Barn, dans och basket för hela slanten

2013-03-08 17.57.07Mabou (11) är i Göteborg i helgen med storasyster Binta (24), storasyster Hareg (21), sin dansgrupp och andra dansare från Blackout Family och tävlar. Det är mycket fokus på träningar och sport för Mabou just nu. Det är basketträningar, matcher, kommande cup när han ska resa bort, träning med dansen, tävlingar och shower med dansen och nu i helgen alltså tävling i Göteborg.

mabou med basketbollSjälv har jag haft en skön helg när jag hunnit med saker jag inte hunnit med på länge. Jag känner att jag både förenat nytta med nöje och haft en nice weekend.

Jag blir lika förvånad varje gång jag inte har barnen omkring mig, både för att det är så skönt med lite egentid, samtidigt som jag börjar sakna dem på en gång… Nåja, jag behöver inte vänta så länge, idag ramlar de in igen…

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Mina största prinsessor

Jag har tre prinsessor i mitt liv. Binta 22, Jai 20 och Isa (snart) 18. (Sedan har jag förstås min extra-prinsessa Hareg också.) Att de inom drygt en månad alla är myndiga är helt obegripligt för mig. Det säger så mycket om hur fort tiden ändå gått och det säger också en del om varför jag nu är både gammal och gråhårig! 😉

I förrgår när Midsommarfirandet på Fyrishov var till ända, så kom Jai, på väg till fest, förbi hemma och ville önska glad midsommar och träffa släkten som var här. När jag var lika gammal som min yngsta dotter Isa hade jag ett barn, när jag var lika gammal som Jai, hade jag två barn och när jag var lika gammal som Binta hade jag tre fantastiska döttrar!!

Men att nu se mina egna barn i den åldern gör det så obegripligt att inse hur ung jag var och hur stort ansvar jag bar vid så ung ålder. Jag säger inte att det var lätt eller att jag alltid gjorde rätt. (Tänk om jag fick vrida klockan tillbaka och göra om en massa…) Men vi har nu kommit hit i livet, när barnen är vuxna och jag är gammal… nåja, lite äldre.

Jag vet att jag har tjatat lite om det här den senaste tiden, men oj vad svårt jag har att fatta att mina små, fina söta prinsessor har blivit stora. De har egna liv, egna bostäder och är på väg in i något som jag sedan länge passerat.

Jai kikar förbi för att önska en glad midsommar och träffa släkten.

Binta med sina sommarfräknar tog sig hit ända från Stockholm för en kort midsommarvisit hos mamsen. (Hon hade hoppats på lite gravad lax som hon älskar, men hade missat att vi käkade midsommarbuffé på Fyrishov i år) Sorry, Binta!

Jag och flickorna för ett antal år sedan. Jag minns att Binta och jag blev väldigt ovänner under den här fototagningen, för att hon gjorde grimaser på varje bild…

…så på de sista bilderna fick hon inte vara med, då hon ”förstörde” alla… Det var då. Idag missar Binta knappast en chans att få vara med på bild. 🙂

När jag tänker tillbaka på deras barndom så är det som i en annan tid, ett annat liv. Åren har passerat och nu är deras tid, min är på något sätt redan passé. Inte så att jag väntar på graven, jag har mycket jag vill uppleva innan dess. Men de där viktiga åren när man ”finner sig själv” och när man bildar familj, den är förbi och jag kan se att det är en del av livets gång. Jag saknar inte den tiden, men delar av den saknar jag ibland. Särskilt mycket kan jag känna sorg över att jag inte kommer att få tillbaka den där tiden med mina små döttrars knubbiga armar runt min hals, deras glada sångröster klockan sju på morgonen när man bara ville dra täcket över huvudet…

Jag har gått in i en helt ny era och jag accepterar den. Jag trivs med den. Men jag saknar också det som var, det vi hade. Den tid då det var jag och mina flickor mot världen…

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Gambia 2011 Del: 16 (Sista delen)

Hemma igen

For English, click HERE!

På flygplatsen kommer två av mina bröder och hämtar mig och pappa. Det är roligt att se dem och berätta. Framför allt är det roligt att höra pappa berätta om hur han upplevt sin första resa till Gambia.

När jag kommer hem sitter Binta och Isatou vakna och väntar på oss. (De har inte sovit utan varit vaken hela natten.) De har städat fint och de har tvättat alla kläder. De har köpt kladdkaka och grädde och jordgubbar och cola till mig. Kladdkaka på de fina faten. Jag blir så glad och jag känner vad mycket jag saknat dem och vad roligt det är att träffa dem. Få hålla om dem. Så småningom vaknar Mabou och det är toppen att få krama om min lilla älsklingsbebis hårt och länge. Se hans nya frisyr och höra hans härliga röst.

När jag skickat Mabou till skolan ringer jag och ber Jai komma så jag får träffa och krama på henne också. Hon kommer och mina små barn är så stora och fina.

Mina barn är den stora glädjen och lyckan i mitt liv.

Jag pratar hela förmiddagen med barnen om deras släktingar, våra upplevelser, lämnar presenter och hälsningar till dem alla.

Berättar om att alla frågar efter dem. Om hur många som sa:

”Den förra semestern var den bästa!”

Jag: ”Men det var ju inte eran semester?”

”Nej, men alla som träffade er förra gången pratar om den otroliga semestern. Det kanske var eran semester, men vi var många som tog del av den och njöt av den! Alla pratar om att er förra semester var den bästa semester vi har sett och har haft!”

Ja, det är sant. Den var speciell. Jag hade nog bara inte insett att den blev speciell även för människor utanför vår närmsta familj.

Men nu är jag hemma igen och sammanfattningsvis kan jag säga att jag haft ännu en fantastisk semester i Gambia. Med nya upplevelser och med reseupplevelser med nya människor och gamla vänner.

Samtidigt som det där tomrummet blir påtagligt varje gång jag lämnar landet. Jag kommer hem till något fantastiskt. Men jag lämnar också något där. En bit av mitt hjärta och min själ. Det gör alltid ont.

Här följer hela min reseberättelse om du missat den eller någon enstaka del: (Denna lista kommer också att lägga sin under fliken ”Om Gambia” ovan, där även min förra reseberättelse från Gambia går att finna)

Gambia 2011 Del 1 Inför resan och mottagandet

Gambia 2011 Del 2 Jag är tillbaka

Gambia 2011 Del 3 Dansshow på Atlantic i Banjul

Gambia 2011 Del 4 Krokodiler och utsatta barn

Gambia 2011 Del 5 Resan till Kunta Kinteh Island (tidigare James Island)

Gambia 2011 Del 6 Fläta Håret

Gambia 2011 Del 7 Semester

Gambia 2011 Del 8 Ã…terträff och Kläder

Gambia 2011 Del 9 Prinsessan Fatou, min touma (namne)

Gambia 2011 Del 10 Besöka vänner och konsert

Gambia 2011 Del 11 Reptilfarmen och Paradisebeach i Sanyang

Gambia 2011 Del 12 Ngente (namngivning) för hela slanten

Gambia 2011 Del 13 En dag med min touma Fatou och Mabou ´s farmor (touma=namne)

Gambia 2011 Del 14 Sista heldagen och väldigt mycket stress…

Gambia 2011 Del 15 Avsked

Tack för att ni läst och gett respons!!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Fyra Barn, Fyra Kärlekar

Det lutar åt att jag, helt oplanerat får en barnfri helg. Det har jag inte varit bortskämd med det senaste året. Innan dess så försökte jag ha en barnfri helg i månaden. Det har inte blivit så det senaste året av en massa randiga och rutiga skäl. Självklart är inte mitt behov lika stort idag, som tidigare, med bara två hemmavarande barn. Men nu ser jag verkligen fram emot en barnfri i min ensamhet. Jag har massor med grejer att ”komma ikapp med” som jag ska passa på att göra om jag nu blir själv i helgen. Jag älskar verkligen att ha en stor familj och många människor omkring mig, men jag älskar också att kunna få vara helt ensam ibland. Ensamhet är helt klart underskattad!!

Jai och jag hinner i alla fall umgås hela dagarna nu för tiden, eftersom vi jobbar tillsammans. Det gäller bara att hålla isär mamma-dotter-rollen med arbetsrollerna. Inte alltid helt lätt. Men det är väldigt, väldigt roligt att jobba med Jai, då hon är väldigt duktig på det hon gör och är näst intill oslagbar när hon sätter den sidan till.

Nu saknar jag verkligen min förstfödda prinsessa. Jag har fått lite nog av att hon är på Jamaica. Jag tycker det räcker nu. Men det verkar inte hon tycka. Hon verkar njuta av livet och dansar som hon aldrig dansat förut. Det är ju bra. Men att jag sitter här och saknar och längtar, det är lite mindre bra.

Baby come home! ♥

Det härliga med att ha många barn, är att man får leva nära så olika personligheter. Det finns inte många gemensamma nämnare med mina barn och det är riktigt roligt! Eller som Mabou sa tidigare i veckan: ”Det är så bra att ha tre storasystrar, för alla är bra på olika saker!”

Jag frågade vem som var favoriten och han svarade: ”Alla är lika bra. Isa är bra för hon brukar fixa mat till mig eller hjälpa mig med andra saker och Binta är bra för jag får följa med henne nästan överallt och Jai är bra för henne får jag följa med ibland!”

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Släkten är värst (och bäst, förstås!)

Så här glad skulle Mabou bli om han också fick ha en blogg

Att tre av mina fyra barn bloggar är knappast någon hemlighet. Att den fjärde (Mabou, 7) är skitförbannad för att han inte har någon blogg är en annan sanning (jag tycker att det finns en viss poäng med att man bör kunna skriva och läsa, innan man skaffar en blogg).

Nu har jag upptäckt att det inte bara är mina tre döttrar som bloggar, utan även en annan del av släkten.

En av mina kusiner uppe i härliga Norrbotten har också en blogg och om ni kikar in där, så kanske ni blir lika sugna som mig på en Sverigesemester i Norr?

De bloggande släktingarna:

Barnen:

Binta 20 (Tonårsdotter)

Jai 18

Isatou 15 (snart 16)

Kusinen:

Anna Mitt eget favoritinlägg är naturligtvis att kolla in tjocka släkten, även om jag nu tycks vara den tjockaste av oss, den kusin som gifter sig har dessutom den vackraste brudklänning jag sett! Nu måste jag ju nästan gifta om mig, de säger ju tredje gången gillt… Att min morbror bär en cerise skjorta tycker jag är riktigt häftigt, även om jag har en känsla av att han inte valt den själv… Men vad vet jag?

Till sist har jag en liten utmaning till min bloggande kusin i Norr: Snälla, kan du inte lägga in bilder i din blogg, när du har vägarna förbi dessa ställen eller har möjlighet att fota dessa saker:

  • Lapplägret (om det ens finns kvar?)
  • Bron mellan Harads och Bodträskfors (det är ju inte så nära där du bor, men om du har vägarna förbi?)
  • Hjortron
  • Renskav
  • Palt

Jag är så sugen på lite nostalgi-kickar!

Tillägg: Inlägget är lite ändrat, då jag trodde att jag funnit ännu en bloggande kusin, som visade sig inte vara min kusin, men nu har jag ”adopterat” henne som en låtsaskusin. Henne kan du besöka HÄR! För andra gången på kort tid blir jag också kallad för Bloggdrottning. Undra om det är ett nytt smeknamn? Det känns som om jag kan vänja mig vid det i så fall… Haha…

Följ mig med Twitter

Följ mig på Boktipset

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

En märklig jul

Som jag nämnt i min blogg tidigare, så skulle jag jobba hela julhelgen. Jag jobbade i går, jag är på väg till jobbet idag och jag ska jobba i morgon. Det är ju så på vissa arbetsplatser att man måste jobba över julen och förhoppningsvis fördelas det där något så när jämnt mellan kollegor från år till år.

Själv hade jag semester förra julen och när jag tänker efter så har jag nog aldrig jobbat på julafton någon gång tidigare, eftersom jag tidigare haft jobb där man inte brukar jobba på julaftonen. Så på så sätt har jag ju haft tur. Ändå… jag måste säga att det kändes väldigt märkligt igår att jag lämnade iväg barnen att fira jul med andra (min bästa väninna och hennes föräldrar) och själv gå och jobba. Visserligen är tre av mina fyra barn ganska stora och visserligen visste jag att de tre jag skickade iväg fick en trevlig jul (Binta var också inbjuden, men valde att fira jul på annat håll). Med traditioner, julmat och julklappsöppning. Ändå kändes det väldigt märkligt.

Jag har ju tidigare berättat att jag faktiskt tycker om julen väldigt mycket, till skillnad från många andra. Nu är julafton slut, kvar återstår några juldagar. Det känns inte lika trist att jobba dessa juldagar som just julafton, men jag ser ändå fram emot nyår. Inte för att jag firar nyår direkt, utan mer för att jag tagit ut semester och kommer att ha en ledig vecka från nyår och framåt. Nej, det är inte ett dugg synd om mig, mer att det kändes märkligt att göra alla förberedelser inför julen och ändå inte få vara med och fira den.

På kvällen, när Jai och Isa kom hem, hade jag planerat att vi skulle mysa tillsammans. Jag la mig i soffan och väntade på att de skulle komma hem. Nu blev det inte så, eftersom jag varit vaken till sent på nätterna den sista veckan för att hinna med alla julförberedelser, så somnade jag på två minuter och sov som en stock på soffan när tjejerna kom hem…

Det är så märkligt. Eller, som Ludmilla brukar säga: ”Livet är så underligt

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,