Nu glömmer vi allt groll om rasism och går vidare…

gör om gör rätt1För någon vecka sedan skrevs ett öppet brev som artikel i DN till Beatrice Ask av Jonas Hassen Khemiri. Artikeln heter Bästa Beatrice Ask och har hyllats runt om på nätet och delats i det oändliga. Många var de som på facebook och andra ställen beskrev hur de gråtit när de läst artikeln för att någon satte ord på känslor de burit under hela sina liv, eller stora delar av det.

Jag tror knappast någon lämnades oberörd av den här artikeln och jag har själv ältat den i huvudet många gånger sedan jag läste den. Texten sammanfattade på många sätt det många mörka personer i min omgivning gett uttryck för och det jag själv känt av genom mina familjemedlemmar under många, många år, därför är den ett viktigt historiskt dokument, som jag ser det. Det är inte en tillfällighet att den blivit så delad och debatterad, trots att den är ganska enkelt skriven. Eller just därför?!

Idag kom ett svar på artikeln skriven av Erik Ullenhags stadssekreterare Jasenco Selimovic. Den kan du läsa HÄR! Även denna artikel är intressant, men jag måste ändå säga att jag tycker mycket av artikeln handlar om att förminska inte bara Jonas Hassen Khemiri´s känslor, utan alla de som kände igen sin egen uppväxt och sina egna liv här i vårt land, men inte bara det, jag tycker att det mest anmärkningsvärda är att i stället för att ta tillfället i akt och debattera den problematik som synliggörs i Jonas artikel, så försöker man ursäkta och vända på problemet, eller kanske till och med vända på bladet?

Det som förvånar mig mest är dock att artikelförfattaren Jasenco Selimovic skriver bland annat:

”Vissa av de här, min vän, var mer förtryckta, diskriminerade, vissa mindre. Men alla kände att de, just de, var mest utsatta, mest missgynnade. Mångas pappor hade sagt att de måste jobba tre, fyra, tio gånger mer än andra. Många av dem försöker, precis som du, se ”stöldobenägna ut” i en affär. Fråga romer, hemlösa, arbetarklassen, äldre, svarta, ungdomar, kvinnor med burkor, blyga, överviktiga.

Vems diskriminering är större, viktigare? Vilken grupp kan vi förneka rätten att känna så?

Måste vi välja, undrar du? En judisk bekant till mig säger: ”vårt problem i Malmö är det stora antalet muslimer från mellanöstern. De har inte lärt sig om utrotningen av oss, Förintelsen, därför är de ofta antisemiter”. En muslimsk bekant säger: ”vårt problem är det konkreta stödet till politiken som mördar oss och tvingar oss att fly hit”. Generaliseringar? Visst. Men vem väljer du att frånta upplevelsen? Jag ser ungdomar som tycker att det är de äldre som inte låter dem få en plats, och de äldre som osynliggörs av de unga. Vem ska jag välja? Jag läser den feministiska ikonen, Susan Okin, som tycker att mångkulturalismen inte är bra för kvinnor. Otäckt.”

Jag förstår inte riktigt varför man vänder grupper mot varandra? Jag förstår inte heller hur det skulle vara en motsättning att stå upp för och kämpa emot både homofobi, könsdiskriminering, kvinnoförtryck och rasism? Samtidigt. Att uppmärksamma gamla invanda mönster och sedan arbeta med dessa, först hos oss själva och sedan hos andra. Jag kan inte heller se att det finns en motsättning att stå upp för arbetarklassen, hemlösa, ungdomar, kvinnor med burka, romer eller vilken-utsatt-grupp-du-vill.

Självklart finns det frågor som står olika personer olika nära av olika skäl. Jag har inget starkt engagemang för vissa saker, till exempel djurförsök. Det betyder inte att jag tycker det är okej. Det betyder att jag tycker det är fantastiskt att det finns människor som är engagerade i djuren, som brinner för att stoppa djurförsök, som tar hem skadade djur och ger dem ett nytt liv. Jag älskar det!! För mig är det dock inte en motsättning till att jag kanske engagerar mig i ungdomar, feministiska frågor, rasism och hemlöshet, sexuella övergrepp eller vad det nu kan vara. Det är ju bra att människor har engagemang för olika saker, så inte massa viktiga frågor försvinner.

Jag tycker Jonas artikel är mycket viktig för många människor och den berörde mig starkt. Att anklaga honom för att ta på sig ”offerkoftan” när han försöker belysa problemet och lyfta frågan som berör så många människor, tycker jag är fegt. Utifrån upplysning kan man sedan komma till handling. Om jag vet att jag är privilegierad för att jag är vit, så kan jag också bemöta människor utifrån den kunskapen och jag kan försöka att bli medveten om mina privilegium så att jag inte fortsätter utnyttja dem i de fall där jag kan påverka och göra skillnad. Om en man blir medveten om att han har ett privilegium för att han är man, då kan han också ge mer utrymme till kvinnor i hans närhet. Om jag är privilegierad av olika skäl, så kan jag också medvetandegöra mig själv om detta och börja handla efter det, men så länge jag sätter på skygglapparna och inte vill lyfta problemet, eller ens se det, så kommer jag inte heller att kunna göra något åt det och sträva efter verklig antirasism, feminism eller vad det än gäller. Jag tror vi måste gå till botten med alla maktstrukturer, sätta fingret på dem, för att kunna komma framåt och det första steget är att synliggöra problemen och inte stoppa huvudet i sanden…

rosa och lena sundströmKlockren tweet av Lena Sundström idag apropå bussar, denna debatt och många andra aktuella debatter

Det säger inte heller att vi är världens värsta land, eller världens mest rasistiska folk. Det säger att dessa upplevelser är sanna, för att det är så oerhört många som vittnar om dem och faktiskt upplever dem. Det säger att det här är ett problem som vi måste ta tag i. Det säger inte att alla hatar varandra i Sverige eller att vi inte kan leva tillsammans, men för att kunna göra det och för att kunna hela från det som varit, måste vi också våga se och sätta fingret på det som faktiskt har varit, det tror jag inte vi gör genom att låtsas att allt är okej och att i Sverige har alla människor samma värde, när handlingar, när vårt samhälle, när vi människor som lever i det här samhället, visar något helt annat.

Eric Rosén skriver också om dessa två artiklar: Selimovic´ fegar ur fullständigt

Susanna Alakoski skrev även ned sina tankar runt dessa artiklar på sin facebook: Det svänger

Rakel Chukri skriver: Världsfrånvänd stadssekreterare

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Föräldraledigt för tonåringen och ska föräldrar betala för sina barns brott?

Jag och två av barnen; Jai (18) och Mabou (7) under URF i år. Ett av alla dessa tillfällen då det känns väldigt viktigt och bra att vara på plats och kolla läget, så att mina barn har det bra och varken ställer till med något eller råkar ut för något. Som bonus så har vi väldigt roligt tillsammans och gemensamma minnen för hela det kommande året om ett engagemang som gett oss alla mycket.

Aftonbladet skriver idag om att Socialdemokraterna har på förslag att förlänga föräldraförsäkringen till 16 år, i stället för som i dag till 7 års ålder. Jag tycker att det är ett oerhört bra förslag!! Det handlar alltså inte om att få fler dagar, utan endast om att förlänga tiden man har möjlighet att ta ut det.

Jag tycker att det är ett mycket bra förslag. Det kan knappast vara en överraskning för oss idag att tonåringar har ett extra behov av stöd och omsorg. Det är mycket som händer under tonåren.

Det som däremot förvånar mig något är artikelns utformning i Aftonbladet. Man har där valt att intervjua just småbarnsföräldrar om detta och får då också svar efter det. En småbarnsmamma svarar:

”– Det är bra. Ibland glömmer man eller hinner inte ta ut alla dagar. Jag har en 9-åring som jag inte hann ta ut alla dagar för.”

Hmmm… Nu var det kanske inte i första hand därför förslaget kom. För att man ska ”hinna” ta ut alla sina dagar. Och om man inte har gjort det när barnet fyllt nio, så har man kanske inte haft det behovet heller. Frågan handlar väl snarare om barnets behov.

Det är så oerhört mycket som händer under ett barns uppväxt, som jag tror det är lätt att glömma bort. Man tänker lätt på de första åren, när barnens behov av en vuxen är så väldigt påtaglig. Små barn måste ha en förälder som klär på, klär av, duschar/badar dem, borstar håret, matar, byter blöja etc. Ett litet barns behov av en vuxen blir väldigt självklar och påtaglig.

Sedan börjar barnet att klara allt mer saker själv. Det betyder dock inte att barnet inte behöver en vuxen. Tvärt om. Ett större barn har ett större behov av medveten närvaro av vuxna. Ett mindre barn kan klara sig rätt bra på de mest elementära bitarna, som jag gett exempel på ovan, medan ett större barn har ett mycket större behov av ett starkt engagemang. Kraven på en förälder till större barn blir mycket större och inte som många småbarnsföräldrar verkar tro, mindre.

Dels tror jag det är vanligt att just tonåringar under något eller några år av sitt liv, har ett större behov av vägledning, stöd och medveten närvaro av vuxna, men även på vägen dit, mellan 8 års ålder och tonårstiden. Det kan hända att barnet under en period är utsatt i skolan och behöver dig som förälder som extra stöd. Det kan också vara så att just din lilla kramgoa älskling är den som kommer att utsätta andra barn eller skolpersonalen för obehag och att du därför måste vara med i skolan för att sätta gränser och engagerar dig.

Det finns, med andra ord oerhört starka skäl till att faktiskt förlänga möjligheten till att ta ut föräldradagar. För en del barn kanske behovet aldrig kommer, medan det för andra barn helst skulle behövas dubbla föräldradagar. Jag tycker att förslaget är oerhört bra, samtidigt som jag också tycker att det försöker signalera till oss föräldrar att barnen inte klarar sig själv, bara för att de kan sätta skorna på rätt fot och tvätta håret själv.

TV4,

Ett annat förslag, som regeringen med Beatrice Ask i spetsen står för, är att föräldrar ska betala för sina barns brott. I en första åsyn av förslaget så låter det ju ganska vettigt. Föräldrar har ju alltid ett ansvar för sina barn och där finns det inga genvägar. Däremot så är jag inte så säker på att det skulle få den goda verkan som man tänker sig vid en första anblick.

Som bekant är det inte alltid barn går den väg som föräldrarna har utstakat. Det finns en massa föräldrar som tar sitt föräldraskap på fullaste allvar och kämpar häcken av sig för att utstaka en bra väg för sina barn. Barn som ändå vänder helt om och utstakar egna vägar, som kan få vilken förälder som helst att sätta hela jäkla föräldraskapet   halsen!! Att varje människa måste ta ansvar för sina handlingar är ju en självklarhet, men när det gäller minderåriga så finns det ju ett visst gränsland där barn inte är straffmyndiga. För en förälder är det helt klart så att vi omöjligt kan vara vid våra barns sida varenda sekund och alla föräldrar har nog varit med om att ens barn har gått helt emot ens egen vilja och önskemål i någon större eller mindre fråga. Ska man då behöva ta ansvar för den personens handlingar? Det är ju trots allt ens barn och det är ju inte heller ”samhällets fel”. Så det känns ju absolut inte självklart att räkningen ska falla på ”samhället” (d.v.s. oss alla) heller!

För mig är frågan inte självklar. Kanske är det så att nuvarande lag är bra som den är? Aftonbladet skriver:

”För att föräldrarna ska bli tvungna att betala skadestånd i dag måste rätten bevisa att mamman eller pappan varit vårdslösa och inte förhindrat barnet från att begå brott, rapporterar Ekot.”

Det är för mig självklart att föräldrar har det yttersta ansvaret för sina barn, samtidigt är det lika självklart att barn är olika och en del föräldrar kan behöva ett stöd och hjälp från samhället som andra inte alls har behov av. Ibland kan det handla om föräldrarnas egen oförmåga att hantera sina barn, men det kan ibland även handla om att vissa barn faktiskt är mycket mer krävande än man som förälder kan förväntas förutse. För att inte tala om de barn som har funktionshinder av olika slag och faktiskt inte tar till sig ”uppförandekoder” som både föräldrar och samhället sänder ut.

I dessa fall är frågan hur mycket mer skada det kan göra för individerna, om man lägger ytterligare skuld och skam på föräldrarna som troligen redan upplever ett misslyckande i sitt föräldraskap, trots att man kanske är mycket engagerad i sina barn.

Det finns mycket utrymme att diskutera i frågan och jag har inga färdiga svar eller självklara lösningar. Jag tror att det finns mycket osagt kvar i frågan.

I Cattis lilla värld har ett bra blogginlägg i ämnet: Värdelösa morsor med värdelösa ungar

DN, SvD,

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,