Barnen kommer i kläm när lagarna krockar
Igår läste jag en artikel som gjorde mig upprörd. Det handlar om tre vanvårdade barn som tagits ifrån sin mamma och blivit placerade i familjehem för över tre år sedan. De tre barnen var 1 ½, 5 och 8 år gamla när de blev omhändertagna och barnen är nu 5, 8 och 11 år gamla. Den äldsta flickan som är 11 år idag, är svårt funktionshindrad och i behov av hjälp med allt och de for så illa under tiden med sin mamma att trots att nya utredningar och beslut har tagits under dessa tre år, så får mamman fortfarande bara träffa sina barn varannan vecka under övervakning.
Trots detta har nu migrationsverket beslutat att mamman tillsammans med de två äldsta barnen ska utvisas till Serbien. Det yngsta barnet får bo kvar i Sverige, då hon har en svensk pappa och därmed svenskt medborgarskap, även om barnet inte bor med honom, utan även han är omhändertagen av socialtjänsten under LVU (Lagen om Vård av Unga). Då familjen är romer, anses familjens möjligheter till vård för den funktionshindrade dottern och stöd av samhället i övrigt i Serbien, vara mycket svårt att få tillgång till.
Det som slog mig när jag läste artikeln är att den här utvisningen måste strida mot FN´s barnkonvention. Jag letade upp barnkonventionen och tycker att man skulle kunna åberopa flera av dessa punkter för att barnen ska få stanna i Sverige. Inom alla områden som barn hanteras inom myndigheter i Sverige, så talar man om och finns det lagstiftning som stödjer att vi måste se till barnen bästa.
Under punkt tre i barnkonventionen kan vi läsa:
Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn
Det finns som sagt många fler punkter i detta fall.
Jag tror att vi alla är överens om att barn måste skyddas så långt det är möjligt och att våra myndigheter måste tillgodose barns behov, där föräldrar brister i omdöme och omvårdnad av sina barn. Vi i samhället och våra myndigheter måste vara den länk som ser till att alla barn blir sedda och att deras behov tillgodoses.
Även om det är så att varje myndighet arbetar efter de lagar och förordningar som finns och ingen egentligen har begått något fel, så finns det ändå ett systemfel när vi ska se till barns bästa men barn i praktiken far illa för att vi inte lyckats leva upp till detta. I så fall är det medborgarnas skyldighet att protestera mot fall som dessa och andra fall där man ser med blotta ögat hur barn far illa och sedan är det upp till våra politiker att lagstifta så att dessa luckor i olika lagar inte ska uppstå och så att barn inte hamnar i kläm mellan lagarna. Fram tills dess måste vi göra vårt bästa för att barn inte ska fara illa för att lagarna inte stämmer med verkligheten.
Om någon har mer information om just detta fall, eller vet om det finns någon namninsamling eller liknande, så meddela gärna mig, för det här vill jag verkligen vara med och stödja!
Läs även andra bloggares åsikter om utvisning, samhälle, uppehållstillstånd, barn, barnkonventionen, barns rätt, romer, migrationsverket, sociala myndigheter, lvu, utlänningslagen,