Att tappa tro, hopp och kärlek

Glad, ledsen, hoppfull, hopplöshet, godhet, ondska, kärleksfullhet, avsky, stolthet, förakt, styrka, svaghet, gränsdragning, gränslöshet…

Foto: Fatou Touray ©

Foto: Fatou Touray ©

Ibland tar känslosvallet över och vi måste landa. Landa och fundera på vad det var som hände. Och varför. Och hur. Och vem eller vad som styrde det som hände. Tänka efter på vad vi själva och andra hade för agenda. Varför saker och ting blev som det blev. Rannsaka oss själva, men också försöka analysera. Dra lärdom av.

Ibland kan jag känna mig så naiv. Naiv för att jag i grunden alltid tror människor om gott. Att de faktiskt är goda i grunden, inom sig. Samtidigt som jag vet att det inte alltid är så. Människor har olika agendor. Ibland är människor inte intresserade av vem du faktiskt är eller vad du vill göra. Då kan man inte göra något åt det. Plocka upp spillrorna, lappa ihop dem så gott det går, lämna det bakom dig och fortsätt med det du förutsatt dig från början. Dra lärdom av, men tappa inte hoppet. Tappa inte kärleken. Tappa inte tron på människan. Var stark!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Till Almedalsveckan

DSC_6541När du läser det här, så ligger jag på en strand i Visby. Eller nej, det gör jag säkerligen inte! 🙂 Men i Visby är jag förhoppningsvis när detta inlägg publiceras! Jag ska dit på Almedalsveckan för första gången och det ser jag verkligen fram emot! Jag har inte varit på Gotland sedan jag var barn. 

Jag ska dit med jobbet, så det blir förstås mest fokus på arbete, men någon liten stund kommer jag nog att få för att kika runt där på annat. Jag har velat åka dit i flera år nu, så det ska bli jätteroligt! Jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig, så därför låter jag bli att förvänta mig så mycket och ser bara fram emot att komma dit.

Jag kommer inte ta någon semester i sommar. Jag håller tummar och tår för en resa till värmen i vinter i stället och så jobbar jag på. Ja, sommar och sommar, förresten, det vet jag inte om man kan kalla det med tanke på vädret. Det tycker jag är lite trist, men det är bara att bita ihop! 🙂

Jag får rapportera lite när jag kommer hem. Eller vem vet, kanske till och med innan dess? Stay strong!!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Jag klagar inte…

midsommarstång1-617x1024

Trött. Extremt trött. Jobbade 75 timmar förra veckan och denna kommer det troligen att bli 82 timmar (möjligen 67, det vet jag först i morgon e.m.) Nej, jag klagar inte. Tvärt om! Det är helt fantastiskt att ha ett nytt jobb att gå till!! Jag älskar det!

Men på midsommaraftonen ser det ut som om jag blir ledig. Kanske hela dagen, eller i alla fall från klockan 7 på morgonen. Eftersom det blir lite fest då, så ser jag fram emot det!

Som sagt, jag klagar inte. Jag bara förklarar varför jag är trött.

Min åsikt om strejken? Jag kan bara hålla med DENNA BLOGGARE!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Lätt för Reinfeldt att säga

Apropå Reinfeldts utspel i dag om höjd pensionsålder till 75, vill jag här uppdatera ett gammalt inlägg som jag skrev redan 2008, då apropå ett utspel av samma karaktär av Maud Olofsson. Originalinlägget hette då: Hur länge ska vi jobba? Här kommer inlägget uppdaterat:

Every now and then kommer diskussionen upp om lämplig pensionsålder. Varje gång förvånas jag av den generalitet som detta ämne diskuteras med. Man drar helt enkelt hela svenska folket över en kam, oavsett yrke när man diskuterar hur länge en person bör arbeta innan h*n har möjlighet till pension. Nu är det Maud Olofsson som är i farten igen. Hon vill öppna för högre pensionsålder.

Det kan ju låta rimligt, med tanke på att vi generellt blir allt friskare och dessutom lever längre. Gör man en kort titt på Aftonbladets fråga ”tycker du att pensionsåldern ska höjas?” så ser man tydligt att resultatet är att de flesta läsarna i alla fall inte håller med.

Framför allt tycker jag att det blir väldigt svårt att tala om denna fråga rent generellt, eftersom olika arbeten skiljer sig så oerhört på olika typer av arbetsplatser. Jag känner till en massa olika yrken, där personalen är pigga och friska och där man faktiskt fortsätter arbeta efter pensionsåldern. Men, jag känner också till många yrkesverksamma som det är helt uteslutet att de flesta någonsin ens kommer att nå pensionsålder då de har yrken där kroppen tagit så mycket stryk att de inte ens orkar arbeta upp till pensionsålder.

Min pappas yrke till exempel. Han och hans ”gubbar” satt och diskuterade detta en dag. De har alla varit i byggbranschen i typ hela sina liv och de kunde knappt komma på några i deras bransch som hade uppnått pensionsålder. Vidare finns det några av ”gubbarna” som har så utslitna kroppar efter ett långt och hårt yrkesliv, att de inte klarar av att böja sig ned på morgonen för att ta på sig strumporna, utan de har behövt hjälp med detta av sina familjemedlemmar. Detta långt INNAN de ens uppnått pensionsålder.

Det är klart att man kan få förslitningsskador av mer stillasittande yrken, men jag tror det är extremt ovanligt att hela kroppen blir totalt utsliten innan 60 års ålder i yrken där man har mer administrativa tjänster, till exempel. Att man då jämställer pensionsålder mellan dessa olika yrkesgrupper tycker jag är jävligt oförskämt, för att uttrycka mig på ”ren svenska”. Det visar att man inte alls har någon insikt i andra människors problematik på olika arbetsplatser.

Nej, jag anser att man måste se över olika arbetsgruppers utslitningar på kroppen och på så sätt ha en individuell pensionsålder, beroende på yrke, eller helt enkelt sänka pensionsåldern, så att de som inte orkar med det, kan ta ut sin pension i rimlig tid och de som orkar, frivilligt kan fortsätta, även om det senare alternativet blir svårare att genomföra av ekonomiska skäl.

Jag tycker man måste se till verkligheten för de personer man diskuterar och inte alltid utgå från sig själv, för att man själv inte känner sig utsliten av att sitta på en stol på Rosenbad och fatta viktiga beslut. All respekt för politikers uppdrag, men glöm för den skull inte de personer ni faktiskt representerar på era uppdrag.

Tillägg: Jag pratade precis med min pappa i telefonen om detta och han bekräftade nu att det endast är 4-5% inom byggnad som ens uppnår pensionsålder…!

Jobba till 75? Lätt för Reinfeldt att säga!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Jag ska måla hela världen, lilla mamma…

Igår var vi och shoppade till de nya lokalerna, i stort sett hela dagen, precis som i förrgår. När vi på kvällen kom tillbaka till lokalen för att börja fixa och bygga ihop stolar, bord, hyllor, etc. skulle vi även måla väggarna i vissa kontor.

Jag tog på mig målningen. Brorsan som kommit dit för att hjälpa till att bära en soffa satte sig i rummet med mig och den ena kompanjonen och Isa:

Jag: Jag börjar måla väggarna!

Kompanjonen: Men kan du måla, Fatou?

Jag: JAG? Självklart!! Min farfar var ju målare!!

Brorsan: Ja, det är kanske inget biologiskt arv direkt…

Kompanjonen: Men Fatou, har du ens målat nån gång?

Jag: Ja, jag hjälpte farfar att måla om några element en gång när jag var i 8-årsåldern…

K: Okej… Hur gick det då?

Jag: Först tyckte farfar att jag var jätteduktig, men sen tyckte han att jag kladdade lite väl mycket… Men jag var i alla fall jätteduktig att sätta gem på hans papper, på kontoret, det sa alltid farfar…

Alla skrattar gott (åt mig)!

Brorsan instruerar hur jag ska göra med rollern. Sedan går det av bara farten! Jag SA ju att jag kunde måla!! (OBS!! Om väggarna fortfarande är flammiga i dag när jag kommer till lokalen, så gills inte det här inlägget!)

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Fredagen kan börja

Vi är tre kompanjoner i det nystartade företaget. Det första sms:et från ena kompanjonen:

”Blir lite sen, men de om väntar på något gott…”

Sms från andra kompanjonen:

”Jag är på väg fick bensinstopp fan oxå”

Fredagen kan börja.

Vi fick ett väldigt glädjande besked i går som fick oss att hoppa av lycka och glädje. Ett besked vi väntat på länge och väl och till slut fick ett positivt besked om. Det innebär en massa jobb under den kommande helgen och veckan, men det är roligt jobb som jag ser enormt mycket fram emot. Vi har så enormt många lysande ideér att vi knappt hinner med allt vi vill. Det är roligt och inspirerande.

Kvällen kommer att avslutas med julbord med några gamla kollegor som jag ser fram emot. Ibland har man flyt. Som sagt:

Fredagen kan börja!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

När livet rullar på…


Livet rullar på… Jag har ett bloggutkast som legat sedan typ 3-4 dagar tillbaka, som jag vill skriva klart, men bara hinner bakgrundskolla och skriva några meningar i taget på, så frågan är om det någonsin blir ett färdigt inlägg? (Jag är lite frustrerad över det.)

Livet rullar på och det är mycket, mycket som händer just nu. Jobb till långt in på nätterna. Dagarna går åt till jobb, planering, frustration (när saker inte funkar som jag vill) och däremellan lite familjeliv. En sak kan jag i alla fall konstatera efter de senaste dagarna: Teknik är definitivt inget för mig!! Det har jag i och för sig varit medveten om i många år, men det har liksom blivit än mer bevisat nu!

Mitt vardagsrum är just nu kontor på dagtid och ungdomsgård till sent på nätterna. I kväll har vi kombinerat dessa två. Det funkade skapligt, men ungdomarna valde att gå hem/gå och sova ofantligt tidigt för en gångs skull. Vilket säkert bara var nyttigt för dem!

Hann med lite storhandling i dag också och det behövdes då råttorna satt i kylskåpet och grät. Det blev massa shampo, balsam, toapapper och en del mat. Vilket säger lite om både konstellationen i min familj och vad vi ägnar oss åt:

Äta, skita och tvätta håret. Typ.

Jai 19

Jag har tagit mig friheten att ”låna tillbaka” min mellandotter Jai lite från hennes sambo och det är jag inte sen att utnyttja. Jag tycker jag får allt för lite chans att umgås med henne, men det ser ut att bli lite ändring på det nu.

Ibland när jag ser på henne, är det svårt att förstå att hon blivit så stor. När jag själv var i hennes ålder, så väntade jag barn nummer två, det vill säga just Jai. Jag tyckte själv att jag var så stor och vuxen då, medan jag idag när jag ser henne, inser att jag faktiskt var rätt liten själv i den åldern.

Livet rullar på…

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Ett tack till mina kollegor!

Idag var en speciell dag för mig. Jag jobbade mitt sista arbetspass på det arbete jag haft i fyra år. Jag har spenderat mer vaken tid med en del av mina kollegor, än jag spenderat med min familj. Så klart att det är en speciell känsla att sluta.

Jag arbetade idag med personer som jag aldrig eller nästan aldrig arbetat med tidigare, så det kändes inte ens sentimentalt, bara underligt. Tills vid 15-tiden när jag bjöd på fika (nåja, det var Isatou, 17 som hade bakat och inte jag själv) till hela arbetsplatsen.

Där träffade jag flera av de kollegor som jag arbetat med nästan dagligen i flera år. När jag gick tillbaka till min avdelning var det svårt att hålla tårarna tillbaka…

Nu ska jag ju ”bara” vara tjänstledig de närmsta sex månaderna och vem vet, kanske kommer jag under den tiden på att jag vill fortsätta med just det yrket? Det kanske bara blir ett gästspel på annan arbetsplats?

Fast just nu känner jag mig rätt ”mätt” på det yrke jag haft de senaste åren och jag kan inte idag se att jag verkligen vill gå tillbaka dit. Men vem vet? Jag utesluter inte möjligheten…!

Men lite sentimentalt känns det allt. Jag vet att oavsett om jag kommer tillbaka eller ej, så blir det en ny situation och den konstellation jag har arbetat i som jag trivdes allra bäst i, den är redan passé och kommer aldrig att komma igen.

En och annan kommer jag att hålla kontakten med, men de flesta gissar jag att vi bara går vidare åt varsitt håll… Det känns lite trist, samtidigt som jag inte kan låta bli att känna ett nytt hopp, en ny energi, en ny förhoppning spira i mitt inre om min framtida utveckling i mitt arbetsliv.

Tack för den tid som varit, kära kollegor! Tack för alla situationer vi tagit oss igenom tillsammans, tack för att ni utför ett viktigt och fantastiskt arbete som ofta är väldigt otacksamt och tack för alla härliga, goda skratt vi delat! Allt gott på vägen önskar jag er och allt gott önskar jag faktiskt också mig själv! 😉

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Byte av jobb och Livet tillbaka

Fredag. Vi har haft öppet hus på min ena arbetsplats idag. Jag fick med mig en stor familj som var nyfikna att kolla läget på mitt jobb. Mycket var nedtaget och urplockat och det var en märklig känsla att se arbetsplatsen så annorlunda än den varit varje gång jag kommit dit och gjort mina arbetspass under flera års tid. (Den stängde officiellt i början av sommaren och då har jag arbetat på andra arbetsplatser i samma företag.)

Ikväll ska vi ha ”utflyttningsfest” därifrån. Det ska bli trevligt. Faktum är att det blir ett särskilt sorts avslut för mig, då jag har fått erbjudande om ett helt annat yrke och därför nyligen blev beviljad sex månaders tjänstledighet från mitt nuvarande arbete för att kunna prova det nya. Jag har drygt två veckor kvar, sedan kommer jag att gå till nya spännande arbetslivserfarenheter.

Så just det här avslutet på den arbetsplats jag spenderat det mesta av min arbetstid de senaste åren, kommer att kännas som ett avslut i en särskild era av mitt arbetsliv. Den största delen av tiden har jag trivts verkligt bra och tills rätt nyligen kände jag verkligen att jag brann för mitt yrke och flera av mina arbetsuppgifter. Jag har funnit verkligt goda vänner också på min arbetsplats och jag har känt särskilt gott samarbete och gemenskap med flera av mina kollegor.

Min goa mamma

Nu är det snart helg. Jag ska jobba den största delen av helgen, så min mamma ska komma och passa Mabou. Det är även Kulturnatten i Uppsala i helgen, så Isa var inte så sugen på att vara barnvakt, utan föredrar att vara med kompisar. Det där är ju en annan grej. På grund av mina obekväma arbetstider, så har jag varit väldigt beroende av hjälp och stöd med passning av Mabou från min omgivning och mitt sociala nätverk, vilket har varit ett nog så svårt puzzel att få ihop dessa år. På mitt nya jobb är det bara kontorstider som gäller!! 🙂

Hej Livet! Här kommer jag och jag ska bli sambo med dig nu!

Nåja, i kväll är det middag och fest. I morgon jobb och sedan hoppas jag på lite trevligt umgänge med min fina, härliga mamma däremellan!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Morgonstund har kaka i mun…

Jag har jobbat i natt och känner mig mer död än levande just nu, men det är skönt att varva ner en stund i ensamhet (barnen sover som små stockar) när jag kommer hem, innan jag kryper ner i säng. Det blev ju en timme extra arbete i natt också, i och med att klockan ställdes om. När dagpersonalen kom och löste av mig på jobbet, så var de nöjda över att ha fått en timme extra i natt, medan vi som jobbade natten muttrade lite att det var ju kul för dom… Haha… Det är bara att hålla tummarna för att man jobbar den natt som dygnet förlorar en timme också, så det går jämnt upp.

Isatou (16) har visst bakat medan jag har jobbat. Det har blivit såna där schackrutor igen. Supergott som frukost, men knappast särskilt nyttigt. Ã… andra sidan är jag så trött nu att det inte känns som om jag orkar bry mig särskilt mycket om det! Isa är en riktig klippa i mitt kök.

Nu kommer Mabou (7) hasandes ner för trappan, så det är nog bäst jag försöker hinna kramas lite med honom innan jag kryper ner i säng…

God Natt, God Morgon, God-vad-du-vill!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,