Att ta sig en sup eller två med ungarna…

olburk-i-naturen1”Förbjud föräldrar att dricka inför sina barn” säger professor i straffrätt: Madeleine Leijonhufvud. Först börjar jag skratta. Jadu, Sverige och alla dess ”förbud”.

Alkoholism är klassat som en sjukdom och det är svårt att straffa bort en sjukdom. Samtidigt är det också ett faktum att väldigt många barn far illa av alkoholberoende föräldrar. Vart femte barn i Sverige beräknas leva med en eller två missbrukande föräldrar. Det är många barn det. Det finns alltså offer i beroendets fotspår. Om det finns offer borde det rimligen även finnas gärningsmän (och kvinnor).

Även om jag själv är nykterist (delvis av den anledningen att jag inte vill att mina barn ska växa upp med berusade vuxna), så tror jag inget barn far illa av att föräldrarna dricker ett glas vin till maten eller två, men det är ju inte dessa barn det handlar om heller. Det handlar om de barn vars föräldrar inte stannar vid ett eller två glas. Det handlar om de barn vars föräldrar inte klarar av att dricka med måtta. Det handlar om alla de barn som mår dåligt och inte får tillräcklig omsorg för att deras föräldrar är berusade.

Jag tror att de flesta av oss har sprungit förbi eller suttit och käkat en pizza på en kvarterskrog där barnen sprungit runt medan föräldrarna sitter och fyllnar till. Jag tror att de flesta av oss sett just dessa föräldrar inte bara en gång utan allt för ofta, i samma tillstånd. Jag tror att de flesta av oss vuxna berörts illa av det vi sett.

Barn som växer upp med missbruk far alltid illa. Antingen som medberoende, kanske själv tar efter dåliga alkoholvanor eller kanske känner sig försummade, eller möjligen får värre men för livet. Inget barn tycker om att se sin förälder berusad. Inget barn känner sig glad och trygg och kan ta tillvara på barndomen när en eller båda föräldrarna är fulla.

Min son växer upp med två nykterister till föräldrar, det gör att han har en lite sned bild åt andra hållet. Han tycker det blir väldigt obehagligt att sova borta, när vuxna varit berusade där han sovit. Han blir också väldigt orolig om vi är på en familjetillställning och någon blir berusad där. Det gör förstås att han blir extra känslig, då han inte är van att vuxna kan ta några glas utan att det blir ”farligt” om de tappar lite av kontrollen.

Alkoholism kan se ut på många sätt. Det finns de som dricker hejdlöst framför sina barn och inte hymlar med sitt drickande. Sedan finns det de som endast dricker i hemmets ”trygga” vrå, borta från nyfikna och kritiska ögon, men ändå öppet framför barnen och så finns det de som smyger inför alla, inklusive sina barn. Oavsett vilket dryckesbeteende man har, så tror jag att barn far illa av det. Missbruk för med sig lögner, osanningar, halvsanningar, dolda agendor och ”hysch-hysch”, vilket leder till osunt smygande och hemlighetsmakeri.

Samtidigt sker de allra flesta våldsbrott under någon form av påverkan av alkohol eller droger.

Leijonhufvud menar:

”Leijonhufvud föreslår att vårdnadsfylla ska jämställas med ringa misshandel, vilket ger böter eller fängelse i högst sex månader.Hon jämställer den efterfrågade lagen med förbjudet mot barnaga.

– Övervakningen ska ske på samma sätt som när barn misshandlas, då grannar eller vänner slår larm. Lagen är till för att vi ska låta bli att göra något som är förbjudet. Man måste lägga lite tyngd bakom den här frågan, säger hon.”

Vidare:

”Idén är inte att ”ta blodprov på människor på Midsommarafton”, säger Leijonhufvud men svävar på målet när det kommer till om det, som vid rattfylleri, ska införas en promillehalt för vårdnadsfylla.

– Det handlar om att hålla sig tillräckligt nykter för att kunna ta hand om sina barn, säger hon.”

Jag tänker att det kan bli tokigt om man bara straffar, men kanske skulle en sådan lag kunna fungera om man till exempel för in krav på behandling som straff? Ja, jag är inte så klar själv med om jag tycker det här förslaget är så bra, men jag kan helt klart se fördelar och även nackdelar med det. Enligt den frågeställning som Aftonbladet ställer i samband med artikeln röstar drygt 78 % av läsarna mot förslaget och drygt 21 % röstar för.

alkohol med barn

Är det svårt att inte bli full när man är med barnen om man nu inte har alkoholproblem? Känns det som en extrem lag för att vi inte är vana vid den, eller för att vi tycker det är okej med berusade föräldrar som tar hand om barnen?

Vad tycker du? Och varför tycker du det? Vad ser du som faran i en sån lag och vad ser du som skulle kunna bli en vinst?

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

 

Julkalender Lucka 5

Jai, nu 20, när hon var liten

Barn. Det är de som är våran framtid. Vi pratar mycket om barn. Tycker mycket om barn. Trots det finns det många, många barn som far riktigt illa i vårt land och runt om i världen.

Barn som inte får en vit jul och då pratar jag inte snö, utan som lever i ett hem med konstant missbruk. Barn till föräldrar med psykiska problem. Barn som inte får några julklappar. Eller någon julmat. Barn som inte tycker om julen för att den påminner dem om vad de inte har och vad de inte får. Barn som far illa.

Om du vill stötta ett barn som far illa, så finns det många olika organisationer som arbetar med detta. Här är exempel på två:

BRIS, här kan du skänka en julgåva till BRIS

Maskrosbarn, här kan du skänka gåvobevis eller donera pengar till Maskrosbarn

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Boktips: Maskrosungen

Jag har nyligen läst ut boken Maskrosungen av Sandra Gustafsson.

Boken bygger på Sandras barndom med en psykiskt sjuk mamma och en alkoholiserad pappa.

Boken är väldigt öppen och berörande. Det är få saker som berör mig så illa som just barn som far illa och det är ett ämne jag har tagit upp många gånger i min blogg, genom åren.

Det som blir väldigt sorgligt för mig som läsare är att Sandras uppväxt gör att hon far så extremt illa att det inte finns någon som helst ”återvändo”. Jag menar att det inte finns någon chans till försoning i slutänden, då Sandra blivit allt för illa utsatt av sina föräldrar. Det tycker jag är sorgligt. Särskilt som pappan hade haft möjlighet till detta, men inte tycktes ha tillräckligt med självinsikt för att kunna tillstå att han utsatt Sandra för så mycket som hon farit illa av.

Kanske beror det på brist på självinsikt eller så kanske det beror på att skammen är för stor för ett erkännande?

Något som gör att man inser hur viktigt det är för vuxna omkring ett barn att närma sig barn som inte har det bra, är relationen som Sandra har till sin farmor. Efter att ha läst ut boken, så gör det mig ont att se att Sandra just nu, i sin blogg, delar med sig av det hon går igenom i skrivande stund, då hon väntas förlora sin kära farmor när som helst. Den typen av väntan är fruktansvärd.
Det finns två starka ord som talar om hur jag uppfattar Sandra i boken: Styrka, mod!

Jag ska inte avslöja mer om boken, men vill du läsa recensioner på den, så finns de bland annat HÄR!

Sandras blogg kan du läsa HÄR!

Maskrosungen får fem Tonårsmorsor av fem:

Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa

Följ mig med Twitter

Följ mig på Boktipset

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Vissa saker ska vi nog inte förstå

Jag tror att de allra flesta föräldrar, i likhet med mig själv, ibland funderar på sitt eget beteende mot sina barn. Vi funderar ibland på om vi varit för stränga, för tjatiga, för snälla, för mesiga, för hjälpsamma, för ohjälpsamma mot våra barn. Jag tror det är bra.

Jag tror det är riktigt bra att vi ibland funderar, reflekterar och även erkänner att vi har gått för långt i vår strävan efter att vilja våra barn väl. Ibland gör vi alla ett snedkliv. Något vi tror att vi gör för våra barns bästa, men så visar det sig så småningom att det varit bättre att handskas med en situation på ett helt annat sätt… Det är mänskligt att fela och det är mänskligt att missbedöma.

Jag tror i alla fall, tack och lov, att de allra flesta föräldrar och andra vuxna med, för den delen, vill våra barn det allra bästa för dem. Vi kämpar på med vår vardag och sliter när det är som allra tyngst, för att kunna ge våra barn en bra uppfostran, att stötta våra barn till självständiga, trygga, bra vuxna.

Men så finns det vuxna som inte alls bidrar till att barnen ska ha det bra. Vuxna som av olika anledningar inte förmår att ge sina barn ens de allra mest grundläggande behoven. Vi läser ibland om dessa föräldrar i tidningarna. Jag tror ingen av oss har glömt Bobby. Dessa dagar rapporteras att en annan mamma har misskött sina barn fullständigt. Bilder visas upp på en lägenhet med fruktansvärda bilder på ett handfat som inte tvättats på länge, bilder på hur tre barn på 2, 5 och 7 år har sovit i sängar utan madrasser.

Man beskriver ingående hur tre små barn har blivit misshandlade, skurna, stuckna, inte fått äta mat och inte fått vara utomhus eller fått bära kläder. Det är så obegripligt och jag blir så oerhört upprörd och ledsen för att det finns barn som inte får leva med den kärlek som varje barn förtjänar och behöver leva med.

Det är så svårt att begripa. Alla moderskänslor vaknar i mig på en och samma gång. Hur kan man vilja skada sina barn med flit? Hur kan man undanhålla sina barn att äta, duscha, hålla sig ren? Hur kan man vilja undanhålla barnen förskola och kamrater? Hur kan man inte vilja sina barn deras allra, allra bästa?

Jag försöker förstå, men ibland är det verkligen fullständigt omöjligt. Det är nog så, att vissa saker ska vi nog inte kunna förstå…

Tidigare bloggar i liknande ämnen:

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,