Blåsningen gånger 3

Prinsessan följde med Mabou hem från skolan idag. De hade fått för sig att de skulle få åka och bada. Jag mumlade något om ”vi får se” i morse när frågan uppkom, vilket de naturligtvis genast tolkade som ett ”jag looovar”.

Jag tyckte dock inte alls att det var så varmt att jag ville åka och bada med dem. Precis när Mabou ligger på golvet och skriker och gråter, så går jag och kollar posten. Där låg ett paket från mormor till honom. Han hoppar upp och skuttar ut till mig vid postlådan och säger muttrande: ”Första gången på flera år som jag får ett paket…”

Han går in igen, river upp paketet och vrålar: ”Wääää!”

Jag: Vad är det?

Mabou: Jag har fått ett par… BADBYXOR fast jag inte ens får åka och bada!”

Ja, aldrig har ett par badbyxor kommit mer olämpligt, även om de var attans snygga!!

Prinsessan och Mabou ringde så till prinsessans mamma för att övertala henne att åka med dem ut och bada vid Storvad. Men innan hon hann lova något om bad, så kom vi överens om att cykla ner till Stadsparken och om de har tur, så kanske de skulle ha satt på kranen där, så de kunde leka med vattnet, även om de inte skulle kunna doppa sig och ta ett ordentligt bad.

Lite lugnare blev de av detta. För Mabou innebar det ju att han ändå skulle få användning för de nya badshortsen!

Sagt och gjort så cyklade vi iväg, en liten picnic inhandlades av Häxan på vägen. När vi hunnit lite mer än halvvägs, så cyklar vi förbi en ung tjej i övre tonåren.

När vi passerat säger Mabou: ”Mamma! Såg du? Hon var helt blodig?!”

Jag: Jaha, men hon kanske blött näsblod eller nå ´t?

Mabou: Men hon grät och var så ledsen.

Då hade vi hunnit halvvägs över en gata och jag stannade till och sa till Häxan: Hörde du? Tjejen som går där borta var tydligen helt blodig på tröjan och grät. Vad säger du?   Ska vi åka tillbaka och kolla hur det var fatt?

Häxan: Självklart!

Varpå vi cyklar tillbaka över gatan, beordrar barnen att stå kvar där och vänta på oss och så cyklar vi i kapp tjejen.

Vi stannar en bit ifrån: Ursäkta! hallå? Är du ledsen?

Tjejen vänder sig om, tittar på oss som om vi vore två ufon. T-shirten är vit, med tryckta blodfläckar och texten ”Jag är en vampyr” på. Inte en tår på hennes kinder så långt ögat nådde…

Skrattande, lättade, men ändå med insikten om att vi var grundlurade cyklade vi tillbaka till de två gapskrattande barnen…! Okej, vi blev grundlurade!

Väl nere vid stadsparken sätter vi oss och fikar. Barnen hoppar omkring i lekparken. Mabou har varit mer vild än tam i två dagar och jag tänkte bara att det var skönt att han skulle få springa av sig. De lekte i lekparken, men efter ett tag tröttnade de. Då sprang de till dammen och Mabou kom tillbaka med tre fina blommor. Jag skällde förstås på Mabou att man inte får plocka blommor ur rabatten. Men sedan tittade vi på den ena blomman och upptäckte att den var väldigt originell. Den var så vacker med vita kronblad med en vinröd mitt. Det blev så vacker kontrast och jag och Häxan satt där och diskuterade att den var så fin och ovanlig.

Efter en stund så kände jag mig inte så säker på att låta dem leka vid dammen själva, så vi bestämde oss för att gå och sätta oss på en bänk vid dammen så vi kunde hålla ett öga på dem.

De sprang och hoppade runt som bara den. Särskilt Mabou var som helt förvildad. De hoppade och hoppade och vi ropade flera gånger att de skulle ta det lugnt så de inte ramlade i. De hade i och för sig badbyxor och bikini på sig, men vattnet såg allt annat än fräscht ut, plus att jag ju hade sagt att jag tyckte det var för tidigt med ett riktigt dopp, utan att det räckte om de plaskade lite grann…

Det hoppades och studsades. Till slut hände det! Prinsessan ramlade i dammen med huvudet före. Vi var snabbt upp på benen i rena förskräckelsen, men när vi såg att hon reste sig igen, så började vi skratta, då vi såg att även barnen skrattade!

När vi kom nära blev Prinsessan lite ledsen och vi såg att hon skrapat benet i fallet. Hon var genomvåt från topp till tå och det dröp vatten av hela henne. Då passade naturligtvis även Mabou på att ”doppa sig”, fast med flit. Inte huvudet, men i alla fall en bit över badbrallorna.

Så på så sätt fick de sitt första premiärdopp för sommaren, trots allt. Vi baddade Prinsessans ben och bytte om på de två blöta busungarna, som lyckades ”lura oss” igen, även om det från Prinsessans del inte var med flit.

Vi stannade ett tag till, men innan vi skulle gå ville Häxan fota den originella blomman Mabou hittat. Han var vid lekparken just då, så hon gick runt och letade bland varje blomma runt dammen. När hon ingen fann, ropade jag på Mabou och bad honom visa Häxan var han funnit blomman. De gick runt, runt och till slut sa Häxan och jag till varann att ”Shit! Det kanske var ett sånt där specialexemplar?” Ett sånt som det bara finns en enda av och att nu hade Mabou lyckats plocka just den.

Hjälp, liksom…

Nåja, vi kom på att vi i alla fall kunde fota just den blomman Mabou redan plockat. Precis när Mabou tar upp den och ska börja spexa med den, så Häxan kan fota, så håller den vinröda mitten på blomman att ramla ut och Häxan inser att han lurat oss igen!!

Han hade helt enkelt plockat en helt vanlig vit blomma (vit påsklilja?) och en annan vinröd blomma, som han stoppade in i mitten av den vita…

Så gick det till när vi blev grundlurade tre gånger inom loppet av några timmar…!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,