Idag när min tioåriga son åkte buss hem från skolan så satte han sig bredvid en tant som satt nära dörrarna, då han skulle av vid nästa hållplats. Tanten sa åt min son att han kunde sätta sig någon annanstans, då det fanns gott om andra platser i bussen: ”Varför sätter du dig bredvid mig, när det finns andra platser i bussen som är lediga?”

Min son gick och satte sig på en annan plats och när han reste sig upp från platsen bredvid tanten hörde han henne säga: ”…för vem vill sitta med en svartskalle”?

Han sa till mig när han kom hem: ”Jag hoppades att någon skulle försvara mig, men alla tittade på mig och sedan vände de bort sina ansikten…”

Själv önskar jag att den här tanten kunde sluta andas, då jag inte vill andras samma luft som en idiotisk rasist!!

Jag går ned på en låg nivå. Samma nivå som tanten. Jag blir en tigermamma som vässar mina klor och öppnar mitt gap med nyvässade, sylvassa  tänder. Jag är förbannad, jag är trött, så trött så trött på den här förbannade rasismen. Jag har genom åren stått ut med att man kallat mig rasförrädare, batikkärring, negerknullare, svenskhatare och att bli uthängd med lögner på diverse rasistiska och nationalistiska sidor med hot, lögner och spekulationer, men jag ser rött när man angriper barnen. Jag ser rött över den rasism som frodas i vårt samhälle som en snabbt spridande prärieeld.

Man säger mig att Sverige är ett humant land. Man säger att vi inte har så mycket rasism här. Man säger att vi är så förstående mot våra medmänniskor, oavsett ursprung. Man säger att vi har en liberal invandrarpolitik. Men när min 10-åriga son inte kan välja vilken sittplats i bussen han vill sitta på, på grund av sin hudfärg, då blir jag mer påmind om Sydafrikas apartheid-system och Rosa Parks Mississippi. Då kan jag inte stillatigande lyssna på hur humant och antirasistiskt vårt land är!

Så länge det finns människor som sitter tysta på en buss där en tioåring blir angripen av en tant på det sätt min son blev, så länge barn blir kallade för ”neger” redan i dagis, utan att någon vuxen tar tag i det på allvar, så länge en av våra största dagstidningar tillåter att man sprider lögner om invandringen, så länge vi skattebetalare är med och finansierar projekt med rasistiska nidbilder av svarta människor, så länge romer och afrosvenskar hindras från att hyra bil…

Så länge vi inte behöver gå till botten med den rasism vi möts av i vårt samhälle, så länge kommer den att fortsätta sprida sig och slå ned små barn på våra gator, för den hudfärg de bär.

Först när du och jag, som vuxna individer som på allvar vill leva i ett demokratiskt samhälle, med allt vad det innebär och den dag vi på allvar vågar stå upp för det och motarbeta ALL form av rasism. Först den dagen kan vi börja att sträva efter ett samhälle som vi alla kan leva tryggt i och våga ta plats i.

Den dag när vi alla inser att man kan vara svensk och mörk på samma gång, då har vi kommit en liten, liten bit på väg! Den dag vi inser att alla människor har samma mänskliga rättigheter, oavsett nationalitet eller hudfärg, då har vi också kommit en liten, liten bit på väg. Är du beredd att vara antirasist HELA vägen?

Läs även andra bloggares åsikter om rasism, attackerad, bemötande, samhälle,