Kritiken mot Alli

Jag läser i Aftonbladet att det är mycket kritik mot det receptfria bantningspreparatet Alli, som jag nu använt ett tag. Eller använt och använt. Ska sanningen fram så glömmer jag oftast att ta den.

Kritiken om att man kan bli lös i magen har jag märkt av. Dock inte konstant, men problemet kan ju uppstå när man inte anar det… Haha…Därför är det förstås inte alltid lämpligt att käka dessa piller.

Däremot har jag lite svårt att förstå kritiken om att redan smala tjejer med ätstörningar ska käka det här. I alla fall som apoteket informerade mig, så funkar liksom inte tabletten alls om man fortsätter att sätta i sig onyttiga grejer, eller om man helt enkelt inte äter alls, utan att hela poängen med Alli, om man vill använda den för att gå ner i vikt, är om man ändrar sina kostvanor, d.v.s. äter nyttigt och rör på sig.

Eftersom kritiken kom redan innan jag köpte dessa tabletter så frågade jag personalen specifikt om just denna kritik, vilket hon då sa sig ha lite svårt att förstå just för att Alli inte fungerar om man inte äter på rätt sätt. Och om man typ inte äter alls, så händer heller inte något alls… Nu köpte jag tabletterna ändå, eftersom jag inte är särskilt orolig för att jag ska gå ner för mycket i vikt…! 🙂

Jag vet inte om det där stämmer som jag blev informerad. Men sanningen är att jag gick ner nio kilo. Då hade jag redan gått ner en del av det (troligen) innan jag började äta Alli, men totalt gick jag ner mina nio kilo på ca: 6-7 veckor. Om Alli hjälpte till eller ej, låter jag vara osagt. Det är nämligen första gången i mitt liv som jag ens försöker mig på någon viktminskning. Så jag är verkligen ingen expert.

Däremot har jag nu gått upp ett kilo igen under den gångna veckan och jag kan avslöja att jag inte ätit Alli under den gångna veckan. Framför allt för att jag helt enkelt glömt bort att ta en tablett innan jag äter.

Ja, om det är ett problem så kanske man ska överväga att receptbelägga pillret, men man ska ju samtidigt komma ihåg att det inte bara är ätstörningar som är ett problem i Sverige idag, utan övervikten är också ett problem. En sporre när man kämpar för att gå ner i vikt kan vara nödvändigt för en överviktig person. Samtidigt som det naturligtvis inte är okej om redan normal- eller underviktiga personer börjar ”missbruka” läkemedlet…

Ja, jag vet inte… jag har helt enkelt inte tillräcklig kunskap, bara mina egna erfarenheter att bidra med.

Tidigare bloggat om Alli:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Det går fortfarande åt rätt håll med min bantning…

Alli

Jag tänkte uppdatera lite om min bantning. Egentligen är det nog fel att kalla det bantning, då jag bara försöker ändra lite på mina kostvanor och röra mig lite mer, i förhoppning om att gå ner lite i vikt.

Det funkar i alla fall. Jag fortsätter också att äta mina Alli, även om det inte är särskilt regelbundet. Jag äter det 3-4 ggr. i veckan i stället för en inför varje måltid.

Om just Alli funkar, vågar jag inte lova, men min viktnedgång funkar i alla fall. På ca: 1 ½ månad har jag gått ner sammanlagt nio (9) kilo och det känns jättebra! Från hela 95 kilo till 86 kilo på 6-7 veckor, skulle jag gissa. (Jag hade ju lite dålig koll där när precis jag började gå ner i vikt).

Det underliga är att det inte ens är särskilt svårt. Visst, jag hårdbantar ju inte, men ändå. Jag har dragit ner rejält på mitt coladrickande och äter inte lika mycket onyttigt, men jag unnar mig fortfarande något ibland. Jag har börjat dricka mycket vatten och det konstiga är att när jag väl ska dricka en cola, så smakar det faktiskt inte längre lika gott… Hur konstigt är inte det?

Som sagt, jag kör inget stenhårt schema, utan kör lite mer ”på känn”, men uppenbarligen så verkar det funka rätt bra, än så länge. Om det slutar funka, så får jag väl helt enkelt pröva en annan metod. Svårare än så är det inte.

En lite rolig sak, som min väninna berättade för mig idag (Os mamma) var att hon berättat för Os pappa att jag försökte gå ner i vikt. Då hade han sagt: ”Men Fatou behöver väl inte gå ner i vikt?” Haha. Tack för den, den kan jag nog leva på ett tag! 😉

Tidigare inlägg i samma ämne:

Mitt livs första bantningsförsök

Uppdatering om min bantning

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Uppdatering om min bantning

Alli

Eftersom jag skrev förra veckan om Mitt Livs Första Bantningsförsök och mina små, blå viagra piller, så tänkte jag att det är dags att uppdatera nu om hur det går för mig:

För det första så är det lite svårt att veta hur det startade, eftersom jag glömde bort att väga mig innan jag satte igång. Däremot så vägde jag mig för 3-4 veckor sedan och då var jag uppe på hela 95 kilo!!

När jag hade ätit mina små blå i två dagar, så vägde jag mig första gången och då visade det sig att jag gått ner hela fem kilo, till 90 kilo. Det stämmer förstås inte att jag gått ner så mycket på två dagar, utan min slutsats är att jag redan hunnit gå ner några kilo innan jag ens började min bantning.

Nåja, när jag ätit pillerna i cirka fyra dagar och ätit nyttigare (jag har försökt röra mig mer också, men tyvärr inte hunnit motionera så mycket som jag hade planerat) så hade jag gått ner ett kilo till, alltså till 89.

Min plan är att en gång i veckan äta ”normalt” och precis vad jag är sugen på och den gångna veckan hade jag planerat att jag skulle ha den dagen på lördagen, när jag var på barndop. Hmmm… nu blev det inte riktigt så…

Eftersom jag var i Stockholm på konsert så var det lite svårt att få tag på hälsosam mat. Eller, nej, det var det förstås inte, men jag hade helt enkelt ingen lust att banta, så jag åt. Jag åt gott och mycket. Först åt jag på Pizza Hut, supergoda pizzor, som säkert hade en massa farliga kalorier. På kvällen åt jag fish & chips. Även om jag inte åt upp alla pommes, så gissar jag att det fanns en hel del onyttigheter i dem…

På Lördagen åt jag då smörgåstårta, jordgubbstårta och en massa godis. Hur onyttigt som helst.

Söndag när jag skulle återuppta min bantning, eller nya livsstil, eller vad du nu vill kalla det, så slutade det med att vi hade en liten avskedsgrillning för min pappa och Mabou som skulle återvända till Värmland. Jag åt min säkert onyttiga potatissallad och kött och tzatziki och vitlöksbröd och vanlig grönsallad.

Well, igår var helgen definitivt slut, även om jag lyckades dra ut läääänge på den. Igår till lunch åt jag lite nyttigt och svalde en blå tablett igen som jag hållit upp med hela helgen (eftersom jag åt onyttigheter och om jag förstått det hela rätt, så är poängen med tabletterna att man måste hålla sig till en nyttig kost.)

Igår gick upp och vägde mig, trots att det var kväll (jag har vägt mig på morgnar de andra dagarna) och jag ska erkänna att jag bävade mig. Jag var helt övertygad om att jag måste ha gått upp minst ett par kilo den gångna översvallande helgen när jag frossat i onyttig mat.

Döm om min förvåning när jag kliver upp på vågen och den visar på 88,5?!! Jag har alltså gått ner ytterligare ett halvt sedan fredag, trots att jag proppat i mig onyttiga godsaker!!

Nu blev jag genast peppad, att jag fortsätter gå ner i vikt, trots att jag är den första att erkänna att jag inte levt så sunt dessa senaste dagar.

Nu blir det lätt som en plätt att äta nyttigt resten av veckan, men i helgen ska jag njuta av god mat igen, i alla fall en av dagarna.

Jag ska också tillägga att när jag för 3-4 veckor sedan senast vägde mig, innan min bantning startade, så köpte jag ett par nya brallor. De hade en STOR storlek, men byxorna satt perfekt på mig. I helgen när jag hade samma jeans på mig, så halkade de ner hela tiden, så jag fick liksom gå och dra upp dem konstant!!

Jag är i alla fall jätteglad över att det går åt rätt håll!! Det gör inget om det tar lite tid, jag har inte bråttom. Så länge det går åt rätt håll! Och om det nu skulle bli någon svacka på vägen, så kan jag nog leva med det också…!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Mitt livs första bantningsförsök

Både Alli och jag kör turkos färg idag…

Jag skrev i mitt förra inlägg att något nytt håller på att ta form i mitt liv. Jag lovade också att skriva mer om det, så därför skriver jag det här inlägget nu.

För några veckor sedan skrev jag ett blogginlägg om att, trots att jag är lite smått emot bantning och liknande, nu insett att jag inte längre mår bra med min viktökning de senaste åren. Därför har jag nu alltså bestämt mig för att göra något åt det. Jag har varit väldigt stolt över att aldrig ha bantat en enda gång i mitt liv och jag har faktiskt aldrig heller avstått från att äta något p.g.a. att jag varit orolig för min vikt. När jag de senaste åren har lagt på mig en del, så har jag till och med känt mig stolt och glad, då jag hade mer komplex över att vara väldigt underviktig när jag var yngre än att vara överviktig de senaste åren.

Nu känner jag tyvärr inte den där stoltheten längre. Det går inte så långt att jag går omkring och skäms över min kropp, utan det handlar mer om att när jag ser bilder på mig själv, så känner jag inte riktigt igen mig själv. Jag ser inte att det faktiskt är jag på bilderna. Särskilt inte kroppsbilder. Jag känner mig stor och pluffsig och klart missnöjd med mitt eget utseende.

Därför har jag nu dels bestämt mig för att gå ner i vikt, men också ändra lite matvanor. Jag har varit på Apoteket och rådfrågat om Alli. Alli är receptfritt och jag har ingen aning om det fungerar, men jag tycker att det känns värt att prova i alla fall. Alli sägs fungera så HÄR! Så, precis som jag blivit informerad om på Apoteket så tar även den lilla videosnutten upp att man måste ändra kosthållning och även röra sig mycket, för att få Alli att fungera. Jag har hållit på i några dagar nu och tycker det känns helt okej än så länge.

Det är alltså inget mirakelpiller, för såna tror jag inte riktigt på, däremot så sägs det ge en skjuts på vägen om man vill ändra sin kost och röra på sig mer. Något annat som låter bra i mina öron är att Alli sägs funka endast vid kostintag och alltså inte om du hårdbantar eller har ätstörningar, eller äter så lite som möjligt.

Har du provat Alli? Hur har det funkat för dig (bra eller dåligt)?

Alli påminner om viagra, men jag lovar, jag går ingen viagra-diet…

Den lilla asken, som rymmer tre små Alli-tabletter påminner om en linsburk. En kollega relaterade den dock till något pessar-etui!

Så här ser paketet ut när du köper det

Det ingår även en bok med instruktioner

Till sist: Jag uppmanar verkligen ingen att banta, däremot så uppmanar jag folk till att försöka bortse från vad andra tycker och försöka koncentrera sig på hur man trivs med sig själv. Om man inte trivs med sig själv, så hoppas jag i första hand att man försöker bygga på sin egen självkänsla och bli nöjd med det man har. Ibland kan det dock vara så att det inte räcker, utan att man faktiskt vill ändra något med sig själv för att bli nöjd, till exempel vid kraftig viktökning, som inte känns hälsosam. Jag har kommit dit nu och jag tänker göra mitt bästa för att gå ner något.

Någon hårdbantning har jag dock inga planer på, utan mer att försöka äta nyttigare, mindre sötsaker (mitt colaberoende ligger väldigt illa till här) och röra på mig mer. Om jag är lite överviktig, stör mig inte, men jag vill i alla fall kunna känna igen mig själv på bilder på mig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,