Apropå invandringen i Sverige…

Bild 123…eller egentligen apropå alla som möter en annan medmänniska, oavsett var i världen:

”När du möter en människa och har en kritisk inställning till denna, så kommer du alltid att finna något du kan kritisera. När du bemöter en människa med öppenhet och glädje, så kommer du nästan alltid att göra en vinst och ibland till och med en vän för livet.”

-Fatou 2013

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Jag hoppades att någon skulle försvara mig, men alla tittade bort…

Idag när min tioåriga son åkte buss hem från skolan så satte han sig bredvid en tant som satt nära dörrarna, då han skulle av vid nästa hållplats. Tanten sa åt min son att han kunde sätta sig någon annanstans, då det fanns gott om andra platser i bussen: ”Varför sätter du dig bredvid mig, när det finns andra platser i bussen som är lediga?”

Min son gick och satte sig på en annan plats och när han reste sig upp från platsen bredvid tanten hörde han henne säga: ”…för vem vill sitta med en svartskalle”?

Han sa till mig när han kom hem: ”Jag hoppades att någon skulle försvara mig, men alla tittade på mig och sedan vände de bort sina ansikten…”

Själv önskar jag att den här tanten kunde sluta andas, då jag inte vill andras samma luft som en idiotisk rasist!!

Jag går ned på en låg nivå. Samma nivå som tanten. Jag blir en tigermamma som vässar mina klor och öppnar mitt gap med nyvässade, sylvassa  tänder. Jag är förbannad, jag är trött, så trött så trött på den här förbannade rasismen. Jag har genom åren stått ut med att man kallat mig rasförrädare, batikkärring, negerknullare, svenskhatare och att bli uthängd med lögner på diverse rasistiska och nationalistiska sidor med hot, lögner och spekulationer, men jag ser rött när man angriper barnen. Jag ser rött över den rasism som frodas i vårt samhälle som en snabbt spridande prärieeld.

Man säger mig att Sverige är ett humant land. Man säger att vi inte har så mycket rasism här. Man säger att vi är så förstående mot våra medmänniskor, oavsett ursprung. Man säger att vi har en liberal invandrarpolitik. Men när min 10-åriga son inte kan välja vilken sittplats i bussen han vill sitta på, på grund av sin hudfärg, då blir jag mer påmind om Sydafrikas apartheid-system och Rosa Parks Mississippi. Då kan jag inte stillatigande lyssna på hur humant och antirasistiskt vårt land är!

Så länge det finns människor som sitter tysta på en buss där en tioåring blir angripen av en tant på det sätt min son blev, så länge barn blir kallade för ”neger” redan i dagis, utan att någon vuxen tar tag i det på allvar, så länge en av våra största dagstidningar tillåter att man sprider lögner om invandringen, så länge vi skattebetalare är med och finansierar projekt med rasistiska nidbilder av svarta människor, så länge romer och afrosvenskar hindras från att hyra bil

Så länge vi inte behöver gå till botten med den rasism vi möts av i vårt samhälle, så länge kommer den att fortsätta sprida sig och slå ned små barn på våra gator, för den hudfärg de bär.

Först när du och jag, som vuxna individer som på allvar vill leva i ett demokratiskt samhälle, med allt vad det innebär och den dag vi på allvar vågar stå upp för det och motarbeta ALL form av rasism. Först den dagen kan vi börja att sträva efter ett samhälle som vi alla kan leva tryggt i och våga ta plats i.

Den dag när vi alla inser att man kan vara svensk och mörk på samma gång, då har vi kommit en liten, liten bit på väg! Den dag vi inser att alla människor har samma mänskliga rättigheter, oavsett nationalitet eller hudfärg, då har vi också kommit en liten, liten bit på väg. Är du beredd att vara antirasist HELA vägen?

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Bland n-ordet-bollar och andra finska pinnar

Debatten kring n-ordet har hållit på i alla år jag har bloggat och med all säkerhet långt innan dess. Både i verkliga livet och i bloggvärlden.

Jag har debatterat frågan igen och igen och igen. Men nu var det ett tag sedan, så jag tänkte först skriva ett helt nytt inlägg, för att på begäran göra en komplett sammanfattning, men eftersom jag upptäckte att mitt ena inlägg i debatten är mycket sammanfattande, så nöjer jag mig med att skriva om det en aning. Jag vet att det finns folk som tycker att jag är löjlig, att debatten är fånig och trist. Det är okej att tycka det. För mig har det dock blivit något av en hjärtefråga, framför allt i bloggvärlden. Jag ska förklara varför i detta inlägg.

Inte för att jag tycker att ordet ska förbjudas, det tycker jag verkligen inte, även om jag blivit anklagad för det också. Jag anser för övrigt inte att det finns något ord som borde förbjudas. Jag har också full förståelse för att ”Agda 75 år, som aldrig kommit i kontakt med en svart människa, annat än på håll eller i TV och som lärde sig i småskolan att en svart människa är en n-ordet, säger n-ordet-bollar”.

Det som (faktiskt) upprör mig, är att när människor förstår att ordet neger av många uppfattas av många svarta personer och oss som faktiskt lever med svarta människor, som stötande, kränkande eller bara rent oförskämt. Om man förstår det och ÄNDÅ… ”hävdar sin rätt” att få använda ”n-ordet”, då tycker jag att man är synnerligen ignorant. Jag ska i detta inlägg försöka klargöra vart jag anser ”skadan” i att använda n-ordet ligger. Om du läser hela detta inlägg och de länkar jag kommer länka till i inlägget och ÄNDÅ inte vill förstå vad jag försöker förklara så att varje person, oavsett bakgrund, kan förstå varför ordet är så laddat och faktiskt sårar människor, då kan jag bara beklaga din ignorans, men egentligen är den inte till största del en förlust för de svarta människor du möter, utan i första hand är det en förlust för dig själv och en förlust i ett mycket större perspektiv än vad du antagligen någonsin kommer att inse.

Det jag först väljer att bemöta som kommer upp i varje diskussion i denna fråga är först och främst dessa återkommande argument:

  1. Någon hävdar alltid att man känner en svart person som tycker det är helt okej att säga n-ordet och n-ordet-bollar.
  2. Någon anser att man inte kan ta illa upp över n-ordetboll, då det ju hetat så i urminnes tider och det till och med stod i våra kokböcker och skolböcker förr.
  3. Någon anser alltid att man måste få säga n-ordetbollar om man får säga finska pinnar och vitlök (och en rad andra exempel)
  4. Det är bara vita som blir upprörda, svarta tycker det är helt okej att säga n-ordet-bollar/n-ordet.
  5. Att n-ordet inte kommer från ordet n*gger, utan från spanskan, där det betyder ”svart”, vilket alltså inte är ett negativt ord.

Det vi först och främst ska ha klart för oss innan en diskussion ens kan ta vid, är att man förr ansåg att världen var uppdelad i RASER. Vi benämnde oss själva och varandra som n-ordet, arier etc. Det var viktigt på den tiden att rasbenämna människor. Idag tror jag att i alla fall de flesta av oss människor i världen är eniga om att vi inte ska eller kan delas in i några raser. Däremot så är det ibland nödvändigt att beskriva varandra med hudfärger, för att underlätta för oss själva och varandra att beskriva någons utseende. Eftersom alla kan benämnas med ”färg” såsom ljusbrun/svart/vit/mörkbrun/rödlätt etc. så kan man ju knappast påstå att det är rasistiskt att färgbenämna någon, även om man i USA till exempel varken kallar folk vita eller svarta. Men här i Sverige är det fortfarande ”acceptabelt” bland människor, oavsett ursprung. Jag utgår (om inget annat anges) från Sverige när jag skriver detta inlägg.

Det jag själv i huvudsak har skrivit tidigare i detta ämne, är först och främst dessa inlägg:

I dessa inlägg är det inte minst i kommentarerna som viktiga analyser och nyanser kommer fram, tycker jag.

Jag ska börja med att bemöta de punkter som är ständigt återkommande i denna debatt, nämligen de punkter jag numrerat ovan i detta inlägg:

  1. Påstående: Någon hävdar alltid att man känner en svart person som tycker det är helt okej att säga n-ordet och n-ordetbollar. Svar: Det är klart att man kan känna svarta personer som inte tar illa vid sig av att bli kallad n-ordet eller som tycker det är okej att säga n-ordet-boll. Det handlar ju trots allt om tusentals människor (i Sverige) och det är klart att folk har olika åsikter, även om man råkar ha samma färg. Sedan får vi inte glömma att det finns en MASSA svarta människor i Sverige som har haft denna ”n-ordet-bolls-diskussion” till leda på sina arbetsplatser, på sina skolor, på sitt dagis, bland sina grannar, bland sina bekanta och helt enkelt inte ORKAR ta den en gång till. Jag kan lätt räkna upp flera Afrikaner i min egen bekantskapskrets som avskyr ALLA ord som innefattar n-ordet, men som inte längre orkar ta diskussionen, utan ler och skrattar och säger när svensken ska förklara att h*n inte alls är rasist och yada, yada, yada… (Jag undrar, om man själv tycker det är så okej att säga n-ordetboll, varför måste man då ursäkta eller förklara varför man använder ordet?) Jag har själv en vän från Gambia som i slutet av 80-talet drev ett konditori med sin fru i Enköping. När folk skulle köpa en chokladboll så stod de och stammade fram vad de skulle ha. Min vän sa då alltid ”Är det en n-ordetboll du vill ha?” Vilket naturligtvis ledde till spridda skratt och till en lättad stämning på konditoriet. Kanske trodde en och annan kund att här var ”en n-ordet som förstod vikten av att få säga n-ordetboll”. Så var det INTE. Den här killen avskydde ordet, han tyckte att de som gjorde så var hycklare, eftersom han visste att de skulle ha sagt n-ordetboll om inte han stått i kassan. Men de kunde ändå inte stå för att de använde det ordet framför honom. Jag tyckte i och för sig att han var en hycklare också som lät ordet n-ordetboll få passera för att han var en affärsman och ingen politiker. Att det finns svarta som skrattar med åt det fåniga i att inte använda ordet n-ordetboll, är alltså ingen garanti för att man verkligen tycker det är okej. Hur ofta har du själv inte skrattat med när en kollega hånat eller förlöjligat något som egentligen går stick i stäv med din egen åsikt, av olika skäl?
  2. Påstående: Någon anser att man inte kan ta illa upp över n-ordetboll, då det ju hetat så i urminnes tider och det till och med stod i våra kokböcker och skolböcker förr. Svar: Det är sant att det stod n-ordet och n-ordetboll i gamla tiders kokböcker och skolböcker, men det är mycket som förändrats i världen med åren, tack och lov, så jag tycker det är ett synnerligen dåligt argument. Förr betydde käring något vackert. Idag används ordet som ett skällsord mot äldre kvinnor. Jag tror inte det är många som använder det ordet idag och hävdar sin rätt att använda det, för att det förr hade en annan betydelse. Det finns dessutom en massa andra saker som har ändrats med åren. Bl.a. säger vi inte heller längre Hottentott, som är ett folkslag, men som i Sverige under många år också användes som en annan rasbenämning för ”n-ordet”. Det har hänt lite annat i vår utveckling också, både före och efter det stod ”n-ordet” i våra skolböcker. Kvinnor har fått rösträtt, det är ett brott att våldta sin hustru, det är ett brott att slå sina barn. Jag menar att om det är ett skäl till att säga n-ordetbollar, så borde man kunna anföra samma skäl för att gå tillbaka i utvecklingen när det gäller andra saker. Diskussionen har också nuddat en del vid Astrid Lindgrens ”n-ordet-kung”, mina åsikter i den frågan har jag länkat till ovan, i mitt inlägg Kritik för att vara politiskt korrekt.
  3. Påstående: Någon anser alltid att man måste få säga n-ordetbollar om man får säga finska pinnar och vitlök (och en rad andra exempel) Svar: Finska pinnar, eller vitlök, kan ALDRIG NÅGONSIN jämföras med n-ordetbollar, eftersom så vitt jag vet, har aldrig finnar blivit förtryckta av resten av världen i århundraden. N-ordet är som sagt var en RASbenämning. Det är inte finsk, det är en nationalitet. Det är inte ett uttryck som ”förtryckare” skapat åt människor från Finland. Samma med vitlök. Vitlök kan aldrig bli negativt för att vara vit är inte en förtryckt folkgrupp i sig. Förtryck mot svarta handlar inte bara om slavtiden för hundratals år sedan, förtryck mot svarta och i synnerhet Afrikaner är något än idag pågående. Jag kan rabbla otaliga exempel, men detta inlägg verkar bli långt nog ändå, så jag ska försöka nöja mig med att nämna ett par exempel från vår nutid. Apartheid pågick i Sydafrika en bit in på 90-talet. Inför allas våra ögon. Alla som läser denna blogg, var förmodligen födda då och visste troligen om vad som pågick. Folkmorden i Rwanda som var väl assisterat av Europeiska länder. Rasism och förtryck mot Afrikaner och andra svarta pågår än idag runt om i världen. DÄRFÖR är det i mina ögon omöjligt att jämföra finska pinnar eller vitlök med n-ordetbollar.
  4. Påstående: Det är bara vita som blir upprörda, svarta tycker det är helt okej att säga n-ordetbollar/n-ordet. Svar: Det är fullständigt struntprat!! Mina egna barn är ofta utpekade som n-ordet (på ett negativt sätt) trots att de har en vit svensk mamma och är födda och uppvuxna i Sverige. Att de ser annorlunda ut och att de har Afrikanska rötter, det har de inte kunnat undgå att vara medvetna om och det är okej. Men därifrån att bli rasbenämnda som n-ordet, det är verkligen inte 2008 i ett upplyst land som Sverige, för mig. För dem kommer troligen aldrig n-ordet att kännas ”rumsrent”. Man kan inte bli kallad ”n-ordet” som ett skällsord 100 gånger och så säger någon ”n-ordetboll” på ett ”positivt sätt” två gånger och man kan förvänta sig att ordet ska kännas positivt för personen i fråga. Bland mina barns flertal Afrikanska släktingar som är boende i Sverige, tror jag inte ens att jag får ihop en handfull som tycker att n-ordet är neutralt och inte sårar eller irriterar dem. Då spelar det ingen roll vilket ord som sätts framför eller efter n-ordet. Det spelar ingen roll att det handlar om ”n-ordethora”, ”jävla n-ordet”, ”n-ordetbollar”, ”n-ordetkyssar”, ”n-ordetjävel”, för det är n-ordet det handlar om, inte vad som kommer före eller efter! Bland mina egna vänner, de som är svenskar och lever med Afrikaner, de som själva är m-ordet (förklaring vad jag anser om det ordet kommer lite längre ner i texten) och de som själva är Afrikaner, med två Afrikanska föräldrar, tror jag knappt det är någon som tycker det är okej att säga n-ordet eller n-ordetboll idag, även om det endast är ett fåtal av dem som skulle starta en diskussion i frågan om det inte är med en väldigt närstående person.
  5. Påstående: Att n-ordet inte kommer från ordet n*gger, utan från spanskans negro, där det betyder ”svart”, vilket i sig inte är ett negativt ord. Svar: Det är sant att jag också är informerad om att det svenska n-ordet kommer ursprungligen från Spanskans negro, som alltså betyder svart. Men i Sverige betyder inte n-ordet svart, det är fortfarande en rasbenämning. Jag, som vit, har ALDRIG NÅGONSIN blivit omtalad som ”arier” eller på annat sätt blivit rasbenämnd, medan jag inte kan räkna på mina båda händers fingrar hur många gånger mina barn blivit omnämnda som n-ordet och ändå kommer inte mina fingrar på långa vägar att räcka till. Ändå är inte ”arier” i närheten så laddat som ”n-ordet” av samma skäl som jag angett ovan när det gäller jämförelsen av ”n-ordetbollar” och finska pinnar. Jag tycker det är ganska oväsentligt vart n-ordet härstammar (förresten så härstammar ordet ”n*gger” från ”niger” som på Latin betyder Svart, men ändå blev ordet under slavtiden ett ord som i stort sett ingen i världen idag tar i sin mun på ett ”neutralt sätt”) utan det viktiga är hur man uppfattar det och även om det finns folk som inte tar illa vid sig av att höra ordet neger, så undrar jag VARFÖR man ändå hävdar sin ”rätt” att få säga ordet bara för att man själv inte associerar det till något negativt, när man vet att det finns massor av folk som faktiskt tar illa vid sig och dessutom tvivlar jag på att de flesta inte associerar det till något negativt, egentligen, eftersom man ofta måste komma med en lång harang av ursäkter efter man sagt ordet, en harang om förklaringar att man inte alls är rasist, vilket jag inte heller tror att alla som säger n-ordet är, men jag menar ändå att ordet har en djupare grund och har en större konsekvens än de flesta inser när de ”bara” vill kalla ett bakverk för dess ursprungliga namn! Inkopierat från mitt inlägg n-ordet: ”N-ordet har en sådan negativ klang idag att det är skit samma vad ordet betydde från början. Ordet ”Bonnläppar” BEHÖVER heller inte vara negativt, men eftersom det finns jordbrukare som skulle ta illa vid sig av ordet, så finns det ju ingen anledning att kalla dem för det. När det gäller n-ordet , så är det inte så att det är en liten klick ”extrema svarta” som tar illa vid sig, utan en massa människor, faktiskt både vita och svarta, som tycker att det låter väldigt nedvärderande. Jag tycker att det är så himla enkelt. När en svart ska beskriva en vit så säger de ”vita”, de säger inte ”Arier” eller ger oss andra s.k. ”rasbenämningar” som kan uppfattas som negativt, varför ska det vara så förbaskat svårt för oss att göra detsamma? På samma sätt kan man ju också säga att ”M-ordet” HAR en väldigt negativ betydelse. (Sägs komma från ordet Mula, d.v.s. korsning mellan häst och åsna.) Däremot har ordet M-ordet (vad jag vet) aldrig använts som skällsord. *) (Se längst ned i inlägget) Men skulle det komma att göra det, så är jag beredd att ändra mitt språkbruk när det gäller det ordet. Ibland är det inte själva ordets betydelse, utan hur ordet faktiskt uppfattas som är huvudsaken. Det spelar egentligen ingen som helst roll om DU inte tycker att n-ordet är rasistiskt, det handlar om att svarta nu i årtionden bett om att slippa bli kallad för ”n-ordet.”

Jag är i stort sett uppvuxen med Afrikaner. Jag fick också barn tidigt med en Afrikansk man. N-ordet är ett skällsord som tyvärr fått tillhöra vår vardag under i stort sett hela mitt liv. Jag kan inte komma på vart i vårt samhälle vi har befunnit oss där vi blivit skonade från n-ordet. Det fanns en tid när vi själva försökte vända neger-ordet till något positivt, precis som många svarta i USA försökt sig på med ”n*gger”. Vi skämtade om n-ordet hit och n-ordet dit. Det funkade inte. Det hade skapat för djupa sår inom oss alla i familjen under allt för många år.

Det började redan med min äldsta dotter Binta, på dagis, faktiskt. Hon hade nyss börjat där och var tre år gammal. Jag kan inte riktigt beskriva den känslan när hon började bråka med sin farbror och kallade honom ”jävla n-ordet”. Jag blev förstås upprörd, men farmor som också hörde orden, är smartare än så, så hon tog Binta och frågade henne vart hon hört ordet och vad det betydde. Hon sa att det betyder att man är dum och ful och att några barn brukade säga på dagis att hon var en jävla n-ordet…

När Jai (nu 20) var två-tre år, så var vi i Stockholm på Centralen. Jag var själv med alla tre flickorna och vi skulle gå till pendeltåget. En vuxen man kommer i motsatt riktning, sträcker ut sin fot framför Jai (med flit) och fäller henne med orden ”din jävla n-ordet, åk hem!” varpå hon stupar i golvet och slår i munnen och det börjar flöda blod. Folk kom springande från Burger King med vatten och servetter. Mannen hann lätt ta sig från platsen då alla var för chockade för att ens springa efter och för upptagna med att ta hand om ett blödande litet barn.

I samma veva blev även yngsta systern utsatt. Hon var ett år och jag hade rest bort för att jag skulle avvänja henne vid amning. Farmor och mormor skulle vara barnvakt tillsammans. De tog pendeltåget från Helenelund till Sollentuna för att handla en förmiddag. De satte henne på ett säte och en berusad man kom och knuffade bort henne från sätet och sa att ”vi vill inte ha några n-ordetjävlar här, som inte bidrar till vårt land” (tur att han bidrog till alkoholskatten i alla fall!) Mormor gick i taket och farmor tog lilla Isa (nu 18 år) och slet mormor av tåget för att både mannen och min mamma var helt galna av ilska.

Jag bloggar inte särskilt ofta om den rasism mina barn och faktiskt även jag är utsatta för, men jag känner att det är viktigt för mig i denna diskussion att få fram HELA bilden. Inte för att någon ska tycka synd om oss eller liknande, tro mig, vi lever ett ”normalt” liv med våra sorger och glädjeämnen, men jag tycker det är viktigt att förmedla HELA bilden och vad den innebär för mig och min familj i vardagen och har gjort under de senaste tjugo åren och mer ändå…!

Naturligtvis är jag inte fredad från n-ordet i bloggen heller. Det finns några kommentarer som jag tidigare valt att inte lägga ut, som jag helt enkelt censurerat, men som jag väljer att lägga ut nu:

Suri
suuu@hotmail.com | xxxxxxx

ja men..du ÄR ju en negerhora..

(Jag har tagit bort ip-numren)

negerackel
http://www.nigger.com | negerblatte@hotmail.com | xxxxxxx

en dag blir din dotter valdtagen analt av en stor fet neger. da kan du ju sitta har och skriva.niggers”

Det här är bara några få av många, många exempel. Även mordhot förekommer, som jag skrev om häromdagen i detta inlägg:

En Svenska kan inte färga håret och mest Grotesk är Rasismen

Inte heller i gästboken kan man låta bli att roa sig. Klicka på GÄSTBOKEN och kolla sedan in kommentar skriven 080711 19:32

Så ni som fortfarande tycker att det bara är en n-ordetboll, fortsätt säg det, om samvetet tillåter, men kom inte och säg till mig att ”det är bara töntiga svenskar som ska vara så politiskt korrekta att de vill förbjuda n-ordet”. Jag är vit svensk och precis som de flesta mammor här i världen kommer jag att försvara mina barn in i döden om det krävs. För mig handlar det inte ett dugg om att vara politiskt korrekt, det handlar om att jag kommer att göra allt för att freda mina barn för den förnedring de får utstå every now and then…! För oss kommer ALDRIG n-ordet att kännas rumsrent. Jag och mina barn kommer alltid att känna ett stick av förtvivlan i hjärtat när vi hör ordet, även om ni bara benämner ett bakverk. För DIG är kanske inte ordet rasistiskt. För DIG kanske det bara betyder svart/kaka eller vad-du-vill. För oss betyder det så mycket mer. Jag vädjar i dag till dig som hävdar din rätt att säga n-ordetboll, snälla säg i stället chokladboll. Är det för mycket begärt?

Nej, jag vill inte FÖRBJUDA dig att använda n-ordet, men jag tycker du är förbannat ignorant och respektlös när du använder det!

Tack för att du faktiskt läst hela inlägget, trots att det är väldigt långt och utförligt!

Till sist: varför är det så viktigt att säga n-ordetboll? De är väl förhoppningsvis inte gjorda på ”n-ordet”, utan det är ju faktiskt choklad! chokladbollar

Tillägg 2012: *) Fotnot: Jag har förstått att även m-ordet anses kränkande av många personer och därför ställer jag mig nu bakom ett upphörande av att använda även detta ord, precis på samma sätt som n-ordet och av samma grundskäl.

Tillägg 2014: Fotnot: Sedan ett par år så använder jag aldrig ”N-ordet” utskrivet, inte ens för att förklara dess negativa innebörd, då både jag själv och väldigt många andra tar illa vid sig av det ordet. Jag beklagar att det är utskrivet i denna text.

Tillägg 2015: Fotnot: Jag har nu skrivit om mina gamla blogginlägg med n-ordet och m-ordet utskrivna i de inlägg jag funnit. Jag beklagar om du hittar ”rester” av dem i min blogg och blir glad om du påtalar detta, så jag kan ändra dem då jag inte vill bidra till att ytterligare fortsätta sprida eller okeja dessa uttryck.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Medias bemötande och vikten av sociala medier

Jag har funderat en del på journalisters bemötande av de personer de intervjuar, hänger ut eller helt enkelt bara vill rapportera om. Jag har också funderat en del på hur viktiga de sociala medierna är i komplement till de mer traditionella. I dagens mediabrus klipps allting för att ges minimal plats under en kort stund. Sociala medier ger oss en möjlighet att tala till punkt. På våra egna villkor.

I fredags när jag blev tillfrågad av P3 om jag ville sitta i chatten under programmet angående barn och ungdomars oro inför skolstarten, blev jag väldigt glad över förfrågan, då ämnet känns väldigt aktuellt i skolstartstider, men också för att ämnet alltid är mycket angeläget.

Det blev en hel del frågor som skulle besvaras och det var både roligt, intressant, sorgligt och stressigt. Jag hade gärna suttit en stund till för att hinna ge lite tips till de som ställde frågorna. Men det är då det är så bra att ha en blogg att skriva i! 😀

Jag minns att jag efter att ha varit med i TV3 ´s Insider, verkligen kände att det var så mycket som var osagt efter programmet och att det var så många saker jag ville vidareutveckla och att jag då var väldigt tacksam över att ha bloggen att skriva i. Det fanns till och med folk efter den debatten i TV3 som känner mig rätt väl, som undrade om jag var för pedofili. Det gjorde mig ganska illa berörd men säger också en del om hur lite man hinner framföra i media och att det verkligen gäller att säga rätt saker vid rätt tillfälle, för att bli rätt tolkad. I nästan all media klipps det. Oavsett om det gäller radio, tv eller tidningar. Direktsändningar är de enda som inte klipps i, men då är det inte heller säkert att du har ordet så länge att du hinner förklara klart eller hinner prata till punkt och då kan också många missförstånd ske. Där handlar det i stället om snabba repliker som man sällan hinner vidareutveckla.

Då är det skönt att ha en blogg att kunna skriva till punkt i, att kunna bemöta eventuella missförstånd eller att kunna förklara ordentligt VARFÖR du kanske har en viss åsikt och vad du grundar den på. Det betyder förstås inte att du alltid får medhåll och jag tycker det är roligt och intressant att kunna debattera och diskutera olika frågor, så länge man håller sig till sak och inte går till kränkningar eller personangrepp. Vilket tyvärr är något som inte är helt ovanligt i bloggar och på internet i största allmänhet.

Att man uttrycker sin åsikt och får folk emot sig är inget som stör mig. Däremot kan jag känna viss frustration när man avsiktligt VÄLJER att missförstå, eller inte vill förstå alls, utan när någon talar om för en vad man tycker, trots att det inte stämmer. Jag tycker inte heller om när man lägger ord i min mun och gör en massa antaganden eller drar slutsatser, som inte stämmer. Eller när man helt enkelt BESTÄMT sig för vad någon annan tycker och fortsätter att argumentera utifrån det, i stället för att försöka ta reda på om det här verkligen är åsikter som den här personen har och står för.

Jag brukar själv vara väldigt försiktig med att dra förhastade slutsatser, då jag brukar tänka att jag vill veta vad som ligger bakom eller vad som är den andra personens uppfattning. Oftast finns det väldigt olika syn på en och samma sak. Ibland så olika att man kan fundera på om personerna beskriver samma händelse ens. Men det är ju så att vi alla är olika och därmed också kan uppfatta saker väldigt olika.

Nu menar jag med detta inlägg INTE att jag känner mig felciterad eller något från fredagens radioprogram eller chatt. Det här var bara tankar som dök upp då jag blev lite förvånad över att man inte tog med några av de delar i intervjun som jag trott. Fredagens samarbete med P3 var positivt, absolut inget negativt, jag skriver generellt om medias rapportering och möten med människor.

Jag har varit med så pass länge nu i väldigt olika mediala sammanhang och i väldigt olika typer av media och i många olika frågor, så jag räknar alltid med att något jag tror ska med inte kommer med och tvärt om. Det gör människor väldigt sårbara i vissa situationer, för media har en helt annan genomslagskraft och en helt annan bredd än de som beskrivs av media. Det har funnits tillfällen där jag känt mig rätt illa manglad och där ingen frågat efter hur det faktiskt ligger till, utan man drar sina egna slutsatser efter att ha spekulerat ihop en intressant story, som man själv känner verkar trovärdig. Ibland har jag till och med påpekat konkreta faktafel, vilket lättvindigt har ignorerats. Det har i vissa stunder upprört mig. Förflugna ord, eller rena lögner, eller vändningar som tagits kan få förödande konsekvenser för den enskilda individen och dess omgivning och om detta tänkte jag väldigt mycket i sommar när P1 haft sin populära programserie som heter just Sommar. Många av de som talade, berättade just om negativa möten med journalister och då var det både musiker, idrottsstjärnor och andra personer som figurerar/figurerat rätt mycket i media. Henke Larsson berättade bland annat hur illa han tog det när man hängde ut hans brors död innan han ens själv kände till det. Patrik Sjöberg berättade om hur det var att pendla mellan att vara en stjärna alla beundrade och att vara en looser som ingen ville ta i med tång. Det är klart att bakom varje nederlag, oavsett om det är av privat karaktär eller professionell så ligger det ett personligt nederlag och en sorg.

På så vis har sociala medier en mycket viktig roll. Sociala medier handlar för mig mycket om yttrandefrihet, att kunna framföra sina åsikter på sina egna villkor, men också som en förlängd debatt på ämnen som de mer traditionella medierna tar upp. Det handlar om att ges möjlighet att göra sin röst hörd. Det handlar också om att kunna uttrycka mer obekväma åsikter. Det handlar också mycket om att få skriva det man själv vill, när man vill och hur man vill. (Naturligtvis inom lagens ramar.)

Mina möten med media har i huvudsak dock varit positiva. För det mesta har jag känt mig respekterad och idag sänder nästan alla seriösa journalister som skrivit texter om ett ämne där man medverkar ett mail för att korrekturläsa. Eftersom nästan alla dessa texter innehåller småfel eller faktafel, så är det bra att man får möjlighet att göra dessa korrekturläsningar. Det kan verkligen förhindra att media i efterhand är tvungna att dementera tidigare publicerade artiklar och det bidrar också till att det är det som skett som faktiskt rapporteras och inget annat. Särskilt i en tid när pressen på snabba publiceringar är stort.

Så min erfarenhet av media är i stort positivt. Jag söker inte upp media själv, men när jag blir kontaktad och det är ett intressant ämne, så har jag svårt att tacka nej. Jag tackar oftast nej av tidsbrist och ibland för att ämnet inte intresserar mig och i vissa tillfällen har jag tackat nej då jag anser mina kunskaper i ett visst ämne vara för små och jag inte känner att jag har något av vikt att tillföra.

Men jag kan känna att media och journalister ofta har ett oförtjänt dåligt rykte. Som i alla yrkesgrupper finns det rötägg, men generellt kan jag känna att de flesta journalister som jag haft kontakt med har haft ett gediget intresse av att rapportera om ett ämne de känner ett engagemang för.

Lyhördhet, respekt och ödmjukhet är något jag tror både journalister och alla vi andra människor kommer väldigt långt på och jag är övertygad om att man kan hålla detta oavsett om ens rapportering är positiv eller negativ. Vi är alla människor med våra starka sidor och våra dagar av framgång men också med våra fel och brister. Det tycker jag är viktigt att tänka på ibland.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,