Jag flippade heeelt…

Isa, Jai, jag och Mabou

I helgen skulle jag vara barnfri. Hela förra veckan höll jag på att förbereda det genom att grundstäda, så det skulle bli lättare att städa inför helgen och så jag skulle hinna. På Torsdag kväll städar jag som ett jäkla jehu (vad nu det är för något?) och planerar att jag ska städa allt, utom mitt sovrum och dammsuga och skura golven. Jag försöker också få igång barnen som är måttligt intresserade. Deras intresse är minst sagt svalt för att hjälpa till. De gör ett och annat tafatt försök, men jag skulle knappast kalla det att städa. Möjligen skulle jag på sin höjd kalla det; låtsas-städa-så-inte-mamma-lackar-ur-och-flippar-helt.

På Torsdag kväll när jag går och lägger mig så ser det ganska bra ut, förutom då golven och mitt sovrum. När jag kommer hem från jobbet på Fredag kväll. Trött, men ändå glad över en barnfri helg och för att jag ska få en efterlängtad gäst. Jag öppnar ytterdörren och konstaterar relativt lugnt att det på ytan åter har blivit ett riktigt bombnedslag!! Diskbänken, vardagsrumsbordet, köksbordet är helt överbelamrade.

Besviken tittar jag mig runt och inser att det handlar om minst ett par timmars effektiv städning. Jag går sedan in i badrummet uppe, som jag bokstavligen har handskurat kvällen innan. Jag tittar in och hittar sminkväskor uttömda på min nya badrumshylla, handdukar slängda på golvet, handfatet i riktigt taskigt skick, skräp på golvet, blöta kläder på golvet, badkaret fyllt av hårrester och tomma schampo- och balsamflaskor omkullvälta.

När jag ser mig omkring ordentligt så ser det rent ut sagt för jäkligt ut!! Jag sätter mig ner och gråter. Gråter av besvikelse och ilska. Ringer upp vart och ett av döttrarna som ”inte gjort någonting…” Sedan ställer jag mig upp igen och städar i ren ilska. Jag har nämnt tidigare att jag städar som allra bäst när jag är riktigt förbannad. Jag for upp och ner, skrek för mig själv i ren och skär ilska. Skrubbade, dammade, plockade, skurade, vek kläder, rensade, putsade och stod i. Det tog flera timmar. Mellan alla städanfall, ringde jag upp var och en av döttrarna och meddelade att på Söndag kväll är det familjemöte och jag förberedde dem även på att det är nya, hårdare regler att vänta.

Jag erkänner; Jag flippade totalt. Hade ni sett mig skulle ni nog ha trott att det slagit över totalt, eftersom jag medan jag städade skrek och rev i saker och förbannade allt som går att förbanna i världen. Eftersom inget av barnen var hemma så passade jag också på att använda varenda svordom och könsord jag kunde komma på. Det kändes riktigt skönt att få utlopp för ilskan, samtidigt som jag kände att jag kunde säga precis vad jag ville, utan att någon lyssnade och sedan skulle kunna använda det emot mig… haha…

När jag äntligen var klar så var mitt hem otroligt välstädat (jag har ju sagt att jag blir riktigt arg, alldeles för sällan!!) Doftljusen spred en härlig doft i hemmet och jag själv tog en lång stund i badrummet, med ett långt, härligt bad.

Igår hade vi familjemöte. Det var många år sedan vi hade ett sådant nu. Det är nya regler som gäller. Både när det gäller kompisar och att hålla ordning på sina egna saker. Barnen höll faktiskt med. De höll med om min kritik och förstod varför jag varit så arg som jag varit.

Nu har vi slutit fred.
Vi har slutit fred och infört nya regler. Jag kanske kommer att berätta om dem en annan dag, för nu hinner jag inte skriva så mycket mer. Men en sak vet jag. Ibland behöver man en riktig utrensning i familjen också. Man behöver få ett litet utbrott ibland, för att sedan försonas och gå vidare. Man måste synliggöra saker som uppenbarligen inte fungerar.

När flickorna var yngre hade vi familjemöte varje vecka. Under dessa möten fick var och en berätta om vad den tyckte funkade dåligt i familjen och man fick säga sin mening utan att bli avbruten. Det funkade bra under en period och jag tror det är dags att vi återupptar dem för en period.

Just nu känns det i alla fall bra. Inte nog med att jag har fått rensa huvudet en del och vi har pratat igenom saker och ting, jag har dessutom fått ett väldigt välstädat hem. Thank ´s to myself och barnen, fast inte på det sätt man önskar att barnen hade bidragit till storstädningen…

Det är jäkligt skönt att få flippa totalt ibland, fast man är vuxen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Partymorsan

I morse när jag klev upp, så rustade jag mig för att assistera vid förlossning. Jag duschade, klädde mig i bekväma, praktiska kläder.

Precis när jag skulle avboka brorsans förlovningsfest, så kom beskedet att det var falskt alarm. ”Bebben” ville bara skrämma upp oss lite, så vi skulle vara beredda när det väl är dags. Så på sätt och vis blev ju min fest ”räddad” i alla fall.

Nåja, sedan kom alla tre tjejerna Binta (20), Jai (17) och Isa (15) hemspringande och skulle hämta kläder, löshår, kryddor och skålar. Naturligtvis på min barnfria helg, som om de inte visste igår att de skulle behöva löshår, skål, kryddor och festkläder…

Binta och hennes kompisar har nämligen hyrt lokal och de ska fira hennes 20-års fest, eftersom hon fyllde 20 i Måndags. Jag skojade och sa att jag minsann inte var bjuden på någon fest. Varpå tjejerna genast bjöd in mig. Jag förklarade att jag bara skojat och att jag ändå ska på fest klockan 19.00 till brorsan.

Men då gav sig inte tjejerna. De propsade på att jag i alla fall skulle komma förbi en liten stund och eftersom de till och med erbjöd hämtning och sedan skjuts så kunde jag inte längre tacka nej.

Då skulle man ju kunna tro att det tog slut där. Men så roligt blev det inte… Då började Binta genast tala om vilka kläder jag ska ha ikväll och att jag inte skulle få ha några skor med lägre klack än typ 10-12 cm.

Nu sitter jag här. I mina ”förlossningsassistent-kläder”. Jag kommer att bli hämtad när som helst och jag känner att jag inte vill byta om. Jag vill vara ”redo”. Man vet ju aldrig…

Jag vill absolut inte stå på förlossningen i 12 cm höga klackar och assistera en förlossning i X antal timmar…

Så nu är jag på väg till två olika fester, varav en knappast kommer att ha några gäster äldre än typ 21-åringar.

Jag hoppas jag blir insläppt på Bintas fest i alla fall, med hennes adidaskängor, som jag har lånat och ”förlossningsassistent-kläder” och hoppas också att det finns mat sparat till mig för middagen…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Desperat Tonårsmorsa bloggar från iskall altan i Stockholm

Jag tror knappt själv att det är sant, men jag sitter ute i kylan och bloggar från brorsans balkong. Det kan ju verka ganska desperat, men eftersom jag inte hunnit blogga på hela dagen och nu sitter och väntar på brorsan så jag kan lämna Mabou här, eftersom han ska spendera helgen hos brorsan och hans familj så tänkte  jag att lika väl som att sitta här och bara frysa, så kan jag ju lika väl sitta här och blogga och frysa.

Eftersom Mabou ska hit till Stockholm över helgen och jag ändå går min utbildning och vi för en gångs skull kunde sluta i rimlig tid, så tyckte jag det passade bra att han fick följa med mig på utbildningen. Det har gått jättebra och han har skött sig exemplariskt, även om han hade lite myror i rumpan de sista 20 minuterna.

Tanken är att jag ska vara barnfri denna helg och ägna mig åt andra trevligheter än barnen. Men jag vågart inte riktigt tro det ändå, för mina senaste barnfria helger har av olika anledningar inte riktigt blivit som jag har tänkt. Antingen har det blivit allt annat än barnfritt, eller så har de lyckats hålla sig hemifrån i max ett dygn.

Nåja, man tager vad man haver, som Kajsa Varg sa.

En trevlig helg önskar jag alla i alla fall, inklusive mig själv!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,