Orkar inte med mig själv ibland…

Publicerat 14 juli, 2016 av Fatou Lusi

Jag har min fina självvalda syster och redaktörskollega Kiqi med sina två barn på besök. Helt underbart!! Är så glad. Men det blir alltid lite galet när vi ses. Det är ett rent kaos, med barn, unga vuxna, trångt om plats och hysteriskt roligt. Sen har man ju oftast inte roligare än man gör sig. Det gjorde vi igår.

Jag och Kiqi i vintras

Min mobil ringde. Den låg framför mig på bordet. Jag svarade förstås. Stoppade i mina lurar först, som också låg framför mig på bordet, men som inte var kopplade till mobilen. Det var en säljare från Fortum som skulle sälja elavtal. Men det där har jag redan ordnat. Han lät bara så roligt ”säljig” när han ringde, så jag kopplade om till högtalare (hade ju lurarna på mig) för att Kiqi och Isa skulle höra hans roliga ”säljsnack”. Han sa nåt i stil: ”Är det du som står på elavtalet på…” Här läser han upp adressen, men den hör jag inte, för det är precis då jag kopplar på högtalaren. Jag svarade lite avmätt att jag hade allt det där klart och inte var intresserad.

När jag lägger på luren så hoppar det upp massa internetsidor jag inte känner igen. Konstigt. Jag stänger ned dem. En efter en. Säger högt: ”men gud så märkligt att alla dessa konstiga sidor jag inte känner igen har poppat upp helt plötsligt…” När jag lyckats stänga ned de 10-12 sidorna så… kommer en bakgrundsbild på Kiqis barn upp. Märkligt. Mycket märkligt! Jag har inte dem som bakgrundsbild på min mobil… Men jaaaaa… det är då det slår mig!! Det är inte min mobil (och ja, som så många andra gemensamma nämnare så har jag och Kiqi exakt likadana mobiler). Alltså VAAAA? Jag börjar ”skrik-skratta” och förklarar att jag ju svarat i Kiqis telefon. Att jag avstyrt ett säljsamtal till Kiqi. Hahahahaha… Min egen mobil låg ju och laddades vid min säng.

Tur att Kiqi nyligen bundit sitt elavtal på fem år och ändå inte var intresserad… Hahahahhahaha… Ibland orkar jag verkligen inte med mig själv.

Vardagen i mitt liv och alla mina hjärtan

Publicerat 15 november, 2013 av Fatou Lusi

Svara

Jag har min lediga vecka och det är skönt. Sjukdomar har härjat en del här hemma och det är förstås mindre kul, men jag har ändå hunnit med mycket både nytta och nöje. Jag har hunnit följa många debatter, något jag verkligen uppskattar när jag hinner med.

Några höjdpunkter har jag också hunnit ha. Jai (min mellandotter på 22 år) kom på besök och jag passade på att bjuda henne på en trerätters middag:

: Smörstekt bröd, räkor, rostad sparris och romsås

: Lite grönsaker

: Oxfilé och klyftpotatis med rödvinssås

: Glass, maränger, färsk ananas, chokladsås och grädde

Fy vad man hinner sakna varandra när man bor i olika städer och hinner ses så sällan…!!

Sedan hade Mabou beställt basketskor nyligen och till slut, när han tjatat, väntat, längtat och drömt om sina skor så kom de då till slut:

Tydligen ska det också vara doftbollar i skorna nu för tiden. Ja, det kanske inte är en så dålig idé när det gäller träningsskor i alla fall? Fast jag tyckte nog doftbollarna luktade mest tandkräm…

Jag känner i alla fall en 11-årig kille som är GRYMT nöjd med nya basketskorna!!

Sedan är ju Queen Latisha här från Jamaica, på sin europaturné och i dag ska hon hålla workshop här i Sverige, så hon och Binta hann förbi en stund och käkade lite mat, innan de skulle iväg på ännu en dansträning…

Isa (20) har jag inte sett till så mycket. Hon har varit en del i Uppsala och så har hon jobbat en del, men jag måste ändå lägga till här, nu när jag nämnt alla mina andra barn i ett och samma inlägg för en gångs skull, att hon är en helt fantastisk tjej! Hon utvecklas till en ung kvinna och även om jag nu är mamma och partisk så måste jag ändå säga att om jag var en ung person i 20-årsåldern och ville ha en omtänksam, trofast och kärleksfull vän, så skulle jag genast välja Isa. Så är det bara.

Jag kan sammanfatta detta inlägg med att jag känner en enormt tacksamhet. Jag är tacksam för mina barn, tacksam för att de har sina egna liv, tacksam för att de finns och tacksam för att de är så härliga människor med helt olika personligheter. I´m truly blessed!

Lite ledighet

Publicerat 14 juli, 2013 av Fatou Lusi

Jag har haft en härlig helg på landet hos min mamma i stugan. Vi har två släktingar på besök från Norrbotten. Min äldsta kusin och min moster. Det har varit härligt. Mycket prat och skratt. Lite utflykter och brända axlar, god mat och mycket fästingar (dock inte på mig) har det varit i helgen.

Jag har struntat i internet och teknik och i stället haft fokus på människor, samtal och att njuta av den svenska sommaren. Nytt arbete är roligt och givande, men lite ledighet ibland skadar inte heller. Lite umgänge med trevliga släktingar gör inte heller ont. Bara att höra dialekt från Piteå och Boden gör mig varm i hjärtat och fylld av barndomsminnen och längtan till trakter i norr…

Läs även andra bloggares åsikter om släktingar, kusin, moster, besök, helg, ledighet,

Bedårande besök och Akutbesök

Publicerat 11 mars, 2011 av Fatou Lusi

Härom dagen fick jag ett riktigt trevligt besök av en gammal god vän och en ny god vän. Det var min väninna som kom och hälsade på med sin helt bedårande skönhet. Behöver jag säga att jag var tvungen att bära, krama, lukta och nypa den här skönheten i kinderna?

Man kan ju tro att det borde ha skrämt den lilla från vettet, men faktum var att hon skrattade och log precis hela besöket. Det var ungefär lika farligt att ha den här bedårande Alice på besök, som det var när jag hade besök av DESSA underverk!!

Men allt är inte ett underverk. I går blev jag uppringd av Mabou ´s lärare. Det visade sig att han på skolgården hade ramlat handlöst baklänges på en isfläck och slagit i huvudet rejält. Han var både yr, mådde illa och hade huvudvärk, så jag kastade mig iväg till skolan. Flera ur skolpersonalen såg händelsen och tyckte smällen var väldigt kraftig.

När jag hämtade Mabou visade det sig att han var väldigt dämpad och inte riktigt sig själv. Jag tog med honom till barnakuten och där fick vi ganska snabb hjälp. Det fanns inget som tydde på att det skulle vara något allvarligt, mer än en hjärnskakning, vilket i och för sig kan vara nog så allvarligt, men de ville ändå ha honom kvar några timmar för observation. Vi fick gå och äta tillsammans på sjukhusrestaurangen (nej, den var inte 5-stjärnig) för att se så han skulle få behålla maten. Det fick han.

Han fick också en jätteglass av doktorn som han inte tackade nej till.

Jag förklarade genast att jag nog också fått en rejäl släng av hjärnskakning, men att jag trodde att en likadan glass säkert skulle kurera min hjärnskakning helt. Jag fick ändå ingen glass…!

Mabou har varit makalöst olycksdrabbad den senaste tiden, vilket är trist. Jag börjar känna mig som hans ”livvakt” då jag blivit lite av en hönsmamma till honom, vilket jag aldrig varit till mina barn och lovat mig själv att aldrig bli. Nu var jag inte där, på rasten i skolan och visst är det trist att olyckan då är framme när man inte finns till hands. Jag ska försöka våga ”släppa taget” ibland ändå, men ett tag till lär jag nog fortsätta vara lite livvakt.

När Mabou några timmar senare började göra springtävlingar i korridoren med sig själv, på tid på sjukhuset, så tyckte jag det började bli dags att åka hem. Det tyckte doktorn också.

Läs även andra bloggares åsikter om barnakuten, besök, bebis, baby, söt, bilder, akademiska sjukhuset, ackis, barn, vardag,

Tack, Harriet…

Publicerat 26 april, 2009 av Fatou Lusi

Ni minns kanske att en helt underbar människa erbjöd sig och faktiskt också körde mig och barnen till begravningen när Helene/Alter Ego gick bort? Den här underbara människan heter Harriet och vi har hållit kontakt till och från efter den där begravningsresan. Jag har länge velat träffa henne igen, men med utbildningen jag gick på så var det helt omöjligt att ha ett socialt liv.

Till slut idag skulle dock hon och hennes två barn komma på besök för att låna en ljudbok av mig. Nämligen Tusen Strålande Solar. Naturligtvis så åkte hon inte från Eskilstuna till Uppsala för att låna en ljudbok, vi ville ju träffas också, men för att det äntligen skulle bli av, så var anledningen till att hon kom att hon skulle låna ljudboken. Nu har hon åkt hem igen och när jag ska plocka undan lite saker och lägga in i mitt sovrum, vad hittar jag där? Ljudboken förstås.

Ja, jag var ingen god värdinna idag alls. Jag brukar alltid bjuda på käk när jag får gäster från andra städer, dessutom hade jag sett fram emot att få träffa och prata med Harriet ordentligt. Nu blev det inte så.

Det brukar ofta vara rörigt hemma hos mig, med rörigt menar jag ungdomar som kommer och går, grejer som ligger framme, som borde vara bortplockade o.s.v. Idag var det inte rörigt. Idag var det KAOS!!

Säckar, påsar, kartonger, möbler som skulle kastas, sopsäckar som gick sönder, ett överfyllt köks- och vardagsrumsbord. Vi har inte flyttat, men köpt en del nya möbler, gjort utrensningar i barnens rum och gjort ett rumsbyte. Därav kaoset. Jag trodde jag skulle vara färdig TIMMAR innan Harriet kom. I skrivandets stund så är vi ännu inte klara, även om vi börjar kunna se golven igen och det börjar bli bättre och bättre.

Vi hann i alla fall prata lite, medan vi bar säckar och möbler till containern, medan vi åkte och handlade och medan vi tryckte i oss snabbmat, sedan barnen röjt av det värsta från köksbordet. Som sagt, i dag var jag en usel väninna. Men nu skriver jag det som ett bevis, så jag inte själv ska glömma bort det. Nästa gång ska jag bjuda Harriet och barnen på käk och jag ska försöka se till att kaoset är under kontroll, vilket det definitivt inte var idag. Men trevligt var det i alla fall…

P.S. Glöm inte läsa intervjun med Therese.

Följ mig med Twitter.

Läs även andra bloggares åsikter om besök, väninna, rumsbyte, kaos,

Brollan älskar facebook

Publicerat 4 april, 2009 av Fatou Lusi

Brollan är här på besök med barnen. Han har dissat facebook helt. Jag är inte heller någon stor fan av facebook, men eftersom jag är alldelens för nyfiken så kan jag inte låta bli att ha en facebook och ibland använder jag mig av den.

Min lillebror totalvägrar. Ju mer folk snackar facebook, ju mindre lust får han att skaffa en. Men. Skenet bedrar. Nu på morgonen gick jag in på facebook för att kolla en grej och genast börjar han tala om vad jag ska söka på och gå in på.

Jag tycker att han har förvånansvärt mycket kännedom om facebook med tanke på att han inte ens har någon själv…

Läs även andra bloggares åsikter om brorsan, besök, facebook, gäster,

Dammråttor stora som kossor

Publicerat 27 februari, 2009 av Fatou Lusi

Det finns få saker som är så skönt att uppleva som fredagar. Idag har jag nästan bara gått och tänkt på att jag vill sova ut, i alla fall längre än klockan 05.00 på morgonen. Jag var verkligen trött i dag. Igår var jag uppe och storstädade halva natten och somnade inte förrän vid kl. 03.00 och sedan sov jag alltså bara två timmar för att sedan åka till utbildningen i Stockholm.

Nu kan det ju verka galet att vara uppe och städa nästan hela natten, men faktum är att det inte bara var stökigt här hemma, utan det var värre än ett bombnedslag. Dammråttorna började lyfta upp hela sängbottnarna så man kände det som om man låg och guppade på havet när man sov. Det var inte heller lätt att få ut dem. Jag ställde mig på knä och så raddade alla fyra barnen upp sig i en rad bakom mig, där de höll mig och varandra om midjan och sedan började jag att dra ut de där förskräckliga dammråttorna från under sängarna. Till slut kickade vi ut dem.

Sedan rensade jag diskbänken och upptäckte att den faktiskt fanns någonstans längst därunder röran. Några av er minns kanske hur roligt vi hade här hemma med att plocka i och ur diskmaskinen när jag äntligen skaffade en efter alla dessa år som jag levt utan diskmaskin. Om jag säger så här: ingen här hemma är fullt lika sugen längre på att plocka i eller ur diskmaskinen.

Jag har i alla fall mamsen på besök här i helgen och hon står och bakar swartswaldstårta i köket, själv håller jag på att tvätta. En del av er minns kanske att det är min favorittårta! (Inlägget skrevs av min väninna Alter Ego, som gjorde en gästblogg hos mig när jag fyllde år 2006!)

I morgon ska vi fira Mabou ´s födelsedag, men innan dess ska jag sova ut. I alla fall till klockan nio. Minst!

Till er alla önskar jag en riktigt trevlig helg!!

Läs även andra bloggares åsikter om dammråttor, stökigt, bombnedslag, tonårsmorsa, tårta, besök, diskmaskin, humor, fredag,

Morfar på besök

Publicerat 17 januari, 2009 av Fatou Lusi

Som ni kanske vet så bor min pappa nu för tiden i Värmland. Men just idag har han kommit till Uppsala på besök över helgen. Jag är glad, flickorna är glada. Men det finns en person här i huset som är superglad. Behöver jag säga vem det är? 😉

Läs även andra bloggares åsikter om morfar, besök, värmland, uppsala,

Dagens Kamel

Publicerat 21 december, 2008 av Fatou Lusi

Som jag nämnde i förra inlägget så har jag haft bland andra min brorsdotter Kornelia (3) på besök idag. Dagens kommentar får bli hennes: ”Min faster kallar mig för Kamelen, men jag tycker om henne ändå…!”

Se där vilken tur jag har…! 😉

Läs även andra bloggares åsikter om kamelen, brorsdotter, kornelia, besök, gäst, barn, humor,

När telefonen ringer…

Publicerat 13 oktober, 2008 av Fatou Lusi

Jag är rädd. Jag är rädd för att mista.

Jag har under den senaste dryga veckan skrivit att döden har kommit lite för nära i min familj. Så nära att jag börjar känna stanken av den. Döden doftar inte. Den stinker, har jag insett.

Jag har skrivit om två personer som står familjen nära som står inför något som börjar stinka död. Jag är inte rädd för döden i sig, man jag är oerhört rädd för att mista.

Den ena personen har väldigt kort tid kvar. Den som är en nära familjemedlem. Jag tror det handlar om dagar. Eller kortare än så. Jag har inte fått något hopp om att det skulle röra sig om längre tid än så… Mitt hopp är inte så stort. Varje gång telefonen ringer fryser mitt blod till is och jag blir nästan förlamad. Orörlig. Stel. Känner dödens stank. När samtalet inte bär död med sig andas jag ut. Ett djuuupt andetag. Jag blir skrattig och känner mig lättad. Jag ber. Jag ber att det ska ske smärtfritt. I alla fall så smärtfritt som möjligt. Jag ber. Jag ber för personens kropp och själ. Men jag har inte givits mer hopp än så…

Den andra personen har kommit att bli något av en familjemedlem, fast hon inte är det. Vi började som bloggvänner några år tillbaka. Hon kom på besök. Vi blev nära. Som två systrar. Våra barn blev nära. Hennes barn, nära oss och mina barn nära henne och hennes barn… Vi har hunnit med så mycket tillsammans. Med och utan barn. Med semestrar och vardag. Med långa telefonsamtal. Många telefonsamtal. Med chattar, med en massa tok. Med besök. Med flera besök. Med ännu fler besök. Med skratt och med tårar. Med överraskningar och mer överraskningar. Hon är nu svårt sjuk. Jag hoppas, hoppas, hoppas att döden inte tänker knacka på hennes dörr. Jag hoppas hon ska besegra skiten! Jag hoppas att döden bara kommer med sitt stinkande tryne, för att sedan ge sig av, med svansen mellan benen. Jag har inte kraft nog att ta in mer än så just nu. One thing at the time…

Allt handlar om CANCER!

Jag är arg, förbannad, precis som Alter Ego själv är, när hon kommenterar Ludmilla ´s blogg, som handlar om just döden. Alter Ego har under en lång tid sökt hjälp, utan att ha blivit riktigt lyssnad på. Inte tagen på allvar. Nu är hon i stället illa däran och det gör mig oerhört ont!!

Återigen: FUCK CANCER!!

(All olikfärgad text i detta och andra inlägg är klickbara länkar)

Läs även andra bloggares åsikter om alter ego, ludmilla, cancer, fuck cancer, sjukdom, död, bloggvän, bloggträff, rädsla, skräck, ilska, inte tagen på allvar, besegra skiten, hopp, förtvivlan, sorg, stinkande, frustration, överraskningar, besök, telefonsamtal, som systrar, glädje, vänskap,

Fatou.se

Etikettarkiv: besök