chockad, hade min underbara familj, kollegor, släktingar, vänner och mina barns kompisar, samlat pengar till ett presentkort till en resa till mig!

Den resan har jag nu bokat och inte helt otippat reser jag till Gambia igen!! För andra gången på drygt ett år! Vem sa att det är hemskt att fylla 40? Jag tycker det bara blir bättre och bättre! 🙂

Den här resan kommer att bli med min pappa och det känns extra spännande eftersom han aldrig har varit där! Det ska bli toppen att visa honom det land som fyra av hans barnbarn har sina ursprung ifrån och det land som jag älskat i hela 25 år!!

Lite blandade bilder från vår förra resa:

I den här rondellen var barnen med om en bilolycka första dagen…

Mina barn med ett kusinbarn på Sabar i Bakau

Kokosnötsöppnande på min favoritstrand i Gambia, Sanyang: Sanyang Beach/Paradise Beach

En fruktdrink att svalka sig med i värmen gör inte ont

Binta lär sig dansa Sabar på stranden och Mabou rider häst. Mycket glädje i en och samma bild…!

Näst sista dagen i Gunjur (landsbygden)

Snart är jag där igen… 🙂

En avskedsfest vi hade på Paradise Beach sista kvällen…

På promenad i Kololi

Mabou träffade en efterhängsen polare i Monkeypark

Jag och barnen på väg ut en kväll

Om vår resa bara blir 10% av så bra som min förra, så kommer jag att vara ruggigt nöjd!!

Hela min reseberättelse från min förra resa kan du läsa HÄR!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Me, Myself & I Min 40-årsdag


Den 22:a December var det min 40-årsdag! Min första plan var att fira den i Gambia, men av en massa olika skäl så blev det inte så. Sedan var min plan att inte fira den alls.

I fredags på jobbet meddelades jag dock att jag var bjuden med de två yngsta barnen av mina kollegor, vänner och de två äldsta barnen på en födelsedagsmiddag på okänd restaurang. Min pappa kom och uppvaktade mig på morgonen och mamma hade meddelat att hon inte kunde komma förrän på kvällen och käka lite tårta. Mina bröder skulle komma sent på kvällen efter sina jobb.

Bara en av mina kompisar skulle komma förbi på lite tårta, de andra kunde inte för att de höll på att planera julen för fullt.

I sista minuten ringde även Häxan och avbokade, då hon hade blivit jättesjuk med hög feber. (Vilket jag svalde direkt, eftersom hon gått och snorat i flera dagar). Nåja, min äldsta dotter Binta, sonen och de två andra tjejerna i Blackout (Vendela och Mathilde) skulle i alla fall ta mig till restaurangen där min ena vän och de andra två barnen (Jai och Isa) skulle vänta. PRECIS när vi parkerat bilen, så ringer en av mina kollegor mig och säger att hon blivit uppringd av hyresvärden till vårt kontor och att jag måste dit, då ingen annan med nyckel kan, och möta upp honom.

Jag slänger mig in i bilen och svär hela vägen, över att jag inte ens kan få äta min 40-årsmiddag. När vi kommer fram till kontoret är det helt nedsläckt, men dörren står på glänt. I efterhand kan jag tycka att jag här någonstans borde ha börjat misstänka något, men det gjorde jag verkligen inte. Kanske berodde det på att jag var så upprörd över att jag inte fick gå in och käka på restaurangen (jag var extremt hungrig, plus att jag rensat och storstädat sonens rum hela morgonen och tyckte det var hög tid att jag fick börja fira min 40årsdag vid det här laget.

Jag hann i alla fall notera att det var helt mörkt på kontoret, trots att dörren stod på glänt så jag hann tänka att det kanske var tjuvar som var där inne. Jag ställde mig framför barnen (Blackout och Mabou) och beordrade någon av dem att trycka fram 112 på mobilen så att de skulle kunna ringa upp snabbt om vi blev överfallna. När jag sedan öppnade dörren så var det fullt av folk där som skrek och sjöng. Jag blev helt chockad!! Jag tittade igen och såg att det var folk jag kände. Jag tittade igen och hann tänka ”men guuud är de också inblandade i tjuveriet”. Sedan ramlade polletten ner. I alla fall lite grann. Jag insåg att det var en överraskningsfest till mig. Och ÄNDÃ… kopplade jag inte riktigt. Jag såg att mamma var där: ”Men, du kunde ju inte komma förrän ikväll!” Jag såg Häxan: ”Men du ligger ju hemma i feber”.

Jag fattade utan att riktigt fatta!

Hela kvällen blev helt dunder, presenterna blev oförglömliga (fast hur oförglömliga kopplade jag inte RIKTIGT förrän nästa dag) och ja, nu har jag faktiskt firat min 40-årsdag. Och hittills har livet bara blivit bättre!

Tusen tack till alla nära och kära, nya och gamla kollegor, släktingar, vänner, barnen och deras vänner och alla andra som deltog, för en oförglömlig kväll!!

Andra som bloggat om min 40-årsdag:

Binta, Binta

Jainaba, Jainaba, Jainaba

Isatou

Häxan

ReBouND DanceCrew

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Happy Birthday 2 Me

Vad är det för dag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag, för det är Fatou ´s 40-årsdag 25-årsdag, hurra, hurra, hurra!

Ja, idag fyller jag år. Många är gratulationerna både IRL och på nätet. Det är överväldigande.

Vid tolvslaget den gångna natten stod jag i mitt sovrum och bäddade i nya sängkläder som jag var och handlade under dagen. Jag tycker att man ska få sova riktigt lyxigt natten till sin födelsedag! 🙂 Några sekunder över tolv kom Binta, Isatou och tre av Isatou ´s vänner inspringande i sovrummet, kastade sig över mig och kramade så vi ramlade ihop i en stor hög, då de ville vara ”först” med att gratulera mig.

Några timmar innan dess var jag med min pappa, Binta, Jai och Isatou och handlade julmat, de sista julklapparna och eftersom Jai och hennes pojkvän flyttade in i en ny lägenhet i går, så var vi och handlade en del på IKEA också.

Tjejerna for runt som yra höns. Isatou fick lite grejer också, eftersom vi planerar göra om i hennes rum under jullovet. Min pappa tittade trött på. Till slut satte han sig på en hög med mattor. Jag blev också trött på att yra omkring efter en stund och satte mig på matt-högen bredvid honom.

Pappa började berätta: Ja, Jai ska flytta precis innan jul… Det är precis i dagarna 40 år sedan jag och din mamma gjorde det också… Innan du föddes så bodde vi i ett ombyggt grishus. Det fanns en kamin och ett element. Det var så kallt så man fick klä på sig under täcket. Men farfar sa att vi inte kunde bo kvar i ett gammalt grishus när vi fick barn, så precis runt den här tiden var jag på möbelaffärer och handlade inför att du skulle komma och vi skulle flytta ut ur grishuset.

Binta: Va? Bodde ni i ett grishus? Bodde det grisar där också?

Pappa: Nej, jag sa ju att det var ombyggt. Det var en lägenhet, men väldigt kall. Toaletten ute på gården… Ja, det är 40 år sedan nu…

Jag har fått frågan om vad jag önskar mig flera gånger den senaste tiden. Och jag är väl inte bättre jag än att jag önskar mig både det ena och det andra av materiella ting. Men när jag satt vaken i natt och tjejerna levde rövare här hemma med sina kompisar och musik-dunk och allt vad det innebär, så tänkte jag:

Jag har ju faktiskt det jag önskar mig allra, allra mest: Fyra barn som jag noga valt till mina! 😉 Deras existens ger mig liv och glädje och får mig att älska livet. Föräldrar som jag inte skulle byta ut mot något i världen. Och som jag vet älskar mig förbehållslöst och för den JAG är!! Jag har vänner som jag valt att ha i mitt liv för att jag tycker så mycket om dem. Jag har tak över huvudet och ett jobb som är en ren fröjd att gå till var morgon! Vad mer kan man begära? Egentligen? Idag är min dag och just i dag väljer jag att känna mig som den lyckligaste och mest rika kvinna på jorden. Inte rik på guld och diamanter, men rik på det som faktiskt är viktigt och spelar roll i livet!

Tack alla som finns i mitt liv och för att ni är de personer ni är!

Ja, åren går! Jag ska i alla fall njuta av min dag…!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Veckans Radiokåseri: 40-årskris

Igår sändes ännu ett av mina kåserier i Radio Uppland. Det kan du lyssna på HÄR (Direktlänk) Tidigare kåserier av mig eller de andra kåsörerna på Radio Uppland, kan du finna HÄR! Den här gången handlar det om 40-årskris, då jag fyller 40 om drygt en månad…

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,