Att ta sig en sup eller två med ungarna…

olburk-i-naturen1”Förbjud föräldrar att dricka inför sina barn” säger professor i straffrätt: Madeleine Leijonhufvud. Först börjar jag skratta. Jadu, Sverige och alla dess ”förbud”.

Alkoholism är klassat som en sjukdom och det är svårt att straffa bort en sjukdom. Samtidigt är det också ett faktum att väldigt många barn far illa av alkoholberoende föräldrar. Vart femte barn i Sverige beräknas leva med en eller två missbrukande föräldrar. Det är många barn det. Det finns alltså offer i beroendets fotspår. Om det finns offer borde det rimligen även finnas gärningsmän (och kvinnor).

Även om jag själv är nykterist (delvis av den anledningen att jag inte vill att mina barn ska växa upp med berusade vuxna), så tror jag inget barn far illa av att föräldrarna dricker ett glas vin till maten eller två, men det är ju inte dessa barn det handlar om heller. Det handlar om de barn vars föräldrar inte stannar vid ett eller två glas. Det handlar om de barn vars föräldrar inte klarar av att dricka med måtta. Det handlar om alla de barn som mår dåligt och inte får tillräcklig omsorg för att deras föräldrar är berusade.

Jag tror att de flesta av oss har sprungit förbi eller suttit och käkat en pizza på en kvarterskrog där barnen sprungit runt medan föräldrarna sitter och fyllnar till. Jag tror att de flesta av oss sett just dessa föräldrar inte bara en gång utan allt för ofta, i samma tillstånd. Jag tror att de flesta av oss vuxna berörts illa av det vi sett.

Barn som växer upp med missbruk far alltid illa. Antingen som medberoende, kanske själv tar efter dåliga alkoholvanor eller kanske känner sig försummade, eller möjligen får värre men för livet. Inget barn tycker om att se sin förälder berusad. Inget barn känner sig glad och trygg och kan ta tillvara på barndomen när en eller båda föräldrarna är fulla.

Min son växer upp med två nykterister till föräldrar, det gör att han har en lite sned bild åt andra hållet. Han tycker det blir väldigt obehagligt att sova borta, när vuxna varit berusade där han sovit. Han blir också väldigt orolig om vi är på en familjetillställning och någon blir berusad där. Det gör förstås att han blir extra känslig, då han inte är van att vuxna kan ta några glas utan att det blir ”farligt” om de tappar lite av kontrollen.

Alkoholism kan se ut på många sätt. Det finns de som dricker hejdlöst framför sina barn och inte hymlar med sitt drickande. Sedan finns det de som endast dricker i hemmets ”trygga” vrå, borta från nyfikna och kritiska ögon, men ändå öppet framför barnen och så finns det de som smyger inför alla, inklusive sina barn. Oavsett vilket dryckesbeteende man har, så tror jag att barn far illa av det. Missbruk för med sig lögner, osanningar, halvsanningar, dolda agendor och ”hysch-hysch”, vilket leder till osunt smygande och hemlighetsmakeri.

Samtidigt sker de allra flesta våldsbrott under någon form av påverkan av alkohol eller droger.

Leijonhufvud menar:

”Leijonhufvud föreslår att vårdnadsfylla ska jämställas med ringa misshandel, vilket ger böter eller fängelse i högst sex månader.Hon jämställer den efterfrågade lagen med förbjudet mot barnaga.

– Övervakningen ska ske på samma sätt som när barn misshandlas, då grannar eller vänner slår larm. Lagen är till för att vi ska låta bli att göra något som är förbjudet. Man måste lägga lite tyngd bakom den här frågan, säger hon.”

Vidare:

”Idén är inte att ”ta blodprov på människor på Midsommarafton”, säger Leijonhufvud men svävar på målet när det kommer till om det, som vid rattfylleri, ska införas en promillehalt för vårdnadsfylla.

– Det handlar om att hålla sig tillräckligt nykter för att kunna ta hand om sina barn, säger hon.”

Jag tänker att det kan bli tokigt om man bara straffar, men kanske skulle en sådan lag kunna fungera om man till exempel för in krav på behandling som straff? Ja, jag är inte så klar själv med om jag tycker det här förslaget är så bra, men jag kan helt klart se fördelar och även nackdelar med det. Enligt den frågeställning som Aftonbladet ställer i samband med artikeln röstar drygt 78 % av läsarna mot förslaget och drygt 21 % röstar för.

alkohol med barn

Är det svårt att inte bli full när man är med barnen om man nu inte har alkoholproblem? Känns det som en extrem lag för att vi inte är vana vid den, eller för att vi tycker det är okej med berusade föräldrar som tar hand om barnen?

Vad tycker du? Och varför tycker du det? Vad ser du som faran i en sån lag och vad ser du som skulle kunna bli en vinst?

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

 

Sverige och nubben

Igår skrev jag att jag var och firade midsommar, vilket jag normalt inte är så bra på. Midsommar är helt enkelt inte min högtid. Kanske har det att göra med att jag varken är förtjust i landsbygden, sill eller nubbe, men faktum är att midsommar inte är något jag brukar ha lust att fira. Eller jo, fira gör jag oftast, fast helt utan de ”vanliga” traditionerna. Nu gjorde jag ett undantag både i år och i fjol och hade det riktigt trevligt. Ja, jag missade majstången och små grodorna, men jag hade det mesta andra med i alla fall.

Vi grillade, åt jordgubbstårta, smörstekta snittar med skagenröra och de andra fick i sig en och annan sill. Det här med alkohol är en annan del som gör att jag är lite misstänksam och avogt inställd till midsommar. Jag är inte principiellt emot alkohol, även om jag valt att inte dricka den själv, men just till högtider så känns alkoholen så central för så många och det går inte riktigt ihop för mig med barn och andra trevligheter. Jag kunde konstatera att vi hade ett väldigt trevligt midsommarfirande igår utan en droppe alkohol och det glädjer mig.

Naturligtvis är jag medveten om att de flesta som dricker alkohol kan hantera det och att de dricker av sociala skäl och inte nödvändigtvis för att bli berusade. Samtidigt som vi alla är väl medvetna om att allt för många ändå blir fulla på midsommar, allt för många inte kan hantera alkoholen alls, utan dricker för mycket och uppför sig illa. Framför sina eller andras barn. Jag har inget principiellt emot alkohol när den dricks med måtta, av personer som kan hantera den, men i sanningens namn så känner jag mig tryggare när jag slipper ha druckna människor i min direkta närhet.

Jag sitter och läser nyheterna i diverse tidningar och ser att en massa sorgliga familjetragedier inträffat och ser att de grundar sig i alkoholintag och vad vi brukar kalla ”dåligt ölsinne”. Det tycker jag är sorgligt. Jag tänker på alla de barn vars midsommar blev en bedrövelse och alla familjetragedier som kunde ha undgåtts genom att helt enkelt bara strunta i de där nubbarna, ölen, cidern eller vad-de-nu-valt-att-dricka! Vissa av våra traditioner i det här landet skulle vi antagligen må bättre av att hoppa över. Det är kanske radikala tankar och kanske kommer de upp just för att jag inte dricker själv? Samtidigt tänker jag: varför måste man dricka alkohol i sådana mängder och med barn som bara vill äta jordgubbstårta och hoppa små grodorna, om alkoholen ändå inte är så viktig för en? Och sedan tänker jag också att OM nu alkoholen är så viktig för en person, då kanske det är skäl nog att anta att det är ett problem?

Sen tänker jag så här: om det finns en särskild väg som är väldigt olycksdrabbad just på midsommaraftonen. Typ var 20:e familj som passerar i sina bilar, är med om hemska olyckor och i typ var 10:e bil som passerar får en del skador på både bilen och familjemedlemmarna och man vet att det finns en annan väg som tar en dit man ska. Den vägen är lite tristare, för man åker inte förbi den vackra sjön och det är en stor skog man måste passera, med väldigt enformiga granar som står längs vägen, men då kanske man faktiskt väljer den där trista vägen ändå? Den händer det sällan olyckor på och det är en lugn väg, så man kanske då väljer att köra den trots att det är lite tristare att åka på den?

Även om det långt ifrån blir problem i alla familjer där man dricker alkohol under midsommar, så har jag ändå en känsla av att de fall där en större grupp människor firar högtiden tillsammans, i många fall blir det någon osämja eller någon som blir lite för berusad eller någon som börjar bråka. Långt ifrån alla barn växer upp i hem där alkoholen är ett problem, men de allra flesta barn tror jag blir illa till mods när det finns vuxna som druckit en del och börjar uppföra sig på ett annat sätt än de är vana vid.

Jag känner att min egen alkoholacceptans minskat då jag erfarit både i arbete och privat hur alkoholen ställer till med ohyggliga tragedier såsom dåligt uppförande, bråk i onödan inte helt sällan på grund av missförstånd, misshandel, andra våldsbrott och det trista oron hos många barn, när någon i sällskapet blir uppsluppen/pratsam/tramsig/aggresiv etc. efter några glas…

Alkohol är en stor del av våra traditionella firanden i Sverige, men tyvärr kan jag inte riktigt se hur den fyller en positiv funktion. Kan man ha roligt och fira midsommar i Sverige utan nubben?

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Langa sprit

Det är snart Valborg. Det innebär att det firas stort i Uppsala som är en studentstad, men runt om i hela landet kommer det att firas på måndag. Det betyder också många ungdomar på gatorna, mycket alkohol och en himla massa obehagliga händelser för en massa unga personer i min hemstad och runt om i Sverige! .

De som langar mest till ungdomar är föräldrar. Jag blir inte alls förvånad över det. Jag vet inte hur många gånger sedan min egen tonårstid jag hört föräldrars försvar för att de gör det. De vanligaste är:

  • Då vet jag hur mycket de dricker
  • Då vet jag att det inte är dålig sprit
  • De får tag på sprit i alla fall
  • För att mitt barn kan hantera alkohol

Inget av dessa argument håller för mig! Jag tycker det är intressant hur man som vuxen försöker rättfärdiga sitt eget handlande som man ändå någonstans måste ha fått med sig att det inte är okej. I de flesta sammanhang tycker jag annars att föräldrar generellt försöker lära sina barn rätt och fel. De försöker föregå med gott exempel och håller sig inom lagens ramar. Men just det här med att langa alkohol till sina barn, verkar vara ett undantag. 

Mina egna föräldrar har aldrig köpt ut en droppe alkohol till någon av mig eller mina bröder, vad jag vet, däremot hade jag i ungdomen många vänner vars föräldrar köpte ut åt dem/oss. Som mamma idag tycker jag det är skamligt att man inte bara väljer att köpa ut åt sin egen tonåring, utan också till deras kompisar. Om man nu väljer en så korkad lösning för sitt eget barn, så varför tar man sig friheten att göra de valen även för någon annans barn?

Jag vet att det finns massor av folk i stugorna som köper ut till sina tonåringar, så jag räknar med att det är många som INTE håller med mig i detta inlägg och det är okej, men i så fall skulle jag önska att ni också ger mig en bra förklaring till varför ni gör det. Hittar ni stöd i någon studie/undersökning/test att era barn inte löper större risk att få alkoholproblem eller att de lär sig hantera alkohol bättre om ni köper ut? I så fall i vilken?

I alla vetenskapliga studier jag har tagit del av i detta ämne, så har man kommit fram till att ungdomar som börjar dricka alkohol tidigt, löper större risk att få alkoholproblem.

Varför jag skriver att ovanstående argument för att köpa ut till sina barn, inte håller för mig, är följande:

Då vet jag hur mycket de dricker. Jag tycker det är struntprat. När mina kamrater fick alkohol utköpt av sina föräldrar, så drack de först upp det. Ibland hemma (en del föräldrar krävde det) och andra fick ta med det ut. Då delade vi på det, eller personen drack upp det själv och sedan drack vi av det som någon annan hade köpt ut. Det vill säga att oftast använde vi den av föräldern utköpta alkoholen till att ”förfesta” och sedan drack vi vad någon annan lyckats få tag på, eller som man gemensamt ”skramlat” till för att ha tillsammans. Inte alltid, men ganska ofta så innebar detta att de vars föräldrar köpt ut alkohol också var de som blev mest berusade. Lite då och då får jag höra från föräldrar som försvarar att de köper ut till sina barn med att ”jag köper ändå så lite, bara några öl/cider”. Hur mycket man köper ut, tror jag som sagt inte styr alls hur mycket personen i fråga faktiskt dricker. Dessutom tycker jag det är signalen om att man okejar att köpa ut som är det värsta!

Då vet jag att det inte är dålig sprit. Samma sak där. Det är ingen garanti. För det den här personen som man köpt ut till, köpt tillsammans med sina kompisar, kan fortfarande vara ”dålig” alkohol. Dessutom tycker jag att det argumentet brister av fler skäl. För OM nu just den här ungdomen nu skulle visa sig få alkoholproblem som vuxen, ska man då säga: ”men jag såg i alla fall till att h*n fick sprit från systemet när h*n var tonåring”.

De får tag på sprit i alla fall. Ja, för det allra mesta får de ju det. Men jag anser fortfarande att det är ett mycket dåligt argument, för jag tror som sagt inte att man dricker mindre för att man som förälder köper ut. Dessutom minns jag faktiskt att det fanns tillfällen, även om de inte var allt för många, när man faktiskt inte fick tag på alkohol inför en fest och på så sätt fick man i alla fall den helgen alkoholfri, om ingen förälder ”ställde upp” med att köpa ut. Dessutom tycker jag inte att vi ska glömma att som förälder är vi faktiskt oerhört viktiga förebilder för våra barn och särskilt viktigt är det under tonårstiden, som är en nog så känslig period för våra ungdomar.

För att mitt barn kan hantera alkohol. Ja, det kanske det kan. Nu. Å andra sidan lär det inte vara dig som förälder ditt barn visar om det inte kan hantera alkohol. Hur det ser ut när ditt barn blir vuxen har du ingen aning om och man grundlägger sina barns alkoholvanor till väldigt stor del under tonårstiden. Hur ditt barn dricker utanför hemmets väggar vet man inte heller om, bara för att de fått dricka hemma. Dessutom är riskerna runt alkoholdrickande för ungdomar inte bara vad de själva gör! När man själv är onykter och särskilt om man är ung och onykter, så ökar riskerna markant för att råka ut för både brott och att göra saker man kanske inte skulle ha gjort i nyktert tillstånd!

Jag försöker inte köra med någon skrämselpropaganda, men samtidigt tycker jag inte att man får blunda för verkligheten heller. Alkohol är trots allt den ”drog” som ställer till med mest förödelse i vårt samhälle, även om den är legal. Drick gärna och var glad, men var medveten om alla varningssignaler på vägen.

Aftonbladet har en debattartikel om just detta och när jag läser den blir jag rätt mörkrädd!

”En ny Sifoundersökning som Statens folkhälsoinstitut låtit genomföra bland tonårsföräldrar visar att 37 procent tror att deras barns alkoholkonsumtion inte påverkas av att de bjuder på alkohol hemma. En del tror till och med att bjudandet kan ha en positiv effekt – att de kan hjälpa sina barn till ett sundare drickande genom att förse dem med alkohol under ordnade former, eller genom att acceptera ett begränsat drickande före 18 års ålder. Det är seglivade myter som saknar vetenskapligt stöd. Forskningen visar tvärtom att tonåringar som bjuds på eller förses med alkohol av sina föräldrar dricker mer än andra ungdomar även utanför hemmet.”

Om det verkligen är så att hela 37 % av tonårsföräldrar tror att deras barns alkoholkonsumtion påverkas av att de blir bjudna på alkohol hemma, eller till och med tror att det har en positiv effekt, då blir jag mörkrädd på riktigt och måste fråga mig: hur jävla dum får man bli?

När jag skrev detta inlägg, så upptäckte jag att jag har skrivit om just det här vid tidigare tillfälle (2009): Jag langar ju bara lite grann… Detta inlägg är delvis kopierat och omskrivet från det inlägget!

Lady Dahmer bloggade nyligen i samma ämne: Tack mamma för att du möjliggjorde en tonårstid av roliga och galna fyllor!*

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Veckans Debatt: Missbruk

En sovande man, kanske berusad?

Förra veckan startade jag min debattserie. Då handlade det om Skilsmässobarn och det var roligt att så många var med och debatterade. Särskilt roligt tyckte jag att det var att några fick in helt nya infallsvinklar i debatten, vilket breddade ämnet avsevärt!

Jag fick också önskemål om att ta upp ämnet Missbruk, så det är min tanke denna vecka.

När det gäller just missbruk tycker jag det finns så enormt mycket dubbelmoral. Det beror nog till stor del på att vi har en kultur i Sverige runt just berusning. Jag tänker då på alkohol, vilket är vårt mest utbredda missbruksproblem i Sverige. Jag är väldigt splittrad just runt alkoholen. För samtidigt som jag inser att de som inte har problem runt alkohol men använder det som en social dryck,är väldigt problemfritt i sig och man vill förstås inte ta ifrån folk utan problem med den biten. Samtidigt undrar jag ibland om det verkligen är värt det?

Faktum är att alkoholmissbruk är så utbrett och berör så oerhört många fler än just den som missbrukar det. Massor av barn, partner, föräldrar, syskon, vänner etc. blir negativt berörda av det alkoholmissbruk som finns.

För att inte tala om att de flesta våldsbrott som begås, begås under rus av alkohol eller droger.

Själv har jag inga problem med att folk dricker, även om jag själv valt att inte göra det. Jag har inget problem alls med socialt drickande, utan tvärt om kan jag ibland känna att det skulle vara trevligt att ta ett glas vin i socialt syfte. Det är lite trist att sitta där med en sockerdricka eller cocacola i stället, det ska jag erkänna.

Det finns inga moraliska värderingar bakom mitt beslut att inte dricka alkohol, utan det handlar framför allt om att jag inte tycker det är gott, men också för att jag inte känner mig bekväm med att bli onykter.

Men ibland kan jag inte låta bli att fundera över just den skada som alkohol och droger gör i vårt samhälle och funderar på om det verkligen är en så viktig del för de som dricker, att det är värt all smärta och skada som alkohol gör i vårt samhälle? Både ur samhällssynpunkt, ekonomisk synpunkt och för den enskilda individen.

Nåja, jag har inga intentioner att förespråka alkoholförbud, utan det handlar bara om lite spridda tankar.

Oavsett beroendet, om det gäller spel, sex, alkohol eller droger, så är beroendet i sig lika förödande oavsett medel. Däremot blir det ju en uppenbar skillnad när det gäller just droger, då de är förbjudna. Det är alltså kriminellt att ens bruka dem. Det är ju den uppenbara skillnaden. Sedan finns det förstås den ”finare” skillnaden att med en spruta heroin så är det lättare att ta en överdos och ”råka dö” än det är med till exempel alkohol, som kräver mer ansträngning.

Men i stort ser jag ingen större skillnad för individen, oavsett beroendeform.

Något som slagit mig den senaste tiden är att jag upplever det som om många känner förakt för missbrukare eller före detta missbrukare. Det är något som jag inte har tänkt på tidigare eller helt enkelt inte upplevt tidigare. Särskilt tycker jag detta förakt finns för just kvinnor.

Visst är det så att särskilt om man började med droger som väldigt ung och sedan använt det under väldigt många år, så sätter det ofta sina spår. Jag har träffat en hel del personer som helt har stannat i sin egen utveckling, även om de varit drogfria ett tag, just för att man tagit droger under större delen av sitt liv och det har satt sina spår. Detta blir särskilt tydligt för personer som började missbruka som väldigt unga.

Men ofta träffar jag också folk som har missbrukat där du inte ens kan ana att det funnits/finns ett missbruk. Det finns många, många personer som lever ett bredare liv än bara med drogerna, även om de har/haft ett beroende. Jag har lite svårt att förstå att man känner förakt för människor som har ett beroende.

De flesta missbrukare, oavsett vad de missbrukar, bor i vanliga hem och sitter inte på våra berömda ”parkbänkar”.

Däremot tror jag det är rätt vanligt att missbrukare måste ”slå i botten” för att verkligen klara av att ta sig ur ett missbruk och söka hjälp för det. Många är tvungna att få ett bryskt uppvaknande, för att verkligen finna styrka att vända sina liv. Kanske att man mister sin familj/jobb/bostad/vän/hamnar i fängelse eller helt enkelt blir frälst. Jag tror det är rätt vanligt att man måste få kännbara konsekvenser av sitt beroende innan man tar sig ur det och för en del räcker faktiskt inte ens det.

Det är också här de anhöriga kommer in och det man brukar kalla för medberoende eller möjliggörare.

Att stötta någon ur ett missbruk är oerhört svårt och kräver oftast ändå professionell hjälp. Utan professionell hjälp riskerar man att i stället för att bli ett stöd, bli just en möjliggörare, som i stället för att hjälpa någon, gör det möjligt för den beroende att fortsätta missbruka utan att behöva ta konsekvenserna för sitt missbruk.

För mig är det viktigt att ta avstånd från missbruk, men inte från missbrukaren. Men jag tycker också det är viktigt att man själv ser sin roll i det hela, även om man inte medvetet har gått in i den. DU kan inte sluta missbruka åt någon annan!

Frågeställningar att spinna vidare på, om du inte har helt egna infallsvinklar i ämnet:

  • Hur ser du på missbruk?
  • Vad tänker du när du hör ”Missbruk”?
  • Finns det en dubbelmoral runt alkohol i Sverige?
  • Tror du själv att du har ”anlag” eller ”tendenser” som gör att du skulle kunna bli beroende?

Ordet är fritt!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

En kombinationsblogg

Det är nu så att jag ligger lite efter i mitt bloggande. Det positiva med det är ju att det innebär att jag lever mer än jag bloggar, det är ju bra, haha. Men samtidigt så är det en massa saker jag vill blogga om just nu, så det blir en liten dragkamp det här. Hur som helst så innebär det att inläggen skrivs lite ”sent” efter de ”hänt”, men det får bli så.

Det här är en kombinationsblogg just för att spara lite tid.

En Weirdos Bekännelser har gett mig en award från Kina. Tusen TACK, för en enda gångs skull så sänder jag den inte vidare, av ren tidsbrist. Det betyder dock inte att jag är mindre tacksam över den och det innebär inte heller att jag inte vill sända den vidare, men någon som känner sig sugen får gärna adoptera den söta nalle-awarden! Tack Weirdo!

Den andra delen i det här kombinationsinlägget är att jag gärna hakar på Gunillas hyllning till Michael Jackson. Mitt bidrag blir Dirty Diana:

Jag uppmanar också fler bloggare att haka på Gunillas härliga initiativ till en hyllningskonsert för Michael Jackson.

Temablogg/veckotema är något som Mymlan har kört ett tag på Bloggvärldsbloggen. Jag tycker det är ett annat roligt initiativ och jag har velat haka på i flera veckor nu, men någonstans räcker inte min tid riktigt till. Jag blev särskilt inspirerad att skriva när temat var alkohol, men hann tyvärr inte med. Jag har dock en del gamla inlägg om just alkohol som jag gärna lyfter fram igen:

Den här veckan skriver Mymlan om temat Mamma. Kanske hinner jag med, även om det inte ser så ljust ut just nu, men oavsett så uppmanar jag alla som är sugna på att blogga på det ämnet att hänga på Mymlans Veckotema. Det är väldigt intressant att läsa om alla olika aspekter på de olika teman. Av de som hittills bloggat på temat mamma föll jag särskilt för Witchbitch, Birgitta Alvskogen som skrivit inlägget: Jag blev mamma, men jag var det inte.

Puuh, nu tror jag att min kombinationsblogg är klar. Jag tror jag fått med det jag ville ha med, så nu ska jag återgå till nya inlägg innan jag tar ett krafttag på mitt eget tema som är städning här hemma…

Följ mig med Twitter

Följ mig på Boktipset

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Mina Tonårsdöttrars valborgsfirande

Isatou (15) Binta (20) och Jainaba (17, fyller 18 om tre veckor)

Igår var det Valborg, det är nog ingen som missat det. Särskilt ingen tonårsförälder. Vad mina tre döttrar drack igår vet jag inte. Jag var lite orolig där ett tag att jag skulle få ”äta upp” radiokåseriet jag läste tidigare i veckan.

Ordentliga tjejer eller skenheliga, det är frågan…

Mina bloggar från i fjol vid valborg har jag också i färskt minne.

Bintas student 2008

Well, jag vet som sagt INTE om de drack, vad de drack och i så fall hur mycket. Men min mammainstinkt säger mig att:

Äldsta dottern (20) drack, dotter nummer två (fyller 18 om tre veckor) drack och att dotter nummer tre (15) inte drack. Om hon inte drack för att hon inte ville eller om det var för att hennes storasystrar aldrig skulle gå med på det ännu, vågar jag inte säga…

Vad jag VET är: De kom alla tre hem i skaplig tid (sent, men inte på morgonkvisten i alla fall), alla tre kom hem utan sällskap av polis eller socialtjänst (*andas ut*), alla tre stod på benen. Alla tre kunde se mig i ögonen. Alla tre kunde tala utan att sluddra. Ingen av dem stank alkohol på en meters avstånd i alla fall. Jag uppfattade inte ens lite vinglande från någon av dem…

Med det här facit i handen måste jag ändå säga att jag tror jag vågar andas ut för den här gången i alla fall…

Följ mig med Twitter

Följ mig på Boktipset

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Jag langar ju bara lite grann…

Hellre choklad än alkohol till ungarna!

Aftonbladet skriver idag om att de som är värst på att langa alkohol till sina barn, är just föräldrarna. Jag blir inte alls förvånad. Jag vet inte hur många gånger sedan min egen tonårstid jag hört föräldrars försvar för att de gör det. De vanligaste är:

  • Då vet jag hur mycket de dricker
  • Då vet jag att det inte är dålig sprit
  • De får tag på sprit i alla fall
  • För att mitt barn kan hantera alkohol

Inget av dessa argument håller i för mig! Jag tycker det är intressant hur man som vuxen försöker rättfärdiga sitt eget handlande som man ändå någonstans måste ha fått med sig att det inte är okej.

Mina egna föräldrar har aldrig köpt ut en droppe alkohol till någon av mig eller mina bröder, vad jag vet, däremot hade jag i ungdomen många vänner vars föräldrar köpte ut åt dem/oss. Som mamma idag tycker jag det är skamligt att man inte bara väljer att köpa ut åt sin egen tonåring, utan också till deras kompisar. Om man nu väljer en så korkad lösning för sitt eget barn, så varför gör man även de valet för någon annans barn?

Jag vet att det finns massor av folk i stugorna som köper ut till sina tonåringar, så jag räknar med att det är många som INTE håller med mig i detta inlägg och det är okej, men i så fall skulle jag önska att ni också ger mig en bra förklaring till varför ni gör det. Hittar ni stöd i någon studie/undersökning/test att era barn inte löper större risk att få alkoholproblem eller att de lär sig hantera alkohol bättre om ni köper ut? I så fall i vilken?

I alla vetenskapliga studier jag har tagit del av i detta ämne, så har man kommit fram till att ungdomar som börjar dricka alkohol tidigt, löper större risk att få alkoholproblem.

Varför jag skriver att ovanstående argument för att köpa ut till sina barn, inte håller för mig, är följande:

Då vet jag hur mycket de dricker. Jag tycker det är struntprat. När mina kamrater fick alkohol utköpt av sina föräldrar, så drack de först upp det. Ibland hemma (en del föräldrar krävde det) och andra fick ta med det ut. Då delade vi på det, eller personen drack upp det själv och sedan drack vi av det som någon annan hade köpt ut. Det vill säga att oftast använde vi den av föräldern utköpta alkoholen till att ”förfesta” och sedan drack vi vad någon annan lyckats få tag på, eller som man gemensamt ”skramlat” till för att ha tillsammans. Inte alltid, men ganska ofta så innebar detta att de vars föräldrar köpt ut alkohol också var de som blev mest berusade. Lite då och då får jag höra från föräldrar som försvarar att de köper ut till sina barn med att ”jag köper ändå så lite, bara några öl/cider”. Hur mycket man köper ut, tror jag som sagt inte styr alls hur mycket personen i fråga faktiskt dricker.

Då vet jag att det inte är dålig sprit. Samma sak där. Det är ingen garanti. För det den här personen som man köpt ut till, köpt tillsammans med sina kompisar, kan fortfarande vara ”dålig” alkohol. Dessutom tycker jag att det argumentet brister av fler skäl. För OM nu just den här ungdomen nu skulle visa sig få alkoholproblem som vuxen, ska man då säga: ”men jag såg i alla fall till att h*n fick sprit från systemet när h*n var tonåring”.

De får tag på sprit i alla fall. Ja, det allra mesta får de ju det. Men jag anser fortfarande att det är ett mycket dåligt argument, för jag tror som sagt inte att man dricker mindre för att man som förälder köper ut. Dessutom minns jag faktiskt att det fanns tillfällen, även om de inte var allt för många, när man faktiskt inte fick tag på alkohol inför en fest och på så sätt fick man i alla fall den helgen alkoholfri, om ingen förälder ”ställde upp” med att köpa ut. Dessutom tycker jag inte att vi ska glömma att som förälder är vi faktiskt oerhört viktiga förebilder för våra barn och särskilt viktigt är det under tonårstiden, som är en nog så känslig period för våra ungdomar.

För att mitt barn kan hantera alkohol. Ja, det kanske det kan. Nu. Ã… andra sidan lär det inte vara dig som förälder ditt barn visar om det inte kan hantera alkohol. Hur det ser ut när ditt barn blir vuxen har du ingen aning om och man grundlägger sina barns alkoholvanor till väldigt stor del under tonårstiden.

Nu kanske det finns de som tror att jag är så naiv att jag tror att mina egna barn inte skulle dricka bara för att jag inte köper ut. Så är det naturligtvis inte. Men jag tror också att det finns en större spärr för mina barn mot alkohol när de dels vet att det inte är accepterat av mig, för att jag inte köper ut till dem och för att jag själv är i det närmaste nykterist. (Dricker ungefär en gång vert 3:e- vart 4:e år) På samma sätt som jag tyvärr tror att jag påverkat mina barn negativt när det gäller rökning, eftersom jag har rökt under mina barns uppväxt och eftersom jag tror att det är vanligare att barn till rökare själva blir det, även om naturligtvis inte alla blir det.

Nej, jag försöker inte köra med någon skrämselpropaganda, men samtidigt tycker jag inte att man får blunda för verkligheten heller. Alkohol är trots allt den ”drog” som ställer till med mest förödelse i vårt samhälle, även om den är legal. Drick gärna och var glad, men var medveten om alla varningssignaler på vägen.

Fler som bloggar om samma ämne:

bloglovin

Här finner du mig på Twitter; http://twitter.com/tonarsmorsa

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Efterlyses

Idén jag fick idag är enkel och handlar om sånt som ligger mig varmt om hjärtat. Jag ska försöka köra en intervju-serie i min blogg som ska handla om olika ämnen som intresserar mig och som jag hoppas även ska intressera er. Jag har redan tänkt ut ett tio-tal ämnen som jag hoppas jag ska finna folk som vill bli intervjuade om.

Det finns dock några inplanerade ämnen som jag skulle behöva folk att intrevjua om:

  • Någon som tagit sig ur ett drogmissbruk
  • Någon som tagit sig ur ett alkoholmissbruk
  • Medberoende. Någon som är medberoende men som tagit hjälp för att ta sig ur det eller som jobbar på det just nu

Om du skulle kunna tänka dig att ställa upp i en intervju, som du naturligtvis får vara med och påverka hur det ska se ut, innan jag publicerar det i min blogg. Helst med bild och ditt rätta namn, men det skulle även funka med en ”dold” bild och ett ”anonymt namn” om du vill vara anomym. Om du vill få ut din historia och på så sätt hjälpa mig, så maila mig gärna på: tonarsmorsa@gmail.com

Om du har ideér på ämnen, så lämna gärna en kommentar i min blogg.

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Ingen alkohol.

Ringde Binta på hotellet i natt:

Jag: Vad gör ni?

Binta: Vi har precis beställt pasta med romservice!

Jag: Okej, Är det lugnt?

Binta: Javisst, men det är skitfint här!

Jag: Du har väl inte druckit?

Binta: NEJ, men hallå, mamma, jag tar ju penicillin, då kan man inte dricka…

Vaddå? Vad betyder det? Att om hon INTE gått på penicillin just nu, skulle hon varit kanon då, eller?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,