Debatten om ordet neger, golliwog-tårta, golliwog-barnfilm och Tintin-böckerna och ”neger-kungen” i Pippi Långstrump är egentligen samma debatt för mig, fast i olika tappning.

Jag personligen respekterar och högaktar yttrandefriheten väldigt starkt. Den är en av grundpelarna i ett demokratiskt samhälle. Samtidigt ska man minnas att yttrandefriheten aldrig har varit total. Varken i Sverige eller någon annanstans. Yttrandefrihet måste alltid gå hand i hand med ansvar och respekt, annars blir den värdelös i sig.

Användandet av ordet ”neger” är helt uteslutet i min värld. Jag har tidigare, vid flera tillfällen förklarat varför jag tycker så.

I ny konst, eller litteratur, såsom i Makode´s tårta eller Liten skär och alla små brokiga är det så enkelt, tycker jag. Nidbilder av svarta hör inte hemma 2012 i vårt samhälle. Med äldre litteratur såsom i Pippi Långstrump och Tintin handlar det om äldre litteratur som skrevs och ritades i en tid när de flesta här i västvärlden faktiskt inte ”förstod” bättre. Så hur gör man då? Censurerar gammal litteratur? Eller skriver om en historia som vi faktiskt haft. Nej, jag tycker inte det. Det skulle vara som ett dåligt försök att dölja den historiska rasism som funnits i västvärlden.

Däremot tycker jag inte heller att den är okej. Framför allt av det skälet att den fortsätter sprida nidbilder, kränkningar och strö på alla fördomar av svarta människor som någon slags ”ociviliserade djungelfolk”. I synnerhet är det inte en uppfattning som bör föras vidare till en ny generation, vilket innebär att jag tycker det är helt på tok med dessa spridningar inom barnlitteratur och även barnfilm. Det blir ett sätt att återupplyfta och legalisera fördomar samtidigt som man sprider dem vidare igen och igen och igen. Jag tycker det är väldigt viktigt att man tänker på hur den som är utsatt upplever saker och hur de reagerar på det hela. Inte bara för vad alla ”proffstyckare” anser och hur de tycker att andra borde uppleva saker som vänds mot en viss grupp människor.

Det är svårt hitta en väg som passar alla, egentligen är det helt och hållet omöjligt att alla människor ska bli nöjda över ett beslut, men vissa saker känns ganska självklara att förändra. Om man läser på lite om den vita maktstruktur vi lever i till vardags, så blir det inte lika märkligt att vi måste börja SE bortom det uppenbara och sätta oss in i vissa saker på ett djupare plan.

De som protesterar mot svarta som golliwogs eller andra nidbilder har en tendens att bli kallade för extrema och överkänsliga. Kanske är det så. När man har blivit utsatt för något under tillräckligt lång tid och av väldigt många människor, så är det lätt att bli överkänslig. Extrem kan man också säga, men extrem är kanske just det som krävs för att vissa saker faktiskt ska kunna förändras. Det är trots allt inte alla ”fiskar som simmat med strömmen” som lyckas få igenom förändringar i vårt och andra samhällen. Det är just de personerna som är obekväma, som tycks få genomslag som förändrar saker i vår värld till något bättre. Det betyder inte alltid att alla dessa förslag är bra, men det betyder att väldigt många av dem är just det.

För 40 år sedan hade det varit väldigt märkligt om en pappa ville ta ut föräldraledighet med sitt barn, i dag är det en ren självklarhet och snarare ser man män som väljer att inte göra det, som bakåtsträvare eller oengagerade fäder.

De svartas historia är kantat av slaveri, nedvärderande, förlöjligande, att bli behandlade som mindre intelligenta varelser, med hån och förnedring. Ännu idag så har de flesta med svart bakgrund i Sverige blivit behandlade som mindre vetande, med rasism, förlöjligande, skällsord och hån väldigt många gånger. Självklart är det dags att rensa ut bland vårt arv av rasistisk propaganda. Det kanske krävs att Tintin plockas ned från barnhyllorna i affärerna och biblioteken och förpassas till historieavdelningarna. Det kanske krävs en ”varningstext” på bokomslagen så de föräldrar som inte inser eller tänker på historien och blir påminda om att det här är kanske inte den lämpligaste barnlitteraturen idag.

Det kanske krävs att Stina Wirsén lanserar en ny film utan någon Golliwog-liknande figur i sina barnfilmer. Det kanske krävs att man omarbetar de nya upplagorna av Astrid Lindgrens ”neger-kung” till något mer modernt och låter de gamla upplagorna få finnas i samma historiska avdelning som Tintin och annan förnedrande litteratur. Om jag var Astrid Lindgrens arvingar skulle jag definitivt göra det, då jag uppfattat att Astrid Lindgren aldrig velat uppröra eller förnedra små barn för deras hudfärg och vi kommit lite längre nu än att vi kallar någon ”neger” över huvud taget. Kung eller ej.

Det kanske är så att vi måste ha en ”extrem revolution” för att få folk att fatta att VI VÄGRAR LÅTA VÅRA MÖRKA BARN KRÄNKAS FÖR ATT DET FINNS MÄNNISKOR SOM INTE BLIR UTSATTA FÖR RASISM SOM TYCKER DET ÄR OKEJ ATT VIDAREBEFORDRA EN KRÄNKANDE BARNLITTERATUR TILL FRAMTIDENS BARN?

Nu ska tydligen Tintin upp på hyllorna igen. Jag är den första att beklaga det till våra mörka barn och andra medmänniskor i vårt land som drabbas av rasism.

Det handlar inte om lättkränkta svarta människor, det handlar om förtrycket mot en stor grupp människor, det handlar om den synliga och osynliga rasismen. Det handlar om historien, men även om nuet. Det handlar om att våra mörka barn har svårare att få jobb just för deras hudfärg. Det handlar om barn som blir kallad neger på skolgården och kissar i byxorna för att de är rädda. Det handlar om tonårspojkar i förorten som blir stoppade på moppen för att de som svarta antas ha stulit mopeden de fick i födelsedagspresent. Det handlar om barn som leker, men tystnar för att de blir kallade smutsbruna och känner sig som främlingar på sin egen lekplats. Det handlar om svarta vuxna som skrattar med åt ”negerbollar” för att de inte har ett ordförråd på svenska som räcker för att beskriva den ilska, förnedring och historia de känner.

Det handlar om oss vita föräldrar som också känner samma förtvivlan för att vi hellre skulle bli förnedrade själv än att låta våra barn behöva utstå det, för deras hudfärg. Men mest av allt handlar det om dig och mig som är bosatta i Sverige och som vill att våra barn ska växa upp med respekt och förståelse, kärlek och vänskap till sig själva och andra barn och vuxna, men som alltid kommer att hamna i ett naturligt under- eller överläge beroende på om de är mörka eller vita.

Relaterat: Vit vrede tystar diskussionen om Tintinalbumens rasism

Läs även andra bloggares åsikter om rasism, barnlitteratur, tintin, Behrang Miri, kulturhuset, golliwog, neger, nidbilder, afrosvenskar, blackface, debatt,