Mer om kvinnor

Hur mycket kan du egentligen om jämställdheten mellan kvinnor och män i världen? Action Aid har ett test du kan göra HÄR! Testa dina kunskaper så märker du snabbt om du borde lära dig mer!

Du kan också ”gilla” Action Aid´s sida på Facebook HÄR!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Julkalender Lucka 1

Det här är Françoise Kayiti. Hon är 45 år och bor i staden Goma i östra Kongo.

1997 gick Françoises man gick bort i AIDS-relaterad sjukdom. Efter hans död ville Françoise bara vara ifred och undvek kontakt med andra människor.

– Jag ville inte tro på att min man hade dött av AIDS. Jag föredrog att tänka att han blivit förgiftad. Flera månader senare berättade en läkare för mig att jag också är sjuk. Jag fick reda på det sent, eftersom jag levt i förnekelse så länge, berättar hon.

Françoise bestämde sig för att kämpa mot ignoransen kring HIV och AIDS. I dag sitter hon i ledningen för tre organisationer. Genom sitt arbete vill hon få människor som lever med HIV och AIDS att träda fram.

En av organisationerna är AIDS Union for life, som får stöd av ActionAid. Organisationen hjälper kvinnor så att de kan bestämma över sitt eget liv. De får möjlighet att arbeta på ett skrädderi, får rådgivning och tillgång till sjukvård. På så sätt kan de försörja sig själva och får råd från vårdpersonal när det behöver.

Françoise anses vara en av de mest aktiva kvinnorna i arbetet mot HIV och AIDS i hela Kongo. Med ActionAids stöd, och tack vare hennes eget mod, har hon skapat hopp och värdighet för tusentals HIV-positiva kvinnor.

Om du vill stödja Action Aid, så kolla in vilka julklappar du kan ge bort HÄR! Om du vill veta mer om Action Aid´s arbete mot AIDS och HIV, så kan du läsa om det HÄR!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Kvinnonätverk

Action Aid har just nu en kampanj, som jag valt att delta i. Kampanjen bygger på att hjälpa utsatta flickor och kvinnor i världen! Läs denna berättelse och fundera en stund på vad du vill och vad du har möjlighet att bidra med:

Hej,

Jag heter Bernadette och bor i Malawi. För ett par år sedan dog min pappa och min mamma hittade en annan man som hon gifte om sig med. Då  började mina problem.

Till en början fungerade det bra i den nya familjen. Men efter ett par år tog min styvpappa med mig till sin hemby för att hälsa på hans mamma som var sjuk. Och sedan bestämde han sig för att inte återvända hem till mamma. Istället ville han gifta sig med mig.

Jag ville inte, men tvingades att stanna. Dessutom blev jag med barn. När vår son var ett år lyckades jag skicka ett brev till min bror och berätta vad som hänt. Han kom och hjälpte mig därifrån, hem till min mamma.

När jag kom tillbaka fick jag stöd av kvinnonätverket Salima som stöds av ActionAid. De har hjälpt mig så  att jag kan fortsätta min utbildning. Jag vill bli sjuksköterska och nu är det möjligt igen.

Även min mamma har fått stöd av Salima. Hon odlar majs och bomull men i år har skörden varit ovanligt liten. Samtidigt har min minsta bror varit väldigt sjuk och mamma har tillbringat mycket tid på sjukhuset med honom.

Just nu har vi inte råd att skicka mina sju yngsta syskon till skolan och bara min äldsta bror har en utbildning.

Den enda hjälp mamma får kommer från kvinnonätverket. De stöttar henne och visar hur hon kan hitta andra sätt att försörja sig.

Salimas och ActionAids stöd har varit avgörande för min familj.

Bernadette

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Skolstart. För vissa…

Mabou ska börja skolan på Tisdag

I morgon börjar min son i första klass. Jag har alltid fyllts av en särskild känsla av stolthet och glädje när mina barn har börjat i första klass. Det är en slags tröskel man kommit över och de där småbarnsåren är till ända.

Även för barnen själv brukar det vara lite extra spännande när de ska börja i första klass. Då börjar allvaret. De känner sig lite större helt plötsligt.

Isatou på skolbalen i våras

Min yngsta dotter Isatou (16) börjar nu även i första ring på gymnasiet. Det känns också speciellt. Hon var ju min ”minsting” i väldigt många år, innan Mabou föddes. Nu har hon gått ut nian och ska alltså börja i gymnasiet. Det känns lite nervpirrande i sig. Gymnasiet känns mycket mer på allvar. Då är det slut på grundskolan och allt hänger liksom på dem själva.

Samtidigt är jag och ni som läser min blogg, mycket lyckligt lottade. Vi kan skicka våra barn till skolan. I Gambia har jag många gånger träffat familjer som inte kan det. Man har ibland inte råd att betala skolavgifter, ibland inte skolmaterial som pennor och böcker och ibland har man helt enkelt inga pengar att köpa en skoluniform för. I många länder innebär det att man då inte kan skicka barnen till skolan.

Springande barn i Gambia

Jag har en familjemedlem som tog till sig ett fadderbarn i just Gambia. Hon hade inte fått gå i skolan, trots att hon var i den åldern då hon borde ha gjort det. Dock började min familjemedlem att betala hennes skolavgift direkt till skolan varje termin och sedan skickade hon pengar till skoluniform och skolmaterial. När hon gick ut grundskolan i Gambia hade hon så höga betyg att hon fick ett stipendium och skickades till England för att kunna plugga vidare. Idag läser hon på Universitet i London och hennes liv blev faktiskt något helt annat än vad det troligen blivit utan den här ekonomiska hjälpen och i det långa loppet så blir detta även hjälp till självhjälp, då det är brukligt att familjemedlemmar med inkomst försörjer sina föräldrar, syskon och ofta även övriga släktingar.

Jag hör ibland här i Sverige, folk som säger: ”Men varför ska VI i Sverige hjälpa alla människor i världen? Vi kan väl inte göra allt…”

Jag blir lite förbannad och även förvånad när jag hör såna uttalanden, eftersom det inte är sant!! I fattigare länder är det ännu vanligare att man hjälper varandra än vad vi gör här. Till exempel i Gambia (som jag har lättast att jämföra med, eftersom jag känner till det landet bättre än jag känner till många andra länder.) om en person har en inkomst, så börjar man ofta varje morgon med att dels lägga en summa pengar i fickan som man planerar att ge bort till just människor som har det sämre än en själv, under dagen. Låt säga att man lägger 10 mynt i fickan och kanske någon sedel, sedan delar man ut dessa mynt till olika personer man träffar under dagen, som av olika skäl är i större behov av dessa mynt än man själv är.

I Gambia är det också vanligt att de med lite bättre ekonomi (och då pratar jag fortfarande inte om rika människor) går till moskén varje fredag morgon och överlämnar bröd och annat matnyttigt, som sedan delas ut till fattiga personer, ungefär som kyrkan gör här i Sverige, fast där är det andra människor som står för bidraget.

Jag har ett exempel på detta: En av barnens släktingar (som nu är bortgången R.I.P.) ansågs ha det relativt bra ställt. Nu menar jag inte med våra mått mätta, för den här personen hade varken kök eller toalett, men han hade en del inkomster av sin företagsamhet. Han betalade skolgången för både sina egna barn och de flesta barnen som bodde på samma gata.

Varje morgon gick han ut på gatan och såg att barnen kom iväg till skolan. När något barn inte skyndade iväg, så förstod han att de inte hade pengar att ta sig till skolan, så då gick han och lämnade en respeng så de skulle kunna ta sig till och från skolan.

Det blev naturligtvis en ansenlig summa till slut, men mannen valde att fortsätta se till att alla dessa barn kom iväg till skolan, i stället för att själv bygga bekvämligheter eller slösa pengarna på sig själv.

Vad mannen vann på det hela, förutom den goda gärningen i sig?

Jo, när alla dessa barn växer upp, utbildade och bildade, med ett yrke att kunna försörja sig på eller möjlighet att etablera sig i ett land med mer möjligheter inom studier och arbete, så glömde naturligtvis ingen bort den här mannen. Dels hade han sin egen ålderdom tryggad, då de vuxna skolbarnen alltid försåg mannen med pengar och sitt stöd på olika sätt. Den här mannen kom aldrig att bli fattig. I tillägg gjorde ju dessa nya ekonomiska tillgångar, att han fick pengar av de vuxna skolbarnen, även att han kunde fortsätta stötta nästa och nästa och nästa generation skolbarn på hans gata…

Jag tycker denna mans handlingar är ett perfekt exempel på hur man faktiskt kan bli rikare av att ge…

Om du har några kronor att avvara, så finns det många ställen som arbetar just för att du ska kunna bidra till andra barns möjligheter att få gå i skolan.

Action Aid, är en av dem!

Action Aid har ett Haiti-projekt som handlar just om skolgång för fattiga barn. Läs gärna mer om det!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Internationella Kvinnodagen


Gör som Anna Book – bli en GIRLFRIEND tillsammans med ActionAid from ActionAid Sweden on Vimeo.


Gör som Renée Nyberg – bli en GIRLFRIEND tillsammans med ActionAid from ActionAid Sweden on Vimeo.


Gör som Pernilla Wahlgren – bli en GIRLFRIEND tillsammans med ActionAid from ActionAid Sweden on Vimeo.

Action Aids budskap är solklart på Internationella Kvinnodagen: Bli en Girlfriend! Det innebär alltså att du för bara 50 kronor i månaden är med och bidrar till hjälp för en fattig kvinna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,