Gambia 2011 Del: 14

Sista heldagen och väldigt mycket stress…

For English, click HERE!

Det här skulle bli vår sista heldag. Nästa dag var det avresedagen och jag ville inte planera in något annat den dagen än packning och städning. Den här dagen började därför tidigt, tidigt med att vi åkte in till Banjul (huvudstaden).

Infarten till Banjul

Jag lämnade F och pappa på Nefertiti i Banjul, så åkte jag och några kompisar och skulle uträtta några ärenden.

När vi var klara åkte vi till de andra på Nefertiti och käkade frukost. Här jag och Bamba. Vi käkade friterade bananpannkakor och lite annat som jag inte minns.

Stranden i Banjul

Sedan åkte vi in till marknaden och handlade presenter vi skulle ha med oss hem.

F gick direkt till sin sista arbetsdag, då hennes arbetsplats låg precis bredvid restaurangen där vi satt. Det här var hennes sista arbetsdag då hotellet hon arbetar på skulle stänga för säsongen.

Vi sprang runt som skållade råttor och försökte springa i kapp tiden. Även denna dag saknade jag barnen mycket. Det är lättare att handla i Banjul än i Serekunda på marknaden, då affärsägarna är lugnare och det är även lägre priser. Framför allt så börjar de på utgångspriser som det går snabbt att pruta ner till lämplig nivå, jämfört med marknaden i Serekunda där de börjar på skyhöga priser så du vet att du måste stå där en lååång stund för att komma ner till en lämplig prisnivå. När vi var klara i Banjul åkte vi till Serekunda och hälsade på några vänners familjer. Det blev ett nyttigt möte och även ett trevligt sådant. Bamba lämnade oss en stund för att åka till tandläkaren.

När vi gjort våra artighetsvisiter, kom vi på att vi inte fått tag på allt i Banjul så då blev det ändå en sväng in på Serekundas hysteriska marknad…

Till slut gav vi upp och så satte vi oss och drack läsk på Lana ´s i Serekunda. Bamba kom snart och mötte upp oss där.

Därefter hade vi bråttom, bråttom att åka till Mabou ´s farbror och toma (den han är döpt efter) i Kotu och hälsa på, då han bjudit in oss. I vanlig ordning fick pappa gå rundvandring i huset för att se hur bygget såg ut! 🙂

När vi skulle vidare därifrån ville jag åka direkt till Fansu och Jai, men då protesterade både pappa och de två vänner som var med oss. De var hungriga, så vi tog vägen förbi Amsterdam Dolphin och käkade först.

Efter det så skulle vi hem till Jai och Fansu och säga hej då och hämta min ena dress hos skräddaren nära dem i Kotu. Fansu var ute på jobb och Jai var på ett ngente (barndop), men de ringde efter henne, så hon kom hem för att säga hej då.

Vackra Jai. Jag är stolt över att ha namngivit min mellandotter efter en så vänlig, snäll, ståtlig och vacker kvinna.

Jag kommer att sakna henne!

Steven ringde under dagen, jag tror det var på förmiddagen och ville ta oss med till Gunjur igen, men vi hade så fullt upp att vi inte hann med det.

När vi åkte från Kotu så åkte vi direkt till Senegambia och tog en dricka och för att handla städgrejer. Vi träffade också en kompis som hängde med oss hem en stund.

När vi var i Senegambia så ringde Steven igen och sa att han ville ta med oss ut på kvällen då det var vår sista kväll. Jag förklarade att pappa var trött då vi stressat hela dagen och dessutom klivit upp så tidigt på morgonen. Steven sa att han kunde förstå att pappa var trött, men att han inte godtog det som svar från mig. Han sa att jag skulle åka hem och ”natta pappa” så skulle han skicka en bil att hämta upp mig när jag var klar.

Jag åkte hem med pappa och en vän, som åkte hem ganska snart. Pappa ville inte följa med ut då han var trött. Jag visste ju att F skulle jobba sin sista kväll och säkert komma hem sent. Jag gick och duschade och fixade mig, så ringde jag Steven som skickade en bil och ett par kompisar att hämta upp mig.

Vi var på Tavern ett tag, sedan åkte vi till Senegambia till en nattklubb där som jag inte minns vad den heter.

När vi åkte från Tavern så var klockan ganska mycket och jag konstaterade förvånat att jag inte var ett dugg trött (uteliv är annars inte riktigt min grej!) Steven och hans kompis ringde barnen i Sverige och pratade en del med Binta.

Jag saknade barnen jättemycket hela den här dagen också och tänkte inom mig att det på sätt och vis skulle bli rätt skönt att åka hem nästa dag. Om inte annat så för att få träffa och krama på barnen!

Vi fortsatte alltså rätt sent. Lamin, Demba ´s och F ´s bror var också med oss och vi hade riktigt roligt. Efter nattklubben som jag inte minns namnet på, gick vi till Chosaan där vi avslutade kvällen. Eller i alla fall jag. Klockan fyra på morgonen bestämde jag mig för att ge upp. Steven följde med och lämnade av mig hemma, men jag tror de andra fortsatte.

När jag till slut kom hem så konstaterade jag förvånat att jag fortfarande inte var det minsta trött. F hade kommit hem redan och jag låg och pratade med henne ett par timmar till. Det blev inte många timmars sömn den natten…

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Gambia 2011 Del: 3

Dansshow på Atlantic i Banjul

For English, click HERE!

Pappa var ganska upptagen med att spana in alla fruktträd. Mango tror jag blev favoriten, tyvärr var de inte mogna ännu…

Nästa dag tog vi en långpromenad och gick först och käkade på Yasminas och sedan hämtade vi upp Steven och tog det lugnt med honom ett tag.

Blommor var en annan av pappas favoritobjekt med kameran.

Jag på Yasmina ´s

Steven på Tavern

Sedan åkte vi på besök i Koto igen, till F ´s föräldrar och där var vi bjudna på lunch.

Ladyfish var en riktig favorit. De små runda är fishballs och mycket godare än vad det låter. Jag kunde inte sluta peta i mig dem, trots att jag blev mätt så snabbt.

Pappa och farbror Fansu

Mabou ´s Ben-Ten ryggsäck kom till användning och blev en riktig favorit av Adou. Storebror Maas hjälper till att sätta på den.

Pappa och Fansu på promenad i Kotu

På kvällen hade F föreställning på hotellet hon jobbar: Atlantic i Banjul, så då åkte vi dit och tittade…

Musa och Demba var också med och kollade…

Det var mest dans…

…alla möjliga stilar och musik. F i mitten på denna bild.

Showen var bra och innefattade några av Gambia ´s bästa dansare på scenen.

Hur jag hamnade på scenen har jag ingen aning om, men det är inget jag är direkt stolt över i alla fall… 😉

Ett videoklipp från en av sketcherna som hölls under kvällen och som F var med i.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Reseberättelse Del 10

Om du inte läst de tidigare delarna, så kan du göra det om du klickar på dessa länkar:

Reseberättelse Del 1

Reseberättelse Del 2

Reseberättelse Del 3

Reseberättelse Del 4

Reseberättelse Del 5

Reseberättelse Del 6

Reseberättelse Del 7

Reseberättelse Del 8

Reseberättelse Del 9

Ur min privata resedagbok:

”För en gångs skull vaknar jag inte med en skön känsla och av tuppar som gal. Jag vaknar och känner lite lätt panik över att tiden går så fort. Böneutropen hörs i morgonmörkret och en enda tupp börjar ensam gala medan jag skriver detta.

För varje morgon jag tar upp denna bok och skriver, inser jag att jag kommer en dag närmare hemresan. Jag försöker njuta av nuet och stunden, men tanken på hemresan och den korta tid som är kvar blir ofrånkomlig.

Nu börjar det ljusna.

Igår fick vi veta att det är en halvmeter snö i Sverige och en massa minusgrader. Jag ska erkänna att det gör inte ont att vara i Gambia då…!”

Igår åkte vi först till West Field och hämtade upp en släkting som skulle ta med oss till andra släktingar i Banjul (huvudstaden). Vi hälsade på släktingarna en stund och pratade, drack massor av vatten (Banjul är så varmt) och hade det trevligt.

Bild 1084

Hos släkt i Banjul på besök

Bild 1082

Efter det besöket skulle vi åka och shoppa lite i Banjul, när vi ändå var där

Bild 1090

Isatou i Banjul

Bild 1094

Alhagie och Isatou kollar på skor

Bild 1096

F och Binta shoppar

Bild 1097

Demba, Mabou och Musa hoppas att vi snart ska vara klara

Mitt i shoppingen ringde familjen vi var på barndop hos några dagar tidigare och undrade vart vi tagit vägen? De sa att lunchen redan var klar… Vi hade blivit bjudna på lunch där, men det måste ha blivit ett missförstånd, för vi trodde det var Torsdag och inte Tisdag… Vi hoppade snabbt in i bilarna och gav oss iväg till Pipeline och bestämde oss för att shoppingen skulle fortsätta i Serekunda efter lunchen…

Bild 1098

Isa shoppar loss

När vi efter lunchen kom till Serekunda för att shoppa klart, så var det helt hysteriskt. Folk sprang efter oss, för att sälja sina varor, de ropade och drog in oss i sina stånd och butiker och vi höll nästan på att bli galna…

Väl medveten om att dagarna som återstår är ganska få, så försökte vi göra klart shoppandet av julklappar och annat. Det var prutningar, diskussioner tjat och jag vet inte allt för att få oss att handla. Vi höll i alla fall ut, trots att det var riktigt jobbigt. Vi shoppade tills det blev mörkt (klockan 19.00) och jag hade mest problem med att finna något åt min brors sambo: Karin. Jag tyckte inte alls jag hittade något som skulle passa henne.

När mörkret redan trängt på och vi fick handla med hjälp av de få lampor som finns utsatta, så tyckte jag att jag såg en klänning som skulle passa henne. Jag hann precis peka på den åt tjejerna och de höll med. När jag så skulle plocka ner den för att kolla närmare på den, så gick elen.

Den gör ju det ibland i Gambia, men inte alls så ofta nu, som den gjorde för några år sedan. Då kunde den försvinna i flera dagar och minst en gång varje dag stängdes den av.

Nu tror jag bara de stängde av den 2-3 gånger under hela vår resa. Nåja, det här var i alla fall ena gången, så i och med det så blev shoppingen slut per automatik. Men jag ville verkligen köpa den där klänningen till Karin, så med hjälp av ljuset på mobilskärmarna, lyckades jag slutföra köpet..

Därefter åkte vi hem och duschade av oss och bytte om, för att sedan åka till Amsterdam Dolphins och käkade.

Bild 1111

Hareg och Binta ombytta för restaurangbesök

Bild 1119

Isatou, F och Mabou på väg ut och käka

Den här kvällen åkte F hem till sin man och sov där i stället för med oss. Något som tjejerna hade väldigt roligt åt, när hon fixade sig. De retade henne i flera dagar för det och var nyfikna på vilka nattliga aktiviteter hon eventuellt ägnat sig åt…

Bild 1123

Jai och Demba på Amsterdam Dolphins

På kvällen hade tjejerna planerat att gå ut, men efter maten var alla så trötta att ingen orkade gå ut, så vi åkte alla hem och sov. Klockan var rätt mycket vid det laget, så det gjorde verkligen inget, då vi var helt slut efter ännu en händelserik och lång dag…

Även de dagar som det inte hände några ”spännande grejer” var ett äventyr i sig. Bara att gå en dag på marknaden är en spännande vetenskap. Alla dagar sög musten ur oss, även om det kändes väldigt ”alldagligt”, men alla intryck, människor, solen och allt som hände omkring oss tog mycket energi. Egentligen är det oftast de dagarna som är mest lärorika i ett annat land.

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Reseberättelse Del 2

Här kommer nu del 2 av min reseberättelse. Del 1 kan du läsa HÄR!

Bild 133

Mabou, första morgonen i Gambia

Bild 128

Första morgonen hade vi en liten hyresgäst i badrummet, vilket gjorde att bara jag, Mabou och Hareg vågade duscha

Bild 178

På morgonen åkte vi och hälsade på Fansu och Jai som stod i sin lilla affär och därefter tog Jai med oss till sin kompis, vars dotter hade fått tvilling-barn en vecka tidigare och denna morgon hade de barndop för dessa små tvillingdöttrar:

Bild 179

Därefter åkte vi in till Banjul, som är huvudstaden. Eftersom vi var så många så åkte vi alltid i 2-3 bilar. Vi växlade först pengar i Serekunda och sedan bar det då av till Banjul.

På väg in till Banjul så körde en stor militärbil in i bilen som tjejerna satt i. Sidorutan exploderade och Isatou (16) fick en skur av glassplitter över sig och skar upp små rispor i händerna. Tack och lov blev det inte så farligt med personskador. Lätt chockade och uppskakade fortsatte vi färden till Banjul med den bil jag satt i och en taxi.

Bild 192

I denna rondell blev tjejernas bil påkörda av en stor militärbil så sidorutan exploderade i bilen

Inne i Banjul, på marknaden, handlade vi tyger som vi skulle sy upp både till ”vanliga” kläder och Afrikanska dräkter. Det är väldigt jobbigt att gå på marknaden, då det är trångt, mycket lukter, ljud, trängsel, många som vill ha in en i sina stånd och affärer och ett evigt prutande på priser. Man blir helt slut efter bara några timmar.

Vi köpte också löshår då flera av oss planerade att fixa håret redan i början av resan. Det blev dock inte så… Vi fixade inte håret förrän det var bara fyra dagar kvar.

CIMG7140

Hareg i shoppartagen i tygaffären

CIMG7144

Man kan hitta det mesta på marknaden

CIMG7145

Jai och hennes kompis på Albert Market i Banjul

CIMG7146

Isa kollar in halsband

Efter shoppingturen i Banjul åkte vi in till Bakau och lämnade in tygerna hos en skräddare och valde modeller som våra kläder skulle sys upp i, samt lät oss mätas så kläderna ska passa. Därefter gick vi och käkade då vi var ganska trötta och hungriga vid det laget.

CIMG7157

Isa och Jai på Saffie ´s i Bakau

CIMG7161

Fatou (jag) och Fatou (kusinen) på Saffie ´s

Därefter skulle vi åka till krokodilpoolen och museet i Bakau; Kachikally, när vi ändå var i krokarna.

CIMG7173

Klappa krokodiler är nästan ett måste i Gambia

CIMG7187

Hela tjocka släkten får plats i det stora trädet

CIMG7198

Inne på museet fick vi lära oss en del om Kankuran.

Kankuran är en kulturell grej. Olika stammar har olika slags kankuran/ifang bundi/hunting.

Det handlar om utklädda personer som har kontakt med andar. Ingen vet vem eller vilka som är kankuran och ”den onda” får slå kvinnor men inte män. Han kommer då med två stora machetes och skrämmer folk. Det finns en massa olika sägner om detta och jag vet inte säkert vad som stämmer och vad som inte gör det. Det kanske finns någon läsare som kan fylla i kunskaperna om Kankuran?

CIMG7199

CIMG7201

Det finns inte bara onda kankuran, utan även dansande kankuran som man ska lämna pengar till. Klart är att dessa berättelser om Kankuran väckte starkt intresse och nyfikenhet hos Mabou och tjejerna och de sa flera gånger att de önskar att få se kankuran. Jag kommer att återkomma till det i min reseberättelse…

På kvällen åkte vi tillbaka till Fansu och Jai för att dels dela ut lite små presenter vi haft med oss från Sverige, men också för att äta Gambiansk mat som tjejerna hade beställt.

Det var alldeles mörkt ute. I Gambia blir det mörkt redan vid klockan 19. Vi satt alla samlade i vardagsrummet. Fansu och Jai, deras yngsta son, Demba och Fatou som jag berättat om tidigare, en annan farbror från Gunjur som bara är 14 år, Fatou ´s två barn Maas och Adou, Farmors syster; Fatou, några andra småkillar och Binta, 12 år m.fl.

Mitt i allt prat så börjar Fansu att berätta om hur mycket han saknar sin bror Lamin och hur glad han är över familjernas återförening efter hela sjutton år. Han berättar väldigt känslosamt och fint och jag berättade också om hur mycket den här resan betydde för mig. Att jag drömt om detta i 17 år och inte kunde fatta att vi nu var här, samlade, allihop!

Jag lovar att inte ett öga var torrt.

Utdrag ur min personliga resedagbok:

Det har varit mycket känslomässigt sedan vi kom och många tårar. Igår grät vi flera gånger. Men det är blandade tårar och mest glädjetårar. Min dröm att få besöka Gambia med alla mina barn samtidigt har gått i uppfyllelse! Jag är i mitt paradis på jorden och jag vet att jag kommit hem nu.

Det är här mitt hjärta finns och det är så oerhört rörande att vara här. Jag vaknar av galande tuppar och njuter av varje sekund. Jag ville visa mina barn det Gambia jag älskar och det har jag nu möjlighet till. Jag är tacksam. Jag är tacksam över att ges denna möjlighet!

Tårarna bränner bakom ögonlocken och jag är hela tiden nära att börja gråta av ren lycka.

Jag känner ödmjukhet över att få uppleva detta. Ödmjukhet inför livet.

Jag är lycklig. Jag är tacksam. Och oerhört ödmjuk inför livet.

TACK!!

Kvällen slutade ungefär där för mig och Mabou, medan den fortsatte ett tag till för tjejernas del. Det ska jag berätta om i nästa del av min Reseberättelse… Fler återföreningar i familjen är att vänta…

Binta ´s videoblogg från dag 2:

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,