Akta er för vita eller muslimska män

Det varnas mycket och ofta för muslimska män. Särskilt från folk med rasistiska, främlingsfientliga eller antiislamistiska åsikter. Dessa personer syns och hörs väldigt ofta, särskilt på nätet och de är ofta väldigt högljudda också.

För att sanktionera sina åsikter använder man sig ofta av argument som:

* 9/11-dådet

* Stockholmsbombaren i Stockholm 2010

Det är fakta som inte är motsagd. Men sedan har vi en massa andra typer av dåd från den ”andra sidan”. Det vill säga vita män med rasistiska åsikter som gett sig på människor med vad man trott varit folk med invandrarbakgrund, eller människor med skilda politiska åsikter. Där har vi några exempel:

* Lasermannen

* Peter Mangs

* Breivik

* Winsconsin-skytten

Ingenstans varnas man dock för ”vita män”. Om man slår ihop dessa vansinnesdåd så borde man egentligen gå ut och varna för ”alla män”. ”Ut med alla män, för de begår fler brott än kvinnor”, hör vi aldrig.

Naturligtvis är det helt rätt. De alla flesta muslimer skulle aldrig drömma om att mörda människor. De allra flesta vita män skulle aldrig drömma om att mörda människor och framför allt: de allra flesta MÄN skulle aldrig drömma om att mörda människor och därför vore det inte rätt att varna för alla män. Eller vita män och därför är det inte rätt att varna för muslimer heller.

Men det finns likheter mellan ovan nämnda exempel. Det finns punkter som gör att man skulle kunna gå ut med en allmän varning och det är: Akta er för personer med tendenser till extremism.

Akta er för människor med tendenser till extremism. Akta er för människor som är gränslösa nog, för att tro att de har rätt att ta andra människors liv på grund av sin övertygelse! Akta er för människor som tror på konspirationsteorier typ: ”muslimer vill överta världen och de tänker börja med ditt land” eller ”akta er för de otrogna, de vill ta död på alla muslimer” etc. Akta er för de som verkligen tror att världen skulle bli en bättre plats utan invandrare/muslimer/vita/europeér/kvinnor/män/mångkultur/eller-vem-du-vill! När tankar och visioner övergår till extrema tankar på att utrota människor, att ta andra människors liv, då är man verkligt farlig för sina medmänniskor. Oavsett ursprung, politisk eller religiös övertygelse.

Världen är en. Vi behöver varandra. Vi behöver mångfald och vi behöver olika personligheter. Det enda vi inte behöver är människor som anser sig övermäktiga alla andra och som anser sig ha rätt att ta andra människors liv för att de inte ser ut som de eller tror på samma sak. De är de verkliga varningssignalerna som vi måste akta oss för! Vi ska förstås inte utrota dem, men vi ska akta oss noga för att ta tillvara på deras åsikter och galna tankar.

Låt oss andra fortsätta värna om våra medmänniskor och sprida kärlek och fakta i stället för hat och nidbilder!  Vi är tack och lov så många, många fler!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Film, film, film…

Det har blivit en hel del filmer för mig under dessa helgdagar. I grunden är jag väldigt förtjust i film, men mitt dataintresse är större och därför har jag lagt mycket filmtittande åt sidan sedan jag skaffade min första dator, vilket inte är allt för många år sedan. (Typ sex år sedan, i samma veva som jag började blogga.)

Men nu har jag hunnit se en hel del filmer. Först var det jag och min mamma som var och såg bion Svinalängorna, som jag nämnde i ett inlägg. Filmen var riktigt, riktigt bra!!

Jag väljer att inte recensera filmerna jag har sett, utan låter trailers från filmerna tala sitt språk. Däremot så väljer jag att betygsätta dessa filmer, då jag tycker mycket om de flesta av dem. Denna film, Svinalängorna är jag mest tveksam till hur jag ska betygsätta. Jag pendlar mellan en svag femma och en stark fyra:

När det gäller filmen utifrån samhällsproblematik så får den en femma helt klart och även när det gäller ämnet i sig. Däremot så blev jag lite besviken av att den andra brodern från boken, inte alls gestaltades, då jag tycker hans person är mycket viktig och intressant i sammanhanget och det är också avsaknaden av den skildringen som drar ner mitt betyg något. Men filmen är oerhört sevärd och jag tycker att alla verkligen borde se den!!

Den andra filmen jag såg var Australia, som jag även skrev om HÄR! Filmen var spännande och finstämd på samma gång, samtidigt som den gav vissa historiska kunskaper och jag blev väldigt förtjust i denna film. De helt fantastiska naturbilderna gör att betyget för denna film blir extra högt, även om jag även tyckte om historien i sig. Denna får betyget fyra av fem:

Den tredje filmen jag såg var Walk the Line som handlar om musikern Johnny Cash och hans liv och kärlek till June Carter. Om man är väldigt förtjust i Johnny Cash så kan jag förstå att man tycker om den här filmen, men sanningen att säga så var det inte riktigt min typ av film. Man fick se hans svårigheter med missbruk och olycklig kärlek, men den gav liksom varken hopp eller något kraftfyllt. Jag tyckte inte heller att den gav mig några djupare insikter. Jag får en känsla av att Johnny Cash var en större personlighet än man lyckas lyfta fram i filmen. Filmen får bara två av fem möjliga i betyg:

Därefter såg jag filmen My name is Khan! Det var min dotter Isatou som tipsade mig om den och jag ska erkänna att mina förväntningar inte var särskilt stora då hon och jag sällan har samma smak när det gäller film. Men där tog jag verkligen fel!! Filmen var helt jäkla fantastisk!! Filmen får utan minsta tvekan en femma i betyg och det är en stark femma, det vill jag lova!! Filmen berörde mig mycket djupt och är både känslosam och finstämd på många vis, särskilt när den belyser Aspergers Syndrom på ett fint sätt. Khan ´s barndom i Indien skildras på ett fantastiskt sätt. Sedan är det kärlek och lycka för Khan och en helt fantastisk humor mitt i allt och slutligen visar filmen vilken katastrof 9/11 var för många muslimer och för deras närstående i USA när tvillingtornen rasade efter att ha blivit kraschade av planen. Filmen är en samtidsskildring med flera aspekter på problematik som är verklig på många ställen i vårt samhälle och belyser särskilt att ”annorlunda” inte är detsamma som ”negativ” eller ”dålig”. SE den här filmen!! Alltså en stark FEMMA av fem möjliga i betyg:

Kanske kan betygen verka höga, men jag känner verkligen att jag haft tur med de filmer jag sett de senaste veckorna och kanske är det mycket för att det är närstående som tipsat mig om dessa filmer som gör att de blev en sådan fullträff för mig? Men om du vill se film så vill jag verkligen lyfta fram den första och sista filmen mest, för de är verkligen sevärda!! Har du en film du vill tipsa om? Kommentera gärna!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

11:e September 2008

Idag är det den 11:e September. Idag är det sju år sedan attackerna mot World Trade Center skedde. Det är idag också fem år sedan Anna Lindh mördades. Stora händelser som skakat många, många människor på samma gång, det är också det som gör händelserna specifika.

Igår var det den Suicidpreventiva dagen. I går kväll såg jag Uppdrag Granskning på TV. Det handlade om självmord. Jag blir lika berörd varje gång jag hör att trafikolyckor orsakar cirka 500 dödsoffer varje år, medan självmord orsakar cirka 1500. Jag anser att självmord får alldeles för lite upmärksamhet i media och över huvud taget i vårt samhälle. 1500 döda varje år är en hiskelig mängd, anser jag. Då ska man också komma ihåg att de flesta självmordsförsök ”misslyckas” d.v.s. man lyckas inte genomföra dem.

Oavsett ålder och situation så tycker jag det är fruktansvärt med självmord, än värre tycker jag att det är när unga personer väljer att ta sitt liv. jag har bloggat om detta fenomen många gånger nu, eftersom det är något som berör mig väldigt starkt. Inte minst för att jag under en viss tid i mitt liv ( i tonåren) mådde väldigt dåligt själv och försökte begå självmord. Idag skulle jag aldrig ens komma på tanken att försöka! Det är inget jag ser som en utväg över huvudtaget, även i perioder när jag kanske inte mår helt bra. Lite är det så att livet lärt mig att vi har med- och motgångar, men det är också så att jag idag trivs för bra i mitt liv, för att vilja avsluta det!

Varför självmord berör mig väldigt mycket än idag är för att jag tycker det är en sådan stor tragedi när ungdomar väljer att ta sitt liv, för det känns så bortkastat! Jag är ju själv ett levande(!) bevis för att hur dåligt man än mår och hur illa man än har farit i sitt liv och hur mycket man än önskar att avsluta sitt liv, så kan man ändra sig om man inte lyckas genomföra ett självmord! Man kan finna verklig levnadsglädje, lycka och en förmåga att känna tacksamhet även för små, små detaljer som kan tyckas obetydliga. I det stora hela tror jag att det är just dessa små, små detaljer av glädje och lycka som gör livet värt att leva!

Oavsett så är jag väldigt berörd av föräldrar som mist ett barn. Jag kan verkligen inte föreställa mig en större sorg, en större tragedi, än den att mista sitt barn, oavsett hur. Men att mista sitt barn genom självmord är något som skulle vara den fullständiga katastrofen.

Inte minst genom att följa Ludmilla ´s blogg och även efter att ha träffat henne så har det blivit än mer verkligt för mig för hur förödande det skulle vara och hur meningslöst det skulle kännas att förlora sitt barn på det viset.

Som förälder till tonåringar tycker jag att denna fråga är oerhört viktig. Den är inte lätt att prata om, för det som är svårt för en själv, är alltid svårt att prata med sina ungdomar om. Man får gärna en känsla av att ”inte väcka den björn som sover”, men jag tror att just denna fråga är oerhört viktig att prata om! Både i hemmet och att uppmärksamma problemet i skola, media och på i stort sett alla ställen där ungdomar samlas.

Jag tror de flesta tonåringar någon gång har funderat på självmord. Många har gått till att göra ett självmordsförsök och några har faktiskt lyckats. Därför tror jag att det är viktigt att prata om sorg med våra ungdomar. Det är viktigt att man inser att en stor sorg inte per automatik gör att livet inte längre är värt att leva. Det finns säkert lika många skäl att begå självmord, som det finns människor som begår dem.

Det viktiga är att lyfta fram det ljusa, att försöka plocka fram allt positivt, så det täcker en del av mörkret. Det är det där mörka, svarta som skrämmer oss och det är också det som jag tror drar självmordsbenägna bort, bort från oss och det som faktiskt gör våra liv värda att leva.

Idag. Just idag önskar jag att vi alla tänker efter en liten extra stund på de personer i våra liv, som är extra viktiga för oss. Ägna en tanke på de människor som förolyckats i katastrofer. Större katastrofer som drabbat många människor på en och samma gång, eller mer personliga katastrofer som skett i just din familj eller bekantskapskrets, eller helt enkelt på en okänd person vars öde berört dig på ett djupare plan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,