Gambia 2011 Del: 1

Inför resan och mottagandet

For english, click HERE!

Det var det här vi valde att resa ifrån. Jag har nog aldrig längtat så mycket till solen som jag gjorde denna gång…!!

Jag har varit i många länder. Jag tror det är 19 stycken, ungefär. Många av länderna har jag varit i flera gånger. Jag älskar verkligen att resa!! Men inget land har jag tyckt så enormt mycket om som Gambia. Det finns fortfarande flera länder jag skulle vilja se, men Gambia finns i mitt hjärta på ett annat sätt och har gjort sedan jag var 15 år.

Jag, precis efter min första resa till Gambia, 1986

Under min resa denna gång så kom jag att tänka på det, att jag rest till Gambia i precis 25 år nu. Väldigt exakt, faktiskt, då jag gjorde min första resa den 17/3 1986 och denna resa gick av stapeln 17/3 2011. 🙂

Jag träffade en hel del unga tjejer och killar på den här resan som jag berättade det för. Då sa de: ”Men då kände du egentligen Gambia före oss, för vi var inte ens födda då…!”

Jag hör ibland om folk som åker till Gambia och finner romantiken. Gambia har dessutom ett rykte om sig att dra till sig sexturism. Jag kan tycka att det ligger en del sanning i det, även om jag inte anser att det är ett helt välförtjänat rykte. För mig är det nästan tvärt om. Min romantiska känsla vänder sig till landet i stort och till befolkningen i sin helhet. Inte till en specifik man.

Den här resan jag gjorde nu visste jag skulle skilja sig ganska mycket från den förra resan som jag gjorde med mina barn. Den var väldigt känsloladdad av flera skäl. Dels att jag och barnen efter drygt 17 (nästan 18 års) drömmar fick möjlighet att resa tillsammans allihop. Men även att vi skulle träffa en massa släktingar till barnen som vi inte träffat på väldigt länge.

Den här gången skulle jag resa med min pappa, barnens morfar, som aldrig tidigare varit i Gambia. Jag var väldigt nervös för att han kanske inte skulle gilla Gambia och det skulle inte kännas så bra, eftersom mina barn har sitt ursprung därifrån och jag själv älskar landet. Om jag tog med min pappa till Grekland och han inte gillade det, så skulle det inte kännas personligt, men jag tror det hade gjort det när det gäller Gambia.

Nåja, vi reste. Vi åkte med Ving och Thomas Cook i det minimala planet som tog oss till Gambia. Efter att ha suttit som inpackade sardiner i flera timmar, med en kortare mellanlandning i Spanien, Kanarieöarna, så kunde vi äntligen kliva ur på Gambiansk mark.

Redan när jag såg den röda, heta sanden genom flygplanets lilla fönster, så rann mina glädjetårar, som vanligt. Jag trodde inte jag skulle fälla en tår denna gång, men de kommer nästan per automatik när jag ser den där röda sanden som är så karaktäristisk för Afrika.

Sedan blev det ett glädjande återseende av vår vän Musa och barnens kusin Demba och Steven, han vi bodde med i Gambia när vi bodde där i sex månader för 19 år sedan. Han var nämligen också denna gång på besök i Gambia samtidigt som mig. En reseledare höll på att forsla iväg mig till en hotellbuss, men de som väntade på oss började ropa på mig, så jag hamnade rätt ändå… 🙂

På väg från flygplatsen Yundum, började bilen koka…

Det löste sig dock snabbt och vi kunde åka till huset vi skulle bo i. Det visade sig vara en stor trea i ett eget, fristående hus, så vi hade stort utrymme att vara på.

En riktig artist på enhjuling i Senegambia

Resten av kvällen använde vi till att försiktigt känna oss för i Gambia och käka en god middag. Allt är så annorlunda, även om jag besökt landet så många gånger nu genom åren, så blir jag nästan stum av alla intryck de första dygnen fortfarande. Det är en sådan enorm kontrast mot det vi lämnar i Sverige att det är svårt att beskriva…!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,