Naknare än så här blir det inte…

Nej, någon bikinigirl har jag aldrig varit. Nu kan man ju lätt tro att det beror på att jag nu för tiden är ganska överviktig. Men sanningen att säga så har jag aldrig varit särskilt förtjust i att bära bikini. Inte ens när jag var riktigt smal. Över huvud taget har jag aldrig varit förtjust i att vara särskilt avklädd. Jag känner mig ”naken” på ett obekvämt sätt.

Det har inte med storleken att göra, för jag gillade inte bikini och den ”avklädda stilen” när jag var smalare heller…

Min mamma var särskilt förundrad över det här härom veckan när vi åkte och badade tillsammans. Inte nog med att jag oftast är en riktig badkruka, jag klär knappt av mig på stranden, trots att jag älskar solen och värmen otroligt mycket!

”Dottern satt välklädd på stranden  skyddad från solen i heltäckande klädsel och långt ifrån alla tankar på att blöta sig. Hur kan någon som uppskattar sommaren och tropiska klimat gömma sig så väl för både värme och vatten. Jag bara undrar? :-)

Det är sant. Mig fick de inte i plurret, vilket säkert kan vara lite förvånande eftersom de övriga familjemedlemmarna älskar att bada.

Men jag tror jag vet var mina arvsanlag i att vara både badkruka och oviljan att klä av sig kommer ifrån… Nyligen när jag var i Gambia med min pappa, så var det inte många strandbesök vi gjorde och de vi gjorde satt vi relativt påklädda på stranden båda två.

Så här ”avklädd” är det sällan man ser mig. Ens på stranden i starkt solsken…! Mer avklädd än så undviker jag gärna att vara.

Ja, lite konstigt är det kanske att vara sådan soldyrkare, samtidigt som man inte vill klä av sig. Men jag tycker jag kan njuta av solen lika bra påklädd som avklädd. När jag struttar omkring bland folk i bikini så får jag känslan av att jag står och visar upp mina blygdläppar för okända människor, så obekvämt är det för mig.

Igår när jag var på Fyrishov med Mabou så hade jag dock bestämt mig både för att bada och att ha bikini på mig. Men tro mig, bada gick an, för att jag förberett mig på det och bestämt mig, men det där med att springa omkring i bikini… det var verkligen obekvämt. Jag såg en och annan kvinna som badade med tights och linne och jag skulle nog verkligen föredra det framför bikini-grejen. Det får mig att tänka på burkinin som jag skrev om för flera år sedan. Tar man bort slöjan, så skulle jag nog känna mig mer bekväm med en burkini än dessa bikinis.

Är det bara jag som är obekväm i bikini och baddräkt?

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Boktips: Avklädd

Jag har nyligen läst ut boken Avklädd-En berättelse om brott vi tiger ihjäl av Andreas Harne, utgiven på Fischer & Co bokförlag.

Jag fick låna den av en kollega för ett tag sedan och har inte hunnit sätta tänderna (eller rättare sagt ögonen) i den förrän nyligen.

Det finns några ord som konstant maler i mitt inre, när jag läser denna bok, det är orden: obehagligt, tabu och viktigt.

Andreas Harne var en kriminalreporter på Aftonbladet, när han greps för barnpornografibrott (innehav och spridning av barnpornografiska bilder och filmer). I boken får man följa hur Andreas själv var ett offer för barnpornografi sedan unga år. Ett utnyttjande som pågick under flera års tid.

Boken är obehaglig. Den visar vuxenvärldens ondska mot barn när den är som allra mest genomtänkt och absurd. Samtidigt som den väcker en förståelse (inte ursäkt!) för hur vuxenvärldens svek kan utvecklas till just det.

Andreas skriver väldigt öppet och beskrivande hur en människa kan utvecklas från ”offer” till förövare. Hur lång och ändå så kort den vägen ändå är.

Boken visar på att världen inte är svart och vit, utan att vi lever i ständiga gråzoner.

En sak som jag dock saknar med boken är att jag tycker författaren går in väldigt djuptgående på sin förövares känslor och upphetsning när han förgrep sig på den lilla killen, medan jag tyckter att när det gäller honom själv som vuxen och när han börjar ladda ner barnporr så framkommer det aldrig vad det ger honom. I boken beskriver han noggrannt och sanningsenligt (som jag uppfattade det) att han inte skulle ha haft en tanke eller någon lust att förgripa sig fysiskt på ett barn. Han skriver inte det som ett försvar för det han gjort, utan tvärt om som en förklaring. Men jag saknar som sagt ändå en förklaring/beskrivning av vad han faktiskt fick ut av sitt surfande efter barnporr.

Men, som jag skrev så är boken viktig, även om den är obehaglig och jag rekommenderar boken, då ämnet är svårt att förstå sig på, men samtidigt mycket viktigt!

Jag ger boken tre Tonårsmorsor av fem möjliga:

Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,