Eldsjälar som gör Sverige och världen lite, lite bättre

Publicerat 10 juli, 2015 av Fatou Lusi

Härom dagen lyssnade jag på Sommar i P1 med Malmökillen Siavosh Derakhti. Hittills är jag inte allt för imponerad, varken av namnen på de som kommer vara sommarvärdar i P1 2015, eller av de jag hittills lyssnat på, vilket är cirka 9-10 stycken, so far…

Men just detta avsnitt av Siavosh Deakhti vill jag verkligen rekommendera. För er som missat vem han är så beskrivs han på följande sätt på SR:

”Om Siavosh Derakhti

Social entreprenör, föreläsare. Född i Umeå, uppväxt och bosatt i Malmö/Stockholm.

Grundare av nätverket Unga mot antisemitism och främlingsfientlighet. Mottagare av det allra första Raoul Wallenbergpriset 2013. Fick efter ett personligt önskemål från Barack Obama ett enskilt möte med den amerikanske presidenten under Sverigebesöket 2014. Har föreläst både i Riksdagen och EU-parlamentet men gör det framför allt i svenska skolor och i näringslivet. Mottagare av Elsa-priset 2012 från Svenska kommittén mot antisemitism. Har tidigare tränat fotboll och thaiboxning. Siktar på att bli skådespelare eller svensk statsminister, men saknar partifärg.”

Dels blev jag mycket starkt berörd av hela hans program av olika skäl, som jag inte vill avslöja då jag hoppas fler kommer lyssna på programmet, men så blev jag också starkt berörd av hans engagemang för samarbeten. Att lyfta fram frågor tillsammans med andra människor som lever som minoriteter där man riskerar bli utsatta för olika typer av diskriminering. Bildade och utbildade människor i all sin ära, med all den kunskap de besitter, men min fascination över drivna människor som för olika kamper för ett bättre samhälle, landar nästan uteslutande på eldsjälar. Med eldsjälar menar jag människor som uppoffrar mycket i sitt liv och av sin fritid för en kamp för något som kan påverka många människor att förbättra sina liv på olika sätt. Att en muslimsk ung kille arbetar för att stoppa antisemitism (och annan typ av diskriminering och utsatthet) tror jag kan göra en stark påverkan i vårt samhälle.

Jag vet att debatten går rätt het på många platser just nu om att minoriteter bör föra sin egen kamp. Jag håller inte riktigt med där. Självklart ska de minoriteter som kämpar i sin kamp föra den, men jag tror att för att få verkliga förändringar i vårt samhälle och i synnerhet strukturella förändringar, så måste vi alla stå upp och driva dessa kamper gemensamt. Självklart med lyhördhet och med att lämna tolkningsföreträde, men jag tror sanningen att säga att vi alla måste hjälpas åt att sätta stopp för all form av diskriminering och i stället driva dessa kamper gemensamt.

Jag tror (tyvärr) inte den svarta, Sydafrikanska befolkningen kunnat nå den frigörelse de gjorde, genom att stå själva i sin kamp, jag tror inte att HBTQ-rörelsen hade kunnat finna ett så pass stort ”erkännande” genom att ensamma stå upp i sin kamp. Nej, det betyder INTE att jag inte inser att det är dessa personer som fått betala de höga priserna av frihet och ”erkännande”. Jag tror inte heller att någon annan kan ta över dessa kamper, eller att jag vill ge ”cred” till de som står utanför dessa grupper, men jag tror att vi måste arbeta tillsammans, gemensamt för att nå de högre målen. Vi måste stå enade mot förtryck för att finna styrka, kraft och medel att förbättra vår framtid, tillsammans.

Den samiska flaggan

Jag med samiskt ursprung stödjer den samiska kampen för urbefolkningens rättigheter på olika sätt. Jag lyfter gärna fram kampen, jag hyllar den. Men. Jag brinner inte för den i ett eget engagemang. Jag kan sörja det ibland. Jag kan också sörja att jag inte har mer kunskap än jag har om den, men jag försöker bilda mig mer. En av de kamper jag brinner starkast för är afrofobi. Min kamp mot afrofobi, kommer sig givetvis inte av att jag själv skulle vara utsatt, den beror inte heller på det faktum att jag indirekt är utsatt, utan helt enkelt för att de som står mig allra, allra närmast här på jorden, mina fyra barn är drabbade av den i olika former och i olika grader och i olika perioder av sina liv. Ibland diffust i vardagen, ibland på de mest brutala sätt, som jag flera gånger tidigare har skrivit om. Som deras mamma känner jag att det är min plikt att försöka göra mitt allra yttersta för att göra det lilla jag kan för att förbättra deras liv, deras släktingars liv och deras framtida barns liv. Även om det bara är en än så liten droppe i havet…

Att stå och se på och hoppas på bättre tider, utan att ens försöka dra mitt lilla, lilla strå till stacken, ligger inte för mig.

Som jag skrivit många gånger tidigare, så finns det så många viktiga kamper i världen och jag tycker det är bra att vi alla inte engagerar oss i precis samma kamp, utan att vi faktiskt har olika intressen, olika engagemang och olika kamper vi för. På så sätt så går det att göra världen lite, lite bättre på många olika fronter.

Den senaste tiden har många visat sitt stöd för den lagändring som skett i USA i HBTQ-frågor, genom att ändra sin profilbild i sociala medier till en regnbågsfärgad profilbild. Jag är en av de som gjort det och nej, jag tror inte att min bild kommer att göra att personer helt plötsligt slutar vara homofober. Men jag tror att de flesta i den berörda gruppen kan känna ett visst stöd över att inte stå ensamma i sin kamp. Jag tror också att när man visar sitt stöd för denna grupp av människor och att vi är väldigt, väldigt många som visar detta stöd, så kan kanske någon av alla dessa som har homofoba åsikter se att vi är många som tycker något annat. Kanske kan någon enstaka till och med börja tänka till och ändra sina åsikter när de ser den enorma uppslutning som Pride-paraden får av inte bara den berörda gruppen, utan även av tusentals människor som inte berörs direkt.

I den feministiska kampen, det vill säga kampen för jämställdhet mellan könen, tror jag också det krävs att männen blir en större del av kampen. Inte att de ska ta över den, ställa villkoren eller tala om vad vi behöver och vill ha, utan just att vi låter männen bli en del av kampen, så de kan stå upp för kvinnors rättigheter. Jag tror inte att vi på annat sätt kan nå ett jämställt samhälle.

Pride 2014

Härom året anordnades ett separatistiskt möte under Pridefestivalen. Mötet skulle bli en fristad för rasifierade (icke vita i detta fall) HBTQ-personer, men det blev ett stort ståhej då två SD:are deltog i mötet (dessa var av allt att döma inte en del av den separatistiska agendan.) Jag tycker det är bra att det finns separatistiska forum för berörda grupperingar som är i minoritet. Att vara utsatt för diskriminering, rasism, förtryck, antifeminism och liknande kan orsaka stora problem för individer och många har svårt att känna sig delaktiga i samhället och uteslutna ur sociala sammanhang. Då tror jag det är mycket viktigt att kunna ha plattformar där man känner sig trygg med personer med liknade erfarenheter, det tror jag är bra av många olika skäl som jag inte tänker gå in på här.

Att jag är för stängda, separatistiska rum, innebär dock inte att jag inte tror på samarbeten, att ge stöd till varandra och gemensamt arbeta för ett bättre samhälle.

Jag, under hijabuppropet

Under hijabupproret som drogs igång härom året av ett antal kvinnor: Bilan Osman, Fatima Doubakil, Foujan Rouzbeh, Nabila Abdul Fattah och Nachla Libre, var jag en av många kvinnor som visade mitt stöd. Även om jag är muslim, så bär jag inte hijab, men i det här fallet var det en självklarhet för mig att visa mitt stöd för de kvinnor som har valt att bära hijab och blir attackerade på olika sätt för sitt beslut. Inte för att jag var direkt utsatt själv, men jag såg det som en solidarisk handling mot mina muslimska systrar. Jag läste den kritik som uppkom vid uppropet, men min uppfattning var ändå att det var denna typ av solidarisk handling som de utsatta önskade av oss kvinnor som inte bär hijab till vardags.

Ida Dzanovic är en annan person som jag betecknar som eldsjäl och som arbetar mot rasism på olika sätt. Ida är en av grundarna till 11 juli-priset ”för kampen mot muslimhat och annan rasism”.

Ytterligare en eldsjäl som jag tycker gör ett grymt arbete idag mot rasism och afrofobi är Malmös Vänsterpolitiker Momodou Jallow. Momodous engagemang stannar inte i politiken, utan även genom antirasistiska organisationer, såsom bland annat den organisation han startat: Afrosvenskarnas forum för rättvisa. Att bryta rådande samhällsstrukturer, vithetsnormer och kämpa aktivt för ett bättre samhälle är några av de inriktningar som Momodou Jallow tycks brinna för i sitt arbete.

Sverige kryllar av eldsjälar och många som delat med sig av kunskaper, erfarenheter och hårt arbete, i många fall helt ideellt, det vill säga utan någon som helst ersättning och om jag skulle nämna alla skulle det här inlägget aldrig ta slut. Jag tror som sagt att dessa eldsjälar är en viktig grund för allt arbete i alla de kamper som bedrivs i Sverige idag av dessa olika människor, särskilt som jag tror att det skänker stor inspiration och drivkraft hos fler. Jag tror det lätt bildar ringar på vattnet, samtidigt som jag också är övertygad om att det inte räcker med en massa eldsjälar, vi behöver också en stor massa av stöd, kamp, meningsutbyten, erfarenheter, kunskap och att känna en styrka av att vi alla strävar mot samma mål.

Vad är då en eldsjäl? I wikipedia kan vi läsa följande beskrivning:

”Eldsjäl är en person som brinner för något. Eldsjälen jobbar ofta ideellt för en ideell förening eller för en egen sak och anser att något är såpass viktigt att det är värt att lägga ner sin tid och sitt liv för att förbättra eller jobba med det.”

Det stämmer ganska väl överens med min syn på eldsjäl. Glöm bara inte lyssna på Siavosh Derakhti i Sommar nu!

Inte rasist, men… attackerat

Publicerat 12 november, 2013 av Fatou Lusi

Svara

Den antirasistiska sajten Inte rasist, men… har utsatts för attacker så sajten lagts ned till och från de senaste dygnen. Tills vidare väljer man på Inte rasist, men… att göra sina uppdateringar i sin Facebook-grupp i stället, så att man kan fortsätta sitt arbete med att granska SD. Där låter man meddela följande:

”IRM under överbelastningsattack, igen! Vi bloggar från FB så länge.

Hej hej!

Som rubriken indikerar så är IRM ännu en gång under attack från någon som uppenbarligen inte gillar vår granskning av Sverigedemokraterna. Därför flyttar vi temporärt över vår verksamhet till Facebook. Lycka till med att DDoS:a FB!

Med tanke på att Åkesson så sent som för en vecka sedan utsattes för en ”tårtning” och alla skrek ”ANTIDEMOKRATI” kan man tycka att avståndstaganden borde hagla in, men icke. Som vanligt när de antidemokratiska aktionerna/handlingar utförs av SD:s politiker, bloggar(se Avpixlat) eller fotsoldaterna så är det förnekande och tystnad från Sverigedemokraternas håll.

Det närmsta vi kommer ett uppmärksammande från SD:s håll är Jimmie Åkessons pressekreterare Linus Bylund som skyller attackerna på vänstern – otippat… Nej Bylund! Det är såklart inte vänstern, vi tror heller inte att det är SD-riks som utfört eller beordrat dessa attacker mot IRM. Men! Vi är övertygade om att det handlar om människor som stödjer SD och avskyr vår bevakning av SD. Dessa människor skulle kunna stävjas om ledande SD-politiker vore konsekventa i sitt fördömande av antidemokratiska handlingar, men så är inte fallet.

SD-politiker slår endast på stora trumman om det är SD som drabbas. Man skiter fullständigt i om unga tjejer blir hotade med våldtäkt efter att de hängts ut på Avpixlat. SD skiter fullständigt om en kvinnan som tårtade Åkesson blir hotad till livet. SD skiter fullständigt i att tidningen Östran hotas av en säkerhetsansvarig inom SD i syfte att stoppa en bildpublicering från ett SD-möte. SD skiter fullständigt i att Avpixlat försöker utpressa Sundsvalls tidning för att få dem att sluta bevaka SD. SD skiter fullständigt i om ett våldtaget barn blir uthängt med video på Avpixlat. SD skiter fullständigt i om deras politiker viftar med järnrör mitt i centrala sthlm, de får vara kvar i värmen ändå.

Ser ni den röda tråden? Japp allt handlar om ”oförrätter” som man anser att SD utsatts för och som man vill hämnas eller stoppa.

Det är hög tid att uppmärksamma SD:s inkonsekventa hållning till antidemokratiska aktioner och handling!

Hur gör vi då undrar ni? Ja allt börjar med att ni delar denna status och visar att SD och deras fotsoldater aldrig kommer att kunna tysta oss.

Mvh redaktionen”

Även EXPO har skrivit om attacken HÄR!

Mindre stolthet med Blackface i Pride

Publicerat 7 augusti, 2013 av Fatou Lusi

Det här med Blackface, svarta nidbilder och andra typer av kränkningar mot svarta människor är en debatt som gått het i media under en period. Kanske kan någon få uppfattningen av att fler människor börjat beté sig respektlöst och diskriminerar svarta. Jag tror däremot inte att det är så. Tvärt om tror jag att medvetenheten blir större och bredare och att fler blir medvetna om just den strukturella rasismen och därmed också börjar agera med mer respekt.

Gamla invanda vanor börjar komma upp till ytan och många av oss börjar att rannsaka oss själva för att försöka komma till insikt om vilka strukturer vi själva är med och bidrar till att de stannar kvar.

Varför jag tror att detta har uppmärksammats mer i media är just för att vi får en ökad medvetenhet, men också för att många svarta som är födda i och uppväxta i Sverige har börjat sätta ned foten och tala om hur de upplever den strukturella rasismen i vårt land. Tyvärr kan jag personligen känna att många av dessa har svårt att få gehör för sina upplevelser och att i vissa fall utsätts för ytterligare kränkningar då det finns de som talar om att de ”överdriver” eller är ”överkänsliga” eller ”lättkränkta” eller till och med ”extrema”. Däri ligger min egen ilska till viss del i en del av dessa debatter. Det är det jag anser vara tolkningsföreträde.

Jag tror också att det är just den strukturella rasismen mot svarta som gör att förståelsen för hur man upplever dessa nidbilder, möts med oförstående och ignorans.

Jag tycker att det är svårt att förstå att vi oftast har väldigt lätt att förstå att de som utsätts för mobbning, de som utsätts för homofobi, de som utsätts för kvinnoförnedrande budskap, bör få tolkningsföreträde för sina upplevelser och att de i många fall också får det, för att det är lätt att förstå och ta till sig att det som de upplever faktiskt känns kränkande. Samtidigt tycker jag att icke-vita i vårt samhälle oftast inte anses behöva detta tolkningsföreträde. Att man kräver att bli behandlad med medmänsklighet och att de mänskliga rättigheterna ska gälla alla människor, tycks i många fall inte lika självklart. Där tycker jag att debatten runt Stina Wirsén varit uppenbar och även den del som gjort mig mest illa berörd.

Jag tror inte att det är en tillfällighet att de som tycks haft lättast att förstå debatterna som många svarta har drivit under det drygt senaste året och på vilket sätt dessa rasistiska nidbilder kränker svarta människor, är just föräldrar till afrosvenska barn. Det är i alla fall så jag uppfattat det och för mig personligen har det också varit en ögonöppnare. När man är vit förälder till afrosvenska barn, så är det lättare att ta kränkningar mot svarta personligt eftersom ens barn är det bästa vi har. Jag tar mycket mer illa upp när mina barn blir kränkta än när jag själv blir det. Jag tror att det handlar om att man då står så nära personen att man på allvar kan sätta sig in i den personens upplevelser, eller till och med själv ta det personligt. Barnen är ju en del av en själv.

Det innebär självklart inte att alla svarta eller alla föräldrar till afrosvenska barn håller med i dessa frågor, men jag upplever att en övervägande del kommit till insikt om dessa frågor i och med debatten och i många fall instämmer i kritiken mot Blackface och andra rasistiska nidbilder.

Att hävda att man är ”antirasist” samtidigt som man hävdar sig ha rätt att använda ”N-ordet” blir liksom… fel!

Som jag ser det så behövs ALLA människor i den antirasistiska kampen, kampen att upplysa, att ha nolltolerans mot rasism, att bemöta rasistiska uttalanden, att konfrontera falsk rasistisk information. På samma sätt som alla behövs i kampen mot homofobin, mot kränkande strukturer mot kvinnor etc. MEN när man för en kamp där man själv inte personligen utsatt, tror jag att det är extra viktigt att vara lyhörd just för de som enligt mig bör ha tolkningsföreträde i de aktuella frågorna. Jag kan till exempel INTE tala om vad som kan upplevas som kränkande i homofoba frågor. Visst, det mest uppenbara kan vem som helst lista ut, men det som sitter i strukturer som är så invanda att man knappt reagerar över dem längre, där kan inte jag tala om vad som är okej eller inte. Däremot kan jag lyssna på de som drabbas av det och stötta dem i deras kamp mot homofobin. För mig är det just det som tolkningsföreträde handlar om!!

Bilden är en print screen från DENNA sida.

Förra veckan var det Berns som blev kritiserade för att använda ett Blackface i sin 150-års Jubileum-föreställning, nu är det Pride som haft ett Blackface (som skulle föreställa en Somalisk pirat) i sin Prideparad. Det har tydligen skett även tidigare år, men nu när debatten varit mer aktuell, så har det fått ett större medialt utrymme.

Jag har alltid blivit beklämd då en utsatt grupp ställer sig mot en annan. När det gäller Pride och Blackface, så känner jag att det är särskilt ledsamt och beklämmande, då jag vet att många svarta vänner som har ursprung från länder där homosexualitet inte bara är förbjudet enligt lag, men där också homofobin är stark och i vissa fall till och med har dödsstraff i straffskalan och att de först nu börjat ”komma ut” här i Sverige som blivit en frizon.

Många är även öppna i HBTQ-sammanhang, men inte i sina övriga sociala nätverk. Därför känns det särskilt beklämmande att Pride upplåter sitt vackra, färgglada, sprudlande, glädjande och folkrika parad, till att låta människor uppträda som Blackface som är ett gammalt, rasistikt uttryck mot svarta människor. Jag är glad att det nu har anmälts av Afrosvenskarnas riksförbund och fått en del uppmärksamhet, då jag hoppas att all denna uppmärksamhet ska göra människor än mer medvetna och ödmjuka inför sina medmänniskor.

En Facebookgrupp har startat mot Blackface i Prideparaden HÄR!

Fotnot: Förutom bilden med det svarta Blackface, som alltså är en print screen, så är de övriga bilderna i inlägget från 2012 års Prideparad.

Läs även andra bloggares åsikter om rasism, svarta nidbilder, blackface, debatt, pride, prideparaden, tolkningsföreträde, homofobi, hbtq, antirasism, somalisk pirat, afrosvenskarnas riksförbund, anmälan,

Nu glömmer vi allt groll om rasism och går vidare…

Publicerat 27 mars, 2013 av Fatou Lusi

För någon vecka sedan skrevs ett öppet brev som artikel i DN till Beatrice Ask av Jonas Hassen Khemiri. Artikeln heter Bästa Beatrice Ask och har hyllats runt om på nätet och delats i det oändliga. Många var de som på facebook och andra ställen beskrev hur de gråtit när de läst artikeln för att någon satte ord på känslor de burit under hela sina liv, eller stora delar av det.

Jag tror knappast någon lämnades oberörd av den här artikeln och jag har själv ältat den i huvudet många gånger sedan jag läste den. Texten sammanfattade på många sätt det många mörka personer i min omgivning gett uttryck för och det jag själv känt av genom mina familjemedlemmar under många, många år, därför är den ett viktigt historiskt dokument, som jag ser det. Det är inte en tillfällighet att den blivit så delad och debatterad, trots att den är ganska enkelt skriven. Eller just därför?!

Idag kom ett svar på artikeln skriven av Erik Ullenhags stadssekreterare Jasenco Selimovic. Den kan du läsa HÄR! Även denna artikel är intressant, men jag måste ändå säga att jag tycker mycket av artikeln handlar om att förminska inte bara Jonas Hassen Khemiri´s känslor, utan alla de som kände igen sin egen uppväxt och sina egna liv här i vårt land, men inte bara det, jag tycker att det mest anmärkningsvärda är att i stället för att ta tillfället i akt och debattera den problematik som synliggörs i Jonas artikel, så försöker man ursäkta och vända på problemet, eller kanske till och med vända på bladet?

Det som förvånar mig mest är dock att artikelförfattaren Jasenco Selimovic skriver bland annat:

”Vissa av de här, min vän, var mer förtryckta, diskriminerade, vissa mindre. Men alla kände att de, just de, var mest utsatta, mest missgynnade. Mångas pappor hade sagt att de måste jobba tre, fyra, tio gånger mer än andra. Många av dem försöker, precis som du, se ”stöldobenägna ut” i en affär. Fråga romer, hemlösa, arbetarklassen, äldre, svarta, ungdomar, kvinnor med burkor, blyga, överviktiga.

Vems diskriminering är större, viktigare? Vilken grupp kan vi förneka rätten att känna så?

Måste vi välja, undrar du? En judisk bekant till mig säger: ”vårt problem i Malmö är det stora antalet muslimer från mellanöstern. De har inte lärt sig om utrotningen av oss, Förintelsen, därför är de ofta antisemiter”. En muslimsk bekant säger: ”vårt problem är det konkreta stödet till politiken som mördar oss och tvingar oss att fly hit”. Generaliseringar? Visst. Men vem väljer du att frånta upplevelsen? Jag ser ungdomar som tycker att det är de äldre som inte låter dem få en plats, och de äldre som osynliggörs av de unga. Vem ska jag välja? Jag läser den feministiska ikonen, Susan Okin, som tycker att mångkulturalismen inte är bra för kvinnor. Otäckt.”

Jag förstår inte riktigt varför man vänder grupper mot varandra? Jag förstår inte heller hur det skulle vara en motsättning att stå upp för och kämpa emot både homofobi, könsdiskriminering, kvinnoförtryck och rasism? Samtidigt. Att uppmärksamma gamla invanda mönster och sedan arbeta med dessa, först hos oss själva och sedan hos andra. Jag kan inte heller se att det finns en motsättning att stå upp för arbetarklassen, hemlösa, ungdomar, kvinnor med burka, romer eller vilken-utsatt-grupp-du-vill.

Självklart finns det frågor som står olika personer olika nära av olika skäl. Jag har inget starkt engagemang för vissa saker, till exempel djurförsök. Det betyder inte att jag tycker det är okej. Det betyder att jag tycker det är fantastiskt att det finns människor som är engagerade i djuren, som brinner för att stoppa djurförsök, som tar hem skadade djur och ger dem ett nytt liv. Jag älskar det!! För mig är det dock inte en motsättning till att jag kanske engagerar mig i ungdomar, feministiska frågor, rasism och hemlöshet, sexuella övergrepp eller vad det nu kan vara. Det är ju bra att människor har engagemang för olika saker, så inte massa viktiga frågor försvinner.

Jag tycker Jonas artikel är mycket viktig för många människor och den berörde mig starkt. Att anklaga honom för att ta på sig ”offerkoftan” när han försöker belysa problemet och lyfta frågan som berör så många människor, tycker jag är fegt. Utifrån upplysning kan man sedan komma till handling. Om jag vet att jag är privilegierad för att jag är vit, så kan jag också bemöta människor utifrån den kunskapen och jag kan försöka att bli medveten om mina privilegium så att jag inte fortsätter utnyttja dem i de fall där jag kan påverka och göra skillnad. Om en man blir medveten om att han har ett privilegium för att han är man, då kan han också ge mer utrymme till kvinnor i hans närhet. Om jag är privilegierad av olika skäl, så kan jag också medvetandegöra mig själv om detta och börja handla efter det, men så länge jag sätter på skygglapparna och inte vill lyfta problemet, eller ens se det, så kommer jag inte heller att kunna göra något åt det och sträva efter verklig antirasism, feminism eller vad det än gäller. Jag tror vi måste gå till botten med alla maktstrukturer, sätta fingret på dem, för att kunna komma framåt och det första steget är att synliggöra problemen och inte stoppa huvudet i sanden…

Klockren tweet av Lena Sundström idag apropå bussar, denna debatt och många andra aktuella debatter

Det säger inte heller att vi är världens värsta land, eller världens mest rasistiska folk. Det säger att dessa upplevelser är sanna, för att det är så oerhört många som vittnar om dem och faktiskt upplever dem. Det säger att det här är ett problem som vi måste ta tag i. Det säger inte att alla hatar varandra i Sverige eller att vi inte kan leva tillsammans, men för att kunna göra det och för att kunna hela från det som varit, måste vi också våga se och sätta fingret på det som faktiskt har varit, det tror jag inte vi gör genom att låtsas att allt är okej och att i Sverige har alla människor samma värde, när handlingar, när vårt samhälle, när vi människor som lever i det här samhället, visar något helt annat.

Eric Rosén skriver också om dessa två artiklar: Selimovic´ fegar ur fullständigt

Susanna Alakoski skrev även ned sina tankar runt dessa artiklar på sin facebook: Det svänger

Rakel Chukri skriver: Världsfrånvänd stadssekreterare

Läs även andra bloggares åsikter om rasism, samhälle, jasenco selimovic, jonas hassen khemiri, beatrice ask, förminskande, antirasism,

Håller Somalier på att bli vår tids Romer?

Publicerat 25 augusti, 2012 av Fatou Lusi

En av de stora nyheterna under veckan som passerat är de Somalier i Forserum som har blivit utsatta för hot och trakasserier, så till den milda grad att föräldrar inte vågat skicka sina barn till skolan. Vad jag förstår, efter att ha följt nyhetsrapporteringen i media, så handlar det om ett fåtal, yngre personer som har stått för dessa trakasserier, men att konsekvenserna blivit att det har förstört känslan av trygghet på ett grundläggande vis.

Det gör mig arg, ledsen och förtvivlad att rasism, främlingsfientlighet och hat ska få påverka människors vardag och liv så markant som det som skett i Forserum. Den bästa artikeln jag läst denna vecka i det här ämnet är DENNA i Sydsvenskan. Jag vet att den är lång, men den är absolut läsvärd!!

SVT har också haft ett reportage som jag tycker är värt att uppmärksamma:

Lite pinsammare är det när TV4 sänder ett i och för sig intressant reportage, men när man lägger upp dessa rubriker till reportaget så kan man ju börja fundera:

Ja, hur var det nu, TV4? Var det Somalier eller Etiopier som är i behov av stöd från allmänheten? Svenskar och Polacker är kanske också samma sak? Nåja, reportaget kan du se i klippet nedan eller HÄR!

Fackeltåget har ett gott syfte och det glädjer mig att det var många som hade möjlighet att sluta upp under manifestationen. Jag får en känsla av att just Somalier är den nya tidens romer och oavsett folkgrupp så är det ALDRIG okej att behandla en människa sämre än du själv vill bli behandlad.

Ett citat ur Aftonbladets artikel gjorde mig särskilt illa berörd:

”Skolpolitikern och kommunalrådet Anders Karlsson, C, sa däremot att kommunen känner till vilket gäng det är som hoppar på somaliska familjer.

– De är ett par stycken personer som är runt 15 till 20 år gamla. De har haft problem länge, men jag tror inte att de har ett rasistiskt motiv. Den här gången har det blivit somaliska familjer de går på, de har gjort andra saker tidigare, säger han.”

Man måste våga använda sitt rätta namn på händelser som sker och det som skett i det här fallet är helt uppenbart rasistiska motiv och inget annat!

Man måste också visa civilkurage när en medmänniska på något sätt blir trakasserad, utsatt för hatbrott eller andra trångsynta handlingar. Det räcker inte med att titta på, vi måste gå till handling och sätta ned foten. Det är viktigt att ta ställning mot all form av rasism och främlingsfientlighet, både i vår vardag med förflugna ord och handlingar, men även i större sammanhang. Allt hör ihop i slutänden!

För dig som vill visa ditt stöd till Somalier i Forserum på Facebook, kan klicka in HÄR!

Läs även andra bloggares åsikter om forserum, rasism, främlingsfientlighet, antirasism, somalier, samhälle,

Ibland blir det bara SÅ himla fel

Publicerat 7 juni, 2012 av Fatou Lusi

Det har varit många debatter i min blogg genom åren. Igår såg jag att väldigt många läsare varit inne och läst ett gammalt debattinlägg om rasism. Eftersom jag inte finner någon inlänk, så gissar jag att det är någon sida som länkar dit, men som blockar så att jag inte kan se inlänken.

Nåja, jag läste om inlägget och upptäckte att det är väl värt att länkas till för nya läsare att läsa och för mina gamla läsare att läsa en gång till. Grunden till inlägget var att Blackout var inbokade på fotbollsspelaren Martin Mutumba´s privata födelsedagsfest som ägde rum i Rinkeby och någon filmade showen och la upp den på Youtube. Varken Martin eller Blackout var sedan inblandade i debatten som sedan följde och började i kommentarsfälten på youtube och som jag sedan la upp på min blogg. Den som la upp klippet har nu tagit bort det, men det spelar egentligen ingen roll, för debatten handlar inte så mycket om klippet egentligen, utan kom att handla om fördomar, svenskhet och… ja, ni kan själva läsa inlägget HÄR! Glöm bara inte alla kommentarer, för de är egentligen huvudbehållningen av hela inlägget.

Ibland blir det liksom bara SÅ himla fel!! 😀

Sverige-debatt på Youtube

Läs även andra bloggares åsikter om rasism, antirasism, debatt, youtube, svensk, svenskhet, integration, rinkeby,

De intelligenta rasisterna?

Publicerat 6 februari, 2012 av Fatou Lusi

Svara

Förra veckans antirasistiska text tycker jag är den som är skriven av Nima Dervish i krönikan: Hitler hade skämts mustaschen av sig.

Jag vet att jag haft just dessa ”intelligens-debatter” på min blogg genom åren också och att den ena kommentatorn efter den andra har ”avslöjat sig” med inte allt för hög IQ, trots att man med kommentarerna försökt påvisa hur mycket lägre IQ vissa andra folkgrupper har…

Man ska inte kasta sten i glashus, sägs det och jag tycker att det är precis vad dessa rasister gör när man börjar diskutera intelligensnivå med dem.

Men som jag skrev i ett av de inläggen:

”Jag har större utbyte av en socialt kompetent person med stor förmåga till empati, än om min vän inte vet vad en kvadratrot är. Med det inte sagt att jag har ointelligenta personer i min omgivning!”

Nåja, artikeln av Nima är läsvärd! Läs den, vettja´!

Uppdatering: Efter tips av min bloggvän LiLo lägger jag upp följande länk: Intelligence Study Links Low I.Q To Prejudice, Racism, Consevatism

Läs även andra bloggares åsikter om rasism, antirasism, nima dervish, hitler, intelligens,

Julkalender Lucka 3

Publicerat 3 december, 2011 av Fatou Lusi

I Lucka 3 vill jag uppmärksamma antirasism. Det finns många sätt att förebygga rasism och det finns många organisationer som synliggör problematiken och jobbar hårt för att stävja den och informera runt omkring den.

För mig är det en självklarhet att människovärdet inte sitter i hudfärg, religion, ursprung, sexualitet eller kultur, samtidigt är jag smärtsamt medveten om att det inte är en självklarhet för alla människor! Det är där vi måste påverka och organisera oss, för att informera och upplysa för att förhindra spridning av fördomar, trångsynthet och hatiska agendor.

Som sagt finns det många som arbetar med detta på olika sätt, men det jag vill slå ett slag för i min julkalender är Expo!

Så här skriver Expo om sig själva:

”Stiftelsen Expo granskar, dokumenterar, analyserar och upplyser om intoleranta grupper och idéer för att stävja dess inflytande i samhället.

Vi är en ideell, privat, politiskt och religiöst obunden stiftelse som startades 1995 på initiativ av bland andra journalisten och författaren Stieg Larsson som också var chefredaktör på tidskriften Expo och vd för stiftelsen fram till sin död 2004.

Vår vision är ett demokratiskt samhälle där människor inte förföljs, trakasseras eller fråntas sina rättigheter på grund av hudfärg, etniskt ursprung, sexuell läggning eller religion. Håller du med? Bli Expo-supporter!”

Om du rent konkret vill stötta Expo, så gör du det antingen genom att bli en supporter. Du kan också beställa böcker från Expo, eller tidningar. Eller varför inte en prenumeration på tidningen Expo? Det finns nog många som kan uppskatta en sån prenumeration! Men man kan till och med beställa en föreläsning eller utbildning i olika frågor och inriktningar i ämnet. Titta mer HÄR!

En fin 3:e December önskar jag dig!

Läs även andra bloggares åsikter om expo, julkalender, adventskalender, lucköppning, engagemang, rasism, antirasism, julklappstips, tips,

Dom kallas Rasister

Publicerat 18 augusti, 2010 av Fatou Lusi

I går kväll när jag arbetade sändes tv-programmet ”Dom Kallas Rasister” av Lena Sundström. Tack och lov så finns webb-tv, en fantastisk möjlighet att se program när man SJÄLV har tid! Här kan du kolla när DU har tid.

Först en kort intervju med Lena Sundström om själva programmet:

Och så själva programmet; Dom kallas Rasister:

Igår skrev jag om programmet Välkomna nästan allihopa och nu om detta program. Jag gillar att dessa främlingsfientliga eller rasistiska personer blir tillfrågade i de program jag skrivit om. Det är den delen jag tycker så oerhört mycket om med Sverige och vår yttrandefrihet!!

Även om deras uttalanden i sig inte gör mig glad, utan tvärt om tycker jag oftast att de är elaka, ointelligenta och ibland riktigt obehagliga. Framför allt stämmer det inte ihop särskilt väl med min egen bild av mångkulturen i vårt land.

Jag tror inte att dessa tv-program får en person som tagit stark ställning för rasism och främlingsfientlighet, att plötsligt vända på kappan och blir antirasist. Men jag tror att vi alla blir påverkade av alla intryck vi får i samhället och i vår omgivning. Även våra barn. Och för de personer som hör dessa rasistiska ”fakta” som sällan stämmer särskilt väl överens med de områden i vårt samhälle som faktiskt är som mest mångkulturella, kan jag inte låta dem stå oemotsagda. Ibland finns det anledning att kritisera det som sker i vårt samhälle och självklart finns det skäl att kritisera både massor av Svenskar och invandrare. Självklart finns det anledning att granska och kritisera mycket av vår invandrarpolitik, precis som det finns med det mesta av vår politik.

Världen går inte framåt utan kritiker, granskare och utvecklare. Men det är en enorm skillnad att kritisera ett system och att kritisera en persons ursprung. Det finns en enorm skillnad mellan att kritisera en regering, eller en partipolitik, mot att kritisera någons hudfärg. På samma sätt är det också en ofantlig skillnad på att kritisera vad någon GÖR än att kritisera hur någon SER UT!

Något som ofta slår mig när jag debatterar med främlingsfientliga eller rasister och som även Lena Sundström är lite inne på i intervjun ovan, är att främlingsfientliga personer ofta säger:

H*n har hört att det är så, men när man frågar efter informationskälla så kan personerna oftast inte uppge dessa, man bara ”vet”

Att man sällan känner några invandrare väl, men om man gör det så är det just den/de personerna som utgör undantaget, medan de flesta andra (de man inte känner) fortfarande är si eller så…
Att man sällan tror att information från ”samhället” stämmer. Man tycks oftast tro att sanningen alltid är en helt annan, en sanning som talar ”mot” invandrare och mångkulturen och att man bara försöker ”skydda” invandrare. Att ”samhället” (d.v.s. i detta fall antirasister eller förespråkare för mångkultur) står i maskopi med varandra och försöker dölja ”den verkliga sanningen”. Såtillvida är det ofta en omöjlighet att få en person som redan har bestämt sig för att ändra åsikt eller faktiskt inse att ens egen sanning kanske inte stämmer så väl med verkligheten, då man alltid tror att all presenterad fakta är påhittad.
Att man i statistik om till exempel brottslighet/arbetslöshet/fattigdom alltid tycks tro att det är ursprunget som avgör, inte yttre faktorer såsom man gärna kan erkänna att det kan vara en förklaring till svenskar i samma situation. Som exempel en brottsling som är invandrare, eller som har ett invandrarursprung på något vis, handlar om ursprunget, inte om att personen i fråga har haft sämre sociala förutsättningar, utanförskap (som rasister och främlingsfientliga för övrigt är väldigt duktiga på att skapa för just personer med invandrarbakgrund eftersom man aldrig anses vara tillräckligt svensk för att kunna bli betraktad som en del av Sverige och vårt samhälle, oavsett hur många generationer man har levt i Sverige), fattigdom eller helt enkelt växt upp i en miljö som har påverkat personen på ett negativt sätt.

När man diskuterar Svenskar, missbruk och brottslighet så tycker jag ofta man hör att man kan förstå att en person har blivit missbrukare eller kriminell då personen växt upp i en förort med dåligt rykte, föräldrarna kanske varit delvis arbetslösa eller kanske till och med själva har ett missbruk och personen är uppväxt i fattigdom och misär. Det är en vanlig förklaring till att en Svensk person ”hamnat snett”.

Men för en invandrare som kanske hamnat i kriminalitet eller missbruk, så handlar debatten sällan om uppväxtförhållanden eller fattigdom, utan allt för ofta så får man då höra att ”de tror de kan komma hit och betÃ© sig hur som helst”, eller ”de drar med sig skit från sina hemländer” eller till och med att det skulle vara ”genetiskt”.

Självklart har alla främlingsfientliga och rasister inte exakt samma åsikter eller föreställningar i alla frågor som rör invandring, invandrarpolitik, integration eller mångkultur, på samma sätt som antirasister också har olika synsätt och åsikter, men det jag gett exempel på ovan är de frågor jag ofta tycker att de upprepas i dessa debatter, från olika debattörer, från Sverigedemokrater till andra med invandrarfientliga åsikter.

Jag vet inte hur man kan komma tillrätta med rasismen i vårt samhälle, men jag vet dessa ”sanningar” som inte alls stämmer med min realitet eller sanning, jag och många andra som faktiskt lever goda liv i mångkultur som har berikat oss, jag vet att jag inte tänker låta dessa påhittade ”sanningar” få stå oemotsagda i alla fall…!!

Läs även andra bloggares åsikter om rasism, antirasism, främlingsfientlighet, invandrare, politik, dom kallas rasister, lena sundström, tv-program, välkomna nästan allihopa, debatt,

Välkomna nästan allihopa… I have a Dream…

Publicerat 17 augusti, 2010 av Fatou Lusi

För lite mindre än ett år sedan hade UR sin serie mot rasism. Den kördes både i TV och på radio och tv-serien hette Välkomna nästan allihopa. Radions serie hette Rasismens Historia.

Jag medverkade själv med en krönika på hemsidan: Främlingsfientlighet med krönikan: Ett Sverige för oss alla och hade möjligheten att förhandstitta på hela tv-serien. Jag tyckte oerhört mycket om denna serie. Det förstod nog alla som läste min blogg då, eftersom jag verkligen skrev mig varm om den. Jag tyckte om att man dels gick in på flera olika problemområden runt både främlingsfientlighet och invandring, om mångkultur, fakta, historia och mycket runt ungdomskultur.

Min vän Vivi medverkade också i den här satsningen HÄR!

För er som missade serien, så går den fortfarande att se HÄR! (Rekommenderas varmt)

Varför jag tar upp den här tv-serien igen, är dels för att ge chansen till er som missade den, att se den nu, men också för att nu finns det möjlighet att rösta på just den här serien i Kristallen (Det Svenska TEVE-priset 2010). Och även på en av de två programledarna, min vän Doreen Månsson. Tyvärr går det inte att rösta på den manliga programledaren Musse Hasselvall. Tyvärr säger jag då jag tycker att dessa båda programledare gjorde ett oerhört bra jobb som har lämnat spår i mig, i den här programserien!!

Om du vill rösta på Doreen eller serien Välkomna nästan allihopa, så kan du göra det HÄR! (Det finns förstås andra att rösta på också 😉 )

Ibland tänker jag, angående debatten om rasism och främlingsfientlighet att man kan släppa den, för att det trots allt är år 2010 och att folk är mer upplysta och besitter större kunskaper idag. Men så dyker det upp debatter som den jag nyligen hade på min blogg: Sverige-debatt på Youtube och jag inser att den här debatten är viktigare än någonsin. Att våga ta den. Att våga belysa problematiken. Att våga ta den ett steg längre! (I youtube-debatten kom vi också att debattera just ”när blir man svensk?”, vilket ett av programmen i SVT ´s serie just handlade om: När blir man Svensk?)

Debatten i min blogg om mångkultur och antirasism leder nästan alltid till att jag nedlusas med rasistiska kommentarer (som jag oftast inte kan släppa på), den leder nästan alltid till personangrepp mot mig. Men jag kan liksom inte låta bli. Jag vill inte låta bli. Det är som ett behov som finns inom mig. Jag vill att mina vänner, mina barn och andras barn, ja, alla människor på jorden bedöms efter hur de är, inte efter hur de ser ut.

För att citera Martin Luther King:

”I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin but by the content of their character.”

Mitt eget bloggande om serien, det upphörde för att jag reste till Gambia då, annars hade jag säkert bloggat ännu mer om den. Här är det jag hann blogga innan min resa:

Rasismens Historia

Ett Sverige för oss alla

Varför funkar inte högerextremismen i Sverige?

UR ´s kampanj mot rasism fortsätter…

Min kloka vän säger kloka saker i TV

UR ´s kampanj fortsätter…

Tillägg: Läs gärna Svarten ´s inlägg och framför allt se videoklippet hos honom i samma ämne: Främlingsfientlighet, rasism och Slaveri

Läs även andra bloggares åsikter om välkomna nästan allihopa, antirasism, ur, svt, kristallen, rasismens historia, främlingsfientlighet, mångkultur, martin luther king, i have a dream,

Fatou.se

Etikettarkiv: antirasism