Biotips för påsklovet

Härom dagen var jag och Mabou (10) på bio och jag måste nog säga att filmen var en riktig kalkon. Just nu har Mabou påsklov och det spenderar han tydligen hellre med sin storasyster (Binta) än med mig. Ja, det kanske inte är så konstigt eftersom hennes tempo är ungefär 10 ggr så högt som mitt. Det är med andra ord mycket dans och mycket tjejer för Mabou den här veckan, för att sammanfatta den något!

Igår efter radiointervjun med tjejerna, så skulle de på bio och eftersom jag varit med tjejerna på radion så kom det sig att jag hängde på dem till bion. Det blev en barnfilm den här gången och det var Piraterna i 3D.

Det var ungefär 100 år sedan jag såg en film i 3D senast (och då hade 3D-brillorna ett grönt och ett rött plastöga), men visst är det en härlig upplevelse?! Filmen var underhållande och rolig att se! Jag tyckte mycket om den, även om jag gillar barnfilmer med budskap i grunden bäst! Den här hade väl i och för sig också ett budskap, men det var inte lika gripande som vissa är.

Den handlar i alla fall om ett gäng pirater som tycker att de är ”all that”, medan andra piratgäng inte är fullt lika imponerande. De kämpar för att vinna priset ”årets pirat”. Men hur ska det gå med Drottning Victoria av England? Hon avskyr ju Pirater!! Och hur ska det gå med papegojan Polly? Eller är det verkligen en papegoja? Ja, det och mycket mer om piratlivet får man alltså veta i den här filmen!

Sen kan jag bara inte FATTA varför barnen tyckte jag var pinsam när jag gick runt på stan med 3D-brillorna efteråt! Maj gadd! Har man betalat 30 spänn för något som man bara har på sig i mindre än två timmar, då tycker jag banne mig man ska gå runt lite i stan med dem, så de blir värda det, liksom…!

Jag ger filmen ett betyg på 3 av 5 möjliga! Helt klart värd att se med barnen, men ingen blivande klassiker man kommer köra om och om och om…

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Film, film, film…

Det har blivit en hel del filmer för mig under dessa helgdagar. I grunden är jag väldigt förtjust i film, men mitt dataintresse är större och därför har jag lagt mycket filmtittande åt sidan sedan jag skaffade min första dator, vilket inte är allt för många år sedan. (Typ sex år sedan, i samma veva som jag började blogga.)

Men nu har jag hunnit se en hel del filmer. Först var det jag och min mamma som var och såg bion Svinalängorna, som jag nämnde i ett inlägg. Filmen var riktigt, riktigt bra!!

Jag väljer att inte recensera filmerna jag har sett, utan låter trailers från filmerna tala sitt språk. Däremot så väljer jag att betygsätta dessa filmer, då jag tycker mycket om de flesta av dem. Denna film, Svinalängorna är jag mest tveksam till hur jag ska betygsätta. Jag pendlar mellan en svag femma och en stark fyra:

När det gäller filmen utifrån samhällsproblematik så får den en femma helt klart och även när det gäller ämnet i sig. Däremot så blev jag lite besviken av att den andra brodern från boken, inte alls gestaltades, då jag tycker hans person är mycket viktig och intressant i sammanhanget och det är också avsaknaden av den skildringen som drar ner mitt betyg något. Men filmen är oerhört sevärd och jag tycker att alla verkligen borde se den!!

Den andra filmen jag såg var Australia, som jag även skrev om HÄR! Filmen var spännande och finstämd på samma gång, samtidigt som den gav vissa historiska kunskaper och jag blev väldigt förtjust i denna film. De helt fantastiska naturbilderna gör att betyget för denna film blir extra högt, även om jag även tyckte om historien i sig. Denna får betyget fyra av fem:

Den tredje filmen jag såg var Walk the Line som handlar om musikern Johnny Cash och hans liv och kärlek till June Carter. Om man är väldigt förtjust i Johnny Cash så kan jag förstå att man tycker om den här filmen, men sanningen att säga så var det inte riktigt min typ av film. Man fick se hans svårigheter med missbruk och olycklig kärlek, men den gav liksom varken hopp eller något kraftfyllt. Jag tyckte inte heller att den gav mig några djupare insikter. Jag får en känsla av att Johnny Cash var en större personlighet än man lyckas lyfta fram i filmen. Filmen får bara två av fem möjliga i betyg:

Därefter såg jag filmen My name is Khan! Det var min dotter Isatou som tipsade mig om den och jag ska erkänna att mina förväntningar inte var särskilt stora då hon och jag sällan har samma smak när det gäller film. Men där tog jag verkligen fel!! Filmen var helt jäkla fantastisk!! Filmen får utan minsta tvekan en femma i betyg och det är en stark femma, det vill jag lova!! Filmen berörde mig mycket djupt och är både känslosam och finstämd på många vis, särskilt när den belyser Aspergers Syndrom på ett fint sätt. Khan ´s barndom i Indien skildras på ett fantastiskt sätt. Sedan är det kärlek och lycka för Khan och en helt fantastisk humor mitt i allt och slutligen visar filmen vilken katastrof 9/11 var för många muslimer och för deras närstående i USA när tvillingtornen rasade efter att ha blivit kraschade av planen. Filmen är en samtidsskildring med flera aspekter på problematik som är verklig på många ställen i vårt samhälle och belyser särskilt att ”annorlunda” inte är detsamma som ”negativ” eller ”dålig”. SE den här filmen!! Alltså en stark FEMMA av fem möjliga i betyg:

Kanske kan betygen verka höga, men jag känner verkligen att jag haft tur med de filmer jag sett de senaste veckorna och kanske är det mycket för att det är närstående som tipsat mig om dessa filmer som gör att de blev en sådan fullträff för mig? Men om du vill se film så vill jag verkligen lyfta fram den första och sista filmen mest, för de är verkligen sevärda!! Har du en film du vill tipsa om? Kommentera gärna!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Boktips; I denna ljuva sommartid

Jag har precis lyssnat klart på boken I denna ljuva sommartid av Mari Jungstedt. Jag har ju nämnt flera gånger att deckare inte ingår i min favoritläsning, men ändå är det som om jag inte kan låta bli dem i perioder. För första gången nu har jag huggit tänderna i Mari Jungstedts böcker.

Hon skriver deckare med Gotlandsmiljö. Boken är väldigt spännande och så är jag också förtjust i huvudpersonerna och hur de beskrivs i boken. Jag kan verkligen rekommendera denna bok och jag måste säga att det är en av de bättre deckare jag har läst.

Eftersom jag nu också är inne så mycket på ljudböcker så vill jag passa på att nämna att Katarina Ewerlöf, som läser upp den här boken är min absoluta favorituppläsare. Ibland är det nästan så jag undrar om det är därför jag blir extra förtjust i just de böcker hon läser upp?

Jag ger den här boken tre och en halv Tonårsmorsor av fem möjliga. Om du är sugen på en sommardeckare, så ska du absolut lyssna på/läsa den här boken!

Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa

Fler boktips och inspiration om böcker kan du få på Boktipset!

Följ mig med Twitter

Följ mig på Boktipset

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

I made it!

Jag klarade det! Jag klarade min utbildning och har haft skolavslutning idag.

I morse när jag gick till skolan kände jag mig som en liten skolflicka. Det enda som saknades var en blomma till fröken, men det hade en klasskamrat tänkt på, så det var redan ordnat!

En kort dag blev det i alla fall. En kort dag med betygsutdelning, lite tal och smörgåstårtor!

Nu kommer jag att börja en högskoleutbildning på måndag och den ser jag väldigt mycket fram emot. Dels för att den verkar intressant, men också för att det inte är så mycket schemalagd studietid utan väldigt mycket självstudier vilket visserligen innebär en massa jobb, men jag har i alla fall möjlighet att styra min tid på ett annat sätt.

Nu sitter jag och väntar på att en fotograf från någon veckotidning ska komma och fota mig och resten av familjen. Sedan ska vi få besök av min brorsa, Kamelen och Kribban. Så nu är jag redo! Helgen kan börja!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Boktips Predikanten

Jag har precis läst ut Camilla Läckbergs bok Predikanten. Eftersom jag inte är så förtjust längre i deckare, så är det kanske inte så bra att jag skriver om deckare, men eftersom det är min blogg så gör jag det ändå! 🙂

När jag var yngre så läste jag nästan bara deckare. Först var det fem-böckerna och sedan blev det Kitty, för att övergå till mycket Ed Mc Bain. Men, som sagt, det känns lite som jag växt ifrån deckare. Dock lyckas jag ändå läsa en och annan mellan varven.

För ett tag sedan läste jag min första Camilla Läckberg och det var Sjöjungfrun. Eftersom jag, trots allt gillade den väldigt mycket, så var jag tvungen att ge mig på en till och nu råkade det alltså bli Predikanten!

Annars kan jag säga att Liza Marklund är en av de få deckarförfattare jag tycker om att läsa, särskilt de om Annika Bengtsson (vilket man knappt vågar nämna these days när Liza marklunds böcker börjar ifrågasättas så, även om det inte är de om Annika Bengtsson just… hehe)

Nåja, jag gillar ändå hennes sätt att skriva och innehållet i Annika Bengtsson-böckerna är verkligen bra, tycker jag.

Nåja, nu har jag alltså även fallit lite för Camilla Läckberg. De två böcker jag läst gillade jag, även om jag tyckte att Sjöjungfrun var mycket bättre än Predikanten!

Jag har svårt att betygsätta predikanten, så jag gör två alternativ:

I Deckar-grenen, ger jag boken fyra tonårsmorsor:

Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa

och i hela bok-grenen, får den endast en två och en halva. Detta innebär alltså att som deckare är den bra, men totalt som bok, så finns det mycket annat som är mer läsvärt! Med andra ord: gillar du deckare LÄS PREDIKANTEN! Är du tveksam till deckare, så välj något annat!

Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Boktips: Lotta Thell

Lotta Thell är en kvinna som gett ut sammanlagt fem självbiografiska böcker om sitt liv och och försök att ta sig ur ett gravt heroinmissbruk. Berättelser om människoöden har alltid fascinerat mig. En av de fösta böcker som trollband mig i den kategorin är Såld av Zana Muhsen som jag även läst om under senare år.

Särskilt kvinnliga människoöden har trollbundit mig och väcker alltid ett starkt intresse hos mig. Inte bara de öden som berättas om i böcker, utan också människoöden berättade direkt till mig av folk jag möter. Jag vet att ”kultureliten” inte anser självbiografiska böcker vara ”fina” nog, men det struntar jag i! Mig ger de något och därför fortsätter jag läsa dem. Att försöka förstå sig på andra människors öden, tror jag både väcker empati, kunskap och förståelse för andra människors situation och det tycker jag är väldigt viktiga egenskaper!

Tillbaka till Lotta Thell. Jag har nu läst ut hennes fjärde bok, av de fem självbiografiska böcker hon har gett ut. Den heter Kärleksbarn. Betygsmässigt skulle jag nog bara ge den en 3:a i betyg, mot 5 möjliga, men låt er inte skrämmas bort för det. Jag tycker absolut att man ska läsa hela denna serie. De andra böckerna tyckte jag var mycket, mycket bättre, men det innebär ju inte att denna bok är dålig. Framför allt skulle jag vilja säga att den här delen är en viktig fortsättning på de föregående.

Kvinnliga problem i missbruk intresserar mig, som kanske framgått efter att jag läste Mia Törnlunds: Så dumt! Kanske är det också så att eftersom jag nyligen läst den boken och blev VÄLDIGT betagen av just den boken, så kanske det är därför betyget sjunker för Kärleksbarn. Det är svårt att läsa två böcker kort efter varann på samma ”tema” och ge en efterföljare till en bok man bara älskar, ett rättvist betyg.

Vad som gör böckerna av Lotta Thell läsvärda och speciella är att de skrivs under flera års tid och därför kan man följa med på flera ”resor”. Genom hennes liv som aktiv missbrukare och den ”misär” som det livet faktiskt drar ner henne i. Samtidigt får man följa med hennes kamp att ta sig ur det hela, som verkligen inte är någon ”dans på rosor”. Det inger hopp och sann glädje. Sedan får man också insikt i vilka otroliga uppoffringar det innebär att leva med ett missbruk. Hur man offrar allt värdigt i livet och hur mycket det faktiskt kostar. Då menar jag inte i första hand den ekonomiska aspekten, utan hur det känns att faktiskt mista folk som står en nära. När de bokstavligen förlorar sina liv. När medmänniskor ser ner på en, tappar all respekt…

Så Kärleksbarn får alltså tre Tonårsmorsor av fem möjliga.

Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa

Men våga läs dem i alla fall, men med fördel, läs den första delen först: Utan en Tanke i en serie på fem böcker varav en även ska komma ut på film nu! Lotta Thell ´s blogg kan du finna HÄR!

Slutligen vill jag bara tillägga att det är en enorm glädje och tro på mänskligheten när kvinnor som Mia och Lotta låter omvärlden få ta del av deras historia och framför allt: att de gjort ett sådant stort jobb med sig själva att de lyckats ta sig ur ett gravt missbruk. DET är stort!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,