Konsekvensen av dödsstraff är avrättningar

en vecka med dödenAftonbladet har haft en veckas artikelserie om dödsstraff, kallad: En vecka med döden. Carina Bergfeldt har skrivit artikelserien som tar upp brottet, offren, anhöriga på ”båda sidor” och deras åsikter och känslor över dödsstraff, långa fängelsestraff och i synnerhet avrättningarna som är den yttersta konsekvensen av ett dödsstraff.

Artikelserien är inte bara intressant för att jag tycker ämnet i sig är intressant, utan man har även lyckats ha med intervjuer med pastor, fängelsedirektör, de som avrättats under den gångna veckan, med anhöriga, statistik för hur vi ser på dödsstraff i Sverige, samt vilka partier vi röstar på etc.

Under den gångna veckan har två personer avrättats i Texas. Två personer som är dömda för hemska brott. Två personer som artikelserien kretsar kring till stor del.

avrättade

Jag tycker det är intressant att läsa och höra om människors åsikter runt dödsstraff. Jag tycker det är intressant att höra folks argument både för och emot dödsstraffet, men själv är jag helt emot dödsstraff och är starkt övertygad i min uppfattning.

Jag tänker att det finns många skäl till att inte ha dödsstraff. Här är några av mina skäl:

  • Dödsstraff har visat sig INTE ha någon som helst ”avskräckande effekt” på brottslingar eller mördare.
  • Jag tycker inte det passar in i ett så kallat ”civiliserat” samhälle.
  • Jag tycker inte det är värdigt en rättsstat.
  • På grund av att många dömda sedan visar sig oskyldiga efter många år.
  • Jag tycker ALDRIG vi ska acceptera att någon tar någon annans liv. Att först döma någon som tagit en annan människas liv till döden och sedan avrätta personen tycker jag inte bara är dubbelmoral, men det blir också lite som att säga: ”Vissa mord är okej att utföra”.
  • Jag tror inte på blodshämnd.
  • Det ger inte den mördade livet tillbaka.
  • Jag tycker att mord är mord, även om det sker i statens namn.
  • Jag tycker ALDRIG det är okej att ta en annan människas liv.

dödsstraffNär du köper pappersbilagan av Aftonbladet idag, så ingår en 16-sidig bilaga om dödsstraff.

annikaöstberg2012-1024x650Annika Östberg som suttit nästan 30 år i fängelse, varav den största delen i Amerikanskt fängelse, har även hon suttit på death row under två och ett halvt år, i väntan på avrättning. Annika har också varit med i artikelserien i Aftonbladet. Efter att ha följt Annika under många år och även haft möjlighet att möta henne, efter att ha läst hennes bok, lyssnat på henne som talare och även hennes radioprogram i Sommar och i Virtanen så upplever jag henne som en av de mest ödmjuka personer jag känner till.

Hennes upplevelser och erfarenheter tycker jag dock är mycket viktiga och tycker det är fantastiskt att hon delar med sig av på det sätt som hon gör. Jag känner att Annika´s vittnesmål och upplevelser även gör mig till en bättre människa.

En ljudbok som handlar om just dödsstraff och som jag rekommenderar varmt, är DENNA!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Vi ska kanske inte blanda dumskallar med andra?

Aftonbladet har just nu en artikelserie där man tillsammans med Expo granskar Sverigedemokraterna. Artikelserien är intressant ur många aspekter, tycker jag. Igår hade man med en artikel som bland annat handlar om Lars Erik Aldin, 92. På den direkta frågan om Lars Erik Aldin är nazist svarar han:

”Jag är nationalist och starkt troende. Det har ingenting med hitlerismen att göra. Men Gud har skapat världens folk och satt upp gränser för hur de ska leva. Vi ska inte blanda negrer och andra.”

Vi-ska-inte-blanda-negrer-och-andra.

Med de orden så väcks debattlusten genast i mig. För att i nästa stund ersättas av tomhet. Och den primitiva delen i mig vill bara lägga mig på samma låga nivå som Lars Erik Aldin och replikera med att vi inte ska blanda dumskallar med andra.

För ja, jag anser att det är lågt. Mycket lågt till och med. Att besitta dessa åsikter vid hans ålder, är i mina ögon detsamma som att vara både inskränkt och ha en jävligt taskig syn på sina medmänniskor.

Nu är jag fullt medveten om att de flesta väljare som röstat på Sverigedemokraterna, inte har lika extrema åsikter som Lars Erik Aldin tycks ha om man läser runt lite om hans åsikter i största allmänhet. Snarare är det kanske så att det är rätt ovanligt att personer med hans extrema åsikter röstar på Sverigedemokraterna som på något (för mig obegripligt sätt) lyckats föra fram en ”rumsren” främlingsfientlig och islamofobisk åsikt till vår riksdag. Det känns rätt troligt att de mer extrema har gått över till en än grövre politik än just Sverigedemokraternas.

Ändå känns det tröttsamt ibland. Att lyssna på alla dessa främlingsfientliga personer som hävdar att de inte är rasister eller ”rasfientliga”, då de ”bara” tycker att man inte ska blanda personer med olika ursprung. Eller som inte alls är islamofober, utan som ”bara” tycker att ”muslimer är vårt största hot”.

Jag är trött på alla ”men” eller ”bara” eller andra omskrivningar och ordlekar.

Dessutom anser jag att åsikter som Lars Erik Aldin ´s inte hör hemma 2011 i vårt samhälle. Jag anser att personer med sådana åsikter är vårt största hot, för oss som personer men också för vår framtidsutveckling. Vi har kommit längre än så. Även om det inte gäller Lars Erik Aldin och hans gelikar.

Print screan från en enligt min åsikt, stötande facebook-grupp.

Svava har också skrivit om granskningen av SD: SD-Våga Fråga & Fact is King

Läs det

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

!

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Skolavgifter-Igen

Jag har gjort en miss. Jag trodde att det var sista delen i Expressens artikelserie i förrgår, men igår kom det en ny del och idag ännu en. Varför jag skrev i förrgår att det var den sista, har jag ingen aning om, eftersom jag inte ens visste från början hur många det skulle vara. Men, men…

Eftersom jag börjat lägga ut om detta, så känns det förstås konstigt att inte lägga ut alla. Så här kommer länkar till hela serien, hittills:

Lotta Gröning: Extraavgifter har blivit ett sattyg

Del: 1

Del: 2

Del: 3

Läs chatten om skolavgifter

Klassföräldrar: Man kan inte kräva att föräldrar ska bidra

Här hamnar inga barn utanför (rekommenderas att läsa)

Lotta Gröning: Självklart ska alla få vara med (om gensvaret på Expressens artikelserie om skolavgifter)

Angående ”stormen” av negativa kommentarer som har kommit på min egen blogg under denna vecka, tycker jag Lotta sammanfattar det hela mycket bra i den senaste delen:

Skrämmande många kommentarer till artikelserien om avgifter i skolan framförde just de här åsikterna. Här i intoleransens samhälle orkar vi inte med avvikande personer. Du ska inte tro att du är någon, du ska inte gnälla och du ska framför allt inte hävda att du inte har råd. Det är nämligen fult, då förstör du stämningen för alla rika och glada.”


Hon avslutar artikeln med:

Jag tycker att lagen är till för att följas.
Att vissa barn åker utomlands varje lov och andra alltid får stanna hemma är inte skolans ansvar.
Skolans ansvar är att se till att alla barn, på lika villkor, kan delta i undervisningen och i andra aktiviteter som skolan ordnar.
Det är knappast för mycket begärt!”

Ju mer jag funderat på den här saken (och lyssnat på andras åsikter), desto mer övertygad blir jag om att skolan bör vara så avgiftsfri som det bara är möjligt. Är det inte möjligt för att tillgodose barnens behov, så anser jag att man helt enkelt får ändra i lagen och dessutom lägga upp en planering för varje skola, vad det FAKTISKT kostar att ha sitt barn på just den skolan, så att man har möjlighet att välja, eftersom det verkar råda väldigt mycket godtycklighet och Vilda Västern på olika skolor i fråga om skolavgifternas storlekar och skolavgifternas vara eller icke vara!

Många av oss föräldrar önskar klarhet i vad som faktiskt gäller!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Angående artikeln i Expressen

Till några av dagens kommentatorer (ni vet nog själva vilka ni är) från mig och Binta (som för övrigt inte ens bor hemma längre och inte ens i samma stad och är självförsörjande nu för tiden)

Idag har både jag och min dotter Binta fått väldigt mycket kritik för vår kommande resa till Gambia efter artikeln i Expressen. Jag vet inte om det var så otydligt, men artikeln handlar framför allt om hur ekonomiskt kämpigt det var när döttrarna var små. Jag sitter inte på någon guldgruva nu heller, men är ändå långt ifrån den ekonomiska situation jag var i tidigare.

Jag har skrivit ett lååångt inlägg om det, men då både Binta och min bror tycker att det låter som att jag ursäktar mig, så skiter jag i att lägga ut det inlägget och meddelar i stället följande:

Att efter att ha legat runt existensminimum i stort sett hela mitt liv, trots att jag kämpat hårt hela tiden, har jag nu ÄNTLIGEN, ÄNTLIGEN möjlighet att resa till Gambia med den större delen av familjen och de som missunnar mig det kan dra dit pepparn växer… Eller nå ´t!

Simma lugnt! (För det ska jag! I Gambia)

Tillbaka till det debatten handlar om och för er som vill veta vad skollagen säger:

Jag har tidigare bloggat i det här ämnet:

Det handlar inte om några mackor för en tia, Malin Wollin

Så här säger lagen (urklipp ur Aftonbladet Januari 2009) :

Så säger lagen

Skollagen, fjärde kapitlet, fjärde paragrafen: ”Utbildningen i grundskolan skall vara avgiftsfri för eleverna. De skall utan kostnad ha tillgång till böcker, skrivmateriel, verktyg och andra hjälpmedel som behövs för en tidsenlig utbildning. I verksamheten får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna”.

I femte kapitlet, 21 paragrafen, finns en liknande formulering för gymnasieskolan.

Rädda barnen kräver att skolan ska vara avgiftsfri. Annars bryter man mot barnkonventionen och skollagen. Man menar att passagen ”obetydlig kostnad” i skollagen ger skolor utrymme att diskriminera barn från ekonomiskt utsatta hem.

I rapporten ”Medtag matsäck och busspengar” finns exempel på kommuner som tar ut 1 000 kronor per elev för studieresor. Nästan var femte förälder som betalar avgifter uppger i rapporten att skolan ber om mer än 400 kronor per år.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Expressenartikeln; Skolavgifter

Idag publicerar Expressen sin tredje del om Skolavgifter och idag är det jag och Binta som är med. Det ser alltid lite dramatiskt ut när man läser om sig själv i en tidning, typ dagens rubrik: ”Mamma tvingas panta smycken”. Men jag ska inte sticka under stolen med att det vissa perioder har varit oerhört kämpigt med alla extrautgifter. Särskilt när döttrarna var små och jag hade väldigt lågavlönade arbeten eller när jag pluggade och jag hade tre minderåriga skolbarn samtidigt. Då kunde det vara riktigt kärvt ibland. Idag anser jag inte att det är fullt lika illa även om slantarna får vändas på fortfarande.

Det kanske låter lite som att beklaga sig, men jag hoppas inte det uppfattas så, för det är inte min intention, däremot tror jag att det är väldigt viktigt att lyfta det här till diskussion och att man verkligen får bestämma sig för om skolan är gratis eller inte och om den inte är det, så vore det tacksamt om man kunde lägga upp en ”utgiftsplan” för varje termin, så man kan förbereda sig på när alla utgifter slår till.

Sedan vill jag passa på att ge en liten eloge till reportern Anna Wahlgren som skrivit artikelserien. Hon tog sig tid och var väldigt mån om oss när hon intervjuade och även när hon skrivit artikeln och sånt uppskattas verkligen!

Del: 1

Del: 2

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Tips på ny Artikelserie

Expressen startade en ny artikelserie idag. Jag tycker ämnet är intressant. Dessutom skulle det inte förvåna mig om jag själv dyker upp någon dag i artikelserien…! 😉

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

ÄNTLIGEN ett fast underlag för diskussion

Jag har redan lovordat Aftonbladets nya artikelserie av Kristina Edblom och Kerstin Weigl. HÄR är Aftonbladets specialsajt om kvinnorna som mist sina liv för att en partner eller f.d. partner har berövat dem livet.

ÄNTLIGEN får dessa kvinnor göra sina röster hörda genom Kerstin och Kristna och sina anhöriga. ÄNTLIGEN inte bara uppmärksammar man dessa kvinnor, utan gör även en ordentlig kartläggning av dessa kvinnor och den problematik som blev deras död. Nämligen mäns våld mot kvinnor.

Dessutom tycker jag att det är ett utmärkt diskussionsunderlag för att föra en diskussion med mina tonårsdöttrar. Det blir så konkret med dessa ansikten, namn och ålder. Det är inte längre bara en siffra i statistiken eller något diffust problem som är svårt att identifiera sig med. Det är oerhört viktigt att hålla diskussionen igång och att upplysa nästa generation. Det här kommer inte att upphöra förrän vi kvinnor vägrar utsättas för våld. Det låter enklare än vad det är. Jag vet. Det är inte lätt, problemet är enormt och det finns ingen färdig lösning.

Men jag tänker ändå så ett frö här hemma. Ett litet frö som jag hoppas gror i mina döttrar tills den dag de kanske (förhoppningsvis inte) hamnar i en situation med en man som vill kuva dem, hämma dem, eller som vill använda sin fysiska överlägsenhet mot dem.

Det är i alla fall värt ett försök.

Ã…terigen: TACK Kristina Edblom och Kerstin Weigl!

Varningssignaler du kan ta del av, kan du finna HÄR!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Jag är på…

Det var inte så länge sedan jag lovordade Aftonbladet för deras initiativ att skriva om fattigdom och socialtjänst i Sverige. Jag tycker det är viktigt att dessa röster blir hörda.

Idag påbörjas en artikelserie om kvinnomord i nära relationer. Jag måste lovorda Aftonbladet igen för detta initiativ. Nu har jag förstås inte läst allt ännu och jag missade intervjun i TV4 morgon i morse, (sitter och väntar på att den ska läggas upp på nätet) men jag tycker det är bra nog att detta uppmärksammas. Jag har precis varit och köpt papperstidningen för att kunna hänga med i artikelserien och jag hoppas kunna uppdatera i min blogg om det här viktiga ämnet. Och nej, våld mot kvinnor i nära relationer är inte en familjeangelägenhet, det är ett samhällsproblem!

153-bloggen

Uppdatering: Du kan se TV4 Morgons inslag i detta ämne HÄR!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Tack, tack, tack, fotbollsfrun

Det är inte alltid jag håller med Malin Wollin. Eller rättare sagt: det är inte ofta jag håller med. Men just nu känner jag en enorm tacksamhet till hennes krönika angående reportage-serien i Aftonbladet om ensamstående mammor.

I kommentarerna under krönikan läser jag åtskilliga inlägg om hur vi ensamstående bara vill att folk ska tycka synd om oss, leva på bidrag och hur vi har hindrat våra barns fäder att ha kontakt med sina barn.

Det här stämmer säkert in på en del mammor, men i många fall kan det verkligen inte vara mer fel.

Jag lever inte på bidrag, jag vill absolut inte att någon ska tycka synd om mig och jag har inte motat bort någon pappa att ha kontakt med sitt barn.

Ändå. Jag ska inte förneka att jag är ensam i mina beslut, i min vardagliga kamp för mina barn eller att jag ensam är den som bär problemen på mina axlar.

Jag tänker inte heller sticka under stolen med att det skulle vara svårare att klara mig utan barnbidragen och bostadsbidraget.

Men framför allt: jag vill inte att någon tycker synd om mig, däremot så suckar jag djupt av tacksamhet över Malin Wollins krönika och Aftonbladets artikelserie.

Jag vill inte att någon ska lägga huvudet på sned och titta på mig med medlidandets ögon och säga ”stackars dig”.

Däremot känns det skönt när någon har förmåga att sätta sig in i de delar som faktiskt är väldigt tufft för en ensamstående förälder, lägga en hand på min axel och säga: ”du är ingen perfekt förälder, men du gör ditt bästa, jag ser dig, jag bekräftar dig och du gör så gott du kan, det är gott nog!”

I en tvåsamhet kan man stötta och uppmuntra varandra på ett helt annat sätt än vad som oftast sker när man är ensamstående.

Det är det där lilla som blir så betydelsefullt. En klapp på axeln, lite uppmärksamhet, lite försök till förståelse…

Jag älskar verkligen mina barn och de ger mig enormt mycket glädje i livet som jag känner verklig tacksamhet för. Jag är också levnadsglad och försöker att alltid se saker och ting väldigt positivt.

Samtidigt, med all denna tacksamhet, kärlek och lycka som jag faktiskt känner till själva livet, så är det en annan sanning att det funnits dagar när brutit ihop i förtvivlad gråt för att jag tycker att ansvaret som ligger på mig har varit mig övermäktigt. Det har funnits kvällar när jag säckat ihop i sängen och funderat på hur jag ska orka kliva upp ur sängen ännu en morgon. Det har funnits morgnar när jag dragit täckte över huvudet och önskat att jag bara kunnat sticka i från allt…

Jag ser mig inte som någon ”stackars ensamstående mamma”. Jag ser mig som en kvinna som lever själv med mina barn som kämpar för att ständigt förbättra mitt och barnens liv och framtid. Jag ser mig själv som en stark kvinna, fylld av resurser. Resurser man kan använda och resurser som hittills är oanvända!

Jag ser att jag är en person som jobbar alla mina vakna timmar. Jag har ett heltidsarbete som jag trivs bra med, jag skriver krönikor, kåserier och bloggar. Jag jobbar med hemmets alla hushållssysslor (med god hjälp av döttrarna) och när jag inte jobbar med något av ovanstående, så jobbar jag med relationerna i min familj. Ibland med lyckosamma resultat och ibland med mindre lyckosamma.

Det underliga är att när barnen gör en bra prestation av något slag, som klarar av en uppgift som h*n har svårt för och kämpat för, när barnen gör något som jag blir stolt över, eller helt enkelt för att de gör mig glad för att de är den de är, då lägger jag all ”cred” på barnen själva.

När de gör något som jag blir besviken, arg, eller ledsen för, då tar jag alltid på mig den skulden själv. Jag känner mig övertygad om att om jag hade gjort ”si eller så” i stället, så hade det aldrig hänt. Jag är säker på att jag inte är ensam om det, eftersom alla föräldrar antagligen bär den känslan i olika situationer och kanske i ännu större utsträckning gör ensamstående föräldrar det.

Därför är det så tacksamt med en sådan krönika av Malin Wollin eller vem som än skulle skriva något liknande. Bara att ha fått en ”klapp på axeln” gör att man klarar faktiskt lite till…

Därför: Tack Aftonbladet och Tack Malin Wollin!! Tack för att ni ser oss, uppmärksammar oss och visar ett mått av förståelse för våra tunga vardagar. Vi ger aldrig upp!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,