Är fortfarande i chocktillstånd efter gårdagskvällens fasansfulla upptäckt! Vaddå, måste jag bli vuxen nu? Måste jag välja utbildning och yrke? Måste jag vädra sängkläderna innan jag bäddar? (Måste jag bädda?)
Måste jag bjuda på hembakat när jag får gäster? Släcka lamporna när jag lämnar ett rum? Bre mackor åt ungarna till frukost? Sluta plocka ögonbrynen?
NEJ, NEJ, NEJ! Jag protesterar! Gråhårig kanske jag överlever, men jag tänker inte överdriva det här! Jag tänker fortsätta vara en morsa med barnasinnet kvar… Gråhårig eller ej.
Jag trodde alltid att jag skulle glädjas över ålderstecken. Då jag anser att mitt liv blivit bättre för varje år som gått. (Tankar på Tonårstiden ger mig nästan ångestattacker.)
Men jag trodde inte den skulle komma och överfalla mig på detta brutala, hänsynslösa sätt…
Jag är mellanblond, utan gråa hår. Amen.
Läs även andra bloggares åsikter om gråhårig, chocktillstånd, ålderstecken,