Posts Tagged ‘barnvakt’

Föräldrars egentid genom flera generationer

FamilyHeader

Jag har hört många föräldrar med vuxna barn, klaga över att ”dagens föräldrar” och då menar man ofta i synnerhet mammor, har så höga krav på egentid. De kräver egentid för att träna, träffa vänner och slappa.

I början höll jag med och tänkte på att jag hade väldigt lite egentid när mina flickor var små, samtidigt som jag verkligen kunde ha behövt mer av det när jag tänker efter. De gånger jag hade barnvakt handlade det oftast om att gå på föräldramöten/jobb eller andra saker som inte handlade så mycket om återhämtning eller att göra ”roliga saker för sig själv”. Under knappt ett par år hade jag kontaktfamilj till mina flickor först en helg i månaden och sedan var tredje helg. Då hade jag MASSOR av egentid. I början hade jag svårt att ”roa mig själv” och det blev mest att jag möblerade om/rensade källaren eller andra nyttigheter. Efter ett tag så vande jag mig dock och började njuta väldigt mycket av just ensamheten. Jag passade på att sova ut, äta det jag ville och ta hand om mig själv. Ni vet det där långa badet i badkaret med badolja och en bra bok i en timme, utan att barnen står och bankar på dörren eller öppnar den med en skruvmejsel för att de bara MÅSTE på toa just då, eller har hamnat i bråk med varandra etc.

Den största skillnaden i mitt hem när jag hade haft dessa helger, var att jag själv kände att jag faktiskt blev en mycket bättre mamma. Att vara en utvilad förälder är oftast en mycket bättre förälder än en som alltid är väldigt trött och utarbetad. Dessutom hann jag sakna barnen så mycket när de var borta att det blev toppen varje gång de kom hem igen. Barnen i sin tur hade hunnit sakna mig och vi hade lite ”smekmånad” varje gång de kom hem.

Idag har många skilda föräldrar delat umgänge med sina barn. Varannan vecka är det som verkar vara vanligast, i alla fall bland mina bekanta. Utifrån en förälders perspektiv måste det vara det optimala. I alla fall om man kommer bra överens med den andra föräldern och känner sig trygg med att barnen har det bra. Av de barn jag träffar verkar många trivas med den uppgörelsen också, om det är bra eller dåligt kanske de kommer att vittna om när de blir vuxna, men jag tänker att det borde vara det optimala för de flesta barn också, rättvist fördelad tid mellan mamma och pappa.

Ur förälderns perspektiv låter det som rena rama drömmen för en under många år ensamstående förälder som mig. Varannan vecka kan du göra precis vad du vill, träffa kompisar, jobba över, sporta, hänga på puben, storstäda, tvätta eller vad du nu väljer att göra och varannan vecka kan du ha full koncentration och fokus på dina barn! Vikten av att ditt barn är med sin andra förälder och att de också får en fin kontakt, måste också kännas bra och viktigt! Wow, säger jag! Jag undrar om dessa föräldrar inser vilken fantastisk tillvaro de har? Eller finns det annan problematik som jag inte har tänkt på för att jag aldrig har levt så?

I mina ögon verkar det i alla fall härligt. Visst är jag glad och tacksam att jag fått så mycket tid med mina barn, men andra saker tar också väldigt mycket tid, såsom arbete, möten och annat och att få dela upp veckorna låter väldigt bra. Tänk bara att i lugn och ro kunna gå från jobbet till en tandläkare eller läkare i lugn och ro, utan att behöva ordna barnvakt, förbereda med mat dagen innan och så vidare… Visst saknar man säkert barnen jättemycket de veckor de är hos den andra föräldern, men samtidigt, vilken kvalitetstid man får när de väl kommer hem. Inte en massa tvätthögar att ta hand om, ingen storstädning som väntar. Inget som pockar på uppmärksamheten förutom barnen.

Ja, så tänker jag. Men så finns det förstås även föräldrar idag som faktiskt tar hand om sina barn helt själva, 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan, 365 dagar om året. Som gör sitt allra bästa och som sätter barnens bästa i första rummet. Alltid. Som får tacka nej till alla bjudningar där man inte kan ha barn med sig. Som aldrig kan stanna kvar en timme på jobbet, för att barn ska hämtas på dagis. Som aldrig kan följa med kollegorna på en fika eller öl efter jobbet eller kanske bara en pratstund, som aldrig kan ha ett eget fritidsintresse som inte kan innefatta barnen. Av många som har det på detta sätt kan det bero på att den andra föräldern inte är intresserad, eller lämplig att ta hand om barnen men i dagens föränderliga samhälle verkar det vara många som helt enkelt bor väldigt långt ifrån varandra. Inte sällan i olika länder.

Jag tycker det är jättebra att många kommuner idag kan hjälpa till med kontaktfamiljer för de föräldrar som oftast bär hela ansvaret och omsorgen för sina barn. Jag tror att det är en bra möjlighet för många familjer att få en avlastning de annars inte skulle få. Jag tror också på sikt att det är väldigt positivt för barnen och tycker att det är synd att många föräldrar känner sig tveksamma till detta, precis som jag själv gjorde den största delen av mina barns uppväxt. Det är klart man ska vara försiktig när man lämnar över ansvaret för det allra bästa man har, men på sikt tror jag ändå det kan vara bra för barn och för föräldrarna. Jag tror att det är en win-win-situation.

Men så hävdar många att dagens föräldrar är väldigt bortskämda. Jag har säkert vräkt ur mig något liknande själv också, men nu har jag funderat en del och jag har pratat med många småbarnsföräldrar i min närhet och ändrat inställning helt.

Dels tror jag att ett problem är att när vi ”dömer” dessa frihetstörstande mammor (för det är oftast mammorna som får kritik för detta) så glömmer vi att en orsak kan vara att jämställdheten blivit bredare. I alla tider har männen generellt kunnat gå på ”puben” efter jobbet eller haft kvar sina fritidsintressen precis när han velat, även om han har tre barn hemma. I takt med jämställdhetens utökning har idag även kvinnor börjat ställa dessa krav. Om man delar på föräldraledighet och hushållsarbete, varför ska då inte mammor kunna ta ett spinningpass efter jobbet eller träffa sina kollegor på en öl på fredag efter jobbet? Självklart måste vi inse att föräldrarollen för både kvinnor och män förändrats med tiden och därmed även kraven på pappor och mammor.

Ett annat problem med det nya föränderliga i vårt samhälle som vi inte tänker på när vi kritiserar dessa föräldrar är att även den äldre generationen har förändrats. När jag var barn så hade de flesta av oss en mormor/farmor/morfar/farfar som vi spenderade mycket tid med. Ofta på helger och ofta flera sammanhängande veckor under somrarna och ofta under andra lov. Detta var något som våra föräldrar kanske tog för givet många gånger, då de i sin tur ofta hade spenderat mycket tid med sina mor- och farföräldrar eller haft andra släktingar omkring sig.

Idag yrkesarbetar ofta mor- och farföräldrarna under våra barns uppväxt. Skilsmässor har ökat mycket och man flyttar av det skälet eller av andra skäl mycket mer, vilket gör att det inte är lika självklart att man kan ”skicka sina barn till barndomshemmet”. Jag upplever också att min generations föräldrar har tagit sig mer ”egentid” och därmed skapat egna intressen utanför hemmet, som mina far- och morföräldrar inte gjorde i samma utsträckning. Det försvårar också att ”skicka iväg barnen” till dem, samtidigt som vi kan unna våra föräldrar att få ta hand om sig själva. Min generations föräldrar har skapat egna liv och fritidsintressen och har helt enkelt mindre tid över för att passa barnbarn.

Flera av min generations föräldrar påpekar ofta att de ”minsann fick ta hand om sina barn själva när de var små”. De hävdar stolt att de hade varken hjälp av kontaktfamiljer, barnvakter eller behövde egentid för att dricka caffelatte i stan! Men är det hela sanningen? Ja, att de inte behövde egentid för att dricka caffelatte i stan är nog sant, eftersom, mig veterligt så fanns inte det i Sverige för 40 år sedan. Men i stället tror jag att de flesta (jag skriver väldigt generellt nu, men vi vet ju förstås att det alltid finns en massa undantag från regeln) faktiskt hade en massa avlastning, fast de tog den för given och tänker inte på att de fick en helt annan uppbackning än vad de själva har möjlighet eller intresse av att ge sina barn idag.

Det här är ingen kritik mot varken föräldrar eller mor- och farföräldrar. Om det är kritik mot någon, så är det mot de som dömer så snabbt, utan att tänka efter på bakomliggande orsaker (där har jag själv tills helt nyligen varit en av dem som dömt)! Kritiken vänder sig alltså inte till någon specifik person eller generation, utan handlar mer om att försöka synliggöra hur vårt samhälle förändrats som jag tror att man lätt missar.

Jag säger inte heller att det var bättre förr eller att det är bättre nu. Det jag säger är helt enkelt att tiderna förändras och att vi måste se helheten innan vi slänger ur oss kritik. Sedan tycker jag inte det är helt oviktigt att tänka på att tiderna förändras på många sätt. Förr ställdes det höga krav på kvinnor gällande hushållsarbete. Vi skulle göra egen pressylta till jul, stoppa våra egna korvar, safta och sylta på sommaren, bona golven och ha dammfritt. Idag ställs inte dessa krav på oss på samma sätt. Ingen höjer på ögonbrynen för att vi köper färdiglagat, däremot tycker jag att det ställs högre krav på oss att vi ska vara snygga, vältränade, sociala, bjuda till fest, komma på fest, ha en bra karriär, vara en bra väninna, mamma och hänga med i kulturella sammanhang. Vi ska helst ha sett den senaste teatern/bion/konserten eller läst den senaste boken på pockettoppen etc. Vi ska också tänka säkerhet när det gäller barnen. Idag bäddar ingen ner ungarna i det nedfällda sätet på vår Volvo kombi och sätter oss och röker i bilen med ungarna liggandes att läsa Kalle Anka där bak. Vi spänner fast barnen i de ordentligt fastsatta barnstolarna, vi barnsäkrar alla lådor i köket, sätter på barnen hjälmar innan de cyklar iväg. Sätter reflexvästar på barnen för att inte tappa bort dem och för att ingen bil ska lyckas missa att här kommer det ett barn och går. Helst ska vi tänka i 2-3 steg längre än att olyckan kan vara framme på ett eller annat sätt. Det är klart att alla dessa nya krav också får konsekvenser för våra liv och vår vardag.

Vad tycker du? Tror du att det ligger något i min text ovan, eller är du av helt annan uppfattning? Är dagens föräldrar generellt bortskämda med egentid?

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Barnvaktshelgen slut…

Mabou, Kristopher och Kornelia

Nu har barnen jag var barnvakt till i helgen åkt hem till Stockholm igen. Kvar är jag och en skadad son. Jag vet inte riktigt hur det har gått till, men han har ramlat ute två gånger idag. Först i morse på sin sparkcykel och sedan på eftermiddagen på sin cykel.

Han blev i alla fall rejält omplåstrad på båda knäna…

…och på båda armbågarna

Jag konstaterar att hösten är här

Brorsan med sin sambo, deras två barn och Mabou

Jag tror inte Kornelia är så nöjd med mitt barnvaktande dock för bland det första hon sa till brorsan när de var här för att hämta barnen idag var: ”Faster Fatou har bråkat lite med mig i helgen…!”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Mabous eftermiddag

Som jag skrev igår så blev det lite barnvaktskris i dag. Men Mabou (7) gick det nog ingen nöd på, för han fick i alla fall sig en tur ut på landet och hälsade på kossorna och dessutom fick han äta lite plättar! Så här trevligt hade de:

Det här är INTE Mabou:

Det här är ingen kossa:

Foton: Min vän och kollega Karin.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

På fredag ska jag skaffa ett liv igen…

På fredag är det nio veckor som jag har gått min utbildning i Stockholm. Med långa dagar och pendling. Utbildningen har varit toppen och visst har jag en hel del med mig. På fredag är den dock slut. Jag ser enormt mycket fram emot det, eftersom utbildningen inte bara har varit rolig, utan faktiskt också tagit mitt liv ifrån mig fullständigt!!

Tonårsdöttrarna är uuuurtrötta på att hämta, lämna, ta emot och passa lillebror. Jag förstår dem. I de tyngsta stunder har jag försökt uppmuntra både mig och dem med att det är bra för oss alla i det långa loppet. De har låtit måttligt övertygade om det…

Visserligen startar jag en ny utbildning på måndag redan. Den håller på i åtta veckor till. Skillnaden blir ändå enorm eftersom det är en utbildning inom högskolan och innebär att det är extremt lite schemalagd tid, även om jag får jobba häcken av mig i åtta veckor till, så kan jag ändå lägga upp min tid på ett helt annat sätt!!

I går var tonårsdöttrarna på väg att strejka. Ingen var intresserad av att passa lillebror. Till slut gick det med lite övertalning… Nu är strejken ett faktum. Det är tre dagar kvar av den här utbildningen och de bara totalvägrar! En kollega har lovat gripa in. Hon hämtar Mabou på fritids i morgon och tar dessutom med honom till sina föräldrars bondgård. Gissa vem som är nöjd? Mabou, systrarna och jag. Det är två dagar till att lösa. Har jag tur kanske jag hinner hem efter avslutningen på fredag innan fritids stänger. Har jag tur så kan jag skaffa mig ett liv igen efter Fredag.

Har jag riktigt tur så kan jag få tid över att städa upp här hemma igen, efter fredag. Har jag riktigt tur så hinner jag göra annat än att komma hem och sova och duscha efter fredag.

Utbildning med hela sin uppenbarelse, men nu längtar jag efter att få vara lite mamma också!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Att spela Bingolotto utan lott

Operation barnvaktshelg är slut för denna gång. Nu återstår operation röjning-tvättning-återhämtning! Jag överdrev i alla fall inte igår när jag skrev att jag skulle kunna somna ovaggad på vardagsrumsgolvet. Visserligen la jag mig inte på vardagsrumsgolvet, men jag däckade i soffan. Eftersom fjärrkontrollen är paj, så orkade jag inte ens byta kanal. Vad jag somnade till? Bingolotto! Och då hade jag inte ens någon lott… ;-)

Jag upptäckte i alla fall att det är Lotta Engberg som leder programmet nu för tiden (eller igår var det i alla fall det). Jag blir alltid så full i skratt när jag ser henne på TV eftersom hon är barnens farmors favorit. För många år sedan var hon programledare i ett program som hette typ ”har du tur i kärlek” eller något liknande och tjejernas farmor bänkade sig alltid framför TV ´n och satt och log och nickade instämmande i allt Lotta sa.

Jag kommer nog aldrig att kunna se Lotta Enberg på TV, utan att tänka på tjejernas farmor. Och jag kommer nog aldrig att kunna sitta och kolla på Bingolotto till jag somnar, utan lott, om jag inte varit barnvakt en helg…!

Tillägg: Oups, det är visst inte bara före detta svärmor som är tokig i Lotta Engberg, verkar det som! :-D

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Jag lär somna ovaggad…

Mabou, Korneliga och Kristopher (gammal bild)

Som jag nämnt i föregående inlägg så är jag ju barnvakt i helgen till två snälla, härliga barn, nämligen Kornelia och Kribban. Kornelia är min brorsdotter och Kribban är hennes storebror och på så vis min brors härliga bonusson. Jag hade bestämt att vi skulle hitta på något roligt idag för barnen. Efter att ha kommit på att vi typ varit och badat på Fyrishov eller varit på 4H-gården i stort sett varje gång vi velat göra något trevligt med barnen i Uppsala, så bestämde jag mig för att ta med barnen till Pelle Svanslös hus.

Men innan dess skulle vi gå på stan och köpa en present till min kompis som fyller år, eftersom vi skulle åka dit direkt efter Pelle Svanslös. Eftersom den kompisen är gravid, så bestämde jag mig för att köpa bl.a. lite bebissaker till henne. Kornelia blev lite nyfiken på vem bebisgrejerna var till och jag förklarade att min kompis ska få en bebis, så det var därför jag skulle köpa bebissaker till henne.

Sedan begav vi oss till Pelle Svanslös hus. Det är bara en liten promenad från stan till Pelle Svanslös hus. Man går förbi slottet och även Carolina Rediviva, sedan förbi botaniska trädgården och *vips* så är man framme.

Nog för att jag är fyrabarns mamma och nog för att tre av dem är födda relativt tätt (2 år och 2 månader mellan varje barn på mina tre döttrar) och nog för att dessa tre barn är sammanlagt MYCKET lugnare barn, än mina egna tre äldsta var i den åldern, men jag hade verkligen glömt bort att även en kort bit med flera barn är ganska krångligt och kan ta väldigt lång tid. Den ena kommer på att den ska kissa. De andra står snällt och väntar, tre meter hinner man gå, sedan kommer nästa på att den också måste kissa, sedan kommer en på att det är varmt med jacka, då måste typ alla ta av sig sina jackor eller koftor. När alla tagit av sig sina jackor/koftor, kommer någon på att det blev alldeles för kallt utan jacka. Sedan blir en trött i benen och vill sitta i vagnen och då kommer någon annan av barnen på att den också vill sitta i vagnen, trots att barnet slutat med vagn för flera år sedan. Då ska det barnet gå och gråta om hur ORÄTTVIIIIST det är, hela vägen upp för hela Carolina Rediviva. Kristopher som är 10 år, var det naturligtvis inga PROBLEM med, eftersom han är både stor och duktig, men just det där med att man ska hålla reda på vart de är, om alla är med, om de stannat, eller börjat gå åt ett annat håll, det känner man ju ansvar för när det gäller alla barn.

Jag beklagar verkligen inte att jag är barnvakt, för det är verkligen en ynnest att få rå om dessa två fantastiska barn en helg och jag har verkligen längtat efter och sett fram emot detta (så mycket att jag bytte min barnfria helg, för att inte behöva vänta en hel månad på att få vara barnvakt) men jag är förvånad och förundrad över att jag glömt, eller kanske till och med förträngt hur det var att ha hand om och dra iväg med flera mindre barn själv på små äventyr. Hur till och med bussresan kan bli ett spännande äventyr som man inte har en aning om hur det slutar…

Nåja, på Pelle Svanslös hade vi riktigt roligt. Barnen lekte som bara den. Kornelia var först livrädd för Maja Gräddnos. Hon vägrade till och med att gå in i samma rum som Maja befann sig. Mabou gick till Maja och klädde ut sig och blev målad till katt. När Kornelia till slut insåg att det bara var Maja Gräddnos som man kunde bli målad av, så såg hon till att övervinna sin rädsla och bli vän med Maja.

Till slut kämpade vi oss iväg till min kompis. Samma procedur som när vi gick till Pelle Svanslös. När vi passerade slottsbacken så kom alla barnen på att de skulle kissa, men naturligtvis inte samtidigt…

Till slut kom vi hem till min kompis i alla fall. Kornelia frågade direkt efter bebisen. Min kompis berättade att den låg i hennes mage och inte kommit ut än. Vi åt tårta som var hysteriskt god (NEJ, jag tänker INTE avslöja hur många bitar jag tog…) och efter kanske en kvart så gick Kornelia fram till min kompis igen och sa:

”Har inte bebisen kommit ut än?”

Bebisen ska förövrigt troligen komma i Mars och så länge tänkte jag inte stanna hos min kompis och vänta…

Bara tanken på att börja ta mig hemåt (på andra sidan stan, med bussbyte i stan) så sent på kvällen med alla barn och behöva passera ett ställe att inhandla middag på, gjorde mig knäsvag. Men tur som vi hade så fick vi skjuts av min kompis pappa, både förbi en affär och hela vägen hem. Det finns tillfällen när jag skulle vilja kasta mig in i folks famn och krama så armarna blev lama…

Vi har haft en fantastisk dag idag, men sanningen att säga så är jag så slut att jag skulle kunna lägga mig direkt på vardagsrumsgolvet och somna ovaggad…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tack till mina barn för alla tårar och alla skratt!

Har fått massor av flashbacks och deja ´vu i helgen av mitt barnpassande… Detta är alltså prinsen och prinsessan som jag passat. Vi har haft det underbart, men som jag berört i tidigare blogg, så är jag nog inte så alert som jag en gång var…

Att ha en ettåring här hemma har varit… hmmm… vad ska jag säga?   Energigivande, kanske?

Jag vill understryka att det är lättsamma barn jag passat, mer än jag kan säga om mina egna…

Problemet har snarare varit jag själv. Jag hade verkligen glömt hur mycket energi det finns hos en ettåring. Hur mycket koll man måste ha. Hur man inte kan diska, städa undan, laga mat etc. samtidigt som man har full koll…

I helgen har jag använt den lätta lösningen, det heter Burger King, korv med bröd etc.

I morgon ska jag ge mig på pannkakor, men vi har inte sett var det slutar ännu…hehe…

Men allt detta har alltså gett mig flashbacks med stora mått.

Idag när jag sprang efter den lille tjejen som jag kallar Kamelen, eftersom det är mycket roligare att säga än Kornelia… så såg jag mig själv för 12 år sedan, springande efter min hyperaktiva och supervilda Binta, då 5 år, Jai, då 3 år och lilla Isa då 1 år. Det var SVETTIGT!!

Jag ser framför mig hur jag alltid var på springande fot, alltid i försök att trolla fram en tredje hand, eftersom jag bara hade två händer men tre barn att försöka hålla koll på.

Men jag minns också kvällar när jag fått barnen att somna, hur jag sjönk ihop i soffan, med tårarna rinnande, såg mig runt i hemmet på det kaos barnen skapat med den totala känslan av otillräcklighet… Ändå torkade jag tårarna, gick in och ställde mig vid disken, drog fram dammsugaren, trots att jag visst att det skulle ta många timmar att röja upp och det betydde få timmar att sova…

Det vore skönt att slå mig för bröstet och säga ”I did it!” Men det vore långt i från sanningen. Jag vänder mig i stället till en högre makt (kalla det vad ni vill!) Och säger TACK! Tack för att du hjälpte mig, inte bara behålla mitt förstånd, utan framför allt TACK för att du hjälpte mig hålla mina barn vid liv, från faror, från det som ett obevakat ögonblick kunde ha kostat mig resten av mitt liv i sorg och smärta!

Och tack till mina barn, för att ni inte bara drev mig till tårar ibland, men framför allt för alla skratt ni gett mig! Det var värt varenda sekund!

Allah Akbar!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

I ´m sooo lost på barnpassning nu för tiden!

Jag är bara sooo lost på detta med barnpassning now a days! Gud så jag kämpar, utan att komma någon vart, tur man kan vila middag med så små i alla fall…!

Jag blir skakig när jag minns hur det var att ha 3 småbarn samtidigt (varav en var vildare än 5 tillsammans!) med bara 2 års mellanrum när tjejerna var små…

Jag minns och jag darrar… Seriöst: Guuud så jobbigt det var!

Nu är det ju lite lättare, eftersom föräldrarna hämtar gänget i morgon, det finns liksom liv och det finns liksom hopp…!

Nu ska jag nanna kudden en stund!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

I´m sooo lost på barnpassning nu för tiden!

Jag är bara sooo lost på detta med barnpassning now a days! Gud så jag kämpar, utan att komma någon vart, tur man kan vila middag med så små i alla fall…!

Jag blir skakig när jag minns hur det var att ha 3 småbarn samtidigt (varav en var vildare än 5 tillsammans!) med bara 2 års mellanrum när tjejerna var små…

Jag minns och jag darrar… Seriöst: Guuud så jobbigt det var!

Nu är det ju lite lättare, eftersom föräldrarna hämtar gänget i morgon, det finns liksom liv och det finns liksom hopp…!

Nu ska jag nanna kudden en stund!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

De har rockat min värld idag…

Ja, min lilla brorsdotter rockar inte bara mitt fett, hon rockar hela min värld! SHIT, vad-jag-hade-glömt-hur-det-var-att-ha-en-ettåring-i-huset! Puuuh! Nu sover hon. Det är tur hon är världens underbaraste ettåring, annars hade hon legat risigt till…

Hinner knappt ta hand om hennes storebror, han och Isa har dock hyrt film som de nu sitter och tittar på. Tur jag har min Isa. Tjejen med ett hjärta av guld!

Jai kom hem efter en dags shopping i Stockholm. Hon gav mig dock en hjärtattack när hon drog upp tröjan och visade mig ryggslutet; EN TATUERING!! Tappade talförmågan totalt, men sedan visade det sig att det var gjort av henna, d.v.s. att det kommer att gå bort så småningom… Puuuh!

Vad det var för motiv? MITT namn, d.v.s. Fatou.

Ja, det var ju urgulligt, hennes kompisar hade gjort med sina egna namn, men Jai gjorde alltså mitt… Modershjärtat drunknade av kärlek, (när jag hämtat mig från chocken då jag trodde det var en riktig tatuering först…) Sen är det ju lite lustigt att en 15-åring vill ha morsan på rumpan… haha…

Men det var alltså inte bara lilla ”Kamelen” som rockade min värld idag…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

6 visitors online now
6 guests, 0 members
Max visitors today: 35 at 03:44 am UTC
This month: 35 at 09-01-2014 03:44 am UTC
This year: 92 at 01-21-2014 08:41 pm UTC
All time: 118 at 11-06-2012 10:20 pm UTC