I natt vann min äldsta dotter Binta EM i Europas DancehallQueen 2013. Vendela var förstås med och firade segern, men fram till dess så hade hon liveuppdatering direkt från Österrike, där tävlingen gick av stapeln, så att vi som inte kunde vara på plats fick följa hela tävlingen genom uppdateringar, bilder och videoklipp. Ibland är det lätt att älska internet. Dock hade hon ”humorn” att meddela oss att Binta åkte ut i andra ronden, vilket alltså visade sig vara påhitt. Men hon blev snabbt förlåten när hon fortsatte sina uppdateringar till oss som inte var med och mest förlåten blev hon när hon meddelade oss att Binta vunnit!
Att Binta vann hela EM:et är förstås glädjande för mig som mamma också. Jag kan liksom stå där i skuggan av hennes vinst och bara njuta av hennes glädje, sola mig i glansen av att få vara hennes mamma. Det var ett bra tag sedan Binta tävlade själv på någon scen. Nu för tiden tävlat hon oftast med hela dansgruppen, eller stöttar sina elever i sin dans och på deras tävlingar, men i natt ställde hon sig alltså åter ensam på en scen för att tävla och det var inte vilken tävling som helst heller, det var EM rakt av!
Jag kan inte minnas att jag varit så här nervös tidigare för någon tävling. Jag hade svårt att koncentrera mig och fick en massa konstiga tankar om att hon skulle skada sig eller att hon skulle glömma äta och sova inför tävlingen och helt enkelt tuppa av där på scenen. Ja, jag inser att det var alla mammakänslorna på en och samma gång. Det var på vippen att jag bad henne hoppa av, men jag tänkte att hon måste förstås ta sina egna beslut och göra det hon tycker är rätt för henne. Hon ska ju inte hoppa av en tävling för att jag blir nervös. Hahaha…
Sen drömde jag då att hon kom 2:a och jag blev jätteglad när jag vaknade, för jag trodde verkligen att hon kommit 2:a och tyckte det var en fantastisk placering. Men när jag varit vaken en 15-20 minuter så insåg jag att jag ju inte kollat hur det gått så det där med 2:a kanske bara var en dröm? Och det var det, men när jag sedan insåg att hon vunnit så blev jag så himla glad! Stolt över att min dotter vunnit EM, men också glad för hennes skull, för jag tror den här vinsten betyder mycket för hennes skull. Men också så himla glad för att det här på något vis blir ett ”kvitto” på att man inte kämpat i onödan, på att man gör något som uppskattas andra som är kunniga inom samma område.
Att hon alltid varit en stark tjej som gått sin egen väg, var kanske inget jag uppskattade så mycket alla gånger under småbarnsåren. Att ha en åttamånaders bäbis som gick utan stöd och tog de vägval hon själv ville var inte alltid någon höjdare, men jag är helt säker på att det är några av dessa egenskaper och självklart hennes stora talang som tagit henne så långt i karriären som hon kommit.
Min kärlek till mina barn och stolthet över dem är inte byggd på deras prestationer, men självklart blir jag som mamma helt vansinnigt glad när de lyckas med något de länge kämpat för och särskilt när man vet att vägen dit varit både svår och mödosam!
Jag kan inte räkna hur många tårar jag hittills fällt idag av äkta glädje och stolthet! GRATTIS min fina, duktiga, smarta och underbara unge!! Och tack fina Vendela för att du var där och stöttade min fina unge och är kärleksfull nog att glädjas åt hennes framgång, även när du själv inte står på scenen! Det är också stort!! Ni är båda vinnare men det vet ni ju redan! 🙂
Fantastiskt också att se hur de övriga i Blackout och alla elever i Blackout Family fanns med i bakgrunden här i Sverige och hejjade på och stormade av glädje över vinsten!!
Vinnarklippet:
Vendelas videouppdateringar från i natt (vet dock inte i vilken ordning):
Klipp 1
Klipp 2
Klipp 3
Klipp 4
Vill du läsa mer om Binta´s och Blackout´s karriär kan du göra det HÄR!


