Tidigare i våras var jag och Anders Sporring iväg på en långfika. Nu började det bli dags igen. Efter att i några veckor försökt finna ett datum vi båda kunde, så lyckades vi till slut igår ses på en lunch. Eller tanken var väl lunch, men vi hade så trevligt att jag tror det blev både lunch och middag innan vi skildes åt!
Vi valde restaurang ganska spontant och ingen av oss hade tidigare varit där, men det visade sig bli en riktig fullträff! Lunchen var toppen, maten god, servicen fin och jag blev lite imponerad av att de bytte duk direkt när vi ätit klart och bytte bord, för att sitta lite mer bekvämt! (Nej pappa, jag hade inte spillt på duken!)
Vi hamnade alltså på Il Gusto. Jag käkade fisk och Anders som egentligen var intresserad av sallad, ändrade sig och tog i stället en kalvfärslimpa. Som sagt; maten var toppen och vi båda var nöjda! Ande4rs gav det en 4 av 5 och det kan jag hålla med om. Det som drar ner betyget något är att när man sitter ute, så känns det lite som att sitta mitt på gatan. Trafiken går väldigt nära och väsnas förstås en del.
Jag som älskar detaljer blev förtjust i restaurangloggan på Anders latte, som även den var godkänd enligt Anders
Så till sällskapet: Anders är alltid trevlig. Nu hade vi en hel del att prata om, eftersom han precis kommit hem från Visby och Almedalsveckan. Jag som är så nyfiken av mig frågade förstås om ALLT! Så nu är jag riktigt sugen på att åka dit själv nästa sommar, så det är nog rätt stor chans att jag gör det. Jag berättade lite om det för min mamma med, som också genast blev sugen på att haka på… Nåja, mer om det sedan.
Det gick åt mycket dryck i den heta solen
Jag som precis kommit hem från Sundsvall hade en del att berätta om min resa också och mitt i allt detta kom vi fram till att vi gått i samma lilla skola i Söråker, om än inte samtidigt. Nämligen Ala skola. Det är alltså en skola i ett litet, litet samhälle som jag bodde fyra år i. Att Anders under en period gått på precis samma skola, är verkligen ett lustigt sammanträffande. Tänk så liten världen ändå är… Och att det här alltså uppdagar sig precis när jag kommit hem från Norrland. Ja, livet är märkligt, som Ludmilla brukar säga!
Nåja, en riktigt trevlig långlunch blev det och jag hoppas det blir fler framöver. Faktum är att jag inte har så väldigt många manliga kompisar, men jag tycker det är väldigt kul att ha både kvinnor och män i mitt liv, även om jag inser att jag lever i en väldigt kvinnodominerad värld, tre bröder till trots.
Tack Anders för en riktigt trevlig långlunch!!
Anders har bloggat om vår lunch HÄR!
När jag till slut var på väg hem, åkte jag och lämnade in min hoj; Gamla Bettan på lagning. Sedan gick jag och irrade runt lite efter en busshållplats. Precis då ringde min bror Tobbe och pappa, för de hade varit hemma hos mig…
De kom och hämtade upp mig och det bästa av allt: Tobbe hade med sig den dator jag ska köpa av honom. Så nu sitter jag och surfar runt på världens snabbaste och finaste dator (typ) och om jag ska jämföra denna med min tidigare, så blir det lite som att jämföra en ompackad köttfärs (typ ICA) med en riktigt fin gourmébit oxfilé! Ja, ni fattar säkert själva! Så nu jäklar blir det surfa av!
Läs även andra bloggares åsikter om långlunch, anders sporring, söråker, gemensamt,
Igår blev jag väldigt glad. Det var när jag läste att min vän Anders Sporring hade skrivit ett inlägg på ämnet: Fantastiska kvinnor som inspirerar mig och som jag beundrar. Det kändes verkligen som ett fint sammanhang att bli omnämnd i och även om jag tycker om Anders som en god vän och även om jag känt att det är besvarat, så kändes det ändå väldigt glädjande att få läsa om sig själv i en så positiv anda som denna!
Tack Anders för dina fina ord och jag vill också säga till dig att du är väldigt fin människa, som är stark och har många andra fina sidor i din personlighet och jag är stolt och glad över att vara din vän!
