Helgen i Ord och Bilder

Den långa påskhelgen är inte till ända ännu, men det känns som om vi hunnit med en hel del redan trots att det inte är vardag än.

Redan i torsdags på väg till jobbet, sprang jag på en riktig liten påskkäring, på väg till blåkulla, eller nåt. Hon var dock den finaste påskkärring jag sett, utan både kvast och fräknar.

Senare under kvällen skulle Mabou tillsammans med Prinsessan och hennes storebror gå påskkärring. De fick dock endast i hop 2 godisar, då folk inte var hemma. De gjorde därför ett nytt försök på Långfredagen. The Witch stod för den fantastiska sminkningen och kläderna, för att inte tala om alla påskkort som de delade ut. Godispåsarna fylldes i rätt rask takt.

Påskliljor var en av få dekorationer jag hann förbereda påsken med…

På Skärtorsdagen kom Binta hem på besök och på Långfredagen kom även hennes kille. Vi käkade familjemiddag hela bunten, (och nu upptäckte jag att vi åt samma maträtt: kycklingfilé i gräddsås och hasselbackspotatis som förra året, även om vi var färre personer vid påskbordet då) förutom Jai som var bortbjuden till sin pojkväns släktingar. (Förra året var hon och Mabou de enda barnen vid middagsbordet).

Det blir så uppenbart när barnen inte längre bor hemma, att det blir så extra roligt och festligt när man väl träffar dem. Man hinner ju längta så mycket mellan gångarna.

På Påskaftonen (Lördag) gick jag, min mamma, Mabou och Prinsessan på långpromenad till 4H-gården och kikade på djuren:

Fåren var så oerhört tjocka, då de väntar små söta lamm. När man stod och kikade på fåren, så såg man på deras magar hur det rörde på sig och sparkades där inne i magarna. Häftigt!

Sedan gick vi och kollade på de små, nya killingarna. De var mjuka som sammet i pälsen…

Mabou ser lite fundersam ut, där han sitter.

Sen gick vi hem till min pappa en liten stund och Mabou och prinsessan hade fullt upp med att hitta kissen som min pappa vaktade åt brorsan. Sedan var vi iväg på en del andra roligheter för att avsluta eftermiddagen med att äta en fantastiskt god lammstek (hehe, vad grymt att käka lamm, när man nyss varit och kollat på höggravida fårtackor, men det var snuskigt gott i alla fall!) med hemgjord klyftpotatis, sås och sallad. När vi avslutat middagen kom Mabou på att han absolut skulle sova hos morfar.

Idag har alla åkt iväg. Mabou har åkt till Binta, jag tror de ska på roligheter de närmsta dagarna. Isa åkte och lämnade honom i Stockholm.

Själv funderar jag på hur jag mest ska kunna njuta av ensamheten de närmsta timmarna?

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Försöker publicera ett inlägg med WLW

Bild 018

Technorati-taggar: ,,

Idag har jag varit på 4H-gården med Mabou och en kär vän som jag trivs väldigt bra med. Vi har grillat och vi har kollat på djur (fast inte så många, eftersom jag var lite sen).

Jag skriver det här inlägget bara för att se hur det funkar att skriva inlägg i Windows Live Writer. So far, verkar det funka i alla fall, men sen lär det ta ett tag innan jag förstår alla funktioner!

VARMT TACK till alla bloggare som försökt hjälpa mig få igång detta. Särskilt tack till:

Karin

Lotta

Eva

och till sist men inte minst:

Mysan som hjälpte mig att få igång det hela!

(Alla dessa fem länkade bloggar i detta inlägg är riktigt bra bloggtips, dessutom!)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Häst, höst och kaniner

Trots regn och rusk, åkte jag med Mabou (7) till 4H-gården i närheten. Egentligen skulle jag ha åkt med min vän och hennes lilla son på sju månader. Hon avstod dock på grund av regnet. Det valet har man när man har en sju månader gammal bebis. Det valet har man INTE när man har en sjuårig pojke!

Jag gjorde ett tafatt försök att skjuta upp 4H-besöket till i morgon, men det fanns liksom inte på Mabou ´s världskarta…!

Det sägs att det inte finns några dåliga väder, bara dåliga kläder. Därför var jag också den enda föräldern på 4H som inte bar vattenavstötande eller regnkläder. Fyra barn till trots, finns det saker jag aldrig tycks lära mig…

Även om det var ruggigt och regnigt, så är naturen oerhört vacker den här årstiden. Det är som om hela Uppsala står i brand, av färgerna att döma.

På 4H träffade vi en massa olika djur. Bland annat dessa söta kaniner.

Mabou på hästryggen.

Mabou älskar i stort sett alla djur, men hästar är en riktig favorit!

När vi kom hem bestämde Jai (18) sig för att ta med Mabou på basketmatch, vilket ger mig några timmar för mig själv. (Isa är i Stockholm denna helg)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Dagen i bilder

Vi bestämde oss för att åka till 4H och kolla på lite djur, trots regnvädret

Jag och Kornelia

Tuppen gol så vi hörde den på långt avstånd, långt innan vi nådde 4H. Kanske var det hans sätt att välkomna oss?

Mabou på cykeln

Kornelia har fått syn på något hon gillar…

…nämligen hästarna…

En ponny

Eftersom det var så trist väder, drog vi ganska snart vidare till akvarie-hobby, dit vi skulle åka för att införskaffa lite nya fiskar

De fann sig snabbt tillrätta

Mabou köpte en regnbågshaj, mest för att den hette något med haj

Kornelia valde en prickig molly, som hon ska ha hos oss. Den heter Sötnos.

Alla blev glada och nöjda och akvariet har fått nytt liv igen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Dagen i bilder

Vädret har varit helt fantastiskt och Söndag är ju en njutardag och vilodag i Sverige. Jag, mamma, Jainaba och Mabou har varit på 4H-gården och tittat på djur, grillat, latat oss i gräset på picknickfiltar och fikat i det gröna.

Mabou dricker vatten

En get som förföljde oss…

Mabou matar hästen

En kille som solar i värmen

Lite tid för pussar. Jag och Jai

Mer pussar

En kanin

Blommande äppelträd

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Jag lär somna ovaggad…

Mabou, Korneliga och Kristopher (gammal bild)

Som jag nämnt i föregående inlägg så är jag ju barnvakt i helgen till två snälla, härliga barn, nämligen Kornelia och Kribban. Kornelia är min brorsdotter och Kribban är hennes storebror och på så vis min brors härliga bonusson. Jag hade bestämt att vi skulle hitta på något roligt idag för barnen. Efter att ha kommit på att vi typ varit och badat på Fyrishov eller varit på 4H-gården i stort sett varje gång vi velat göra något trevligt med barnen i Uppsala, så bestämde jag mig för att ta med barnen till Pelle Svanslös hus.

Men innan dess skulle vi gå på stan och köpa en present till min kompis som fyller år, eftersom vi skulle åka dit direkt efter Pelle Svanslös. Eftersom den kompisen är gravid, så bestämde jag mig för att köpa bl.a. lite bebissaker till henne. Kornelia blev lite nyfiken på vem bebisgrejerna var till och jag förklarade att min kompis ska få en bebis, så det var därför jag skulle köpa bebissaker till henne.

Sedan begav vi oss till Pelle Svanslös hus. Det är bara en liten promenad från stan till Pelle Svanslös hus. Man går förbi slottet och även Carolina Rediviva, sedan förbi botaniska trädgården och *vips* så är man framme.

Nog för att jag är fyrabarns mamma och nog för att tre av dem är födda relativt tätt (2 år och 2 månader mellan varje barn på mina tre döttrar) och nog för att dessa tre barn är sammanlagt MYCKET lugnare barn, än mina egna tre äldsta var i den åldern, men jag hade verkligen glömt bort att även en kort bit med flera barn är ganska krångligt och kan ta väldigt lång tid. Den ena kommer på att den ska kissa. De andra står snällt och väntar, tre meter hinner man gå, sedan kommer nästa på att den också måste kissa, sedan kommer en på att det är varmt med jacka, då måste typ alla ta av sig sina jackor eller koftor. När alla tagit av sig sina jackor/koftor, kommer någon på att det blev alldeles för kallt utan jacka. Sedan blir en trött i benen och vill sitta i vagnen och då kommer någon annan av barnen på att den också vill sitta i vagnen, trots att barnet slutat med vagn för flera år sedan. Då ska det barnet gå och gråta om hur ORÄTTVIIIIST det är, hela vägen upp för hela Carolina Rediviva. Kristopher som är 10 år, var det naturligtvis inga PROBLEM med, eftersom han är både stor och duktig, men just det där med att man ska hålla reda på vart de är, om alla är med, om de stannat, eller börjat gå åt ett annat håll, det känner man ju ansvar för när det gäller alla barn.

Jag beklagar verkligen inte att jag är barnvakt, för det är verkligen en ynnest att få rå om dessa två fantastiska barn en helg och jag har verkligen längtat efter och sett fram emot detta (så mycket att jag bytte min barnfria helg, för att inte behöva vänta en hel månad på att få vara barnvakt) men jag är förvånad och förundrad över att jag glömt, eller kanske till och med förträngt hur det var att ha hand om och dra iväg med flera mindre barn själv på små äventyr. Hur till och med bussresan kan bli ett spännande äventyr som man inte har en aning om hur det slutar…

Nåja, på Pelle Svanslös hade vi riktigt roligt. Barnen lekte som bara den. Kornelia var först livrädd för Maja Gräddnos. Hon vägrade till och med att gå in i samma rum som Maja befann sig. Mabou gick till Maja och klädde ut sig och blev målad till katt. När Kornelia till slut insåg att det bara var Maja Gräddnos som man kunde bli målad av, så såg hon till att övervinna sin rädsla och bli vän med Maja.

Till slut kämpade vi oss iväg till min kompis. Samma procedur som när vi gick till Pelle Svanslös. När vi passerade slottsbacken så kom alla barnen på att de skulle kissa, men naturligtvis inte samtidigt…

Till slut kom vi hem till min kompis i alla fall. Kornelia frågade direkt efter bebisen. Min kompis berättade att den låg i hennes mage och inte kommit ut än. Vi åt tårta som var hysteriskt god (NEJ, jag tänker INTE avslöja hur många bitar jag tog…) och efter kanske en kvart så gick Kornelia fram till min kompis igen och sa:

”Har inte bebisen kommit ut än?”

Bebisen ska förövrigt troligen komma i Mars och så länge tänkte jag inte stanna hos min kompis och vänta…

Bara tanken på att börja ta mig hemåt (på andra sidan stan, med bussbyte i stan) så sent på kvällen med alla barn och behöva passera ett ställe att inhandla middag på, gjorde mig knäsvag. Men tur som vi hade så fick vi skjuts av min kompis pappa, både förbi en affär och hela vägen hem. Det finns tillfällen när jag skulle vilja kasta mig in i folks famn och krama så armarna blev lama…

Vi har haft en fantastisk dag idag, men sanningen att säga så är jag så slut att jag skulle kunna lägga mig direkt på vardagsrumsgolvet och somna ovaggad…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,