Månggifte

När jag var nyss fyllda 21, hade jag en ganska stor livskris. Inte den största, men ändå stor nog.

Jag åkte ner till Gambia med mina två äldsta barn, som då var 3 och nästan ett år gamla. Jag åkte för att skapa relation med barnens släktingar och för att ”slicka mina sår”. Och för att återse Gambia som jag älskat sedan första gången jag satte min fot där, flera år innan jag själv fick barn.

Jag hade bestämt mig för att så mycket som möjligt leva ”som befolkningen”. D.v.s. lärde mig tvätta för hand, även tygblöjorna (bläk), jag ville leva i kulturen så gott det gick, för jag var törstig på att lära mig mer… Det var för att även stärka min egen självkänsla att jag SKULLE kunna klara det.

Under den tiden lärde jag mig antagligen mer än jag gjort under hela mitt liv. En händelse jag ofta försöker ha kvar i minnet är följande:

Jag bodde i slutet av vistelsen på en liten gård med fyra familjer. Jag fick god kontakt med alla, men särskilt en kvinna som heter Binta (precis som min dotter). En dag var hon mycket upprörd och jag frågade vad som hänt. Hon förklarade att det flyttat in en familj i gården bredvid. De kom från ett annat Afrikanskt land, Sierra Leone, om jag inte minns fel. De hade flyttat in för att starta en liten ”närbutik”.

”Jag kan inte fatta”, sa Binta. ”De har bara ett enda rum, fast han har två fruar! Kan du fatta!! Två fruar i SAMMA rum.”

Jag sa: ”Ja, men två fruar är det ju många som har…” Binta sa: ”Ja, men om man har två fruar så måste man ha tillräckligt med pengar för att kunna köpa dem varsitt hem, eller åtminstone ett hem där varje fru har sin del att bestämma över!”

Jag började fnittra och hon undrade vad som var så roligt. Jag förklarade att det blev så absurt för mig att hon och de andra grannarna var upprörda över att den omtalade mannen hade ETT rum, att om detta varit i Sverige så skulle folk snarare vara upprörda över att mannen hade TVÅ FRUAR.

Binta sa: ”Jaja, jag har hört det där om Europa, att man bara har en fru. Men jag förstår inte riktigt varför man är så egoistisk. Om en man har tillräckligt bra ställt för att ha fler fruar så är det ju bättre att han hjälper och försörjer flera. Varför vill man bara behålla allt för sig själv?”

Jag förklarade att jag aldrig tänkt på det på det sättet och jag började fundera på vad hon menat. Jag sa också till henne att hennes egen man hade ju bara henne, skulle hon verkligen vilja att hennes man skaffade en till fru?

Binta svarade: ”Ja, jag har tjatat på min man nu i över ett år att skaffa en till fru, men han vägrar!” Skrattande fortsatte hon: ”Han säger; en fru- ett problem, två fruar-två problem, han säger att han inte orkar med fler problem och dessutom att för varje generation så blir det allt färre män som väljer att ha flera fruar.”

Efter denna dag så tjatade Binta på mig, nästan dagligen om att när jag återvände till Sverige skulle jag försöka hitta en fru till hennes man. Hon sa att det skulle vara det ultimata, då kunde han vara med henne sex månader om året och i Sverige med sin andra fru sex månader om året.

Jag förklarade skrattande att det inte funkar så i Sverige och såg framför mig hur jag gick runt i Sverige och letade en ”andra fru” till en man i Gambia.

Dock har denna händelse fått mig att fundera mycket på hur olika våra samhällen är. Innan jag hade diskussionen med Binta så avskydde jag tanken på de män som hade fler än en fru. Det som var obekant för mig, skrämde mig. Men efter den diskussionen bestämde jag mig för att försöka ta reda på ursprunget till denna tradition. Svaret jag anser mig funnit förvånar mig, men skrämmer mig inte längre.

Jag började se mig om i det Gambiska samhället, fråga ut kvinnor med män som både hade två fruar eller en, eller fler. Jag försökte dra paralleller till det Svenska samhället och insåg att jag fick gå tillbaka en bit till det stadium Sverige var i samma utvecklingsfas som Gambia.

Jag insåg att även om vi aldrig haft den traditionen med flera fruar i Sverige så var ändå grundtanken god. Även i Sverige har vi haft en tid (faktiskt inte så långt tillbaka som man skulle kunna tro), när man valde make efter hur han beräknades kunna försörja en familj. Man gick på helt andra kriterier såsom om han skulle var en ”god make”, kunna försörja en familj, om han var snäll, om han inte var en ”suput” etc.

Jag TROR att särskilt de generationer som är äldre än mig, på liknande kriterier väljer make i Gambia idag. Gambia är under stor utveckling, därför sker även förändringar i detta. Att de yngre männen väljer fler än en fru blir allt mer ovanligt. Att yngre kvinnor accepterar en man som vill ha fler än en fru, blir också allt mer ovanligt.

Sedan finns det också andra synpunkter att uppmärksamma när det gäller månggifte. Eftersom Gambia (och många andra länder) i princip saknar pensionssystem, så måste man helt och hållet förlita sig på sina barn för att klara ålderdomen. Det är en kulturell sak att barnen försörjer sina föräldrar när de inte längre är arbetsföra. På detta sätt blir barnen en investering. Eftersom det oftast är männen som har försörjningsplikt mot sina fruar, så gynnar alltså mångäktenskapet både männen och deras fruar.

Ju fler barn, desto tryggare ålderdom. Med fler fruar blir det fler barn, med fler barn, desto bättre ”inkomst” när man passerat arbetsför ålder. Inte alltid, men ofta står sönerna att ansvara för föräldrarnas ekonomi, medan döttrar och svärdöttrar står för omhändertagandet. D.v.s. tvätta ens kläder, laga maten och när man är ännu äldre; fysiskt ta hand om föräldrarna, tvätta dem, medicinera dem etc.

Det liknar inte alls vårat system, men är det DÅLIGT bara för att det är olikt?

De flesta Gambianska kvinnor och män jag träffat här i Sverige, har gift sig av kärlek, lever tillsammans i ett ”en-frus-äktenskap”. Förvånansvärt många med Svenska fruar och män.

Jag säger inte att jag stödjer äktenskap med flera fruar, jag säger helt enkelt att om man VILL så kan man förstå hela bakgrunden och FÖRSTÅ, även om man själv inte för den sakens skull skulle vilja leva så.

Men det jag tycker är så intressant med detta är när man försöker söka svaren i grunden och inte bara ser på ytan. Det finns oftast en förklaring till varför saker och ting ser olika ut i olika delar av världen.

En annan aspekt på det hela är att det finns kvinnor som inte har någon man av olika skäl. Att då leva utan möjlighet till försörjning är i stort sätt lika med att leva med släktingar ”på nåder”. Det är fortfarande relativt ovanligt att kvinnor har en egen försörjning med egen inkomst, även om samhället även där genomgår en enorm förändring.

Ett exempel, som jag inte vill gå in närmare på vem det gäller för att inte ”hänga ut” någon. Men jag känner till en gammal man som har två fruar. Med Gambiska mått har han det väldigt gott ställt. Han betalar skolavgifter för nästan alla barn som bor på hans gata, han lämnar allmosor dagligen till moskén som delar ut till de allra fattigaste. Denna man hade då först en fru, sedan han var ung. Sedan började folk att tjata på honom att det var ”egoistiskt” att inte gifta sig med en till, eftersom han skulle ha råd med flera fruar.

Han gifte sig med en ung tjej från landsbygden, som var ganska fattig. När hon blev äldre, över 50 år och jag frågade henne om det inte kändes hemskt när han kom och hämtade henne och tog henne till storstaden. Hon sa: ”Nej, nej, jag var så glad att få komma in till stan och lära mig en massa, dessutom visste jag att han hade det bra ställt så jag skulle få en god försörjning och att inte framtida barn inte skulle behöva sakna något.”

Jag frågade om hon älskade honom och hon svarade att han gjort gott för henne och var en bra make och att hon därför älskade honom.

När mannen blev gammal, ca: 65 år, kanske blev han ombedd att gifta sig med en annan gammal kvinna. Han sa först nej, då han ansåg att han var för gammal för att intressera sig för kvinnor ”på det sättet”. Men man fortsatte förklara för mannen, att kvinnan i fråga var änka, inte fått några barn, därför inte hade varken försörjning eller ville leva utan en man. Kvinnan själv var gammal.

Till slut gick mannen med på det, för han tyckte synd om kvinnan. Hon fick en tryggad ålderdom. Egentligen hade mannen i fråga ingen som helst ”vinst” i arrangemanget, annat än den goda gärningen folk ansåg att han gjorde. Däremot vann kvinnan genom framtida försörjning samt kunde åtnjuta respekt i form av att vara gift med en respekterad man.

Vad jag vill visa i med denna blogg, började först som en sak Alma Mater tog upp ang. att vi har ganska skilda liv, men ändå ”funnit varandra”. Jag började att fundera vidare i dessa banor och kommer till insikt om att hur olika vi än är, så kan man alltid förstå om man VILL. Sedan betyder inte det att man vill leva så själv, men det betyder att man kan få nya erfarenheter av HUR eller VARFÖR ens liv är olika och finna respekt för varandras olikheter.

Det här var en alldeles personlig reflektion på hur man kan förstå och sätta sig in i andras olikheter.

Saker är inte alltid vad de ser ut att vara…
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,